Blodkoagulering

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Blodkoagulering är den viktigaste delen i hemostasen, kroppens sätt att klara och hindra blodförlust vid skador. Blodkoaguleringen delas upp i primär (cellulär) och sekundär (humoral) hemostas.

Innehåll

[redigera] Primär hemostas

I den primära (cellulära) hemostasen kommer proteiner från den skadade blodkärlsväggens innandöme, främst kollagen, i kontakt med blodplättarna (trombocyterna). De aktiverade blodplättarna binds till kollagen med glykoprotein-receptor och med von Willebrand-faktorn. Medfödd brist på denna faktor orsakar von Willebrands sjukdom med ökad blödningstendens. Trombocyterna utsöndrar granula vilket leder till frisättning av adenosindifosfat och fibrinogen. Adenosindifosfatet bidrar till trombocyternas klibbighet och fler trombocyter kommer att samlas vid platsen för skadan.

[redigera] Sekundär hemostas

Den sekundära (humorala) hemostasen kan delas upp i två delar, det externa (extrinsic) och det interna (intrinsic) koagulationssystemet. Det externa bildar en mindre mängd fibrin och sätter igång det interna systemet som producerar en större mängd fibrin.

[redigera] Externa koagulationssystemet

Koagulationfaktorn Faktor VII binds till en vävnadsfaktor som finns i kärlväggen och som frigörs vid en skada. Detta komplex aktiverar faktor X som omvandlar protrombin (faktor II) till trombin. Fibrinet bildar en primär plugg och aktiverar faktor VIII och faktor V. Faktor VII aktiverar även faktor IX.

[redigera] Interna koagulationssystemet

Aktiverad faktor V, faktor X och kalciumjoner aktiverar protrombin (faktor II) till trombin som i sin tur omvandlar fibrinogen till aktivt fibrin. Fibrinet bildar sedan ett nätverk med andra fibrintrådar, och bildar på så sätt en plugg över skadan som förstärker den plugg som bildades i det externa koagulationssystemet.

[redigera] Fibrinolytiska systemet

När väl läkningen har kommit igång och fibrintrådarna inte behövs längre löses denna plugg upp genom att kroppen använder sig av plasmin som bildas då förstadiet plasminogen aktiveras av bland annat urokinas, trombin, fibrin och faktor XII.

Medfödd brist på faktor VIII eller IX orsakar blödarsjuka.

[redigera] Hämning av koagulering

Vissa av koagulationfaktorerna (II, VII, IX och X) är beroende av aktiverat vitamin K för att de ska fungera. Genom att hämma aktiveringen av detta vitamin kan man hämma dessa faktorer och därmed hela den humorala koagulationen. Detta är precis vad som görs med läkemedlet warfarin (Waran). Läkemedel med acetylsalicylsyra, den verksamma substansen i de klassiska värktabletterna Treo och Magnecyl men även i Trombyl, hämmar blodplättarnas binding till varandra och gör därmed den primära hemostasen långsammare.

Flera faktorer kan hämmar koaguleringen. Protein C bryter ner aktiverat faktor V och aktiverat faktor XIII. Protein C är beroende av vitamin K och kofaktorn protein S för att fungera. Antitrombin hämmar flera olika faktorer när det är under inverkan av heparin. Tissue factor pathway inhibitor (TFPI) tillverkas i levern och hämmar flera olika faktorer.

Vid provtagning så använder man EDTA, heparin eller citrat för att förhindra att blodet koagulerar i provtagningsröret.

Inom vården finns det ibland ett behov av att mäta kroppens förmåga att stoppa en blödning. Vanliga metoder är Dukes test och Ivy.

[redigera] Koagulationsfaktorer

De fyra första koagulationsfaktorerna är kända udner sitt trivialnamn, för de andra används sifferbeteckningen.

Koagulationsfaktorer med ordningsnummer, trivialnamn, molekylvik (MW) och ev K-vitaminberoende
Nummer Namn Molekylvikt K-vitaminberoende
I Fibrinogen 340 000 Nej
II Protrombin 72 000 Ja
III Vävnadsfaktor 300 000 Nej
IV Kalcium 40 -
V Proaccelerin 400 000 Nej
VI Finns ej - -
VII Prokonvertin 63 000 Ja
VIII Antihemofil faktor A 1 000 000 Nej
IX Christmas faktor, AHF B 55 000 Ja
X Stuart-Prower faktor 55 000 Ja
XI Rosenthal faktor, PTA 160 000 Nej
XII Hageman faktor 100 000 Nej
XIII Fibrinstabiliserande faktor 320 000 Nej
Personliga verktyg
Skapa en bok