Den lyckliga horan
Den lyckliga horan är en arketyp och en bild som gärna framhävs inom pornografi, där man hävdar att det finns många prostituerade som är självständiga och nöjda med sitt yrkesval och att det alltså inte ligger någon motsättning mellan att prostituera sig en längre tid och ändå vara vid god hälsa och må bra - "vara lycklig". Den lyckliga horan finns även flitigt avbildad i populärkultur, såsom filmen Pretty Woman. The Happy Hooker - my own story är titeln på en bok av Xaviera Hollander.[1]
Debatt
Motståndare till prostitution anser att den lyckliga horan är en myt. Myten om den lyckliga horan, är ett ofta använt argument mot prostitution, pornografi, striptease och liknande. Debattörer som argumenterar för avskaffande av sexköpslagen menar att den lyckliga horan är en verklighet, och att myten om den lyckliga horan i själva verket är en myt i sig själv främst baserad på iakttagelser från lätt synlig prostitution såsom gatuprostitution. Prostitution som förmedlas via Internet, eskorttjänster, privata kontakter eller bordeller är inte kartlagd på samma sätt som gatuprostitutionen, och erfarenheter från en typ av prostitution är inte självklart överförbar till en annan. Före detta prostituerade som slutat och numera argumenterar mot prostitution och sexindustri, såsom Louise Eek, menar att deras egna erfarenheter visar att den lyckliga horan inte är en god bild av verklighetens prostitution. [2] Andra debattörer som t.ex. Petra Östergren författare till boken Porr, horor och feminister och Isabella Lund [3] framför en annan bild.
Referenser
- ^ Hollander, Xaviera (1972). Den professionella älskarinnan. Stockholm: Regal. Libris 8379407. ISBN 91-85048-03-8
- ^ http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,68674,00.html Intervju med Louise Eek i Aftonbladet
- ^ http://www.isabellalund.com/[död länk] Isabella Lund