Dödsnatten i Stammheim
Dödsnatten i Stammheim (tyska Todesnacht von Stammheim) var natten till den 18 oktober 1977, då de tre fängslade RAF-ledarna Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe begick självmord i Stammheimfängelset. En fjärde RAF-intern, Irmgard Möller, överlevde sitt självmordsförsök. Termen "dödsnatten" kommer från biografin Baader-Meinhof - sju år som förändrade Förbundsrepubliken (tyska Der Baader-Meinhof-Komplex) av Stefan Aust (1985).
På morgonen den 18 oktober påträffades Baader och Ensslin döda i sina celler. Baaders kropp uppvisade bland annat skotthål i bakhuvudet, Ensslin hade hängt sig med en elsladd fastsatt i cellens fönstergaller. Raspe, som hade en skottskada i tinningen, avled senare på sjukhus.
Den officiella versionen av de nattliga händelserna är att Baader, Ensslin och Raspe begick självmord, men en del personer på framför allt vänsterkanten misstror myndigheterna och menar att de tre ledarna mördades med den västtyska statens goda minne. Det finns olika omständigheter som stödjer dessa teorier. Det är mycket oklart hur Baader fick tillgång till den pistol som han senare skulle ha skjutit sig med. Att Möller, som överlevde, lyckats hugga sig själv fyra gånger med en kniv nära hjärtat framstår också som egendomligt. Även Ulrike Meinhofs död den 9 maj 1976 är höljd i dunkel; enligt obduktionsrapporten ska hennes nacke varit bruten innan strypsnaran anbringats.[1] En grupp brittiska läkare tillfrågades att studera obduktionsrapporten och konstaterade att Meinhofs kropp inte uppvisade de sedvanliga tecknen på självmord genom hängning.[2] Läkarna drog även slutsatsen att Meinhof kan ha blivit utsatt för våldtäkt innan hon dog, då de yttre genitalierna, enligt obduktionsprotokollet, uppvisade kraftiga svullnader.[3] Vid obduktionen hade man inte gjort något så kallat histaminprov; detta hade kunnat visa om Meinhofs död var självmord eller inte.[4]
Se även
- Stammheim (film, 1986)
- Dödsspelet (film, 1997)
- Der Baader Meinhof Komplex (film, 2008)
Källor
- Aust, Stefan, Baader-Meinhof: sju år som förändrade Förbundsrepubliken. Stockholm: Symposion 1990. ISBN 91-7868-235-5
- Sem-Sandberg, Steve, Theres. Stockholm: Bonnier 1996. ISBN 91-0-056189-4
- Bakker Schut, Pieter: Stammheim - die notwendige Korrektur der herrschenden Meinung. Neuer Malik Verlag, Kiel 1986.
Referenser
- ^ Det tillsattes en officiell undersökningskommission efter dödsnatten. Om Ulrike Meinhof säger den i sin sammanfattning: "Påståendet från de statliga myndigheterna att Ulrike Meinhof begick självmord genom hängning är inte bevisat, och enligt kommissionens undersökningar ligger slutsatsen nära till hands att Ulrike Meinhof knappast kunde ha hängt sig själv. I stället tyder en hel del på att Ulrike Meinhof redan var död då hon hängdes, och det finns indicier som tyder på ett eventuellt ingripande från någon obekant i samband med detta dödsfall." Stefan Aust: Baader-Meinhof. Symposion 1991, 2:a uppl., s. 449.
- ^ Der Tod Ulrike Meinhofs, s. 9f.
- ^ Der Tod Ulrike Meinhofs, s. 25.
- ^ Der Tod Ulrike Meinhofs, s. 18.
Litteratur
- Pieter Bakker Schut: Stammheim. Der Prozeß gegen die Rote Armee Fraktion. Die notwendige Korrektur der herrschenden Meinung; Pahl-Rugenstein 1997; ISBN 978-3-89144-247-0
- Karl-Heinz Weidenhammer: Selbstmord oder Mord? Das Todesermittlungsverfahren: Baader, Ensslin, Raspe; Neuer Malik Verlag, Kiel 1988; ISBN 978-3-89029-033-1
- Wolfgang Kraushaar (red.): Die RAF und der linke Terrorismus. Edition Hamburg, Hamburg 2006, ISBN 3-936096-65-1
- Butz Peters: RAF - Terrorismus in Deutschland. Droemer Knaur, München 1993, ISBN 3-426-80019-5
- Butz Peters: Tödlicher Irrtum. Die Geschichte der RAF. Argon-Verlag, Berlin 2004, ISBN 3-87024-673-1
- Helge Lehmann: Die Todesnacht von Stammheim - Eine Untersuchung, Bok med dokument-CD, Pahl-Rugenstein, Bonn 2011, ISBN 978-3-89144-437-5