Självmord

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En skylt med ett självmordsförebyggande budskap på Golden Gate-bron i San Francisco, USA. Skylten uppmanar eventuellt hoppbenägna att ringa efter hjälp.
Antal självmord per 100 000 invånare i världens länder (2009).
  no data
  Mindre än 1
  1-5
  5-8,5
  8,5-12
  12-15,5
  15,5-19
  19-22,5
  22,5-26
  26-29,5
  29,5-33
  33-36,5
  mer än 36,5
Källa: WHO[1]
Självmord bland män (2009)[1]
Självmord bland kvinnor (2009)[1]

Självmord eller suicid[2] är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Självmord förklaras av psykologin genom att härleda handlingen till personens inre liv eller psykosociala miljö, medan sociologin förklarar fenomenet med anomi.

Från psykologisk synvinkel är orsakerna till att människor försöker begå självmord många: Ofta finns en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro, eller en låg värdering av det egna livet, vilka alla kan ses som symptom på depression. Motiven kan också vara rituella, religiösa eller ideologiska. Självmord föregås ofta av en självmordskris,[3] och inte sällan ett intensivt intag av alkoholdrycker eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död.

De flesta självmordsförsök leder inte till döden. De flesta som lyckas ta sina liv är män, men de flesta som försöker ta sina liv är kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland yngre människor (vid 40-årsåldern börjar andelen minska eftersom andra orsaker ökar kraftigt, däribland cancer och hjärtproblem), trots att det begås fler självmord av äldre.

Självmord upplevs ofta som en katastrof av de efterlevandes anhöriga och vänner, och ses som en stor kostnad för samhället. Självmord är tabu nästan överallt i världen.

Terminologi[redigera | redigera wikitext]

Självmordstankar[redigera | redigera wikitext]

Den som har självmordstankar tänker på att ta sitt liv eller vill försöka. Dessa tankar kan variera, från att vara mycket vaga och diffusa till att vara mycket påträngande med detaljerade fantasier och ingående planläggning. Självmordstankar är relativt vanligt, omkring 50 procent av alla tänker någon gång allvarligt på att ta sitt liv. För de flesta går tankarna snabbt över, långvariga och återkommande tankar kan vara ett tecken på depression.[4] Se vidare självmordskris.

Självmordsförsök[redigera | redigera wikitext]

Många självmordsbenägna ger sig ofta in på aktiviteter som kan sluta med döden. Det kan vara mer eller mindre allvarligt menade. Den som försökt ta sitt liv löper större risk att till sist göra det. Av dem som försökt ta sitt liv försöker femton procent igen inom ett år, de flesta av dem inom tre månader.[5]

Självmordssmitta[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Werther-effekt

Många är rädda för att självmord ska smitta; ibland ser man hur flera individer i en umgängesgrupp eller familj begår självmord under en begränsad tid. Kändisars självmord kan t ex ge impulser till andra självmordsbenägna. Det är väl undersökt att det är viktigt att sprida information om självmord på ett tydligt sätt och inte låta bli att rapportera om det bara för att det har varit självmord. WHO har tagit fram tydliga riktlinjer för hur media ska rapportera om självmord:

WHO:s konkreta råd för professionella inom media[6]:

  • Ta tillfället i akt att informera allmänheten om självmord
  • Undvik sensationsspråk eller språk som normaliserar självmord eller presenterar det som en lösning på problem
  • Undvik framträdande placering och undvik upprepning av berättelser om självmord
  • Undvik att beskriva metoden som användes för ett fullbordat självmord eller för självmordsförsök
  • Undvik att använda detaljerad information om platsen där självmordet eller självmordsförsöket genomfördes
  • Försiktighet bör iakttas vid rubriksättning
  • Använd foton och videobilder varsamt
  • Var speciellt noggrann vid rapportering kring kända personers självmord
  • Visa varsam respekt för de efterlevande och andra berörda
  • Ge information om var hjälp finns
  • Var uppmärksam på att även mediefolk själva kan vara direkt eller indirekt berörda och därmed mer eller mindre sårbara och påverkade av berättelser om självmord

Självmordsbrev[redigera | redigera wikitext]

Minoriteten av de som tar sitt liv, mindre än 25 procent av vuxna och en ännu mindre andel av ungdomarna, lämnar efter sig någon form av meddelande som skulle kunna tolkas som ett avskedsbrev,[7] där de försöker förklara sitt handlande eller lämna en sista hälsning; ibland innehåller det en ursäkt till de efterlevande eller en beskrivning över hur deras begravning ska genomföras. Ofta är det i form av ett vanligt brev, men ibland bara rudimentära anteckningar på något föremål i närheten.

Kollektivt självmord[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kollektivt självmord

En del sekter och andra tätt sammanhållna grupper begår ibland självmord av ideologiska skäl men det förekommer även mindre självmordspakter som ingås för att de inblandade skall kunna stödja varandra i sitt gemensamma självmord. Båda fenomenen är mycket ovanliga även om det på senare tid har blivit något vanligare att självmordsbenägna söker upp varandra och sluter pakter på Internet.

Mord följt av självmord[redigera | redigera wikitext]

Det händer ibland att en gärningsman dödar andra för att sedan ta sitt eget liv. I fred brukar det för det mesta vara modern eller fadern som dödar sina barn, och eventuellt sin partner, för att sedan ta sitt liv (se Familjetragedi). Ett uppmärksammat fall utanför det rena familjelivet är Columbinemassakern i USA, där två elever gick bärsärkagång med skjutvapen och flera hemmagjorda bomber på en skola för att till slut ta sina egna liv (se även Skolmassaker).

Terrorister har ofta med vetskapen om att deras liv kommer att ta slut efter utfört attentat – till exempel anarkister och nihilister i Tsarryssland. Ett annat exempel är de moderna självmordsbombarna.

Under krig har det i alla tider skett självmordsattacker på anmodan av högre befäl eller spontant av enskilda stridande, oftast praktiserat av den svagare parten i en konflikt. Mest kända är de japanska kamikazeattackerna mot amerikanska örlogsfartyg med både mänskliga torpeder och bomber under andra världskriget, men självmordsbrigader har bildats i de flesta arméer under någon tidsperiod. Straffkompanier skickades ibland mot en sannolik död mot amnesti vid överlevnad eller så ställde grupper av fromma eller lojala soldater upp för att med sitt liv vända ett hopplöst läge. Efter den vapentekniska revolutionen som kom med Europas industrialisering kan man säga att många primitiva stammar begick självmord när de med spjut och pilbågar försökte bestrida moderna gevär, kulsprutor och ordentligt artilleri, knappast utan kunskap om deras effektivitet. Självmordsattack i den här användningen av ordet innebär inte nödvändigtvis att deltagarna vill dö, bara att de sannolikt kommer att göra det samt är medvetna om att de förmodligen kommer att göra det. Ett specialfall av militära självmord är att kasta sig över en handgranat för att rädda sina kamrater.

Assisterat självmord[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Dödshjälp

En etiskt problematisk (man kan inte anta att motiven är sjuka och irrationella på samma sätt som hos de normala självmorden) men socialt mindre tabubelagd anledning för att människor tar sina liv, är svåra hopplösa handikapp eller smärtsamma och långt framskridna sjukdomar som ändå slutar med döden. På många håll, till exempel i Brasilien och Japan är det olagligt att hjälpa någon att ta sitt liv. I Sverige är det däremot inte straffbart att hjälpa eller att förse en människa med medel att ta sitt liv, inte ens om det görs av en läkare. Läkaren riskerar dock att förlora sin yrkeslegitimation.[8] Eutanasi eller aktiv dödshjälp, där någon i enlighet med en människas vilja tar dennas liv, betraktas dock som dråp. Dråp ger dock ett straff på 6-10 år fängelse, dödshjälp av anhörig skulle mest troligt ge ca 1 år fängelse på grund av förmildrande omständigheter.

Omfattning och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Världshälsoorganisationen har sammanställt statistik som tyder på att 873 000 personer tar sitt liv varje år.[9] En del länder rapporterar emellertid av politiska eller byråkratiska skäl bara enstaka självmord. En del länders regeringar har inte kontroll över sitt territorium, folkräkningen är rudimentär och statistiken som förs över dödsorsaker är knapphändig.

Många av de länder som inte rapporterar några självmord ligger i Afrika. Där finns många andra vanliga dödsorsaker, som olika infektionssjukdomar, malaria, aids och svält, som står för en stor del av de sammanlagda dödstalen. Statistik från Sydamerika och delar av Asien är inte heller så tillförlitliga.[10] I Kina har man ingen heltäckande statistik, men man har gjort undersökningar av representativa regioner; nivån var som i Västvärlden, men könsfördelningen var annorlunda: mycket jämn, men med något fler kvinnor.[11] I Mellanöstern kan man av politiska skäl vilja skyla antalet självmord.[källa behövs] Men fattigdom och hopplöshet misstänks vara faktorer bakom självmord, vilket gör att man kan anta att självmord förekommer överallt.

Ett land som Kuwait, som har en fungerande statistik men inte någon utbredd fattigdom, har dock en mycket låg självmordsnivå med inte ens två självmord per hundra tusen invånare, så man behöver inte anta att självmord är lika utbrett överallt.[11] En mer möjlig siffra för hela jorden borde alltså vara omkring en miljon.

I västvärlden – i länder som Australien, Nya Zeeland, Västeuropa, Kanada och USA – ligger självmorden på samma någorlunda höga nivå. Det tros hänga ihop med en åldrande befolkning. Flest självmord begås på olika håll i Östeuropa (Litauen och Ryssland har anmärkningsvärda nivåer bland män, över 74 respektive 69 per hundra tusen invånare) och Japan (dryga 35 för män och nästan 13 för kvinnor per hundra tusen invånare). En del av OSS-länderna har mycket hög självmordsnivå. Kazakstan har över 50 självmord per hundra tusen män men bara knappt nio av lika många kvinnor begår självmord.[11]

I Europa varierar självmordsnivån från 11 till 36 självmord per hundratusen invånare där länderna med högst nivå ligger i östra Europa. Där ligger i synnerhet yngre män i riskzonen.[12] Europas katolska delar har lägre självmordsnivå än de protestantiska, södra Europa har lägre självmordsfrekvens än norra Europa.

Norge som fört statistik från 1826 visar att självmordsnivåerna tenderar att vara ganska stabila över tid.[13]

Sverige har i ett europeiskt perspektiv en genomsnittlig självmordnivå[12] och har länge haft stadigt sjunkande självmordstal. År 2010 tog 1 442 personer sitt liv vilket kan jämföras med 1980 års siffra som låg på 2237.[14] Det begicks 18,4 självmord per hundra tusen invånare 2010 och 6 gånger fler självmordsförsök. Räddningsverket beräknade att samhällets kostnad för 2006 uppgick till 5,5 miljarder eller 0,2 procent av BNP. Av det var 61% kostnader i samband med självmordsförsök. Men för de fullbordade självmorden räknas inte förstört humankapital in, vilket beror på att det är svårt att beräkna. Det antas dock vara lönsamt för samhället att lägga ner upp till 18,6 miljoner kronor för att förhindra ett självmord.[15]

Sveriges regering införde en nollvision för självmord 2008. Idén till en nollvision kom ursprungligen från Petter Sivlér (M) och Jonas Grafström (M), i samband med en insändare under januari 2005 som fick stort genomslag runt om i Sverige. [16]

Riskgrupper[redigera | redigera wikitext]

Självmord av Édouard Manet.

I Sverige och på många andra håll i världen är självmord den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15–44 år,[17] samtidigt som de flesta självmord utförs av människor som är över 45 år.[14]

Män är i hela världen mycket överrepresenterade bland självmördarna i alla åldersgrupper förutom på den kinesiska landsbygden. I Sverige var i början av 1900-talet förhållandet hela fem självmördade män för varje kvinna, men från 1970 sjönk kvoten till runt 2,5 män för varje kvinna.[18] Den genomsnittliga kvoten för Europa är fyra män för varje kvinna.[19]

Personer med tidigare självmordsförsök är en av de mest uttalade riskgrupperna. I Sverige är det vanligare med självmordsförsök bland kvinnor än bland män. Det tros bero på att det är mer kulturellt accepterat bland kvinnor att söka uppmärksamhet genom självmordsförsök, till exempel genom tablettöverdos (något som är mycket farligt men sällan dödligt). Män kommunicerar ofta inte sin psykiska ohälsa verbalt utan blir utåtriktade och aggressiva för att en dag ta livet av sig, och då med mer våldsamma och dödliga metoder så som att hänga eller skjuta sig.[20] Svenska sjukhus tar emot omkring sex självmordsförsök för varje fullbordat självmord. Internationella beräkningar pekar på omkring från 8 till 25 självmordsförsök per självmord beroende på ålder och kön. Ett självmordsförsök beräknas kosta samhället drygt tre miljoner kronor, medan ett självmord beräknas kosta 18,7 miljoner kronor.[15]

Andra grupper med förhöjd riskfaktor är ensamstående (särskilt nyblivet ensamstående som efter skilsmässa eller dödsfall) och människor med dåligt socialt nätverk (till exempel arbetslösa eller människor med social fobi). Bland en del invandrargrupper, i stora städer och i Norrlands inland är självmordsfrekvensen högre än genomsnittet. I mindre tätorter där den sociala sammanhållningen är starkare är självmord mindre förekommande. Andra riskfaktorer är mobbning bland vuxna och barn, posttraumatisk stress efter till exempel krig, en svår olycka eller annan chockartad upplevelse och allvarlig psykisk sjukdom. Vid behandling av depression med psykofarmaka brukar självmordsrisken öka initialt; en djupt deprimerad människa mår ofta så dåligt att den inte ens orkar företa sig något sådant som att ta sitt liv.[21]

Hälften av alla självmord i Sverige är alkoholrelaterade, såtillvida att alkohol har förekommit före självmordet.[22] Missbruk kan i sig driva en del att begå självmord, ibland genom att missbrukaren hamnar i en situation som han eller hon inte tror kan lösas[23] eller i plågsam abstinens.[24]

I USA har man observerat skillnader mellan självmordsfrekvens mellan den vita majoritetsbefolkningen och de svarta och spanskspråkiga minoriteterna. Vita löper 2,5 gånger högre risk att begå självmord än någon i de två minoritetsgrupperna.

Forskning visar att man genom att undersöka en persons svettutsöndring på fingertopparna kan avgöra dennes benägenhet att begå självmord. En självmordsbenägen människa ger av sig mindre svett än andra. Metoden används inte i dagsläget, utan måste först granskas av landstinget.[25]

Ungdomar och självmord[redigera | redigera wikitext]

Självmord i filmen Reefer Madness.

Självmord bland barn och ungdomar ses internationellt som ett stort problem trots att deras andel i förhållande till samtliga självmord är ganska blygsam. I Sverige försökte 2 000 ungdomar mellan 15 och 24 år ta sina liv år 2003, varav 118 lyckades. Ibland kommer uppgifter om att självmorden bland unga stiger;[26] det ligger närmare sanningen att konstatera att antalet självmord inte minskar i denna åldersgrupp som i de övriga. Men självmordsförsök och självskadebeteende har ökat, särskilt bland flickor.[27]

I USA har självmorden bland unga minskat sedan mitten av 1990-talet. År 2001 tog 3 971 ungdomar livet av sig; 87 procent av dem var pojkar.[28] I Storbritannien har självmorden bland ungdomar ökat markant sedan början 1990-talet och i princip hela ökningen har skett bland pojkar.[29]

I Norge har självmordens relativa andel av dödsfallen i åldersgruppen 10–24 år ökat från sju procent 1973 till att 1992 ligga på 26 procent. Kraftigast är ökningen hos pojkar, men man har även observerat hur flickor anammat mer effektiva pojkmetoder.[30] Självmordsnivån bland barn och tonåringar har en större tendens att fluktuera över tid och är känsligare för snabba övergående trender och påverkan genom media och Internet.

Äldre och självmord[redigera | redigera wikitext]

För de män som är över 80 år ökar självmorden kraftigt i jämförelse med kvinnor över 80 år som begår självmord[31].

Metoder[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Självmordsmetoder

Hur människor tar sitt liv varierar starkt med tillgången på olika medel. I USA där tillgången till skjutvapen är större är det vanligaste tillvägagångssättet skjutning.

I Sverige är den vanligaste metoden förgiftning med flytande eller fasta preparat. Andra vanliga metoder är att hänga, skjuta eller dränka sig.[32] Bland män är hängning den vanligaste metoden, vilket svarar för mer än en tredjedel.[33] Att förgifta sig är det vanligaste tillvägagångssättet bland kvinnor, vilket står för nästan hälften av antalet fullbordade försök att ta sitt liv. Att kvinnor skjuter sig själva är däremot mycket ovanligt.[34]

Förr när det var vanligare med gasspisar var ihjälgasning en vanlig dödsorsak, men det har på senare tid kommit att stå för en marginell del av alla fullbordade försök att ta sitt liv.

Självmordsuppfattningar[redigera | redigera wikitext]

I de flesta kultursfärerna och kanske framför allt de som präglats av de ambrahamitiska religionerna så har självmord betraktats som en tabubelagd gärning. Samtidigt har dock rena självmordsattacker i till exempel krig belönats med ett martyrskap och en säker plats i himmelen. I islams jihad och kristendomens korståg fick de stridande och medvandrande löfte om en plats i paradiset om de dog, något som sannolikt ökade offerviljan, särskilt vid betänkande den religiösa tiden för dessa företeelser.

I historisk tid har ofta personen som försökt ta sitt liv setts som en brottsling, som försökt sig på ett mord men misslyckats. Det hänger samman med att livet inte sågs som ens egna utan tillhörande Gud eller staten. I dag har de flesta moderna kyrkor och andra religiösa samfund antagit en mer förlåtande syn på självmördaren; man utgår ifrån att självmördarna inte är riktigt tillräkneliga (i någon mening sjuka och utan förmåga att begripa sin egen situation) och blir därmed, ur en teologisk synvinkel, ansvarsbefriade. I Sverige blev (i juridisk mening) självmord lagligt 1856, men fortfarande är självmord och, ännu vanligare, medhjälp till självmord olagligt på många håll i världen.

För övrigt har det i modern tid ägt rum en normalisering av synen på självmord till att se det som ett ödesdigert uttryck för psykisk ohälsa och samhället har på de flesta håll tagit som sin uppgift att på olika sätt försöka intervenera – uppenbart självmordsbenägna kan frihetsberövas och underkastas psykiatrisk tvångsvård. På många håll har civila organisationer som kyrkor och intresseföreningar nödnummer dit självmordsbenägna kan ringa för att få stöd och råd; flera av dem går att nå genom landets nödnummer.

Judendomens syn[redigera | redigera wikitext]

Judendomens syn på självmordet har i mångt och mycket gått i arv till kristendom och islam. För judar är självmordet absolut tabu och personen anses vara en mördare. Det sägs också att livet inte är ens eget utan Guds och att det därför är orätt att ta sitt liv. Efter självmordet fastnar själen i världen, hos oss: Kroppen återgår till stoft, men själen får inte komma in i paradiset.

I Tanach (eller gamla testamentets böcker i Bibeln) beskrivs några självmord. Det första är judarnas förste konung, Saul, som tog sig av daga med svärd när hans vapendragare tvekade att göra så. Vidare, när Ahitofel önskar soldater för att slå kung David, men nekas detta, tar han sitt liv. När Simri blir överfallen i Tirsa retirerar han till sitt palats och bränner det med sig själv i.[35] Simson dödade sig själv och sina fiender i en självmordsattack enligt Domarboken.[36]

Kristendomens syn[redigera | redigera wikitext]

Svenska kyrkan gör idag ingen skillnad mellan människor som dött pga suicid eller av andra orsaker. Man betonar Guds kärlek till alla människor och försöker på olika sätt hjälpa anhöriga, och människor som funderar på att begå självmord. Historiskt sett har synen varit en helt annan, man har bl a nekat att begrava självmördare i vigd jord. [37]


Bland katoliker har självmord betraktats som en av de allvarligaste synderna man kan begå. Historiskt har kyrkan haft en sträng hållning mot personer som begått självmord, inte hållit begravningsgudstjänst och inte låtit dem ligga i vigd jord. Det sågs som självklart att självdråparen inte kom till himlen eller fick sina synder förlåtna.[källa behövs]

Enligt Matteusevangeliet i Bibeln ska Jesu lärjunge Judas Iskariot ha hängt sig efter att ha förrått Jesus.[35]

Islams syn[redigera | redigera wikitext]

Enligt koranen förbjuder Allah (Gud) människan att döda eller skada sig själv. I Koranen står det: "Av denna orsak förskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedesfördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet och om någon räddar en människa skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet". [Koranen 5:32].

Hinduismens syn[redigera | redigera wikitext]

Hinduismen godkänner inte självmord. Anledningen är att en människa inte kan komma ifrån sitt öde och liv. Den som begår självmord får ett svårare liv efter detta, eller går tillbaka till en lägre livsnivå. Det är ett stort misstag för individen om självmord begås. En hindu som begår självmord kommer varken till himlen eller till helvetet, utan denne återföds till något sämre hela tiden och kommer aldrig kunna uppnå nirvana.[källa behövs]

Buddhismens syn[redigera | redigera wikitext]

Inom buddhismen har man olika uppfattningar om frågan att ta sitt eget liv. I skrifterna står det,[källa behövs] att det är tillåtet att begå självmord när man har nått en viss upphöjd nivå i livet för de upplysta; de upplysta har inga önskningar kvar i livet och kan uppgå i nirvana. I Kina och Japan utfördes ibland sådana rituella självmord där munkar drack te av olika örter och upplöst harts under flera dagar för att sedan begravas levande. Där kunde sedan munken sitta i flera dagar innan han dog. Lyckades självmordet fullt ut blev liket självmumifierat. Däremot var det inte tillåtet att begå självmord om man tillhörde de icke-upplysta. De oupplysta har en lång väg att gå med många återfödelser, medan en upplyst persons handlingar inte längre anses generera karma, varken ont eller gott.

Ett litet antal buddhistiska munkar (utan status som upplysta) har också, i modern tid, tagit livet av sig i politisk protest, som regel genom att dränka in sig i bensin och antända sig på offentlig plats.

Självmord i litteratur och film[redigera | redigera wikitext]

Ajax självmord

Självmord har länge skildrats i litteraturen. Den grekiske skalden Homeros hjältefigur Ajax begår självmord genom att slänga sig över sitt svärd när han besegrats av Odysseus.

Litteraturhistoriens kanske mest kända självmord äger rum i William Shakespeares pjäs Romeo och Julia om förbjuden kärlek. Den slutar med att de två kära ungdomarna begår självmord efter ett missförstånd.

Den tyske skalden Johann Wolfgang von Goethe skrev 1774 den korta brevromanen Den unge Werthers lidanden om målaren Werther som är olyckligt kär i sin bäste väns trolovade, Charlotte. Den känslosamme Werther mäktar inte med och skjuter sig. Romanen var upphovet till en våg av känslosamhet och svärmande krig begrepp som Weltschmerz. Mest uppståndelse väckte alla de självmord som tillskrevs romanen (se Werther-effekt).


Självmord i film är ofta av typen självmordsattack eller blivande martyrskap. Ett av de mer makabra exempel på motsatsen är den japanska filmen Suicide Club som börjar med hur 54 flickor i skoluniform hoppar framför ett framrusande pendeltåg. Filmen kretsar kring Tokyo-polisen som försöker reda ut hur mängder av ungdomar fås att sluta självmordspakter på Internet.

”Det finns bara ett enda riktigt allvarligt filosofiskt problem: självmordet.” Så börjar Camus filosofiska roman Myten om Sisyfos, som behandlar det absurda livets val och kval. Enligt författaren är även en träls enformiga liv, utan hopp eller mening, värt att leva.

Självmord i historien[redigera | redigera wikitext]

Under bland annat antiken kunde det vara ärofullt att begå självmord – eller låta sina kamrater ta ens liv – för att inte falla i fiendens händer. Den karthagiske fältherren Hannibal begick exempelvis självmord inför hotet att bli utlämnad till Rom. Efter det judiska upproret i Masada fann romarna bara två kvinnor och fem barn vid liv, 960 andra hade tagit sina liv[38]. Ett annat känt exempel på en person som tagit sitt liv för att inte behöva möta fienden är när Adolf Hitler tog sitt liv under andra världskrigets slutskede.

Även politiska intriger har historiskt kunnat frambringa självmord: Den romerske politikern Marcus Antonius begick självmord när han fick höra ryktet att modern till några av hans barn, Egyptens drottning Kleopatra, begått självmord. I bakgrunden fanns en politisk fejd mellan Antonius och Kleopatra på sin sida och imperatorn Octavianus på den andra. Bara några dagar efter Antonius begick även Kleopatra självmord.

Under perioder har vissa samhällen även påtvingat människor självmord som en form av ärofullt dödsstraff. Den grekiske filosofen Sokrates fick välja mellan att förkasta allt han sade sig stå för eller döden. Han valde döden och verkställde domen själv genom att dricka gift. Under andra världskriget gjorde den tyske fältmarskalken Erwin Rommel samma val när han fick välja mellan antingen giftbägaren eller rättegång, förlorad ära (vilket skulle påverka hans familj) och säker avrättning.

I delar av det feodala Kina och i Japan har självmordet under vissa omständigheter kunnat ses som ett fullgott sätt att behålla hedern vid exempelvis ett personligt misslyckande (se Seppuku).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] WHO: Suicide rates per 100,000 by country, year and sex
  2. ^ Svenska Akademiens ordbok: "Suicid"
  3. ^ Vårdguiden: Självmord läst 2007-05-26
  4. ^ Web4Health: Förekomst av självmordstankar URL läst 2007-02-11
  5. ^ Web4Health: Självmordsförsök och risk för fler försök URL läst 2007-02-11
  6. ^ ”Att Förebygga Självmord: ett stödmaterial för professionella inom media”. Karolinska Institutets folkhälsoakademi. http://ki.se/content/1/c6/08/91/42/WHO%20media%20jan%202012.pdf. 
  7. ^ Maris Ronald W., Berman Alan L., Silverman Morton M., Bongar Bruce Michael, red (2000) (på eng). Comprehensive textbook of suicidology. New York: Guilford Press. sid. 269. Libris 6385694. ISBN 1-57230-541-X 
  8. ^ Aftonbladet – Det är inte förbjudet att hjälpa någon dö
  9. ^ WHO.int – Mental Health läst 2007-01-19
  10. ^ NASP – Statistik för världen URL läst 2007-02-14
  11. ^ [a b c] WHO – Suicide rates per 100 000 by country, year and sex URL läst 2007-02-13
  12. ^ [a b] WHO/Europe – The World Health report 2001 18 januari 2007
  13. ^ Statistisk sentralbyrå – Statistisk årbok 2000, Selvmord 1826–1995 URL läst 2007-02-14
  14. ^ [a b] NASP – Självmord i Sverige 1980–2010 – Totalt NASP 2012
  15. ^ [a b] Räddningsverkets rapport 'Suicid och samhällsekonomiska kostnader' 18 januari 2007
  16. ^ Nollvision för självmord saknas URL läst 2010-07-01
  17. ^ NASP – Självmord bland andra dödsorsaker NASP 15 november 2006
  18. ^ NASP – Självmord i Sverige 1980–2003 – Män NASP 15 november 2006
  19. ^ Health First Europe – Mental health URL läst 2007-02-13
  20. ^ NASP – Samband mellan självmordsförsök och självmord NASP 15 november 2006
  21. ^ Aftonbladet.se ”Självmordstankar – tecken på tillfrisknande” URL läst 2007-02-11
  22. ^ Region Skåne: Folkhälsa – Hälften av självmorden beror på alkohol URL läst 2007-02-12
  23. ^ Netdoktor – Självmord – aldrig en utväg URL läst 2007-02-12
  24. ^ Riksförbundet för narkotika- och läkemedelsberoende Uppsala län – Abstinens
  25. ^ DN.se – ”Apparat kan avgöra vem som är självmordsbenägen”
  26. ^ SPES pressmeddelande 17 september 2004 – Statistikuppgifter över antalet suicid 2002 18 januari 2007
  27. ^ Sensus studieförbund – Låt himlen vänta URL läst 2007-02-01
  28. ^ Suicide: Fact Sheet URL läst 2007-02-11
  29. ^ Storbritanniens National Statistics Online: Trends in Suicide in England and Wales, 1982–1996 URL läst 2006-02-11
  30. ^ Tidningen för Svenska Skolläkarföreningen: Nr 2/1999 URL läst 2007-02-13
  31. ^ SVT 2011-11-27: Självmord stort problem bland gamla män
  32. ^ NASP – Självmordsmetoder – Totalt NASP 18 november 2006
  33. ^ NASP – Självmordsmetoder bland män NASP 18 november 2006
  34. ^ NASP – Självmordsmetoder bland kvinnor NASP 18 november 2006
  35. ^ [a b] Bibelsajten.nu Bibeln och Självmord 17 januari 2007
  36. ^ [1] 17 april 2009
  37. ^ || 2012-11-03
  38. ^ Sören Wibeck. (2007). Palestina, strid om helig mark. Populär Historia 2007: nr 4 s. 24

Intresseföreningar[redigera | redigera wikitext]

Krishjälpsorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]