Boccaccio (operett)
Boccaccio är en operett i tre akter av Franz von Suppé med tysk-språkigt libretto av Camillo Walzel och Richard Genée, baserat på en pjäs av Jean-François-Antoine Bayard, Adolphe de Leuven, Léon Lévy Brunswick och Arthur de Beauplan.
Historia
Operetten hade urpremiär på Carltheater i Wien den 1 februari 1879.
Den svenska premiären ägde rum på Nya Teatern i Stockholm den 11 december 1879 med Carolina Östberg i huvudrollen. I Sverige har den spelats på Oscarsteatern 1907, 1915, 1920, 1921 och på Stockholmsoperan med premiär den 4 maj 1929 och den iscensattes där åter med premiär den 8 maj 1954 i nyöversättning av Gösta Rybrant.[1]
De första femtio åren var det vanligt att såväl Boccaccio som hans studentvänner spelades av kvinnliga artister. I Sverige har sålunda Boccaccio spelats av Anna Norrie, Naima Wifstrand och Gertrud Pålson-Wettergren. 1954 då österrikaren Adolf Rott regisserade sin egen bearbetning av operetten på Kungliga Operan var det emellertid Per Grundén som spelade titelrollen och Elisabeth Söderström som framställde Fiametta.
Personer
- Större roller
- Mindre roller
- Checco - bas
- Fratelli, bokförsäljaren - baryton
- Lotteringhi - tenor
- Lambertuccio, handelsmannen - tenor
- Scalza, barberaren - bas
- Beatrice - sopran
- Isabella - mezzosopran
- Peronella - sopran
- Främlingen - baryton
- Övriga roller
- Tiggare, studenter, Donna Pulcis döttrar - kör
Berömda arior
- "Ich sehe einen jungen Mann dort stehn" (Boccaccio)
Handling
I det medeltida Florens har poeten Boccaccios erotiska noveller orsakat skandal och befolkningens omdömen skiftar allt ifrån kvinnliga anhängare till negativa och svartsjuka äkta män. Boccaccios kvinnotycke och amorösa äventyr leder till att de äkta männen börjar planera att driva Boccaccio ut ur staden och sedan låta honom fängslas. Men Boccaccio har andra planer, däribland att vinna hertigens dotter Fiamettas gunst, vilket han så småningom lyckas med.
Externa länkar
- Boccaccio: Fria noter i International Music Score Library Project.