Dressed to Kill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dressed to Kill
Studioalbum av KISS
Utgivning 19 mars 1975
Inspelat februari 1975
Genre Hårdrock
Längd 30 m 7 s
Skivbolag Casablanca Records
Producent Neil Bogart & KISS
KISS-kronologi
Hotter Than Hell
1974
Dressed to Kill
1975
Alive!
1975

Dressed to Kill är hårdrocksgruppen KISS tredje studioalbum, utgivet den 19 mars 1975.

Flera låtar på albumet kommer från Paul Stanleys och Gene Simmons tid i Wicked Lester, bland andra "She", som Simmons skrev tillsammans med Stephen Coronel och "Love Her All I Can". Ace Frehley skrev "Getaway" men lät trummisen Peter Criss sköta sången.

KISS brukar avsluta sina konserter med "partylåten" "Rock and Roll All Nite" som blivit en av deras mest kända låtar.

Då de föregående albumen "Kiss" och "Hotter Than Hell" hade sålt relativt dåligt under 1974 valde dåvarande chefen för Casablanca Records, Neil Bogart, att själv träda in och samproducera skivan tillsammans med bandmedlemmarna själva.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Albumets titel var först KISS At Midnight som är en intressant titel då Paul Stanley gavs en massa "Midnight Special" gitarrer av Gibson.
  • Albumets konvoluts framsida, där alla medlemmarna är klädda i kostymer kan man se att Gene Simmons kostym är väldigt liten. Det berodde på att det var den enda kostymen som fanns kvar.

Låtförteckning[redigera | redigera wikitext]

Sida 1

  1. "Room Service" (Paul Stanley) 2:59
    • Lead Vocals: Paul Stanley
  2. "Two Timer" (Gene Simmons) 2:47
    • Lead Vocals: Gene Simmons
  3. "Ladies in Waiting" (Simmons) 2:35
    • Lead Vocals: Gene Simmons
  4. "Getaway" (Ace Frehley) 2:43
  5. "Rock Bottom" (Frehley/Stanley) 3:54
    • Lead Vocals: Paul Stanley

Sida 2

  1. "C'mon and Love Me" (Stanley) 2:57
    • Lead Voclas: Paul Stanley
  2. "Anything for My Baby" (Stanley) 2:35
    • Lead Vocals: Paul Stanley
  3. "She" (Steve Coronel/Simmons) 4:08
    • Lead Vocals: Gene Simmons/Paul Stanley
  4. "Love Her All I Can" (Stanley) 2:40
    • Lead Vocals: Paul Stanley
  5. "Rock and Roll All Nite" (Simmons/Stanley) 2:49
    • Lead Vocals: Gene Simmons

Room Service[redigera | redigera wikitext]

"Room Service" är en låt Stanley skrev medan bandet var i studion. De flesta låtarna på Dressed to Kill har en tämligen kort tillkomsthistoria. "Room Service" handlar om livet på turné. Stanley sade själv att när man är på turné har man ständigt tjejer runt sig, hänger ute på den finaste klubbarna och äter antingen på restaurang eller beställer "Room Service".

"Room Service" fanns med på You Wanted The Best, You Got The Best i en liveversion. Då var den i en version som öppnade ett KISS gig runt 1975. Den upptagningen är falsk och det är ett par studiomusiker som spelar på den. Däremot spelades den ett litet tag 1975Dressed To Kill Tour. Den spelades mellan 19 april och 9 maj men försvann sedan. Den spelades i små korta snuttar under den akustiska turnén 1995.

Two Timer[redigera | redigera wikitext]

"Two Timer" är skriven av Gene Simmons. Låten är en klassisk låt med en text om en tjej som är en "Two Timer", det vill säga en kvinna som har en affär med en annan man. Gene Simmons skrev Two Timergitarr. Han har hävdat att Paul "stal" ackorden från början av Two Timer till Detroit Rock City. - "Jag vet att Paul tyckte om ackordsförändringen i början av låten. Det är precis samma ackord som används i introt till Detroit Rock City".

Låten var med på You Wanted The Best, You Got The Best 1996, i liveformat. Det var länge ett mysterium om låten faktiskt har spelats live. Men efter mycket om och men visade det sig att den liveversionen på skivan var gjord i studio och att "Two Timer" aldrig har blivit spelad live.

Ladies in Waiting[redigera | redigera wikitext]

"Ladies In Waiting" är skriven av Gene Simmons som även sjunger låten.

Denna Simmons-låt handlar om livet på turné. Som de flesta låtarna på Dressed to Kill blev även denna snabbt skriven och den enda inspirationskällan var hur det var att vara på turné. Simmons hade en idé på en låt med detta namnet 1974 till Hotter Than Hell. Hela bandet jobbade med låten i studion för att förbättra den. Simmons skrev texten till låten samtidigt som resten av bandet lärde sig låten. Enligt Simmons hade han en idé att skriva om de engelska kvinnorna som levde ett dubbelt liv. Ibland som rika hemmafruar, och ibland gick de ut som prostituerade.

"Ladies in Waiting" spelades live under Alive! Tour 1975-1976 under gigen 15 november 1975 till den 25 januari 1976. Sedan dess har den aldrig spelats.

Getaway[redigera | redigera wikitext]

"Getaway" är skriven av Ace Frehley men sjungs av Peter Criss. Låten är en typisk rock'n'roll-låt med inspiration från 1960- och 1970-talen. Eftersom Frehley ännu var osäker på sin sångförmåga överlät han mikrofonen till Peter Criss. "Getaway" var B-sida till båda singlarna på plattan. "Getaway" har aldrig spelats live med KISS.

Rock Bottom[redigera | redigera wikitext]

"Rock Bottom" är skriven av Paul Stanley och Ace Frehley. Dock är det Stanley som sjunger lead.

"Rock Bottom" är allt annat än ett samarbete mellan de båda KISS-gitarristerna. Det är mer två låtar ihopsatta till en. Först ett klassiskt stycke skrivet av Frehley som sedan är ihopsatt med en betydligt hårdare sång av Stanley. Stanley berättar i intervju "Vi hade tanken att först börja med något lugnt och sedan gå in i något hårdare var rätt coolt". Detta hjälpte även Dressed to Kill att bli längre. Sean Delaney, som var KISS turnémanager i början, har sagt att han hjälpte Stanley med hans del men aldrig fick någon credit.

"Rock Bottom" spelades för första gången live den 9 maj 1975 och spelades ett par gånger på Dressed To Kill Tour. Den var tillbaka 1993 då den öppnade ett gig. Den spelades på den akustiska turnén KISS genomförde 1995 och spelades fram till 1997. Låten spelades 3 gånger under Kiss Alive/35 World Tour.

C'mon and Love Me[redigera | redigera wikitext]

"C'mon and Love Me" är skriven och sjungs av Paul Stanley. "C'mon and Love Me" är den första låten med Stanley på sologitarr. Han spelar gitarrsolot i introt. "C'mon and Love Me"" släpptes som andra singel 10 juli, 1975 men tog sig aldrig in på topp-listorna.

Låten, som många andra låtar på Dressed to Kill har mycket "turné"-känsla över texten. Enligt Paul är låten en aning biografisk, då den handlar om den livsstilen som han levde under den tidpunkten. Låten skrevs på mindre än en timme och "ackorden bara satt direkt på något konstigt sätt", sade Paul Stanley i en intervju. Låten har ett förflutet från slutet på Hotter Than Hell Tour 1974, till början av Dressed to Kill-inspelningarna. "C'mon and Love Me" ska innehålla många likheter med Moody Blues låt "Question".

"C'mon and Love Me" spelades bara från 1975-1976 innan den glömdes bort fram till 1990 för fyra spelningar. Låten var i alla fall tillbaka 1996 för ett fåtal spelningar. På senare dagar har dock låten spelats mer flitigt.

Anything for My Baby[redigera | redigera wikitext]

"Anything for My Baby" är skriven av Paul Stanley. Låten skrevs så snabbt att man inte ens hann skriva ett gitarrsolo. "Vi tänkte aldrig på att skriva låtarna särskilt utarbetade utan skrev den enbart för att fylla ut de sista platserna låtmässigt på skivan. Många verkar gilla den här låten men jag är inte alls mycket för den. Det är en av de låtar som jag skrivit som jag inte alls är särskilt förtjust i", har Stanley sagt om låten. Låten innehåller likheter med Bachman Turner Overdrive.

Låten innehåller ett identiskt intro som "Rock and Roll All Night" som ligger tre spår efter den på skivan. "Anything for My Baby" har aldrig spelats live.

She[redigera | redigera wikitext]

"She" är skriven av Gene Simmons och Stephen Coronel.

"She" är en låt som var aktuell redan på Rainbow/Wicked Lester-tiden. Låten går egentligen tillbaka så pass långt till ett av Genes sista band innan Rainbow/Wicked Lester, nämligen Bullfrog Bheer. Låten är skriven av Simmons och Coronel som skrev signaturriffen som Simmons sedan gjorde till en full låt med lite gamla textrader han skrivit. Simmons själv berättar: "Jag kämpade med den när jag fortfarande gick på high school. Från början ville jag att den skulle heta "She walks by moonlight", en textrad han fått från en film kallad "Hondo". Den textraden är även den första raden i låten.

"She" var för övrigt med på Wicked Lesters skiva som aldrig släpptes. Simmons blev senare övertalad av Neil Bogart att ändra textraderna från "She's no good" till "She's so good". "She" var en livelåt för "Wicked Lester" och var tänkt att spelas in till Hotter Than Hell 1974. Den kom inte där, men när KISS skulle släppa Dressed to Kill var KISS i behov av låtar och då valde man att ta med "She" och Love Her All I Can. Partierna som gjort "She" så omaka i Wicked Lester plockades bort och man behöll enbart riffen och låtstrukturen.

Frehley spelade ett helt improviserat solo i denna från början men ändrade till Dressed to Kill till The Doors "Five To One"-solo. Senare skulle bandet Pearl Jam stjäla solot till låten "Alive".

"She" spelades redan på Wicked Lesters spelningar. "She" hade en ordinarie plats i setet när KISS drog ut på Kiss Tour 1974 fast att den inte släppts än. Ace Frehley spelade sitt solo efter denna låt. "She" fanns kvar i setet fram till 1976 och försvann till 1994-1995 innan den kom tillbaka 1998 för en spelning. På senare dagar har den spelats lite då och då.

Love Her All I Can[redigera | redigera wikitext]

"Love Her All I Can" är skriven av Paul Stanley.

Hela "Love Her All I Can" började som ett gitarriff som antingen var influerat eller stulet från The Whos låt "Can't Explain". Kompgitarr- och bas-delarna ska vara tagna från "Open My Eyes" med "Nazz". "Love Her All I Can" var inspelad till en Wicked Lester-platta som aldrig släpptes. Då hade den gjorts om från en ganska tung rocklåt till en mer soft rocklåt. Däremot spelade KISS in en helt annan version på den till Dressed to Kill. Låten fanns även med 1974 som ett alternativ till låten "Hotter Than Hell" på albumet Hotter Than Hell.

Låten spelades live på KISS allra första gig den 30 januari 1973 men spelades inte igen förrän 2004Kiss Rocks the Nation Tour. Ace Frehley spelade dock låten på sin klubbturné 1992-1995, och den finns även med på Rocket Ride-turnén.

Rock and Roll All Nite[redigera | redigera wikitext]

"Rock And Roll All Nite" är skriven av Paul Stanley och Gene Simmons. Låten utgavs som första singel 2 april 1975 och tog sig till 68# på Billboard Hot 100.

Skivproducenten Neil Bogart sade till KISS att de behövde skriva en låt som förklarade vad KISS trodde på. Det var i slutet på Hotter Than Hell Tour när Paul på sitt hotellrum skriver refrängen. "I wanna rock and roll all night and party every day". Det första Paul gjorde var att knacka på Genes rum och sade "Jag tror att jag har våran nya nationalsång." Gene lyssnade och blev mycket intresserad. Han visade då en låt han skrivit som hette "Drive Me Wild". De satte ihop de två låtarna till en och resultatet blev "Rock And Roll all Nite". Simmons sjunger lead på låten, "You drive us wild, we'll drive you crazy".

"Rock And Roll All Night" spelades inte i början av Dressed To Kill Tour men kom in till andra halvan av turnén. Sedan dess har låten alltid spelats, vanligen som sista låt. Hair metal-bandet Poison spelar också "Rock And Roll All Nite" som konsertavslutare.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]