Kemisk bindning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En kemisk bindning är en attraktion mellan atomer, som möjliggör bildandet av kemiska substanser.

Attraktionen beror på att det energimässigt är fördelaktigare för de flesta atomer och joner att vara bundna till lämpliga bindningspartners än att förekomma som obundna partiklar.

De olika bindningarnas styrkor varierar avsevärt. De starkaste bindningstyperna är jonbindningar och kovalenta bindningar. Övriga bindningstyper är metallbindning, van der Waals-bindning, vätebindning, dipol-dipolbindning samt jon-dipolbindning.

Exempel på bindningsenergier[redigera | redigera wikitext]

Bindningsenergier (Eb) för olika typer av bindningar[1]
Bindning Ämne Eb [kJ/mol] Eb [eV/atom]
Jon- NaCl 640 3,3
MgO 1000 5,2
Kovalent Si 450 4,7
C (diamant) 713 7,4
Metall- Hg 68 0,7
Al 324 3,4
Fe 406 4,2
W 849 8,8
van der Waals- Ar 7,7 0,08
Cl2 31 0,32
Väte- NH3 35 0,36
H2O 51 0,52

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Callister, William (1997). Materials Science and Engineering - An Introduction. USA: John Wiley & Sons. Sid. 21