Josefus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Byst som identifierats som Josefus

Josefus (hebreiska Yosef ben Matitjahu, latin Flavius Iosephus), född i Jerusalem 37 eller 38 e.Kr., troligen död kort efter år 100, var en judisk historiker.

Josefus två viktigaste verk är Om det judiska kriget (han upplevde själv Jerusalems förstöring år 70) och Judisk historia. Båda dessa ger ovärderlig information om hans tids judendom. Han anses vara den förste utombibliska författare som nämner Johannes Döparen, Jesus och Jakob, Jesus bror.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Josefus föddes 37 eller 38 som son till Mattias, en kohen (judisk präst). Han berättar att han efter tre år som lärjunge hos någon ökenlärare Bannus, vid nitton års ålder valde fariséernas parti. År 63 besökte han Rom som ombud för att överklaga något ärende hos kejsaren. Efter återkomsten till Judéen sökte han motarbeta sina landsmäns upprorsplaner mot romarna; men då upproret icke dess mindre utbröt, slöt han sig till det fosterländska partiet och övertog befälet i Galiléen. Efter försvar i fästningen Jotapata blev han i juli 67 tillfångatagen och överlämnad till den romerske överfältherren Vespasianus, vars ynnest han lyckades vinna. Han var sedermera Titus följaktig under Jerusalems belägring och uppmanade förgäves sina landsmän till underkastelse. År 71 kom han med Titus till Rom, blev romersk medborgare och tog efter kejsarfamiljen namnet Flavius. Han är en av relativt få källor till beskrivning av tidens romerska krig, taktik och armékonstellation. Emellertid bedöms han ofta som opålitlig, och anses frisera sanningen både för att behaga (de romerska) läsarna och för att förhärliga sig själv i den måtto han deltager i händelserna.

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • Pros Apiona ("Mot Apion")

Peri tou Ioudaikou polemou ("Om det judiska kriget")[redigera | redigera wikitext]

I Rom skrev Josefus först om det judiska kriget på sitt eget språk, antagligen för judiska grupper i mellanöstern. Sedan skrev han kring 75 ett verk i sju delar på grekiska. Det beskriver tiden från Judas Mackabeus till Jerusalems fall.

En svensk översättning är Flavii Josefi historia om judarnes krig mot romarne (redigerad af N. J. Thunblad, Literaturföreningen, 1884).

Ioudaike archaiologia ("Judiska fornminnen")[redigera | redigera wikitext]

Josefus skrev vidare, och vid år 94 hade han avslutat ett verk på 21 delar som är mest känd under den latinska titeln Antiquitates Judaicae. Han börjar vid skapelsen och avslutar med sin nutidshistoria.

En rad svenska översättningar finns; äldst är Flavii Josephi Judiske historia (utaf Arnolds d'Andilli fransyska uttolckning på swenska öfwersatt [av Maria Gustava Gyllenstierna (del 1-5)]. Stockholm, 1713, 1747-1752). Runt hundra år senare utgavs Judiske häfdatecknaren Flavii Josephi vittnesbörd om Christus, Christi broder, Johannes Döparen och essenerne eller de första christna (till dess authenticitet granskadt och framställd af Jacob Berggren, Norstedt,1848). Därefter följde den hittills mest fullständiga utgåvan: Judarnes gamla historia (anonym översättning, Fredengren, 1889; faksimilutg. Rediviva, 1988, "11 av det grekiska orig:s 20 böcker" enl. anmärkning i Libris).

Självbiografi (Josephi Vita)[redigera | redigera wikitext]

Josefus vita är ett försvarsskrift mot Justus av Tiberias, som i sin bok om den judiska revolten hade skrivit mindre fördelaktigt om Josefus roll. Vitan publicerades som appendix till Antiquitates. En självbiografi är det egentligen inte, eftersom bara korta avsnitt i inledningen inte handlar om Josefus agerande under månaderna i Galiléen. Samma period hade Josefus redan beskrivit i "Judiska kriget", men i apologin är bilden något annorlunda och inte helt överensstämmande med det tidigare verket.[1]

Jesus enligt Josefus[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Testimonium Flavianum

De två textställen i Josefus verk där Jesus omnämns (Testimonium Flavianum i Judiska fornminnen 18:63–64, eller 18.3.3 och stycket om Jakobs avrättning i Judiska fornminnen 20:200 eller 20.9.1) är problematiska. Forskare är i stort sett eniga om att åtminstone delar av Testimonium Flavianum utgör senare kristna interpolationer (exempelvis "Han var Messias").[2] Ändå anser flertalet forskare att Josefus skrivit något av Testimonium Flavianum. Argumenten för och emot är många och bland de viktigare till stöd för att stycket är delvis äkta anförs att det också innehåller mer neutrala uppgifter om Jesus och beskrivningar av honom som man inte skulle förvänta sig om Testimonium Flavianum i sin helhet vore en senare kristen skapelse (exempelvis att Jesus benämns ”en vis man”).[3] Om Josefus skrivit något av Testimonium Flavianum utgör stycket en utombiblisk källa om Jesu liv och verksamhet på 30-talet.[3] Josefus färdigställde Judiska fornminnen drygt sextio år efter Jesu död.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moses I. Finley (1964). Josephus : The Jewish War and other selections from Flavius Josephus 
  2. ^ Steve Mason Josephus and the New Testament, Hendrickson Publishers, 2003
  3. ^ [a b] Theissen, Gerd & Merz, Annette, The Historical Jesus: A Comprehensive Guide. Minneapolis, Minnesota: Fortress Press 1998.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]