Ciliater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ciliater
Myrionecta rubra
Myrionecta rubra
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Chromalveolata
Underrike Alveolata
Stam Ciliater
Ciliata
Vetenskapligt namn
§ Ciliata

Ciliater (Ciliata, Ciliophora), på svenska flimmerdjur eller infusionsdjur, är frilevande encelliga organismer som tillhör gruppen alveolater.[1] De förekommer i alla typer av vatten, främst näringsrika. De viktigaste synapomorfierna för ciliaterna är multipla flimmerhår, cilier, i bestämda konfigurationer runt cellen, samt förekomsten av två heteromorfa cellkärnor. Fylogenetiska analyser visar att ciliaterna vek av från alveolaternas stamträd före uppdelningen av dinoflagellater och apicomplexer.[1] Toffeldjur (Paramecium) är ett exempel på ciliater.

Cellstruktur[redigera | redigera wikitext]

Oxytricha trifallax

Ciliaternas celluppbyggnad är betydligt mer komplicerad jämfört med andra encelliga eukaryoters.[2] Storleken är oftast mellan 0,01 och 0,1 mm, beroende på art. De rör sig med hjälp av trådlika utskott - flimmerhår eller cilier. Dessa cilier ger i allmänhet en mer precis rörelse jämfört med flageller.[2] Munrännan omges också av cilier, vars rörelser bildar vattenströmmar som fångar in födan, främst bakterier och växtplankton. Till skillnad från många andra encelliga eukaryoter kan ciliaterna ofta kännas igen direkt under ett ljusmikroskop.[3]

De två heteromorfa cellkärnorna (mikrocellkärnan och makrocellkärnan) är funktionellt sätt autonoma.[1] Hos Paramecium sker sexuell, genetisk rekombination genom konjugation följt av utbyte av mikrocellkärnor. Makrocellkärnorna uppstår sedan genom upprepad mitos.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ciliaterna finns i nästan alla upptänkliga miljöer där eukaryoter lever.[3] De är i allmänhet predatorer, även om vissa parasitiska arter finns (de sistnämnda kan till exempel leva i fiskar).[1] Några arter innehåller fotosyntetiserande endosymbionter.[2] Exempelvis innehåller Mesodinium rubrum en rekylalg som endosymbiont.[4]

Ciliaternas ekologiska betydelser beror delvis på att de är viktiga näringsombildare i marken, till exempel genom att de äter bakterier. Ciliatfloran kan också användas som bioindikator, som kan visa graden av förorening i marken.[3]

sporsäcksvampar

Dothideomycetes



Sordariomycetes



Leotiomycetes



Schizosaccharomycetes



Pezizomycetes



Lecanoromycetes



Eurotiomycetes



Laboulbeniomycetes



Taphrinomycetes



Pneumocystidomycetes



Orbiliomycetes



Lichinomycetes



Saccharomycetes



Arthoniomycetes



Neolectomycetes



Medeolariales



Lahmiales



Triblidiales



Phragmotrichum



Trullula



Paathramaya



Piricauda



Pseudocamptoum



Cryptomela



Cryptosporium



Sclerographium



Leptothyrella



Hansfordia



Circinotrichum



Leptomelanconium



Discosporium



Myxosporium



Elachopeltis



Arthrobotryum



Arachnophora



Slimacomyces



Triposporina



Volucrispora



Podosporium



Hormiscium



Torula



Phellostroma



Plectronidium



Protostegia



Leptothyrium



Scolecobasidium



Ochroconis



Robillarda



Petrakia



Sympodiophora



Pseudohansfordia



Phialea



Exosporium



Sympodiella



Pseudocenangium



Virgariella



Endophragmia



Eriomycopsis



Acremoniella



Rhinotrichum



Placonema



Stilbospora



Didymopsis



Tumularia



Coniothecium



Mastigosporium



Fusoma



Lichenoconium



Micropera



Flabellocladia



Cordana



Chalara



Monilochaetes



Helicoceras



Cryptophialoidea



Briosia



Coremiella



Selenodriella



Spiropes



Dwayabeeja



Arthrosporium



Pseudobeltrania



Acrophialophora



Tritirachium



Septosporium



Zygosporium



Harpographium



Pleurophragmium



Cytosporina



Ceratophorum



Trichoconis



Phaeotrichoconis



Phaeoisaria



Nematogonum



Phragmocephala



Pseudodiplodia



Tetracoccosporium



Sphaeropsis



Cheirospora



Fusidium



Acrothecium



Cacumisporium



Bispora



Dicoccum



Polydesmus



Amblyosporium



Myxofusicoccum



Coleophoma



Beniowskia



Normandina



Chaetophoma



Neottiospora



Pestalozziella



Sirothecium



Chaetopsis



Torulopsis



Dematium



Hymenula



Hymenopsis



Chaetospermum



Naemosphaera



Sphaeronaema



Placodiplodia



Paradiplodia



Leptostromella



Stigmella



Chaetopyrena



Sphaeridium



Bactridium



Beltrania



Monosporium



Hormiactis



Polyscytalum



Wojnowicia



Abrothallus



Libertiella



Leptochlamys



Stachylidium



Cheilaria



Schroeteria



Patouillardiella



Habrostictis



Orcadia



Didymosporium



Dryosphaera



Pseudolachnea



Speiropsis



Cryptophiale



Flabellospora



Irpicomyces



Helicostilbe



Trochophora



Subramaniomyces



Hyalothyridium



Chantransiopsis



Lichenodiplis



Cryptomycina



Delortia



Schizothyrella



Bahusandhika



Septogloeum



Haplobasidion



Olpitrichum



Gamsia



Lichenosticta



Stagonopsis



Subulispora



Hemibeltrania



Ampulliferina



Arbusculina



Blarneya



Volutellaria



Wiesneriomyces



Parasympodiella



Balanium



Cryptocoryneum



Chaetophiophoma



Leptosporina



Hapsidascus



Vasculomyces



Beauveriphora



Phaeolabrella



Cytostagonospora



Belemnospora



Clypeostagonospora



Pseudorobillarda



Dichotomophthora



Xylohypha



Dokmaia



Curculiospora



Polyschema



Gallaicolichen



Catenosynnema



Ceeveesubramaniomyces



Natarajania



Kumanasamuha



Botryodeorsum



Vanibandha



Parachionomyces



Mackenziella



Goidanichiella



Pontogeneia



Ameliella



Acaroconium



Viridiannula



Phaeocandelabrum



Annellosympodia



Haradamyces



Lambinonia



Vittalia



Phaeomonilia



Vermispora



Helicofilia



Acrodictys



Hyalocamposporium



Pseudotripoconidium



Alysidiella



Aquapoterium



Pirozynskiella



Radulidium



Ctenosporium



Parapericoniella



Digitopodium



Pseudoasperisporium



Psammina



Alpakesa



Intralichen



Waihonghopes



Impudentia



Arachnospora



Vanakripa



Krishnamyces



Alpakesiopsis



Digitomyces



Collembolispora



Trichomatomyces



Trichosporodochium



Phaeoidiomyces



Suttoniella



Parasarcopodium



Paracryptophiale



Infundibulomyces



Stauriella



Porobeltraniella



Cladoniicola



Brachysporiopsis



Hyalotiastrum



Nakatopsis



Balaniopsis



Pleurovularia



Cytosporella



Junewangia



Didymobotryum



Zanclospora



Phaeobotrys



Solicorynespora



Paratetraploa



Septocyta



Kalchbrenneriella



Tetranacriella



Cystotrichiopsis



Sarcopodium



Synnmukerjiomyces



Porophilomyces



Monodorus



Imicles



Dendroclathra



Minimelanolocus



Pulvinella



Matsushimiella



Trichobotrys



Rhexodenticula



Camarosporiopsis



Lichenohendersonia



Fusariopsis



Stegolerium



Castanedaea



Acrodictyella



Surculiseries



Pycnodallia



Hobsoniopsis



Siamia



Pseudohelicomyces



Websteromyces



Xylohyphopsis



Patriciomyces



Pleurotheciopsis



Neta



Carrismyces



Cytoplacosphaeria



Pseudosigmoidea



Xenochalara



Bulbocatenospora



Piperivora



Pseudocytoplacosphaeria



Codonmyces



Fenestroconidia



Aenigmatospora



Frigidispora



Lichenostella




Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Brian S. Leander, Patrick J. Keeling. Morphostasis in alveolate evolution. Trends in Ecology & Evolution. 18(8). 395-402. 2003.
  2. ^ [a b c d] Sadava, Millis, Heller, Berenbaum. Life. The Science of Biology. Ninth Edition. Sinauer Associates. 2011.
  3. ^ [a b c] Enrique Lara, Dimaris Acosta-Mercado. A molecular perspective on ciliates as soil bioindicators. European Journal of Soil Biology 49. 107-111. 2012.
  4. ^ R.E. Lee. Phycology. Fourth Edition. Cambridge. 2008