Christer Nilsson (ekolog)
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Christer Nilsson, född 1951, är professor emeritus i landskapsekologi vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet[1] och senior rådgivare vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå. Nilsson är internationellt känd för sitt arbete med vattendrag och strandområden och har haft ett betydande internationellt samarbete. Hans forskning behandlar organismspridning och dess betydelse för den biologiska mångfalden, ekologiska effekter av flödesreglering och klimatförändringar samt restaureringsekologi. Nilsson har en omfattande vetenskaplig publicering[2] och har varit inbjuden föreläsare i många olika sammanhang både nationellt och internationellt. Nilsson arbetar sedan många år som biträdande redaktör för flera internationella vetenskapliga tidskrifter, bland andra. BioScience, Ecological Applications, Ecosystems, Ecology & Society (till 2020) och Journal of Ecology.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Nilsson föddes 1951 i Västerbotten och växte upp vid de mellersta delarna av Sävarån. Han läste kemi och biologi vid Umeå universitet och Uppsala universitet och disputerade i botanik vid Umeå universitet 1981 där han också etablerade sin forskning. År 1998 erhöll han en professur i landskapsekologi som först delades mellan Mitthögskolan (sedermera Mittuniversitetet) och Umeå universitet och som mellan 2004 och 2018 var lokaliserad i sin helhet till Umeå universitet.
Nuvarande verksamhet[redigera | redigera wikitext]
Under de senaste 20 åren har Nilsson alltmer kommit att samverka med det omgivande samhället. Han har tillsammans med praktiker arbetat med restaurering av vattendrag som använts för flottning, han tjänstgör som särskild ledamot i mark- och miljödomstolen vid Umeå och Östersunds tingsrätter och som teknisk expert åt SWEDAC vid ackreditering av företag som gör naturvärdesinventeringar. Han sitter också i styrelserna för Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven[3] och Biosfärområde Vindelälven-Juhttátahkka[4].
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Nilsson, C. et al. 2005. Fragmentation and flow regulation of the world's large river systems. Science 308:405-408.
- Dynesius, M. & C. Nilsson. 1994. Fragmentation and flow regulation in river systems in the northern third of the world. Science 266:753-762.
- Nilsson, C. & Berggren, K. 2000. Alterations of riparian ecosystems caused by river regulation. BioScience 50:783-792.
- Nilsson, C. et al. 2010. The role of hydrochory in structuring riparian and wetland vegetation. Biological Reviews 85:837-858.
- Nilsson, C. et al. 1997. Long-term response of river-margin vegetation to water-level regulation. Science 276:798-800
- Nilsson, C. et al. 2015. Riparian and in-stream restoration of boreal streams and rivers: success or failure? Ecohydrology 8:753-764.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Christer Nilsson”. www.umu.se. https://www.umu.se/personal/christer-nilsson/. Läst 30 april 2021.
- ^ ”Christer Nilsson”. scholar.google.com. https://scholar.google.com/citations?user=Uc8b1bAAAAAJ&hl=en. Läst 30 april 2021.
- ^ ”Om stiftelsen”. Naturvård vid nedre Umeälven. https://www.naturvardnedreumealven.se/om-stiftelsen/. Läst 30 april 2021.
- ^ ”Hem”. Biosfärområde Vindelälven-Juhtatdahka. https://vindelalvenjuhtatdahka.se/. Läst 26 november 2019.