Bermudatriangeln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bermudatriangeln markerad på karta.

Bermudatriangeln är en cirka 1 miljon km² stor triangelformad region i den västra delen av norra Atlanten där ett antal flygfarkoster och skepp påståtts ha försvunnit under mystiska omständigheter. Olika former av populärkultur har kopplat dessa försvinnanden till paranormala eller utomjordiska aktiviteter.

Insamlade data indikerar att en stor del av dessa incidenter antingen rapporterats felaktigt eller att deras betydelse överdrivits av olika författare inom området.[1][2][3] Flertalet officiella myndigheter hävdar att antalet incidenter och omständigheterna kring dessa liknar de förhållanden som råder i vilken del av havet som helst, och statistik visar att världens farligaste områden för sjöfart inte inkluderar Bermudatrianglen.[4]


Legenden[redigera | redigera wikitext]

Det har under lång tid funnits många olika myter om märkliga förlisningar och katastrofer i området.[5] Legenden om Bermudatriangeln började på allvar när fem TBF Avenger-stridsplan (19:e gruppen) och ett räddningsflygplan försvann under mystiska omständigheter i triangeln den 5 december 1945. De fem planen försvann under ett rutinuppdrag och räddningsplanet (ett Martin Mariner-plan) som skickades ut att söka försvann lika spårlöst.

Ryktena blev allmänt kända då Charles Berlitz och J.M. Valentine skrev boken Dödens triangel (The Bermuda Triangle) 1974. I boken hävdas att ett ovanligt stort antal båtar, fartyg och flygplan hade förlist eller havererat av oförklarlig anledning.

Förklaringar[redigera | redigera wikitext]

Larry Kusche undersökte fenomenet och skrev 1975 boken The Bermuda Triangle Mystery – Solved.[6] Han kom fram till att de flesta förlisningarna skett i hårt väder och att många av olyckorna inte alls hade inträffat inom området. Det går dagligen många flygplan och båtar genom området utan det händer något med dem. Det är ett ganska vältrafikerat område, som inte alls är påfallande överrepresenterat i olycksstatistiken.[4]

Bland dem som tror på fenomenet har många försök till förklaring har om de påstådda händelserna vid Bermudatriangeln. En del tror att det är utomjordingar som kidnappar människorna där, och en del tror att det är underjordiska vulkaner. Andra påstår att det är ett ovanligt magnetiskt fält inom Bermudatriangeln som slår ut all radar och elektronikutrustning hos flyg och båtar.[7] En vetenskaplig förklaring har lagts fram för att förklara en del av försvinnandena. Enligt den skulle gasbubblor av metanhydrat bildas i kontinentalsockeln nära USA:s östkust och vid jordskorpans rörelse (vid till exempel jordbävningar eller kontinentens förflyttning) skulle dessa gasbubblor frigöras och stiga mot ytan. Vattnets densitet minskas av gasbubblorna, vilket skulle medföra att fartyg sjunker.[8][9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bermuda Triangle”. History.navy.mil. 2003-07-13. http://www.history.navy.mil/faqs/faq8-1.htm. Läst 2011-10-27. 
  2. ^ ”Bermuda Triangle”. History.navy.mil. 1996-05-12. http://www.history.navy.mil/faqs/faq8-3.htm. Läst 2011-10-27. 
  3. ^ ”USCG: Frequently Asked Questions”. Uscg.mil. 2008-07-22. http://www.uscg.mil/history/faqs/triangle.asp. Läst 2011-10-27. 
  4. ^ [a b] ”Study finds shipwrecks threaten precious seas”. BBC News/science. 7 June 2013. http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-22806362. Läst 7 June 2013. 
  5. ^ ”Bermudatriangeln, dödens triangel”. tv6.se. http://www.tv6.se/sci-fi/sci-fi-diskussioner/sci-fi-diskussion-bermudatriangeln-d%C3%B6dens-triangel. Läst 1 december 2011. 
  6. ^ Kusche, Larry (1995[1969]) (på eng). The Bermuda Triangle mystery solved. Amherst, N.Y.: Prometheus Books. Libris 6233119. ISBN 0-87975-330-7 
  7. ^ ”Bermudatriangeln och monsterväder”. na.se. http://na.se/vader/vaderskolan/1.1082433-bermudatriangeln-och-monstervader. Läst 1 december 2011. 
  8. ^ ”Myternas triangel”. ufo.se. http://www.ufo.se/fakta/artiklar/bermuda.shtml. Läst 1 december 2011. 
  9. ^ ”Brinnande is från havets botten”. NyTeknik. http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article38284.ece. Läst 16 mars 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]