Bindningsenergi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bindningsenergi är den energi som frigörs då ett system av fria partiklar hamnar i ett bundet tillstånd, ibland med motsatt tecken beroende på konventioner. Används framför allt för inom atom- och kärnfysik.

Kärnfysik[redigera | redigera wikitext]

Bindningsenergi per nukleon i MeV för vanliga nuklider som funktion av masstal

Protoner och neutroner är bundna i atomkärnor genom den starka kraften. Skillnad i bindningenergi mellan slutnuklid och startnuklid är källan till energiomvandlingen i stjärnor och i kärnkraftverk. Atomkärnornas bindningenergier beror på antalet neutroner och protoner. För stora antal partiklar kan beroendet beskrivas av vätskedroppmodellen. Järn har högsta bindningsenergin. Det betyder att energi frigörs då man omvandlar atomkärnor så att de närmar sig de stabila järnnukliderna i atomnummer och masstal. Därför kan energi fås från fission av tunga grundämnen och genom fusion av lätta grundämnen.

Se även[redigera | redigera wikitext]