Prostitution

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En prostituerad kvinna i Tijuana, Mexiko.
En offentlig telefonkiosk med annonser för sexuella tjänster, London.
Internetprostitution, december 2012.

Prostitution (ytterst av latin pro-stituere, '(offentligt) ställa ut', kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot pengar eller annan direkt ersättning. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar prostitutionen. FN, men även ibland svenska tidningar, använder ordet sexarbetare istället för prostituerad.[1][2] Prostituerad är ett ord som säger att en person "är" något, medan sexarbete förtydligar att det är något en person har gjort. Inom branschen används numera ordet eskort, även för män och kvinnor som tillhandahåller mer än bara sitt sällskap.

Prostitution förmedlas idag främst över Internet, på bordeller och på olika massagekliniker. Den gamla gatuprostitutionen har i västvärlden, med tillgång till internet, till stor del fått ge vika för andra former av prostitution.[3]

De köpande männen i prostitutionen benämns i svensk slang numera torsk och de som köper sex mer formellt i myndighetstexter sexköpare. I branschen används orden kund, dejt eller klient. För prostituerade män används benämningen gigolo eller manshora. De som organiserar prostitutionen benämns hallick (vardagligt) eller kopplare, verksamheten benämns i lagtexten koppleri (Brottsbalken 6 kap. 12 §).

Hor och prostitution[redigera | redigera wikitext]

En kvinna i prostitutionsverksamheten benämns i dagens svenska med en grövre tilltalston som hora när hon tar betalt för sex. Om den som förmedlar mellan kunder och köpare är en kvinna så benämns hon ofta "bordellmamma". Ordet hora, ursprungligen "kvinna som begår hor" (se även horkarl, "man som begår hor"), är en avledning av hor.[4] Det härstammar från fornnordiskans hóra, som i sin tur härstammar från indoeuropeiskans kā-, som betyder åtrå. Ur kā- härstammar även ord som kärlek och sanskrits Kama Sutra.[5][6][7]

Historiskt sett är det vanligt att straffbelägga samlag utom äktenskapet såsom hor, vare sig någon part är gift eller ej. Så kallade "horungar" saknade arvsrätt (medan frillobarn, som också föddes utom äktenskap, kunde ges annan juridisk ställning). Prostitution straffades som hor om en ogift kvinna blev gravid, men om det i Sverige var fråga om prostitution var ovidkommande, då det som prövas rättsligt är om samlag skett inom eller utom äktenskap och hur barnet skulle noteras i folkbokföringen som "äkta" eller "oäkta". Prästerna och läkarna i Sverige följde detta noga då många unga män och kvinnor "tvingades" ingå äktenskap för att barnen inte skulle stämplas som "utomäktenskapliga". Prästerna noterade nogsamt datum för trolovning och äktenskapsdatum samt födelsedatum för barnen. Mot betalning till prästerna kunde fullgångna barn som fötts för tidigt noteras som "Avlad under äktenskapslöfte" och därmed slippa den kränkande noteringen i kyrkoböckerna. Läkare intygade, genom undersökning av kvinnorna och barnen, om de var födda i rätt tid eller "för tidigt". Om männen inte ställde upp på att förlova och gifta sig med de gravida kvinnorna så blev barnen kategoriskt inskrivna som "oäkta" och kvinnorna dömdes att stå på pliktpallen i kyrkan för sitt begångna "hor".

Samhällets syn på prostitution[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen i världen i synen på prostitutionsverksamhet kan delas in efter i vilken mån alla prostitutionens aktörer hanteras legalt:

1) I en del länder accepteras verksamheten som näringsverksamhet och lagstiftningen inriktas på att skapa förutsättningar för rättvisa och goda arbetsvillkor för de som tillhandahåller tjänsterna på marknaden. Dessa betraktas då som sexarbetare och som utövande av tjänster. Man har legaliserat eller reglerat (det är en viss skillnad mellan de båda synsätten) prostitutionen, med hänvisning till att det finns frivilliga sexarbetare eller personer som inte på annat sätt kan försörja sig, och personer som inte på annat sätt kan tillfredsställa sitt sexbehov – exempelvis gamla och människor med funktionshinder[8].[källa behövs] Man arbetar i dessa länder ofta efter något som kallas för skadereduktionprincipen. År 2010 beslöt Kanadas högsta domstol att lagar mot sexarbete och bordeller strider mot de mänskliga rättigheterna genom att göra sexarbetarnas liv mer osäkra. Olika aktörer har försökt att göra verksamheten mer företagslik genom att bokföring utförs och redovisning till skatte- och pensionsmyndigheter sker på samma vis som för andra företagare. Exempel på länder med denna inställning är Nya Zeeland (enda landet i världen med fullständig legalisering), vissa delar av Australien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Taiwan och Nevada i USA (samtliga med reglering).

2) I många andra länder motarbetas prostitution, då man anser att prostitution inte kan vara ett fritt val eller att prostitutionen bygger på en nedsättande människosyn, alternativt att prostitution är omoraliskt och ovärdigt. Det är då i allmänhet förbjudet att sälja sex samt organisera prostitution, inklusive att för sexsäljare själva att samarbeta och organisera sig (koppleri), eller tillhandahålla eller hyra ut en lokal för ändamålet (vilket inkluderar en sexsäljares egen bostad och innebär vräkning om hennes verksamhet kommer hyresvärden till känna). Det är också vanligt att använda slaveri (ofta benämnt som trafficking) inom sexhandel som argument mot den frivilliga delen av sexhandeln. I Sverige är det också förbjudet att köpa sexuella tjänster, med ett av huvudargumenten att "stoppa efterfrågan" på sexuella tjänster, såväl frivilliga (en form som ses marginell eller med total skepsis i den politiska debatten) som ofrivilliga och på så vis rama in båda inom samma lagstiftning. I många av USA:s stater är delaktighet i prostitution förbjudet för såväl säljare och köpare. I många länder är det förvisso olagligt, men pågår alltjämt, exempelvis i Thailand. I Sverige förväntas sexarbetare dock betala skatt på sin verksamhet och har därmed även rätt till exempelvis sjuk- och föräldrapenning samt pensionspoäng.[9] Att som utländsk arbeta i Sverige omfattas också av EU-regler och innebär att sexarbetare har rätt att arbeta i Sverige i 3 månader utan att bli utslängd.[10] I Sverige är det inte tillåtet av socialtjänst och domstol att omhänderta eller frånta vårdnaden av föräldrar som säljer sex eller jobbar inom sexindustrin,[11] men det görs ändå.[12]

Enligt en bilaga i Osynliga Synliga aktörer[13] från RFSL så bryter många av de olika lagstiftningarna mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I en FN-rapport från 2012 så rekommenderas total avkriminalisering inom sexhandel, inklusive såväl köp- som försäljning av sexuella tjänster samt att det är viktigt att samtliga länder gör en distinktion mellan frivillig och ofrivillig sexhandel.[1] FN:s International Labor Organisation (ILO) anser att sexindustrin skall erkännas som arbete och att trafficking, likt som all annan form av slaveri, motarbetas bäst med arbetsrättslig lagstiftning.

De prostituerades situation[redigera | redigera wikitext]

Sexarbetarorganisationen Rose Alliance i Sverige menar att människor som säljer sex har en vid variation av erfarenheter, men även att sexköpslagen och kopplerilagen förvärrar sexarbetarnas situation[14] – något som sexköpslagsförespråkaren Gudrun Schyman i en debatt i Bålsta 2012 ansåg var positivt då hon menade att det kanske skulle ha en avskräckande effekt. Medlemmar ur organisationen menar att likt som andra stigmatiserade minoritetsgrupper, i synnerhet när det kommer till frågor som rör sex, så är orsaken till våld och psykisk ohälsa främst grundat på den hårda stigmatisering som de utsätts för av samhället och även att det våld som sexarbetare utsätts för rättfärdigas på grund av stigmatiseringen. Om "horor" blev accepterade på samma sätt som homosexuella, och ensamstående mödrar med utomäktenskapliga barn, blivit det så skulle våldet och den psykiska ohälsan minska. Inte i något land finns det aktiva kampanjer för att likt som HBTQ-rörelsen även faktiskt acceptera och omfamna sexarbetare, snarare än bara möjligen tolerera dem. I Liverpool har exempelvis polisen prioriterat våld mot sexarbetare då de började behandla våldet som ett hatbrott (våld mot en person på grund av personens identitet)[15] och på så vis fått mer förtroende av sexarbetarna på gatan. Laura Agustin har i sin bok Sex at the margins – Migration, labour markets and the rescue industry, som är baserad på hennes doktorsavhandling, skrivit om frivillighet inom den globala sexindustrin samt det som hon kallar för "räddningsindustrin".

Det är svårt att generalisera om de prostituerades situation då den information man har grundar sig på de prostituerade som kommer i kontakt med olika myndigheter. Därför vet man mer om gatuprostituerade än prostituerade som arbetar inomhus på bordelliknande inrättningar, via eskortfirmor eller som självständiga eskorter.[16] Enligt en internationell studie[17] är prostitution på många vis traumatiserande för de prostituerade. I studien har 854 personer från nio länder intervjuats och av dessa hade 71 % blivit utsatta för misshandel i samband med prostitution, 64 % hade blivit hotade med vapen, 63 % hade blivit våldtagna. 68 % uppvisade kriterier för könssjukdomar. 89 % av de prostituerade ville lämna prostitution men saknade alternativ försörjningsmöjlighet. 75 % uppgav att de skulle behöva ett hem eller en säker plats, 76 % sade sig behöva yrkesutbildning. Värt att notera är att studien är utförd på olika hjälpcentra för prostituerade kvinnor, vilket därför kan ge en missvisande bild.

I en stor studie[3] 2011, utförd av det danska nationella centrumet för välfärdsforskning och som inkluderade 3200 individer inom olika former av prostitution, så uppgav 67 % av eskorterna att de sålde sex som en del av sin egen sexualitet. Medan ingen av kvinnorna som arbetade på bordell sålde sex för att försörja ett missbruk, så uppgav däremot 53 % av de som arbetade på gatan att de försörjde ett missbruk. 1 % av 3200 personer arbetade på gatan, gatuprostitutionen var alltså i klar minoritet. 18 % uppgav att de hade blivit utsatta för våld från kundernas sida under det senaste året, siffrorna varierade dock mellan de olika arbetssätten; 33 % av de kvinnliga eskorterna och 25 % av de manliga eskorterna hade upplevt våld, motsvarande siffra för de med gatan som bas var 41 %, och av de som arbetade på klinik (bordell) så hade endast 3 % upplevt våld. Motsvarande siffror för försök att göra sådant som kvinnorna inte gick med på är ca 20 % totalt, 11 och 12 % för manliga respektive kvinnliga eskorter, 17 % för de bordellprostituerade och 57 % för gatuprostituerade. I samma studie angående tecken på stressreaktioner så var motsvarande siffror 19 % för de kvinnliga eskorterna, 10 % för de manliga eskorterna, 11 % för bordellarbetare och 75 % för de gatuprostituerade. En tredjedel av de arbetande var över 40 år gamla, en låg andel på 5-6% var mellan 18–20 år och den stora majoriteten var mellan 25–40 år, vilket stämmer väl med de siffror som står att läsa i Svenska "Kännedom om prostitution" från 2004. Även i den rapporteringen observerar man en grupp kvinnor i övre medelåldern som säljer sex i vad de själva hävdar är för ett socialt syfte. 44 % av de tillfrågade har tankar på att sluta sälja sex inom ett år och ser det alltså mer som en tillfällig sysselsättning snarare än en långsiktig karriär.

Undersökningen Sex i Sverige, 1996, visade att 0,5 % av alla män någon gång sålt sex, och 0,3 % av kvinnorna. Flertalet studier[18][19][20][21] visar på liknande resultat. I en rapport från 2012, som sammanfattar flertalet av senare års undersökningar, från Ungdomsstyrelsen så hade 2,1 % av pojkarna och 0,8 % av flickor mellan 16–25 års ålder fått någon form av ersättning för någon form av sexuell handling (man har valt att inkludera ett brett spektrum av handlingar, så som att till exempel visa upp sin penis med webbkamera eller sova över hos en kompis och ha sex, i utbyte mot alkohol). Hela 78 % av dessa hade någon gång utsatts för sexuella övergrepp, vilket motsvarar 6,9 % av de som tagit emot ersättning för sex jämfört med 0,4 % av de som inte gjort det. En liknande "riskfaktor" verkar finnas i att inte vara heterosexuell – då samma rapport visar att 6,0 % av de med icke-heterosexuell läggning har fått ersättning för sex jämfört med heterosexuella där bara 1,0 % har fått det. Huruvida de höga siffrorna beror på en ökad behov av utforskarlusta, eller ett ökat risktagande, kring gränser bör vara upp till individernas egen upplevelse. Bakkens studie i Oslo 1998 visade däremot inga socioekonomiska skillnader mellan ungdomar som sålt eller inte sålt sex.

Sexhandel på Internet[redigera | redigera wikitext]

Prostitution förekommer på senare år allt mer över Internet. Försäljning av sex på Internet är ett förhållandevis outforskat område vilket medför att andelen undersökningar är begränsade.[22]

Många av sexsäljarna kallar sig på internet för "eskorter". Prostitutionsgrupperna i Malmö, Göteborg och Stockholm har tidigare haft sitt fokus på främst gatuprostitution, men i och med att sexhandeln alltmer har flyttat över till nätet så har fokus flyttats över även dit. Även de flesta studier och rapporter angående prostitution har gjorts på gatuförsäljning av sexuella tjänster. I och med anonymiteten på internet så har sexhandel blivit mer lättillgängligt för såväl köpare som säljare. Sexförsäljning sker på kontaktsidor arrangerade för just detta ändamål samt på vanliga dejtingsidor där försäljning sker under mer eller mindre förtäckta ordalag. Försäljning sker via webcamshower såväl som vid arrangerade träffar på exempelvis på hotell eller i kundens hem.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Samhället har genom historien haft en växlande inställning till prostitution. I vissa kulturer har den existerat öppet, medan andra har försökt att bekämpa den. Prostitution var för kvinnor länge det enda sättet att bli självständig och ha en egen försörjning, utan en manlig förmyndare.[källa behövs]

År 1780 före kristus lät kung Hammurabi av Babylon sätta upp lagar kring sexarbetare och deras barns rättigheter. Nedan följer en översikt i tabellform som belyser prostitutionens ställning i olika stater, sett ur ett historiskt perspektiv:[23]

500 f.Kr. Grekland Regeringen sponsrar uppstartandet av bordeller så att alla män ska ha råd att köpa sex. Ett sexmöte kostade en vanlig arbetares dagslön. Bildade och tränade kurtisaner förekom och en del hade till och med stort politiskt inflytande tack vare sina relationer med de i det politiska toppskiktet.
438 Rom Kejsaren Theodosius fråntar föräldrar deras rätt att tvinga sina döttrar och slavar att sälja sex mot sin vilja.
534 Rom Kejsare Justinianus och hans fru och tillika före detta sexarbetare förbjuder att profitera på andras sexsäljande och bordeller.
600 Spanien Spaniens kung förbjuder sex mot ersättning. Straffet är 300 piskrapp och utvisning.
960 Kina Bordeller hänger röda lyktor vid dörrarna – världens första red lightdistrict är fött.
1158 Rom Sexarbetare som blev påkomna tillsammans med soldater straffades med att få sina näsor avskurna.
1161 England Reglering av sexarbete och bordeller.
1200 Spanien Reglering av sexarbete och då synnerligen hårda krafttag mot de som profiterar på sexarbetarna, så som hallickar och bordellägare: avrättning.
1254 Frankrike Kung Ludvig IX beslagtar sexarbetares ägodelar och till och med kläder i ett försök att avskaffa sexarbete.
1469 Spanien Hårdare straff mot sexarbetarnas profitörer.
1490 Europa Ett hundraårigt utbrott av Syfilis gör att sexarbetare utses till syndabockar och lägger grunden för synen på dessa för sekel framöver.[källa behövs]
1500 Italien Bildade elitkurtisaner förekom bland hov och elit och var närmast älskarinnor.
1546 England Reglering avskaffas.
1560 Frankrike Förbud av bordeller.
1586 Italien Påven Sixtus V gör sex mot betalning straffbart med döden.
1617 Japan Yoshiwara i utkanten av Tokyo blir Japans första red light-distrikt.
1699 USA Reglering.
1751 Österrike Kejsarinnan Maria Theresa inför kyskhetslagar för att förhindra sexarbete.
1788 Frankrike Särskilda lagar om var, när och hur sexarbetare skulle arbeta (helst inte alls).
1810 Nederländerna Reglering.
1831 New York Av stadens 250 000 invånare så är 4 % sexarbetande.
1864 England Gynekologiska tvångsundersökningar av sexarbetare och tvångsvård av de som upptäcktes vara sjuka.
1870 St Louis Reglering.
1897 New Orleans Skapandet av ett red light-distrikt (Storyville).
1900 Japan Oregistrerade sexarbetare kan bli arresterade.
1902 New York Kommittén föreslår att sätta in sociala resurser för att förhindra att människor väljer sexarbete, exempelvis att höja kvinnors löner.
1905 USA Amerikanska organisationen för sedlighet och renlighet skapas för att arbeta för moral och mot venerologiska sjukdomar.
1909 USA Högsta domstolen beslutar att utvisa en immigrant som sålt sex efter att personen kommit till USA.
1910 USA Var 50:e kvinna är sexarbetare. Stor debatt om ”Vit slavhandel”.
1911 Nederländerna Bordeller förbjuds.
1919 Ryssland Ryssland skickar sexarbetare till arbets- och utbildningsläger för att exempelvis bli sjuksystrar.
1927 Tyskland Avrkriminalisering. Tidigare var det kriminellt, fast det förekom ändå under reglerade former.
1933 Tyskland Nazisterna återgår till kriminalisering av sexarbete.
1939 Tyskland Bestämmer sig för att det nog är bäst med reglering iallafall.
1946 Frankrike Bordeller och nyrekrytering av sexarbetare förbjuds, dock inte sexarbete i sig.
1955 Nevada Det kända Bunny Ranch slår upp portarna.
1956 Japan Förbud mot sexarbete, vilket innebär slutet för det 300 år gamla Yoshiwara red light-district.
1959 England Legalisering, men förbud mot nyrekrytering.
1971 Nevada Bordeller legaliseras och regleras.
1973 USA COYOTE, USA:s första sammanslutning för sexarbetares rättigheter bildas.
1985 Nederländerna Världens första internationella kongress för sexarbetare.
1999 Sverige Sverige klassar sexarbete som mäns våld emot kvinnor och barn, och inför en lag som straffar endast köparen.
2000 Nederländerna Legalisering av bordeller.
2002 Tyskland Inför lagar som ger sexarbetare arbetsrättsliga rättigheter.
2003 Nya Zeeland Avkriminaliserar sexarbete och reglerar bordellverksamheter, bordellägare får exempelvis inte förekomma i brottsregistret.
2007 Hawaii Överväger att avkriminalisera sex mot ersättning.
2008 Nevada Det finns 28 legala bordeller.
2009 Norge Förbud mot köp av sexuella tjänster.
2009 Taiwan Legalisering.
2010 Kanada Kanadas högsta domstol kommer fram till att lagarna mot sexarbetare och bordeller strider mot landets grundlagar genom att göra sexarbetarnas liv otryggare.

Under 1800-talet infördes den så kallade "reglementeringen" i flera länder, och prostitutionsfrågans behandling kom att sammanhänga med striden mellan anhängare och motståndare till detta system. Tanken bakom reglementeringen av de prostituerade kvinnorna i Sverige var att man skulle stoppa spridningen av könssjukdomar. I vissa städer där det vistades många unga män, till exempel studentorter eller där det fanns regementen ville man särskilt göra en insats. Då de prostituerade kvinnorna ansågs vara skyldiga till spridningen, bokfördes och registrerades kvinnor i några orter i Sverige av polisen och togs in för undersökning, så kallad besiktning en gång i veckan. I och med detta befästes deras identitet som prostituerade då de fråntogs sina prästbetyg som behövdes när man skulle lämna staden och istället gavs en besiktningsbok där undersökningarna bokfördes. Förespråkarna av reglementeringen använde argumentet att kvinnorna behövdes för att skydda de "kyska" icke prostituerade kvinnorna som fanns i staden från de unga männen, som inte förväntades kunna behärska sin sexualdrift. Reglementeringen av kvinnorna i prostitutionen kan sägas vara definitivt upphävd i och med Lex Veneris 1918.

Under 1900-talet när den rasbiologiska ideologin svepte över landet var prostituerade en av de grupper som tvångssteriliserades.[24]

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Den rörelse som varit mest aktiv i bekämpandet av prostitution i Sverige är kvinnorörelsen, med rötter ur sedlighets- och nykterhetsrörelserna.[källa behövs] På senare år har Sveriges Kvinnolobby och Kvinnofronten ordnat föreläsningar och tryckt skrifter om kampen mot porr och prostitution. Louise Eek är en debattör som med utgångspunkt i egen erfarenhet av prostitution som föreläser om varför sexköp inte är förenligt med kvinnors rättigheter. Isabella Lund är en kvinna som även hon har erfarenheter ur sexindustrin, hennes blogg[25] vann titeln årets politiska blogg 2007. En del debattörer förespråkar legalisering av sexköp för sexsäljarnas bästa och menar att det är en rättighet att köpa och sälja sex, sålänge det sker med ömsesidighet och respekt för varandras vilja. I början på 2000-talet väckte socialantropologen och debattören Petra Östergren uppmärksamhet, bland annat genom sin bok Porr, horor och feminister. En annan aktiv debattör och flitigt anlitad föreläsare, inte minst internationellt, är strippan och sexarbetaraktivisten Pye Jakobsson.[26]

2007 startades ett nätverk för människor med erfarenhet av prostitution eller sexbranschen, Nätverket PRIS (Prostituerades Revansch I Samhället.)[27] I PRIS kan endast de som själva varit i sexbranschen bli medlemmar. En annan organisation heter Rose Alliance, tidigare Rosea, och välkomnar alla som själva arbetar eller har arbetat[28] med sex eller erotik i någon form, Rose Alliance accepterar alltså inte medlemmar som inte har personlig erfarenhet av sexindustrin. De hade vid mitten av år 2011 över 150 medlemmar bestående av aktiva och före detta aktiva sexarbetare. Rose Alliance deltog år 2011 och 2012 med lastbil i PRIDE-paraden.[29]

Olika länder[redigera | redigera wikitext]

Lagstiftning i EU[redigera | redigera wikitext]

I ett antal länder är koppleri förbjudet.[30][31]

Land Sexförsäljning Sexköp Koppleri Skatt/pension
Belgien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Danmark Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Beskattas som all annan inkomst
Estland Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[32] Ingen uppgift
Finland Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Frankrike Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Grekland Går att få tillstånd. Hälsokontroller krävs. Tillåtet Ingen uppgift Ingen uppgift
Irland Tillåtet på icke-offentliga platser Tillåtet på icke-offentliga platser Ej tillåtet Ingen uppgift
Italien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[33] Ingen uppgift
Lettland Tillåtet, månatliga hälsokontroller krävs Tillåtet Ej tillåtet[34] Ingen uppgift
Luxemburg Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Har rätt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet.
Nederländerna Tillåtet Tillåtet Ja, under licens Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring. Inkomsterna är pensionsgrundande. Hälsokontroll ej längre obligatorisk.
Polen Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Portugal Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[35] Ingen uppgift
Spanien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[36] Ingen uppgift
Storbritannien Tillåtet Tillåtet, men man får inte fråga efter tjänsterna öppet. Ej tillåtet Ingen uppgift
Sverige Tillåtet Ej tillåtet Ej tillåtet Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen).
Tyskland Tillåtet Tillåtet Ja, under licens Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring.
Ungern[37] Tillåtet Tillåtet Ja Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring.
Österrike Tillåtet Tillåtet Ja Tillträde till socialförsäkringssystemet

Förbud i Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge är sexförsäljning som i Sverige tillåtet,[38] men inte sexköp och koppleri. För norsk medborgare är det dessutom olagligt att köpa sex i vilket land man än befinner sig.[38]

Förbud i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sexköpslagen

Efter en utdragen och hetsig debatt förbjöds köp av tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning den 1 januari 1999 genom den så kallade sexköpslagen. Moderaterna och Folkpartiet röstade emot lagen, och Kristdemokraterna lade ned sina röster. Lagen har tagits in i Brottsbalken från och med den 1 april 2005. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. (SFS 1962:700, 6 Kap. 11 §.)

Motiveringen finns i utredningen Könshandeln (SOU 1995:15), som dock föreslog kriminalisering både av köp och försäljning. Utredningen inriktade sig huvudsakligen på heterosexuella förbindelser, då homosexuella förbindelser tydligen bedömdes mindre problematiska. Enligt utredningen är de kvinnliga prostituerade ofta missbrukare av narkotika eller alkohol och har i ökande omfattning psykiska störningar, även om Kunskapen om säljarna i könshandeln är i stort begränsad till kvinnorna i den synliga prostitutionen på gatan. De har fått en dålig start i livet, tidigt berövats sin självrespekt och fått en negativ självbild. Männen som är köpare är avvikande när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor, ibland med allvarliga problem när det gäller synen på och förhållningssättet till sexualitet. Prostitutionskontakterna innebär sexuell utlevelse utan relation, närhet eller krav, i motsats till genuina mänskliga kontakter. Troligen skulle många av männen behöva behandling. Prostitutionen är också skadlig för samhällsmoralen: Att män kan köpa tillträde till kvinnors kön för att tillfredsställa sina egna sexuella behov strider mot uppfattningen om alla människors lika värde och strävandena mot full jämställdhet mellan kvinnor och män. Könshandeln förmedlar enligt utredningen en oacceptabel människosyn och är ett hinder för individens utveckling.'

I Sverige stöds sexköpslagen av 80 % av svenska folket enligt en undersökning som gjordes 2006.[27] Studien prostitution i Danmark, som är den största som har gjorts i modern tid i Skandinavien,[3] visar att 85–98 % av de som själva säljer sex är emot en lag mot sexköp. 52 % svarar att det kommer att bli svårare att anmäla våld och 93 % tror inte att människohandeln kommer att minska, vilket kan förklara motståndet hos de som befinner sig i branschen.

Irland har kritiserat den svenska sexköpslagen för att vara ideologisk och baserad på att alla sexköp är en form av våld.[39]

De flesta undersökningar har fokuserat på vuxna prostituerade, framförallt på kvinnor. Enligt Ungdomsstyrelsens sammanfattning av flertalet studier, vilken kom ut 2012, blev resultatet att 0,8 procent av tjejerna och 2,1 procent av killarna i åldern 16–25 år sagt att de fått ersättning för sex. Med ersättning respektive sexuell handling har man valt ett relativt vitt begrepp – så som att sova över hos en kompis i utbyte mot alkohol eller exempelvis att visa sin penis i webcam mot att få sin kontantkortstelefon laddad.[40] I jämförelsen mellan en studie gjord 2004 och en studie gjord fem år senare så har attityden till sex mot ersättning blivit mer positiv.

Utredningar om prostitution[redigera | redigera wikitext]

1977 års prostitutionsutredning (1977–80). Ordförande var moderaten Inger Lindquist. Utredningen gav bland annat ut rapporten (SOU 1981:71).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] The Global Commission on HIV and the Law – Risks, Rights and Health (PDF)
  2. ^ Svenska Dagbladet – Tvångsrehabilitering bort i Vietnam>
  3. ^ [a b c] ”Prostitution i Danmark” (PDF). http://www.sfi.dk/Files/Filer/SFI/Pdf/Rapporter/2011/1121_Prostitution_i_Danmark.pdf. Läst 27 januari 2012. 
  4. ^ "hora". SAOB. Läst 9 december 2012.
  5. ^ ”Whore – definition of whore”. The free dictionary. http://www.thefreedictionary.com/whore. Läst 23 april 2012. 
  6. ^ Hor i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  7. ^ ”Svenska Akademien – Prostitution”. SAOB. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/197/167.html. Läst 23 april 2012. 
  8. ^ https://www.scarletroad.com.au
  9. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/prostituerade-ska-fa-sjukpeng_7323993.svd
  10. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-prostituerade-far-jobba-tre-manader-i-sverige
  11. ^ http://www.njutningtillsalu.com/search/label/Viktig%20information%20till%20dig%20f%C3%B6r%C3%A4lder%20som%20s%C3%A4ljer%20sex
  12. ^ http://www.qx.se/uploads/d6/f785266d4fc44ff101617b4dfa05b5.pdf
  13. ^ http://www.rfsl.se/public/RFSL_Osynliga_Synliga_Akt%C3%B6rer_-_Low_Res.pdf
  14. ^ http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/21/vi-sexarbetare-kan-f-ra-v-r-egen-talan#millings
  15. ^ http://www.rhrealitycheck.org/blog/2010/12/16/draft-treating-violence-against-workershate-crime-liverpool
  16. ^ ”Prostitution”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/479546/prostitution. Läst 26 april 2011. 
  17. ^ Farley, M.; Cotton, A.; Lynne, J.; Zumbeck, S.; Spiwak, F.; Reyes, M.E.; Alvarez, D.; Sezgin, U. (2003). ”Prostitution & Trafficking in Nine Countries: an Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder” (PDF). Journal of Trauma Practice 2 (3/4). sid. 33–74. http://www.prostitutionresearch.com/pdf/Prostitutionin9Countries.pdf. 
  18. ^ Kuosmanen (2008) 
  19. ^ . Norsk Folkhelsa. 1992 
  20. ^ Mossige (2001) 
  21. ^ Svedin & Priebe (2004) 
  22. ^ Olsson, Niclas (2007). ”Eskort på nätet” (PDF). http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21165/3/gupea_2077_21165_3.pdf. 
  23. ^ ”Historical Timeline – Prostitution”. ProCon.org. http://prostitution.procon.org/view.resource.php?resourceID=000117. Läst 23 april 2012. 
  24. ^ ”Stoppa steriliseringen – Debatt”. UNT.se. 12 november 2011. http://www.unt.se/debatt/stoppa-steriliseringen-1530122.aspx. Läst 23 april 2012. 
  25. ^ ”Att arbeta som eskort”. http://sensuellqkonsult.wordpress.com/. Läst 23 april 2012. 
  26. ^ Jakobsson, Pye. ”A Swedish sexworker on the criminalization of clients”. youtube.com. http://www.youtube.com/watch?v=7D7nOh57-I8&feature=player_embedded. Läst 23 april 2012. 
  27. ^ [a b] ”Nätverket PRIS”. http://www.nätverketpris.se. Läst 2 december 2011. 
  28. ^ ”Rose Alliance hemsida”. http://www.rosealliance.se/?page_id=2. Läst 23 april 2012. 
  29. ^ Piehl, Mathilda (7 augusti 2011). ”Organiserade sexarbetare gjorde debut på Pride”. makthavare.se. http://www.makthavare.se/2011/08/07/organiserade-sexarbetare-gjorde-debut-pa-pride/. Läst 23 april 2012. 
  30. ^ ”Sverige ensamt om att förbjuda prostitution”. Svenska Dagbladet. 25 september 2007. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_208495.svd. Läst 11 juni 2008. 
  31. ^ ”Europe and Eurasia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/c25285.htm. Läst 23 april 2012. 
  32. ^ ”Estonia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100557.htm. Läst 23 april 2012. 
  33. ^ ”Italy”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100566.htm. Läst 23 april 2012. 
  34. ^ ”Latvia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100567.htm. Läst 23 april 2012. 
  35. ^ ”Portugal”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100579.htm. Läst 23 april 2012. 
  36. ^ ”Spain”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100586.htm. Läst 23 april 2012. 
  37. ^ Gorondi, Pablo (24 september 2007). ”Hungary Gives Permits to Prostitutes”. washingtonpost.com. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/09/24/AR2007092400842.html. Läst 23 april 2012. 
  38. ^ [a b] ”2008 Human Rights Report: Norway”. state.gov. http://www.state.gov/g/drl/rls/hrrpt/2008/eur/119097.htm. Läst 23 april 2012. 
  39. ^ http://cdn.thejournal.ie/media/2012/06/Discussion-Document-on-Future-Direction-of-Prostitution-Legislation.pdf
  40. ^ "Utsatt? – Unga, sex och Internet (2012)", s 21–22, Ungdomsstyrelsen, 12 november 2012. Läst den 27 december 2012.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.