Motbokssystemet

Från Wikipedia
Version från den 24 april 2016 kl. 21.16 av Fluffbot (Diskussion | Bidrag) (Datumstämplar mallar Mall:Fotnoter, Mall:Förtydliga)
Uppslagsordet ”Motbok” leder hit. För betydelsen bankbok, se bankbok.
"Motbok" - Åmål systembolag (1920). Rekvisitionsdel.
"Motbok" - Åmål systembolag (1920). Inköpsdel.

Brattsystemet eller motbokssystemet var ett större försök att minska alkoholkonsumtionen i Sverige. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköp av alkoholdryckerGöteborgssystemet (föregångare till Systembolaget) skrevs upp för att kunna bevaka den köpta ransonen. Från början användes motboken bara för spritdrycker för att senare användas för både öl, vin och sprit. Motboken infördes av läkaren och politikern Ivan Bratt och användes i hela Sverige från 1917 (i vissa områden från 1914) fram till 1955. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922, blev permanentandet av motbokssystemet en politisk kompromiss mellan de båda sidorna.

Syfte

Motboken syftade framförallt till att minska spritdrickandet. Den som hade motbok kunde däremot köpa i stort sett obegränsade mängder vin. Sprit ansågs vara starkt förknippat med fylleri, alkoholism och våldsbrott, och staten ville bland annat förebygga brott och individuella skadeverkningar av alkoholkonsumtion. Vindrickandet, som schablonmässigt ansågs skötas under mer ordnade former, berördes därför inte av restriktionerna.

Förekomst

Antalet motböcker var den 31 december 1948 totalt 1 878 705 stycken och den genomsnittliga inköpsrätten per motbok och månad var 1,82 liter sprit.

Kriterier

Det var inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition som styrde tilldelningen. Den som var arbetslös eller saknade inkomst kom aldrig ifråga. Det gällde också gifta kvinnor och yngre[förtydliga] människor i allmänhet. En ogift kvinna kunde få en motbok, men hennes ranson var långt mindre än männens. Som kvinna och hushållerska fanns inte chans att få motbok när mannen i huset hade en.[förtydliga]

Finländsk motsvarighet

I Finland behövdes under ett antal år[förtydliga] på 1900-talet ett särskilt spritkort för att få köpa alkohol. I Finland avskaffades spritkortet (kallades Alkokort efter Oy Alkoholiliike Ab, sedermera Alko) i slutet av 1960-talet.

Källor