Kärnkraftverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Reaktor 3 vid Forsmarks kärnkraftverk.
Kärnkraftverket Ignalina.

Kärnkraftverk är en anläggning för framställning av elektricitet med hjälp av kärnkraft, det vill säga fission (klyvning) av tunga atomkärnor. I praktiken används i första hand isotopen 235U, men även inblandningar av mindre mängder 239Pu förekommer i vissa typer. Vid fissionen frigörs energi i kärnbränslet som värmer upp ett kylmedium, (oftast vatten), så att ånga bildas antingen direkt som i en kokvattenreaktor eller indirekt via en ånggenerator som i en tryckvattenreaktor. Ångan används för att driva en turbin, kopplad till en generator som producerar elektricitet. I likhet med andra sorters kondenskraftverk (tex. kol, energiskog) kan endast en tredjedel av den energi som frigörs i fissionsprocessen i praktiken tas tillvara (se verkningsgrad).

Kärnkraftverk förbrukar kärnbränsle (vanligtvis uran) vilket är en ändlig resurs, och kärnkraft räknas därför inte till förnybara energikällor. Men till skillnad från fossila energikällor som kol eller naturgas så producerar den energialstrande reaktionen i ett kärnkraftverk inga växthusgaser över huvud taget. FN:s klimatpanel (IPCC) har i en litteraturstudie visat [1] att ett kärnkraftverks hela livscykel (byggnad, rivning, transporter under drift, uranbrytning och bränsleframställning etc.) ger utsläpp av växthusgaser i samma storleksordning som förnybara energikällor, till exempel solpaneler.

De flesta kärnkraftverk i världen använder lättvatten som moderator och kylmedium, och är antingen av typen kokvattenreaktor eller tryckvattenreaktor. Även andra typer finns såsom grafitmodererade reaktorer i bland annat Ryssland och Ukraina. Den olycksdrabbade reaktorn i Tjernobyl var av grafitmodererad sort. Dessa använder ofta gas som kylning. Tungt vatten kan också användas som moderator, något som en gång var den svenska linjens bärande idé och fortfarande används i Kanada i deras tungvattenreaktorer av CANDU-typ. Fördelen med dessa är att de kan använda icke anrikat uran. Så kallade bridreaktorer, som kyls med till exempel flytande natrium och därmed kan arbeta vid högre temperatur. Detta innebär en högre verkningsgrad hos reaktorn men ställer större krav på reaktorns konstruktion. Ett fåtal bridreaktorer finns idag i drift.

Kärnkraftens historia[redigera | redigera wikitext]

1896 upptäcktes radioaktiviteten av Henri Becquerel. Det var genom en tillfällighet han upptäckte att uran sände ut en ny typ av strålning, när han gjorde studier om röntgenstrålning.

1905 Albert Einstein formulerar den speciella relativitetsteorin. Enligt den kan massa omvandlas till energi, och energimängden som kommer ur den är mycket stor. Einsteins teori ligger som grund för dagens kunskap om kärnenergi.

1922 En dansk forskare, Niels Bohr, mottar nobelpriset i fysik, "för undersökningarna av strukturen i atomer och strålningen som utmynnar från dem".

1932 Engelsmannen James Chadwick visar hur man kan få fram fria neutroner. Detta ger honom nobelpriset 1935.

1938 Otto Hahns och Lise Meitners forskning visar att om man bestrålar uran med fria neutroner bildas bland annat barium. Vad de båda forskarna har upptäckt är att urankärnor kan klyvas i två delar, en process som kallas fission.

1942 Den italienska fysikern Enrico Fermi demonstrerar för första gången en självunderhållande kontrollerad kedjereaktion i Chicago. Detta var världens första kärnreaktor.

1945 Världens första atombomber fälls över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Kärnvapnets sprängkraft och dess katastrofala följder chockar världen. Fredlig energiutvinning med atomkraft ligger flera år framåt i tiden.

1948 Halvstatliga svenska bolaget AB Atomenergi startas, med uppdrag att bedriva forsknings- och kommersiell verksamhet kring atomenergi.[2]

1951 startas världens första experimentella kärnkraftsreaktor, EBR-1 i Idaho i USA. Den är en demonstrationsreaktor av brid-typ och driver fyra glödlampor.[3]

1954 Världens första atomdrivna fartyg, ubåten Nautilus, sjösätts i USA. Ubåtens atomdrift möjliggör den första undervattensfärden över nordpolen.[2]

1954 Samma år invigs R1, Sveriges första experimentella kärnreaktor, i ett bergrum under KTH i Stockholm.

1955 Den första internationella atomkonferensen för atomenergins fredliga användning hålls i Geneve.[2]

1956 Första kommersiella kärnkraftverket tas i drift i Calder Hall i England, med 4 x 60 MWe effekt. Verket producerar samtidigt plutonium till brittiska kärnvapen.

1956 Riksdagen fattar ett beslut baserat på atomenergiutredningens förslag. Detta innebär startskottet på den svenska linjen, baserad på inhemskt uran, tungvattenreaktorer och en planerad svensk atombomb.

1957 I Mayak, i staden Ozorsk i södra Ural, Sovjetunionen, drivs en militär kärnanläggning för produktion av vapenplutonium. Kylsystemet i en lagringstank lämnas ur funktion och den 29 september leder detta till en explosion. Tjugo miljoner curie radioaktivitet sprids i en 35 mil lång plym, över ett 23 000 kvadratkilometer stort område.

1957 Shippingport-reaktorn i USA invigs och blir världens första kärnkraftverk i kommersiell skala (60 MWe) utan produktion av vapenplutonium som sidoverksamhet.

1959 De två första atomdrivna (yt)fartygen sjösätts: isbrytaren Lenin i Sovjetunionen, och amerikanska handelsfartyget NS Savannah.

1960 startades för första gången reaktorn R2 i Studsvik, för forskningsändamål och produktion av isotoper till medicin och industri. Anläggningen var i drift till 2005.

1962 Riksdagen fattar beslut om att en fjärde svensk reaktor, R4, skulle byggas. Detta var vad som sedermera blev Marvikenverket.[2]

1963 tas Sveriges första kommersiella reaktor, Ågestaverket, i drift. Verket levererar 55 MW fjärrvärme till Farsta, samt 10 MW elström.

1965 Provproduktion inleds i Ranstadsverket, Sveriges enda betydande anläggning för uranutvinning.

1968 Stockholms Elverk söker tillstånd för ett kärnkraftvärmeverk förlagt i berget vid Ropsten i Stockholm. För att utreda tillståndsfrågan påbörjades Närförläggningsutredningen.

1970 Regeringen beslutar att arbetena med Marvikenreaktorn ska avbrytas. Med detta får den svenska linjen sin slutpunkt,[2] och Marviken byggs om till oljekraftverk.

1972 togs Oskarshamn 1 i drift, äldsta svenska reaktorn i drift idag.

1974 Närförläggningsutredningen avger sitt betänkande; i princip positiv till närförläggningar, men utpräglad närförläggning skall undvikas till dess ytterligare erfarenhet vunnits.[4]

1975 En partiell härdsmälta skedde i den första av reaktorerna i kärnkraftverket utanför Leningrad (St Petersburg). Det radioaktiva utsläppet uppges till en miljon curie.

1977 Den så kallade villkorslagen stiftas, varmed nya reaktorer får tas i drift endast om ägaren kan visa att utbränt kärnbränsle kan tas om hand på ett säkert sätt

1977 I juli tas Sveriges sjätte kommersiella kärnkraftverk, Barsebäck 2, i drift i enlighet med villkorslagen.

1979 En olycka vid kärnkraftverket på Three Mile Island i USA resulterade i härdsmälta (Harrisburgolyckan). Radioaktiva ämnen strömmade ut i säkerhetsbyggnaden som omger reaktorn men större utsläpp i omgivningen kunde undvikas. Undersökningsrapporten visade på problem i säkerhetskulturen. Olyckan bidrog till att få kärnkraftverk senare byggts i USA.

1980 Tilltagande skepsis till kärnkraft under 1970-talet och i synnerhet oro efter Harrisburgolyckan tvingar fram en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. Det vinnande alternativet förordar att kärnkraften avvecklas ”i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd” och att ”ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma”.

1980 Reaktorn BN-600 tas i drift i dåvarande Sovjetunionen. Verket är den äldsta bridreaktorn i kommersiell skala som fortfarande är i drift (2014).[5]

1986 Ett test vid reaktor 4 vid Kärnkraftverket i Tjernobyl leder av olika orsaker till en explosiv brand i härden (Tjernobylolyckan), den mest omfattande kärnkraftsolyckan hittils. Räddningspersonal fick extrema stråldoser och ett stort område blir obeboeligt för oöverskådlig framtid. Mindre mängder radioaktivt nedfall drabbade stora delar av Europa. Olyckans eftermäle medförde bättre internationellt samarbete inom reaktorsäkerhet.

2005 Barsebäcks kärnkraftverk tas ur drift sedan reaktor 2 stoppats. Detta sker som del av en energipolitisk uppgörelse mellan socialdemokraterna, centerpartiet och vänsterpartiet, men indirekt på grund av påtryckningar från Danmark.

2011 Den japanska staden Fukushima totalförstörs den 11 mars av en tsunami. Nödkylningens elförsörjning slås ut och leder till härdsmälta, explosioner och utsläpp av radioaktiv gas (Fukushima-olyckan).

2011 Som en reaktion på Fukushima-olyckan beslutar Tyskland att fasa ut sina kärnkraftverk successivt fram till 2022. När planerna väl sätts i verket kommer Tyskland bli det första landet i världen som helt avvecklar fungerande kärnkraftskapacitet.

2012 Norska forskare påbörjar ett fyraårigt testprogram för att undersöka torium som framtida kärnbränsle.[6]

2014 Kina intensifierar tidigare planer på toriumbaserad kärnkraft och siktar på en fullt fungerande toriumreaktor inom 10 år[7].

Olika typer av kärnkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kärnreaktor

Allt efter anläggningarnas ålder brukar man tala om skilda generationer. En anläggnings karaktär bestäms i huvudsak av dess reaktortyp. De äldre som i dag är i produktion hör till den andra generationens reaktorer, medan den tredje generationens reaktorer är moderna anläggningar, som fortfarande nybyggs. Den fjärde är i olika stadier av forskning och utveckling och de kommer att vara igång först på 2020-talet. Antalet olika reaktortyper kan delas upp på flera sätt:

  • enligt typ av kärnreaktion
  • enligt typ av moderatormaterial
  • enligt typ av kylmedel
  • efter bränslets fas
  • efter användningsområde

Risker och säkerhet[redigera | redigera wikitext]

Staden Pripjat i Ukraina fick evakueras efter Tjernobyl-olyckan.

Kärnkraftsolyckor kan bli mycket allvarliga om radioaktivitet sprids utanför kärnkraftverket, då vissa radioaktiva ämnen är mycket giftiga. Den mest allvarliga händelse som kan ske är en så kallad härdsmälta som kan uppkomma om reaktorn mister sin kylning (vanligtvis vatten, eller tungt vatten). Detta leder till att temperaturen i kärnbränslet blir så hög (över 1000°C) att det börjar smälta och kan då spridas utanför reaktorinneslutningen som vid normal drift skyddar omgivningen från utsläpp. Ett kärnkraftverk kan däremot aldrig explodera på samma sätt som en atombomb eftersom de använder olika typer av bränsle för kärnreaktionen.

Säkerhetssystem[redigera | redigera wikitext]

De tre huvudfunktionerna i ett kärnkraftverks säkerhetssystem är:[8]

  1. Stoppa reaktorn
  2. Sörja för att den förblir avstängd
  3. Förhindra utsläpp av radioaktiva ämnen

För att uppnå detta använder kärnkraftverk ett antal parallella säkerhetssystem. Det betyder att man har flera säkerhetssystem som har samma funktion, till exempel för att stoppa reaktorn. För att försäkra sig mot att säkerhetssystemen inte slås ut samtidigt bör de vara helt oberoende av varandra och bygga på helt olika metoder, exempelvis ett mekaniskt och ett elektriskt system (se redundans).

Moderna kärnkraftverk är konstruerade för att klara av en härdsmälta så att konsekvenserna för omgivningarna blir små vilket många äldre reaktorer helt saknar skydd mot, som till exempel de äldre grafitmodererade reaktorerna i Tjernobyl. Radioaktiv jod är en av fissionsprodukterna från lättvattenreaktorer, och kan vid utsläpp ge upphov till sköldkörtelcancer. Om en kärnkraftolycka med utsläpp av jod-131 till omgivningen inträffar kan ett visst skydd fås genom intag av (ej radioaktiv) jod. Eftersom jod ansamlas i sköldkörteln mättas då denna med ofarlig jod. I Sverige har därför i beredskapssyfte jodpreparat delats ut till befolkningen i de närmaste omgivningarna till kärnkraftreaktorerna.

Fjärde generationens reaktorer, och även vissa äldre utföranden, är designade för passiv säkerhet. Det innebär att säkerhetssystemen inte kräver aktiv extern kraftförsörjning, operatörer som fattar beslut och liknande som sedan måste flerdubblas enligt ovan för att uppnå erforderlig säkerhet.[9] Istället avstannar reaktionen av sig själv i frånvaro av styrning utifrån.

Kärnkraftsolyckor och incidenter i historien[redigera | redigera wikitext]

Minst fem allvarliga olyckor har hittills inträffat i kärnkrafthistorien:

  • I en militär anläggning i Mayak, i staden Ozorsk i södra Ural, Sovjetunionen, producerades plutonium för kärnvapen (alltså inte ett kärnkraftverk). Den 29 september 1957 var det problem med kylsystemet i en av tankarna. Detta ledde till en explosion. 20 miljoner curie radioaktivitet spreds i en 35 mil lång plym, över ett 23 000 kvadratkilometerstort område.
  • År 1975 skedde en partiell härdsmälta i den första av reaktorerna i kärnkraftverket utanför Leningrad (St Petersburg). Det radioaktiva utsläppet uppges till 1 MCi. Det är oklart över hur stor yta det spred sig. Läs mer i engelska Wikipedia
  • Reaktor nr 2 vid Three Mile Island Nuclear Generating Station nära Harrisburg i USA var hotande nära en total härdsmälta den 28 mars 1979, men man lyckades i sista stund återta styrningen av reaktorn och därmed hindra en större olycka. Då stationen liksom de flesta andra reaktorer (med undantag för en handfull i f.d. Sovjetunionen) har en gastät inneslutningsbyggnad så släpptes mycket lite radioaktivitet ut till omgivningen. För närvarande har alla bränslerester tagits ut ur reaktorn och stationen väntar på avveckling. Se vidare Harrisburgolyckan.
  • Den största och allvarligaste kärnkraftsolyckan som skett var den i Tjernobyl i nuvarande Ukraina 1986. På grund av ett flertal faktorer havererade reaktor fyra då ett speciellt test skulle utföras, vilket resulterade i en härdsmälta vilket i sin tur ledde till en ångexplosion som skadade inneslutningen av reaktorn samt att grafiten som användes som moderator började brinna vilket gjorde att en stor mängd radioaktivt stoft släpptes ut. Se vidare Tjernobylolyckan.
  • Kärnkraftverket Fukushima I drabbades av elavbrott den 11 mars 2011. Orsaken var en jordbävning och den 23 meter höga tsunamivåg som följde. Generatorerna för reservström förstördes av vattnet. Tre av de sex reaktorerna var i drift och förstördes av vätgasexplosioner under de påföljande dagarna. Bassänger för begagnat bränsle kokade tomma med ytterligare utsläpp som följd. Två månader efter olyckan beräknades utsläppen dittills av japanska experter vara drygt en sjundedel av dem vid Tjernobylolyckan. Se vidare Fukushima-olyckan.

Dödssiffror jämfört med övriga energislag[redigera | redigera wikitext]

Trots att ett antal kärnkraftolyckor har inträffat, en handfull av dessa mycket allvarliga, så är antalet människoliv som kärnkraften skördat begränsat. Då dödstalen från kärnkraft ställs mot andra energislag – inklusive de förnybara – har kärnkraften lägst dödstal per producerad energimängd av dem alla. I en studie där hela livscykeln räknas, för kärnkraften inklusive brytning av uran och olyckorna i Tjernobyl och Fukushima, resulterar kärnkraft i genomsnittligt 90 dödsfall per biljon (1012) KWh. Motsvarande siffror är 150 för vindkraft, 1 400 för vattenkraft, 4 000 för naturgas och kolkraften, den dödligaste, med 170 000.[10]

Urval mindre incidenter[redigera | redigera wikitext]

  • Den 3 januari 1961 förlorades kontrollen över SL-1, en reaktor för utbildning i USA, då en styrstav drogs upp för långt. Strålningen begränsades till reaktorbyggnaden. Tre tekniker omkom på grund av fysiska skador.
  • Den 1 maj 1969 slarvade en tekniker vid ett byte av en ventil i Ågestaverket i Sverige. Stora mängder vatten rann ut och orsakade kortslutning i elsystemet för styrningen av anläggningen, ventiler öppnades och stängdes slumpvis. Kaoset hotade att spränga ett rörsystem kopplat till reaktorn vilket skulle ha tömt den på kylvatten och potentiellt orsakat en härdsmälta.
  • Den 25 juli 2006 drabbas ett ställverk utanför kärnkraftverket i Forsmark av en kortslutning under ett underhållsarbete. Kontakten mellan det rikstäckande elnätet och Forsmark bryts. Överspänning i verket uppstår. En dipp i ett lokalt elnät som kärnkraftverket är anslutet till uppstår. Dippen är så kraftig att pappersbruket i Hallstavik slås ut och produktionen ligger nere i en timme. SKI klassade händelsen som en "kategori 1"-incident. I INES-skalan är den 2.

Kärnkraftverk i världen[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2007 fanns följande antal kärnkraftsreaktorer i drift i världen:[11]

Detta ger sammanlagt 439 reaktorer i 30 länder. Enligt FN:s atomenergiorgan IAEA är 56 nya kärnreaktorer under byggnad i början av år 2010.[12] I januari 2014 fanns sammanlagt 429 kärnkraftverk i världen som var i drift. Av dessa så har ett flertal stått stilla en längre tid. Totalt 70 st nya kärnkraftverk är under byggnation varav de flesta dras med stora förseningar.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Edenhofer; Sokona (2011). "Special Report on Renewable Energy Sources and Climate Change Mitigation" (engelska) (PDF). IPCC. s19. Läst 2014-07-08. Direktlänk till relevant diagram
  2. ^ [a b c d e] Moberg, Erik (1988). ”Appendix 2” (på Svenska) (HTML). Svensk energipolitik - en studie i offentligt beslutsfattande. Svenska Petroleum Institutet, Svensk Energiförsörjning AB, Industriförbundet. http://www.mobergpublications.se/energipolitik/appendix2.htm. Läst 2014-07-08 
  3. ^ [1]
  4. ^ SOU 1974:56 Närförläggning av kärnkraftverk. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Industridepartementet. 1974. ISBN 9789138015797. http://weburn.kb.se/sou/334/urn-nbn-se-kb-digark-3338995.pdf. Läst 2013-11-27. 
  5. ^ http://www.world-nuclear.org/info/Current-and-Future-Generation/Fast-Neutron-Reactors/
  6. ^ [http://singularityhub.com/2012/12/11/norway-begins-four-year-test-of-thorium-nuclear-reactor/ Norway begins four year test of thorium nuclear reactor]
  7. ^ [http://thinkprogress.org/climate/2014/03/20/3416936/chinas-nuclear-thorium-development/ China’s Plan To Develop Totally New Nuclear Fuel Speeds Up]
  8. ^ ”Glossary: Safety-related”. http://www.nrc.gov/reading-rm/basic-ref/glossary/safety-related.html. Läst 2011-03-20. 
  9. ^ Safety related terms for advanced nuclear plants. Vienna, Austria: International Atomic Energy Agency. September 1991. sid. 1–20. IAEA-TECDOC-626. ISSN 1011-4289. http://www-pub.iaea.org/MTCD/publications/PDF/te_626_web.pdf. 
  10. ^ James Conca (2012-06-10). ”How Deadly Is Your Kilowatt? We Rank The Killer Energy Sources” (på Engelska) (HTML). Forbes. http://www.forbes.com/sites/jamesconca/2012/06/10/energys-deathprint-a-price-always-paid/. Läst 9 juli 2014. 
  11. ^ World Nuclear News: Reaktorer i världen
  12. ^ Power Reactor Information System
  13. ^ [2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]