Arbetslöshetsförsäkring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Arbetslöshetsförsäkring kallas försäkringar som har till syfte att utdela ersättning till personer som ofrivilligt mist sitt arbete. Denna typ av försäkring växte fram under 1800-talet i samband med fackliga hjälpkassor. I industrialiserade länder är försäkringen idag en del av socialförsäkringen.


Arbetslöshetsförsäkring i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige regleras arbetslöshetsförsäkringen genom lag 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen sköts av de 29 arbetslöshetskassorna, varav de flesta enbart vänder sig till anställda. Vissa vänder sig även till företagare och några få vänder sig enbart till företagare, t.ex. Svensk Handels arbetslöshetskassa (SHA). Oftast är kassorna inrättade av arbetstagarorganisationer och, i företagarnas fall, av företagarorganisationer [källa behövs]. För fackliga medlemmar är medlemskap i ens eget fackförbunds arbetslöshetskassa i regel inte obligatoriskt. Till de få undantagen hör IF Metall där fackmedlemskap också följs av a-kassemedlemskap. Arbetstagare som inte är fackligt anslutna har rätt att gå med i lämplig arbetslöshetskassa. I Sverige inrättades också en allmän arbetslöshetskassa 1998, Arbetslöshetskassan Alfa, som vänder sig till både arbetare och företagare.

Ersättningen[redigera | redigera wikitext]

Arbetslöshetsersättningen får som mest utgöra 80 procent av medlemmens tidigare lön. Ersättningen har dock ett maxtak på 680 kronor per dag. För att en arbetslös ska ha rätt till ersättning som baseras på tidigare förvärvsinkomster måste denne ha varit betalande medlem av a-kassan i minst ett år samt uppfyllt det s.k. arbetsvillkoret (80 arbetade timmar/månad i minst 6 månader under en period av 12 månader innan arbetslösheten) inom medlemstiden. För den som har varit medlem kortare tid än ett år kan ersättning utgå med det så kallade grundbeloppet, vilket är maximalt 320 kronor per dag.

Maximal dagpenning får den som tjänat 18 700 kronor eller mer per månad, vilket innebär att den maximala a-kasseersättningen är 14 960 kronor i månaden. Våren 2009 motsvarar detta cirka 10 800 kronor efter skatt. Exakt summa beror bland annat på hur hög kommunalskatt det är där man bor.

Från dag 201 till och med dag 300 blir ersättningen 70 procent av den tidigare inkomsten, men högst 680 kronor per dag. Föräldrar med barn under 18 år får ersättning under dag 201 till dag 450 (150 dagars förlängning av ersättningsperioden) med 70 procent av den tidigare inkomsten. Den som vid dag 300 (450 för de med barn under 18 år) uppfyllt ett nytt arbetsvillkor beviljas en ny period om 300 dagars ersättning. Denna ersättning utgår i regel med 65% av tidigare ersättningsbelopp (80% i särskilda fall).

De som ej uppfyller ett arbetsvillkor efter avslutad ersättningsperiod och därmed utförsäkras, beviljas plats i jobb- och utvecklingsgarantin (arbetsmarknadspolitiskt program) där ersättning utgår från Försäkringskassan.

2008 hade över 90 procent av heltidsarbetarna en inkomst över ersättningstaket [1], d.v.s. över 90 procent fick ut maximal ersättning från sin a-kassa. Dock är det få som når upp i 80 procent av sin lön, varför en marknad för kompletterande försäkringssystem växt fram, från både fackföreningar och privata företag.

Förändringar i regelverket från och med den 2 juli 2007[redigera | redigera wikitext]

Från den 1 januari 2007 höjdes avgifterna till arbetslöshetskassorna kraftigt, bland annat för att finansiera jobbskatteavdraget.[2] Från 1 juli 2008 skedde en tydligare koppling mellan avgiften och arbetslösheten bland medlemmarna i en arbetslöshetskassa. Skälet uppgavs vara att påverka lönebildningen. Tanken var att fackförbund knutna till kassor med hög arbetslöshet skulle bli återhållsamma med sina lönekrav.[2] Ett år senare införde regeringen en 50-kronorsrabatt på avgiften, men långtifrån alla kassor kunde sänka avgiften. Den djupa lågkonjunktur som särskilt under 2009 drabbade Sverige medförde att flera a-kassor istället tvingades höja avgiften kraftigt. Därmed ökade avgiftsskillnaderna mellan kassorna. Som exempel kan nämnas att i maj 2010 var avgiften till akademikerkassan AEA 90 kronor per månad och i Hotell- och Restauranganställdas arbetslöshetskassa 430 kronor per månad. Från den 1 januari 2014 återställs avgifterna till ungefär samma nivå som före 2007.

Förändringar i övrigt:

  1. Möjligheten att förlänga ersättningsperioden har upphört. Endast den som på nytt uppfyller arbetsvillkoret kan nu få en ny period.
  2. Personer som får ersättningen för sin 300:e arbetslösa dag utbetald efter den 2 juli och som är förälder till barn under 18 år får sin period utökad med 150 ersättningsdagar.
  3. Kompensationsnivån för de extra 150 dagarna är 70 procent. Perioden för dessa medlemmar blir maximalt således 450 dagar.
  4. Aktivitetsgarantin har avskaffats och jobb- och utvecklingsgarantin införts.
  5. Möjligheten för arbetslösa att under de första hundra arbetslösa dagarna begränsa sitt sökområde yrkesmässigt såväl som geografiskt har tagits bort.
  6. Reglerna för bisyssla har skärpts. Nu krävs att den sökande arbetat extra i minst tolv månader eller mer vid sidan av annat heltidsarbete för att det ska vara en bisyssla och som den sökande kan fortsätta arbeta med utan att det påverkar arbetslöshetsersättningen. Inkomsterna från extraarbetet får inte överstiga 1920 kronor i veckan och arbetet kan vara en anställning eller egen verksamhet. Ansökan om bisyssla görs till arbetslöshetskassan i samband med ansökan om arbetslöshetsersättning.

Finansiering av arbetslöshetsersättning[redigera | redigera wikitext]

Ersättningen till arbetslösa finansieras genom arbetsgivaravgiften (2,91 % avsätts 2012 via den så kallade arbetsmarknadsavgiften). Medlemsavgifterna ska täcka a-kassornas administrativa kostnader samt finansierings- och arbetslöshetsavgift till staten. Finansieringsavgiftens storlek bestäms utifrån arbetslöshetskassans utbetalade dagpenning i genomsnitt, och arbetslöshetsavgiften utifrån utbetalad inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning.

2009 utbetalades 19,5 miljarder i arbetslöshetsersättning. Samma år betalade a-kassorna in 7,5 miljarder till staten, dvs ca 38 % betalas av medlemsavgifter, resten betalas av staten. Arbetslöshetsförsäkringen avviker från traditionella privata försäkringslösningar genom att försäkringen till en mindre del betalas av de försäkrade själva och istället till övervägande del finansieras via arbetsgivaravgift.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Uppslagsordet arbetslöshetsförsäkring från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2008-01-16.
  • Kjellberg, Anders Växande avgiftsskillnader i a-kassan - ökad social polarisering, Sociologiska institutionen, Lunds universitet 2010 (uppdaterad 2013).
  1. ^ Akademikernas a-kassa (2011). ”[www.aea.se/pdf/pressmeddelanden/arbetsloshetsrapport_2011.pdf Arbetslöshetsrapport 2011]”. Pressmeddelande. Läst 2011-10-30.
  2. ^ [a b] Kjellberg, Anders, Växande avgiftsskillnader i a-kassan - ökad social polarisering, Lunds universitet 16 juli 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]