Dödahavsrullarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fragment från en av Dödahavsrullarna

Dödahavsrullarna, en samling handskrifter som hittats i Qumran. Fynden gjordes år 1947 av en herdepojke som kastade sten i en grotta och hörde hur det krasade. I grottan fann man krukor med skrifter som kunde dateras kring vår tideräknings början. Senare har man funnit skrifter i ytterligare tio grottor. År 2001 var samtliga Qumranskrifter översatta.

Totalt har 900 dokument i större och mindre fragment hittats. Bland dessa finns skrifter från samtliga av Gamla testamentets bibelböcker utom Ester.[1] Viktigast är en fullständig version av Jesaja. Då de tidigare äldsta kända hebreiska handskrifterna är från 900-talet e.Kr., innebar fynden i Qumran att man fick tillgång till handskrifter som var ungefär 1 000 år äldre och tillkomna före masoreternas standardisering av texten.

Man fann också skrifter som härrörde från ett judiskt samfund som hade sitt säte i trakten. Vanligen förknippas detta samfund med esséerna.[2]

Förutom de bibliska texterna som hittades vid Qumran, hittades även en stor samling dokument som kommuniteten antas ha skrivit för eget bruk. Det finns till exempel ett dokument som heter 'Kommunitetens Regel' (4Q258 (Sd)), som beskriver strikta riktlinjer i kommuniteten.

Särskilt intressant för kristna kan vara att man i Dödahavsrullarna hittar för första gången en parallell till de kristna salighetsprisningarna (Matteus Evangelium kap 5, Lukas Evangelium kap 6). I nya testamentet läser man: "Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden",(Matteus 5:5) I en av Dödahavsrullarna (4QBeat) hittar man en text från samma period med ett liknande format: "Saliga är de _____ för de skall _____." Dessutom finns åtta enskilda salighetsprisningar angivna; samma antal som i nya testamentet. Några har dragit slutsatsen att detta kan ha varit ett allmänt sätt att formulera värderingarna hos en religiös grupp, det vill säga att Jesus och de tidiga kristna använde sig av ett känt format.

En annan intressant detalj är att i de grekiska översättningarna av Gamla testamentet finns Guds namn JHVH skrivet med hebreiska bokstäver med i texten, något som har saknats i senare grekiska översättningar av GT.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Dödahavsrullarna är 2000 år gamla (huvudsakligen) pergamentbitar som kräver mycket specialiserad konserveringsteknik om de skall bevaras för framtiden. Vissa får, till exempel, bara ställas ut i museer under tre månader varefter de måste bevaras i fullständigt mörker under ett helt år. Vissa fragment är skadade eller förmörkade såpass att speciell teknik behövs för att ens se om en text har tidigare skrivits på dem. Följaktligen kan inte Dödahavsrullarna göras tillgängliga till alla forskare i original, utan måste fotograferas.

När rullarna fotograferats återstår ändå mycket arbete. Den som läser och förstår hebreiska idag kan inte nödvändigtvis tyda texten i rullarna (som huvudsakligen är skrivna på hebreiska men även på arameiska och grekiska). Bokstäverna är skrivna på ett gammalt sätt och är ibland svårlästa. Dessutom finns ibland endast några rader eller ord på fragmenten och stora luckor eller hål kan finnas i pergamentet (detta på grund av att pergamentet har ruttnat under två millennier eller skadats på annat sätt). Någon måste pussla ihop bitarna och fylla i luckorna. Detta är möjligt där man känner till den föreställda texten, som till exempel i en biblisk bok. Med andra texter går det endast att gissa på det som en gång har skrivits eftersom man inte har tillgång till något annat exemplar och inte kan jämföra det man har med något annat.

Ett exempel på detta arbete kan ses här: Föreställ dig att man hittar en text där följande ord är angivna medan de andra saknas:

"______ är min herde, ___ skall _____ fattas."

Man kan med relativt hög säkerhet gissa på att texten kommer från den kända Psaltaren 23:

"Herren är min herde, mig skall intet fattas."

När allt har gjorts för att konstatera vad som är skrivet i texterna kommenterar forskarna på det de har upptäckt. Det kan till exempel hända att några ord finns i Dödahavsrullarnas version av en psaltarpsalm men saknas i vår bibel. Det kan hända att en hel rad eller stycke finns med här, men har saknats där. Ibland har endast ordföljden ändrats något.

Allt detta publiceras till slut i ett stort uppslagsverk som heter Discoveries in the Judean Desert Upptäckterna i den judeiska öknen (förkortat DJD).

Dead Sea Scrolls Foundation[redigera | redigera wikitext]

I tidiga 1990-talet grundades stiftelsen Dead Sea Scrolls Foundation för att samla in donationer och administrera den pågående forskningsarbetet i DJD-projektet. Idag arbetar Dead Sea Scrolls Foundation även med museer som vill låna Dödahavsrullarna i en egen utställning, samt med andra forskningsprojekt.

De som har arbetat med och forskat på Dödahavsrullarna inkluderar bl.a. (utan särskild ordning):

D Barthélemy, J.T. Milik, P. Benoit, M. Baillet, J. A. Sanders, Weston Fields, Shalom Paul, Larry Schiffman, Walter Harrellson, John M. Allegro, R. de Vaux, Emanuel Tov, P.W.Skehan, Eugene Ulrich, J.E. Sanderson, E. Qimron, J. Gruffman, J. Strugnell, E. Eshel, J. Vanderkam, Frank M. Cross, M. Brady, H. Attridge, D. Parry, J.M. Baumgarten, M. Broshi, Torleif Elgvin, J.A. Fitsmeyer, S. Talmon, J. Ben Dov, U. Glessmer, G. Brooke, F. Garcia Martinez, M.J.W Leith, E. Puech, P. Alexander, Geza Vermes, H.M. Cotton, A. Yardeni, D.M. Gropp, E. Chazon, D. Dimant, P.W. Flint, D. Pike, A. Skinner, D.J. Harrington, J. Baumgarten, Stephen J. Pfann, J. Charlesworth M. Abegg

De två forskargrupperna[redigera | redigera wikitext]

Mot slutet av 1954 hade två helt skilda grupper av experter etablerats, och dessa arbetade med två olika uppsättningar skriftrullar. Den ena gruppen var israelerna i västra Jerusalem, som hade tillgång till de rullar som förvärvats av professor Eleazar Sukenik vid Hebreiska universitetets arkeologiska institution och dennes son Yigael Yadin, ÖB för den israeliska armén 1949, doktor i arkeologi 1955. I Östra Jerusalem, på Rockefellermuseet (Palestinas arkeologiska museum), ledde fader de Vaux en grupp internationella, till katolska kyrkan knutna forskare. Enligt Michael Baigent och Richard Leigh, som beskrivit maktspelet bakom kulisserna,[3] kände inget av dessa båda forskarlag till vilka skrifter det andra arbetade med och grupperna kommunicerade inte ens med varandra. Endast få resultat läckte ut då och då till vetenskapliga tidskrifter och inget av dem kände till vad det andra var i besittning av eller arbetade med – bortsett då från vad som möjligen läckte ut via vetenskapliga tidskrifter. Till en början var rullarna inte tillgängliga för allmänheten. De Vaux team var med ett undantag en liten grupp katolska teologer och forskare, knutna till Påvliga bibelkommissionen i Vatikanen,[4] som utsetts för att översätta och tolka rullarna. I gruppen ingick följande personer:

Hela materialet och resultaten av det löpande arbetet placerades i ett rum, Skriftkammaren, som var gemensamt för alla i forskargruppen.

Allegro kom i konflikt med den övriga gruppen, vilket ledde till att han på egen hand publicerade böcker om rullarna. Denna konflikt ledde till slut till att en större grupp fick tillgång till dem och att de så småningom publicerades för allmänheten. Historien kring detta återges av Michael Baigent och Richard Leigh i boken Dödahavsrullarnas hemlighet.[3]

När Allegro avsattes ur gruppen kom han att ersättas av John Strugnell. Vid fader de Vaux död 1971 tillkom även fader Pierre Benoit genom att de Vaux testamenterade sin rätt till rullarna åt Benoit. På samma sätt ersattes Skehan av professor Eugene Ulrich och Starcky av fader Emile Puech. När Benoit avled 1988 kom detta förfarande att ifrågasättas starkt, vilket tillsammans med Allegros fejd bidrog till att rullarna gjordes tillgängliga för en bredare publik.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fagan, Brian M., and Charlotte Beck, The Oxford Companion to Archeology, entry on the "Dead sea scrolls", Oxford University Press, 1996
  2. ^ Alvar Ellegård; Jesus – One Hundred Years Before Christ: A Study In Creative Mythology, London (1999). ISBN 0-87951-720-4
  3. ^ [a b] Baigent, Michael; Leigh Richard (1991) (på eng). The Dead Sea scrolls deception. London: Jonathan Cape. Libris 4714433. ISBN 0-224-02761-1 , på svenska: Baigent, Michael; Leigh Richard, Karlsson Ingemar (2006). Dödahavsrullarnas hemlighet ([Ny utg.]). Stockholm: Bazar. Libris 10125747. ISBN 91-7028-048-7 
  4. ^ Baigent, Michael; Leigh Richard (1991) (på eng). The Dead Sea scrolls deception. London: Jonathan Cape. Sid. 54-56. Libris 4714433. ISBN 0-224-02761-1 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Wise Michael Owen, red (1996) (på engelska). The Dead Sea scrolls: a new translation. A tree clause book. San Francisco: HarperSanFrancisco. Libris 4490595. ISBN 0-06-069200-6 (inb.) 
  • (på engelska) The complete Dead Sea scrolls in English. Penguin classics (Rev. ed.). London: Penguin. 2004. Libris 9206439. ISBN 0-14-044952-3 (pbk.) 
  • (på engelska) The Dead Sea scrolls Bible: the oldest known Bible (1st ed.). San Francisco, Calif.: HarperSan Francisco. 1999. Libris 9501492. ISBN 0-06-060063-2 
  • VanderKam, James C.; Flint Peter W. (2005) (på engelska). The meaning of the Dead Sea scrolls: their significance for understanding the Bible, Judaism, Jesus, and Christianity. London: T&T Clark. Libris 10146553. ISBN 0-567-08468-X (pbk.) 
  • Watson Wilfred G. E., García Martínez Florentino, red (1994) (på engelska). The Dead Sea Scrolls translated: the Qumran texts in English. Leiden: Brill. Libris 7215059. ISBN 90-04-10048-2 (hft.) 
  • Baigent, Michael; Leigh Richard (1991) (på engelska). The Dead Sea scrolls deception. London: Jonathan Cape. Libris 4714433. ISBN 0-224-02761-1 
  • Campbell, Jonathan G. (2002) (på engelska). Deciphering the Dead Sea Scrolls (2. ed.). Malden, Mass.: Blackwell. Libris 8736984. ISBN 0-631-22992-2 (cased) 
  • Wassén Cecilia, red (2011). Dödahavsrullarna: innehåll, bakgrund och betydelse. Stockholm: Atlantis. Libris 12147460. ISBN 978-91-7353-473-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]