Carin Thiel

Carin Thiel, född 9 februari 1889, död 3 mars 1963, var dotter till finansmannen Ernest Thiel och Anna Josephson.

Hon var syster till Signe Henschen och på mödernet kusin med Tor Bonnier och dennes systrar Elin och Greta, vilka hon under sin ungdomstid på Djurgården umgicks med. I denna krets fanns även bröderna Yngve och Tor Berg samt Sigurd Agrell och Otto Järte. Enligt Tor Bonnier bildade vänkretsen tillsammans med Sven Lidman, John Landquist och Yngve Larsson ett slags Djurgårdsjunta, som intensivt diskuterade litteratur och politik samt inte minst ordnade många fester.

I sin bok, Längesen, beskriver Tor Bonnier Carin Thiel, som en kvinna med unik erotisk skönhet, midjesmal och högbröstad, med långt kastanjebrunt hår och med "le diable au corps".

Carin Thiel var 1908–17 gift med författaren, senare frikyrkomannen, Sven Lidman och fick med honom döttrarna Ulla Lidman-Frostenson (1910–62), Ann-Marie Lidman-Hollinger (1912–2000) och Karin Lidman (1915–29). Äktenskapet med Sven Lidman föll sönder under uppslitande former. Regissören Per Lindberg var hennes nya kärlek. Carin Thiel försvann dock inte helt ur Sven Lidmans liv. I sin sista diktsamling, "Oroligt var mitt hjärta tills det fick frid i Dig", som publicerades så sent som 1933, skriver han en ohygglig^{[förklaring behövs]} dikt om och till henne. Från 1919 var Carin Thiel gift med arkitekten Ragnar Östberg och hade med honom dottern Susanna Ramel.

Källor

Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7