Sexköpslagen
Sexköpslagen är den informella beteckningen på förbudet mot köp av sexuella tjänster i 6 kap 11 § Brottsbalken.[1] Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Den ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998[2], och löd: :"Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den upphörde att gälla 1 april 2005 genom att bestämmelsen överfördes till brottsbalken.
Innehåll |
Straffpåföljd [redigera]
- Enligt NJA 2001 s 527 ska ett köp av sexuell tjänst rendera 50 dagsböter.[3]
Den som förmår en underårig att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.[4]
Om köpet förmedlats genom organiserad prostitution är det en försvårande omständighet som ger villkorlig dom jämte böter. Den svenska lagstiftningen innebär även att försök till köp av sexuella tjänster är straffbelagt.[5] Den som främjar eller ekonomiskt utnyttjar att en person har sexuella förbindelser mot ersättning döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.[6] Är brottet att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år.[7]
Under åren 1999 till 2008 har sammanlagt 636 personer lagförts för köp av sexuell tjänst. Under 2009 lagfördes 107 personer för köp av sexuell tjänst. Detta kan jämföras med att 1090 lagfördes för något sexualbrott under hela 2009. Som jämförelse kan nämnas 1999 då 652 lagföringar skedde för sexualbrott. Av dessa utgjorde 11 köp av sexuella tjänster.[8]
Sverige före lagens tillkomst [redigera]
Innan sexköpslagen trädde i kraft var koppleri förbjudet liksom bordeller. Under sent 1990-tal uppstod dock krav på att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Inger Segelström (S) och Margareta Winberg (S) var två av förgrundsfigurerna i kampen för denna lagändring. I justitieutskottet motsatte sig Moderaterna och Folkpartiet lagen med motiveringen att den inte skulle bli effektiv, medan Kristdemokraterna förutom köp ville kriminalisera även försäljning av sexuella tjänster.
Internationella trender [redigera]
Internationellt är det fortfarande ovanligt att kriminalisera enbart sexköpare. Sverige var det första landet som införde en sådan lag. Men under 2009 har både Island och Norge infört liknande lagstiftningar som den svenska. Den norska lagen innebär dessutom att sexköp utomlands är olagligt.[9][10] I England och Wales har man beslutat att införa restriktioner för köp av sex.[10][11] I Finland lade regeringen i december fram ett lagförslag med en liknande innebörd som den svenska sexköpslagen. Men detta lagförslag gick inte igenom. Finland har dock en lag mot sexköp av prostituerade som utnyttjas i trafficking.
I Danmark är den nuvarande regeringen för en kriminalisering av sexköp. Partier i Danmark som förespråkar en kriminalisering är Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.
Debatt [redigera]
Översikt [redigera]
Kritiker såsom Petra Östergren och Susanne Dodillet menar att lagen grundar sig på radikalfeministiska argument. De anser också att inga sexarbetare har fått vara delaktiga i lagens utformning. Samma hållning har SANS, Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Det har däremot inte PRIS, Prostituerades Revansch i Samhället. PRIS hänvisar till utredningen som föregick lagen, där intervjuas många prostituerade, köpare, socialarbetare osv. Politiskt har lagen fått starkt stöd från riksdagspartierna. Dock har Centerpartiets Ungdomsförbund tagit ställning mot sexköpslagen.[12][13] De som stöder utformningen av lagen, bland dem Claes Borgström, har anfört argumentet att om sexköp vore lagligt så skulle arbetsförmedlingen kunna anvisa en arbetslös kvinna att sälja sex.[14] Kritikerna (från SANS med mera) besvarar detta argument med att varken i Sverige eller någon annanstans har någon arbetsförmedling utannonserat arbeten som sexsäljare eller strippa.[källa behövs]
Rose Alliance, Sveriges riksorganisation för sex- och erotikarbetare, hävdar att sexköps- och kopplerilagen försvårar sexarbetarnas situation genom att exempelvis:
- Lagarna signalerar att sexarbetare alltid är offer, och därmed inte kapabla att fatta rationella beslut kring sex och pengar i kombination
- Kopplerilagstiftningen tvingar hyresvärdar att vräka sexarbetare om de misstänker att hon har sex i sitt hem mot betalning
- Kopplerilagstiftningen tvingar sexarbetare att arbeta själva, istället för tillsammans och därmed gör de ensamma och sårbara
- Sexköpslagen gör att kunderna är rädda och därför vill vara anonyma, vilket gör att sexarbetarna inte kan kolla upp, eller vid behov anmäla, sina kunder
- Lagarna gör ingenting åt stigmatiseringen kring sexbranschen
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K6P11
- ^ ”Riksdagen: Kammarens protokoll 29 maj 1998, 1997/98:115”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-1997_GL09115/.
- ^ https://lagen.nu/dom/nja/2001s527
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K6P9
- ^ https://lagen.nu/dom/rh/2002:16
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K6P12
- ^ https://lagen.nu/1962:700#K6P12S3
- ^ BRÅ statistik http://www.bra.se
- ^ TT-NTB (21 november 2008). ”Norge förbjuder sexköp”. GP. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=305&a=459500.
- ^ [a b] Andreas Gustavsson (24 november 2008). ”Norge förbjuder sexköp”. ETC.se. http://www.etc.se/artikel/19155/norge-foerbjuder-sexkoep.
- ^ ”The oldest conundrum”. The Economist. 30 oktober 2008. http://www.economist.com/world/international/displaystory.cfm?story_id=12516582.
- ^ Unga politiker vill tillåta sexköp Aftonbladet, 3 maj 2009
- ^ Ulla-Lene Österholm (27 maj 2005). ”'Hon tvingar oss att lyda'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kvinna/article289234.ab.
- ^ Hanna Radtke (2 februari 2007). ”'Män vill höra att kvinnan trivs och vill men det är en myt'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kvinna/article478029.ab.