Kiss (musikgrupp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kiss
Kiss saunaopenair2010.jpg
Bakgrund USA New York, USA
Genre(r) Hårdrock, heavy metal, glam metal
År som aktiva 1973-nutid
Skivbolag EMI
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Gene Simmons
Paul Stanley
Eric Singer
Tommy Thayer
Tidigare medlemmar
Ace Frehley
Peter Criss
Eric Carr (Avliden)
Vinnie Vincent
Mark St. John (Avliden)
Bruce Kulick

Kiss är ett amerikanskt hårdrocksband som bildades januari 1973 i New York City. [1] Välkända för medlemmarnas ansiktsmålning och teatraliska scenkläder, fick gruppen sitt genombrott i mitten till slutet av 1970-talet, bland annat på grund av deras liveuppträdanden, som innehåller eldsprutning, blodspottning, rykande gitarrer, explosioner, svävande trumset och pyroteknik. Kiss har blivit belönade med 24 guldalbum hittills, mer än något annat amerikanskt rockband.[2] Bandet har sålt mer än 40 miljoner album i USA och över 100 miljoner album över hela världen.[3] Med deras smink och dräkter, antog de sig serietidningsliknande personas: Starchild (Stanley), The Demon (Simmons), Spaceman or Space Ace (Frehley) och Catman (Criss).

Innehåll

[redigera] Historia

[redigera] De första åren (1972–1974)

Kiss rötter går tillbaka till Wicked Lester, ett New York-baserat rock'n'roll-band lett av Gene Simmons och Paul Stanley. De båda spelade i olika band med en gemensam medlem, Stephen Coronel (Simmons andra band var ett collegeband vid namn The Bullfrog Bheer). Simmons och Stanley bröt så upp Wicked Lester då Epic Records tackade nej till att släppa en skiva med bandet.

I slutet av 1972 uppmärksammade Simmons en annons i tidningen Rolling Stone att en trummis, Peter Criss, sökte ett band och var villig att göra vad som helst för att lyckas. Simmons och Stanley lät Criss göra en provspelning, vilket resulterade i att Kiss blev en trio. I början av januari 1973 höll Simmons och Stanley flera provspelningar för att värva ännu en bandmedlem, en sologitarrist. Ace Frehley imponerade och knöts därför den 3 januari till bandet. Gruppen var nu komplett och bytte, på förslag av Stanley, namn till - "Kiss" (ett annat alternativ hade varit det mindre klädsamma "Fuck").

Frehley designade sedan den speciella Kiss-logotypen med z-liknande "s", något som kritiker påstod liknade nazistsymboler. Anklagelsen var dock absurd då både Stanley och Simmons var av judisk härkomst och Simmons mor en överlevare från Nazitysklands koncentrationsläger.

Gene Simmons och Paul Stanley, tillsammans bildade de Kiss

I januari 1973 gjorde gruppen sitt första uppträdande på en klubb i Coventry, New York. Det var under dessa spelningar som gruppen började experimentera med att bära smink. Syftet var, förutom att det gav bandmedlemmarna speciella egenskaper (Simmons - (Demon), Frehley - (Space-Ace), Criss - (Catman), Stanley - (Starchild)), att odla en mystik och skapa intresse kring bandet och hur de egentligen såg ut. Detta visade sig vara en ett lyckat drag då det tillsammans med en spektakulär scenshow så småningom skulle ge bandet stora framgångar.

I mars 1973 spelade Kiss tillsammans med Eddie Kramer in en demo med fem låtar.[4] Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 insåg bandet sitt behov av en manager och bjöd då in Bill Aucoin (producent för TV-showen "Flipside") på en live-spelning. Aucion såg bandets potential och ville knyta dem till sig; detta under förutsättningen att Kiss var villiga att kämpa för att bli "världens största band". Producent Aucion lämnade med löftet "...om jag inte lyckas hitta ett skivkontrakt åt er inom två veckor, så glömmer vi allt".

Men allt gick väl och i oktober 1973 klev de fyra, som första band, in i Bell Sounds Studios på det av Neil Bogart nystartade skivbolaget Casablanca Records' lokaler i New York. På nyårsafton samma år spelade Kiss sin omtalade konsert på "Academy of Music" i New York då Simmons satte eld på sitt hår i ett försök att spruta eld. Simmons skulle senare under åren komma att göra fler missar i samband med eld och konserter; bl a ska han ha svalt flera dl tändvätska under ett nummer av samma karaktär som denna nyårsafton.

[redigera] Den tidiga karriären (1974–1979)

I februari 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turné - i Edmonton, Kanada på Northern Alberta Jubilee Auditorium och samma månad (18 februari) utgav Kiss sitt första, självbetitlade, album. Bandet uppträdde 29 mars med låtarna Nothin' to Lose, Firehouse och Black Diamond från det nya albumet i TV-programmet ABC In Concert, vilket blev deras första nationella TV-framträdande. 29 april gjorde man låten Firehouse på The Mike Douglas Show som även innehöll en intervju med Simmons. I augusti 1974 började inspelningen av album nr 2, Hotter Than Hell, som släpptes den 22 oktober samma år.

Kiss fortsatte på sitt kreativa spår och fortsatte att producera album: det tredje, Dressed to Kill, släpptes redan i mars 1975 med singeln Rock And Roll All Nite som blev gruppens första stora kommersiella framgång. Tidigt i april 1975 uppträdde Kiss live på NBC Midnight Special och släppte i september samma år inspelningen från konserten som livealbumet Alive! - en stor försäljningsframgång bland den växande skaran av fans. Kiss Army, (bandets fanklubb), hade ökat radikalt i medlemsantal och bandet hade överlag fått fler anhängare. Kiss förärades nu sin första guldskiva för Alive! (i december 1975); skivan skulle senare få fyrdubbel platinastatus som medförde att singeln Rock And Roll All Nite hamnade på Billboards top 40 list.

Kiss fjärde studioalbum, Destroyer, släpptes 15 mars 1976 och blev en kommersiell succé. I oktober 1976 uppträdde Kiss på The Paul Lynde Halloween Special och spelade låtarna Detroit Rock City, Beth och King of the Night Time World.

11 november 1976 släpptes Rock and Roll Over, som delvis var inspelad i en gammal teater (Star Theatre). Albumet, som producerades och färdigställdes i studion The Record Plant i NY, innehöll bl.a. låten Hard Luck Woman, skriven av Paul Stanley. Låten blev populär i countrykretsar och spelas fortfarande av stora stjärnor såsom Garth Brooks.

30 juni 1977 släpptes Love Gun och bandet genomförde en turné i Japan där man slog The Beatles tidigare publikrekord. I augusti 1977 höll Kiss en serie konserter i Los Angeles som spelades in och sdan producerades ihop till bandets andra livealbum, Alive II. I mars 1978 släppte bandet också sin första samlingsskiva - Double Platinum.

På hösten 1978 släppte de fyra bandmedlemmarna var sitt soloalbum, och rykten uppstod att bandet var på väg att splittras, dock var de större än någonsin. En serietidning producerades, där medlemmarna blandat sitt eget blod med bläcket. Tom en film spelades in av Hanna-Barbera, Kiss Meets the Phantom of the Park. Filmen släpptes också året efter, 1979, med utökade scener och annat soundtrack som skulle passa den europeiska marknaden bättre och hette då Kiss in Attack of the Phantoms. I maj 1979 släpptes albumet Dynasty, bland annat innehållande hitlåten I Was Made For Lovin' You som några månader senare uppnådde guldstatus med över en miljon sålda singlar.

[redigera] Criss hoppar av och Frehley får sparken (1980–1983)

Bruce Kulick var medlem i KISS under 12 år, 1984-1996

Efter växande turbulens i bandet lämnade trummisen Peter Criss bandet i maj 1980, kort efter att skivan Unmasked släppts. Trots titeln ("Omaskerade") var det inte tal om någon avsminkning på gång - bandet fortsatte att måla sig inför varje officiellt uppträdande. Criss medverkade inte alls på albumet, men återfanns ändå på omslaget.

Inom kort ersattes Criss med New York-trummisen Eric Carr och i november 1981 släpptes det första albumet med Carr som bandmedlem, Music from "The Elder", som blev ett kommersiellt misslyckande. Carr tog dock inte över Criss' sminkning utan fick en egen - "räven". Ace Frehley hade tidigare menat att nästa skiva skulle bli mer Heavy Metal. Dock blev så inte fallet då albumet uppfattades att bygga på filmmusiks-liknande låtar.

I oktober 1982 gav gruppen ut Creatures of the Night som innehöll en hel del låtar som rönte stora kommersiella framgångar - såsom I love it loud och balladen I still love you. Gitarristen Ace Frehley avporträtterades på omslaget men ingick inte i inspelningen av albumet och medverkade endast i videon till I love it loud. Frehley brottades med drogproblem och slitningarna mellan honom och Simmons/Stanley hade nu blivit så ohållbara att han fick sparken. Ersättare blev en viss Vinnie Vincent, i lagom tid till Kiss' 10th Anniversary Tour 1983.

[redigera] Avsminkningen (1983–1986)

Creatures Of The Night-turnén började i USA och det pratades om en 100-städers turné i USA men det blev bara en turné på drygt fyra månader i Kanada och USA då arenorna endast varit fyllda till hälften, till stor del beroende på bråken som inneburit nya, okända medlemmar; men också på besvikelse över de senaste albumen - Music From the Elder och Unmasked. På turnén uppträdde den nya medlemmen Vinnie Vincent sminkad som en egyptisk krigare - Ankh (med en symbol betydande "livet").

I juni 1983 uppträdde Kiss för sista gången med smink; detta inför 175 000 fans på Maracanastadion i Rio de Janeiro, Brasilien. I september samma år chockade bandet musikvärlden genom att uppträda live på MTV för första gången någonsin UTAN smink. Samma månad släpptes det framgångsrika albumet Lick It Up. KISS genomför en av sina största turnéer på väldigt många år som tar gruppen till Europa hösten (november) 1983 där de spelar i Malmö, Göteborg och Stockholm. När Europaturnén tar slut i november går det första ryktet om att Vinnie Vincent skulle lämna gruppen. Så blev det inte utan istället fortsatte den nya sättningen med en framgångsrik 4-månaders turné i USA och Kanada. Vincent, som till stor del hade bidragit till Kiss nya och hårdare sound, sparkades efter sista spelningen på Lick it up-turnén som slutade sista mars

I april 1984 börjar inspelningen av Animalize som kom att släppas i september, en skiva som kommer att sälja platina flera gånger om, inkluderad låten Heaven's On Fire som kom att bli en av gruppens mest kända någonsin. Vinnie Vincent blev rekordsnabbt bortplockad 1984 och ersattes av Mark St. John. Man spelade in albumet Animalize där St. Johns gitarrbitar spelades in på ett par veckor. Turnén började direkt efter att albumet hade släppts med Bruce Kulick som gitarrist. Detta eftersom Mark få problem med sina händer efter att ha drabbats av en ledsjukdom. KISS Inleder återigen en stor världsturné och även denna gång börjar gruppen i Europa och England. I oktober kommer KISS till Sverige och spelar i Lund, Göteborg och Stockholm. USA-delen av turnén startar 15:e november och blir en fem månader lång framgångsresa. I december 1984 blev Bruce Kulick St. Johns permanenta efterträdare och kom att stanna i bandet i nästan 12 år. Kulick var yngre bror till en viss Bob Kulick som tidigare provspelat för Kiss i början på bandets karriär, men som valts bort till förmån för Frehley. Den 7:e december spelar gruppen tillsammans med MTV in en live video Animalize video i Detroit i Cobo Hall. Den visas under kommande år på MTV och släpps sommaren 1985 som köpvideo. Animalize world tour avslutas sista mars 1985

KISS fortsätter att vara oerhört produktiva, en ny skiva spelas in under tidig sommar kallad Asylum (1985). Så snart skivan är släppt startar en ny turné som startar i USA. KISS får en ny hit med Tears Are Falling. För första gången spelar gruppen in tre musikvideor från samma skiva. USA-turnén blir den längsta hittills under 80-talet och pågår i ett halvår. En förväntad Europa-turné våren eller sommaren 1986 blir det inget av. Efter många, många intensiva år med många medlemsbyten, inspelade skivor och turnéer väljer KISS att ta en paus under andra halvan av 1986. Det blir därmed gruppens första år hittills utan att ge ut en skiva. Gene Simmons väljer att spela in några filmer under tiden.


[redigera] Crazy KISS trummar vidare (1987–1990)

Efter närmare ett års uppehåll är KISS tillbaka med en ny skiva.Crazy Nights (1987) släpps i september och där visar KISS upp ett litet nytt sound med mer syntar i musiken och låten Crazy Crazy Nights blir en stor hit, inte minst i England där den når plats 4 på försäljningslistan. KISS startar sin världsturné i USA hösten 1987. Under sommaren 1988 kommer KISS till Sverige för första gången på fyra år. Först genomför KISS flera Monster of rock-spelningar tillsammans med bland annat Iron Maiden. I september spelar KISS i Göteborg (Frölundaborg) och Stockholm (Isstadion). I samband med spelningen i Stockholm berättar Gene Simmons att han ska bli pappa för första gången. Lagom till julhandeln väljer KISS att släppa samlingsskivan Smashes, Thrashes & Hits (1988) med två helt nyinspelade låtar samt att Eric Carr sjunger Beth i en ny version.

I oktober 1989 släppte gruppen Hot In The Shade. En skiva som för första gången saknade en KISS-logga eller medlemmarna själva på omslaget (tillsammans med The Elder-skivan). Planen var att starta en stor USA-turné men när skivan sålde dåligt ställdes planerna in. När låten och balladen Forever. blev en megahit i USA, KISS största på 14 år släppte allt och en sju månaders lång USA-turné genomfördes under 1990. Låten "Forever" blev en stor hit hos MTV och bidrog starkt till att turnén blev framgångsrik. KISS valde precis som på den förra turnén att plocka fram många gamla låtar som de inte spelat sedan 70-talet som bland annat "Deuce". I samband med inspelningen av tredje singeln från skivan, "Rise to it" sminkade sig Gene och Paul upp sig för första gången på sju år. När KISS gör sista spelningen på "Hot in the Shade"-turnén visar det sig senare att det blir Eric Carr sista med bandet. Utöver att Carr blev sjuk framkom det senare att han och originalmedlemmarna Gene Simmons och Paul Stanley inte kom så bra överens under sista delen av 80-talet.

[redigera] Carr avlider och Kiss förbryllar musikvärlden (1991–1995)

I slutet av 1991 gick Kiss in i studion för att spela in albumet Revenge. Samtidigt hade trummisen Eric Carr sedan en tid tillbaka diagnostiserats med cancer och den 24 november 1991 avled han till sist, endast 41 år gammal. Mycket nedstämda fortsatte bandet att göra klart albumet och lade till en låt tillägnad den avlidne Carr - Carr Jam 81. Eric Singer (som spelat med namn som Gary Moore, Alice Cooper och Black Sabbath) utsågs till Carrs efterträdare och blev den blott andra blonda medlemmen i Kiss, detta då blont också varit Peter Criss' naturliga hårfärg. Precis som Criss fick Singer färga håret för att "passa in".

I maj 1992 var albumet Revenge färdigt och släpptes ett tag senare - tillägnat Eric Carr. Bandet fortsatte raskt att göra nya album, i maj 1993 släpptes Alive III och i februari 1995 startade Kiss en unik och välbevakad Worldwide Convention Tour där man reste runt och i all enkelhet, unplugged, spelade bandets hits - ofta efter önskningar från publiken. Under turnén gästades bandet av den tidigare originalmedlemmen, trummisen Peter Criss (som inte spelat med bandet på 16 år), som fick vara med och spela på de klassiska låtarna Hard Luck Woman och Nothin' To Lose.

Då gruppen fått smak på det enkla upplägget blev inspelningen för MTV Unplugged i augusti 1995 en naturlig följd. Bandet hade bjudit in både Peter Criss och den tidigare sparkade originalmedlemmen Ace Frehley för att delta. Detta tillsammans med den dåvarande sättningen med Kulick och Singer - vilket, för första och enda gången, gav sex Kissmedlemmar på scen samtidigt i en bejublad spelning. I september samma år återvände Simmons, Stanley, Singer och Kulick till studion för att spela in sitt nya album, Carnival Of Souls, som dock inte kom att släppas förrän långt senare - hösten 1997.

Den 28 februari 1996 överraskade originalmedlemmarna Simmons, Stanley, Criss och Frehley med att göra ett nytt framträdande; nu på Grammygalan i Los Angeles, fullt sminkade tillsammans för första gången på sjutton år. Presentationen av gruppen, gjord av artisten Tupac Shakur, blev klassisk redan då den lämnade hans läppar:

"You know how the Grammys used to be, all straight-looking folks with suits. Everybody looking tired. No surprises... We're tired of that. We need something different ...something new... we need to shock the people...... So let's shock the people!" ... varpå Kiss, med Simmons i spetsen, till stort jubel äntrade scenen för att tillsammans med Tupac dela ut en Grammy till gruppen Hootie & the Blowfish.

Pressen började nu spekulera i vad Kiss' nästa steg skulle bli, var månne en "riktig" återförening av originalsättningen på gång? Svaret kom senare under våren, men innan dess, i mars, hann Kiss Unplugged att ges ut.

[redigera] Återföreningen (1996–1997)

Så kom till sist beskedet: I april 1996 tillkännagav Kiss officiellt bandets återförening av originalsättningen och en kommande turné under namnet Alive Worldwide Reunion Tour. Första konserten som var en mindre uppvärmningsspelning ägde rum på KROQ Weenie Roast i Irvine, Kalifornien. När KISS meddelade sin återkomst som sminkande superhjältar presenterades endast en spelning. Det blev Detroit som fick den första spelningen och det handlade om "Tiger stadium". Spelningen såldes slut på 47 minuter och startade en KISS hysteri som bandet aldrig tidigare upplevt. USA-turnén bokades upp och KISS spelade exempelvis fyra gånger på fyra dagar i New York och tre dagar på raken i Los Angeles. Det hade aldrig hänt tidigare. Turnén startade 28 juni i Detroit och sommaren blev magisk med Peter, Ace, Paul och Gene. KISS var tillbaka som en av världens största band och både Peter och Ace fungerade på scen. Turnén blev en otrolig succé. I augusti avbröt KISS sin USA-turné för göra en PR-konsert som huvudakt på Monsters of rock i Donington 17 augusti inför 60 000 fans. KISS fans från hela världen dök upp på första spelningen i Detroit och till England kom fans från hela Europa.

Återföreningsturnén är KISS största och längsta någonsin, totalt blev det 192 spelningar och för första gången kom KISS till Europa tre gånger (två turnéer) på samma turné. Spelningarna till de svenska spelningarna i Scandinavium och Globen släpptes 4:e september och såldes slut på ett par minuter. När väl KISS kom till Sverige i december för sina två spelningar fylldes egentligen all svensk media med hyllningar till KISS. Och innan KISS Europaturné hösten startade avslöjades planerna på en Europaturné även på sommaren, merparten av spelningarna skulle hållas utomhus. KISS genomförde på ett halvår fyra utsålda konserter i Sverige, två i december 1996 och två på Stockholm Stadion. Totalt spelade KISS i Sverige inför mer än 85 000 åskådare. KISS besökte även Japan (januari 1997), Australien (februari 1997) innan de återvände till USA för spelningar som även nådde Kanada och Mexiko. Sista spelningen genomfördes i England den 5:e juli.

Återföreningen fick en enorm uppmärksamhet och spelningarna var utsålda långt i förväg. Samtliga konserter under den världsomspännande turnén kom att inledas med en speakerröst sägandes: "Alright [Stadens namn]....! You wanted the best! You've got the best! The hottest band in the world.... Kiss!"

I samband med turnén spelades det in en dokumentärvideo från den framgångsrika turnén som släpptes under 1998.


[redigera] Uppföljningen av återföreningen (1998–2000)

KISS som nu var heta igen meddelade ganska tidigt att en skiva med originalsättningen skulle spelas in. Hösten 1998 gav gruppen ut albumet Psycho Circus, det första på 19 år med alla fyra originalmedlemmarna. Skivan blev unik som den första skivan att nå plats nummer ett i många länder, bland annat i Sverige. Den största anledningen var att förväntningarna på skivan var väldigt stora. Skivan blev en storsäljare men kanske inte den skivan som fansen hoppats på. KISS startade sin världsturné i Los Angeles turnén i USA blev betydligt kortare än planerad. Intresset för KISS i Europa och inte minst Sverige var stort. KISS sålde slut Globen (två gånger) och Scandinavium (två gånger) när de kom till Europa februari och mars 1999.

I mars 1999 prydde bandet omslaget på herrtidningen Playboy. I augusti samma år fick Kiss sin egen stjärna på välkända Hollywood Walk of Fame. För att avsluta 1999 och inleda det nya millenniet höll bandet en bejublad nyårsshow i Vancouver. Under året spelades även en film in med KISS, den handlade om fyra ungdomar som 1978 skulle ta sig till en KISS-konsert.

[redigera] Medlemmar kommer och går (2001–2007)

Efter två lyckade turnéer med originalmedlemmarna meddelade man februari 2000 att Farewell Tour skulle bli den sista turnén. Stämningen i bandet hade gått ner, och när turnén nådde Asien i januari 2001 lämnade Peter Criss bandet, oklart varför. Han ersattes av Eric Singer som tidigare varit medlem i bandet 1991-1996. Singer tog också över Criss' sminkning som "The Catman", något som bland fansen sågs som väldigt kontroversiellt.

Ace Frehley följde mönstret från de första åren och lämnade också han bandet ännu en gång. OS-avslutningen i Salt Lake City i februari 2002 blev hans sista framträdande, och då bandet redan hade en bokad spelning på Jamaica i mars blev Frehley raskt ersatt av Tommy Thayer - som också han övertog sin föregångares smink.

I april samma år uppträdde Kiss på Dick Clark's American Bandstand 50th Anniversary Show på ABC. Peter Criss återvände oväntat till bandet i oktober 2002, och man började att repetera inför spelningen med Melbourne Symphony Orchestra i Melbourne i februari 2003. Konserten, som spelades in på både DVD och CD som Kiss Symphony: Alive IV, var indelad i tre akter. Den första delen som en normal konsert, den andra som ett akustiskt set med 5 låtar och i den tredje akten deltog en 60 man stark orkester.

Kiss fortsatte sedan att turnera i USA med sättningen Stanley-Simmons-Criss-Thayer. Rykten om att Ace Frehley (såsom Criss) skulle återvända till bandet cirkulerade, men dementerades snart av Paul Stanley[5]. Turnén World Domination Tour genomfördes tillsammans med Aerosmith för att kunna fylla upp arenor. I mars 2004 förnyades inte Peter Criss kontrakt med bandet och han ersattes för en andra gång på två år av Eric Singer. Criss har i efterhand sagt att han hade blivit för gammal för att turnera och fått svåra problem med sina armar[6].

5 april 2007 avled forne Kiss-gitarristen Mark St. John i hjärnblödning, endast 51 år gammal.

Den 27 juni 2007 uppträdde Kiss för första gången som en trio, då Paul Stanley fått föras till sjukhus efter att hans hjärta slagit 200 slag/minut. Simmons, Thayer och Singer framförde trots det konserten efter att ha rådfrågat publiken. Låtlistan gjordes om en del och sedan framfördes konserten som en hyllning till Paul som redan dagen efter kunde lämna sjukhuset.

[redigera] Kiss firar 35 år (2007–2009)

Gene i Stockholm 2008

Under sommaren 2007 kom rykten om en förestående turné till bandets 35-årsjubileum. Spekulationer om Peter Criss och/eller Ace Frehleys eventuella combacker fanns också[7]. I januari bekräftade Paul Stanley turnén, men dementerade ryktena om Ace och Peter.

Under spelningar nere i Australien och Nya Zeeland fick Tommy Thayer göra sin sångdebut då han sjöng låten Shock Me, vanligtvis framförd av hans föregångare Frehley vars sminkning han också tagit över. Detta skapade ytterligare missnöje bland de mest trogna fansen som ansåg att Thayer var en "skådespelare" och "slav" till Simmons och Stanley.[8].

Kiss tog turnén över till Europa och så småningom också Norden och Sverige; förband till Stockholmsspelningen blev Crooked X och Happypill. Den 4 juli, som därmed blev gitarristen Tommy Thayers första studioinspelning med bandet som officiell medlem.[9]

I november 2008 sade sig Stanley vara villig att göra ett nytt album med nyskrivna låtar, något han tidigare hårdnackat backat för. Albumet, det första på 10 år, förväntades ta Kiss tillbaka till sina rötter och 1970-talet. Under tiden fortsatte bandet sitt turnerande, och under våren 2009 Sydamerika spelade man på utsålda arenor; bl a i Buenos Aires med en spelning för 70 000 personer. Kiss annonserade nu också ut världens första "Fan-Routed"-turné där fansen fick rösta på vilken stad som helst (i USA), där man ville Kiss skulle uppträda.

Den 20 maj 2009 spelade bandet i finalen på American Idol tillsammans med deltagaren Adam Lambert där låtarna Beth, Detroit Rock City och Rock and Roll All Nite spelades som ett medley. Sommaren 2009 spelade Kiss i Kanada och till konserten i Québec 16 juli kom över 90 000 personer - Kiss största spelning i Nordamerika någonsin.

[redigera] Sonic Boom över Europa och Amerika (2009-2011)

Efter att ha avslutat Sydamerika-turnén fortsatte man till USA och till de städer som Kiss Army fått rösta fram. Den 19 augusti släpptes den första singeln från det nya albumet Sonic Boom och Kiss Alive 35 startade igen i slutet av september. Nu i Cobo Hall Arena i Detroit, vilken revs efter de två utsålda konserterna.

Den 5 oktober släpptes Sonic Boom i Europa och dagen efter i USA; den amerikanska och europeiska versionen en 2 cd + DVD-release. Tidningen Classic Rock Magazines skribent, Geoff Barton, beskrev albumet som ett "Kiss från 70-talet" med en touch av Creatures Of The Night. Gruppen, som även ändrat sin scenshow och skaffat nya dräkter, släppte 8 december skivans andra singel, Say Yeah, som började spelas under den sista delen av Alive/35 World Tour som sammanlagt bestod av 101 konserter för över 1,5 miljon människor.

År 2010 var ett år då Kiss höll högt tempo i sitt turnerande. Med Sonic Boom over Europe gjorde man en av sina största och mest framgångsrika turnéer någonsin med spelningar i majoriteten av de europeiska länderna; bl a Tyskland, Italien, Tjeckien, Ungern, England, Skottland, Danmark, Norge och förstås Sverige. Kiss, med sin bas i Sverige på Norden-turnén, valde ännu en gång att spela på Stadion i Stockholm (12 juni, 32 000 åskådare) och för första gången på Malmö Stadion (13 juni, 22 000 åskådare).

I juli startade USA-delen (del 2) av Sonic Boom-turnén och man valde då att byta namn på turnén till "Hottest Show On Earth Tour".

KISS fortsatte sin framgångsrika "Hottest Show On Earth Tour" under 2011. Först var planen att spela i Japan men den turnén sköts på framtiden. Istället valde KISS att göra en USA-turné under sommaren tillsammans med ett antal spelningar i Kanada. Det mest uppmärksammade händelsen var när KISS i maj utannonserade att de skulle arrangera "Kiss Kruise". En kryssning mellan Miami till Bahamas och tillbaka under fyra dagar. KISS gjorde en utomhusspelning på båten för första gången i karriären och spelade unplugged och osminkade tillsammans för första gången sedan 1995. KISS gjorde även två inomhusspelningar inne på båten inför 1 500 åskådare. Där framförde de enbart låtar från 70-talet bortsett "Lick it up" som utkom 1983. Paul Stanley har beskrivit KISS Kruise som ett av deras häftigaste händelser någonsin.

[redigera] Monster 2012/13 (2012- )

Paul Stanley och Gene Simmons har bekräftat att de kommande två åren kommer att bli ett av de mest intensiva i KISS historia. Under sensommaren 2012 utkommer nya skivan "Monster", därefter väntar KISS Kruise 2 i oktober och sedan en stor världsturné som startar i USA och kommer till Japan, Australien under 2013 samt Europa. Trummisen Eric Singer kommer under våren till Sverige för ett besök på ett KISS Expo.

[redigera] Sminket - ett smart varumärke

Kiss gjorde sig redan från start kända för att aldrig visa sig utan sina svart- och vitmålade ansikten. Ett smart drag av Stanley och Simmons som förstod att gruppen behövde något speciellt för att sticka ut och göra sig ett namn. Sminket ihop med en spektakulär scenshow blev ingredienserna som skulle ta dem till toppen och förblev sedan deras varumärke under en lång följd av år innan "Avsminkningen" i september 1983 - också det ett hyllat beslut som återskapade ett nytt intresse för ett Kiss som var på väg neråt i karriären.

Alla 4 originalmedlemmar sminkade sig till olika figurer, en procedur som tog allt ifrån Stanleys 45 minuter till Simmons 2-timmars-anläggning: Stanley (Starchild), Simmons (Demon), Frehley (Spaceman) och Criss (Catman). Då bandmedlemmar hoppade av/sparkades fick, vid de första tillfällena, de nya medlemmarna Vinnie Vincent och Eric Carr egna, nypåhittade sminkningar - designade av Stanley. Vincents smink skulle likna en egyptisk krigare, Ankh, och Carrs målade ansikte benämnde man "The Fox" (Räven).

I september 1983 tog bandet till sist av sig sminket och så förblev det ända fram till 1996 då originalsättningen återförenades och sminket åter åkte på. När Frehley och Criss för andra gången i bandets historia valde att hoppa av/sparkades ersattes de av Tommy Thayer och Eric Singer; och denna gång fick de nya medlemmarna ingen egen ny sminkning - såsom tidigare Carr och Vincent. Sologitarristen Thayer övertog Frehleys sminkning "Space-man" och Singer fick trumkollegan Criss' målning "Catman".

Bruce Kulick (gitarr), Mark St John (gitarr) är de enda medlemmarna i Kiss historia som inte har uppträtt MED smink.

Den allra första tiden (1973) bar Paul Stanley en sminkning han kallade "Bandit". Ganska snart bytte han dock till den som blev hans eget varumärke - "Starchild".

[redigera] Kiss i Sverige

  • Kiss har spelat sammanlagt 10 gånger (24 spelningar) i Sverige, 1976, 1980, 1983, 1984, 1988, 1996, 1997, 1999, 2008 och 2010
  • Det första besöket ägde rum 1976, 26 maj i Göteborg på Scandinavium. Den 28 maj var de i Stockholm på Gröna Lund och den 30 maj i Lund på Olympen.
  • Det andra besöket ägde rum 1980; 9 okt i Stockholm på Eriksdalshallen och 10 okt i Göteborg på Scandinavium. Förband var Iron Maiden.
  • 21 november 1982 var Kiss i Sverige endast för att göra reklam för nya albumet Creatures of the Night som just släppts.
  • 1983 dök Kiss för första gången upp UTAN smink i Sverige. Den 18 november i Scandinavium, 19 november Johanneshovs Isstadion. 20 november var man för första gången i Malmö med en spelning på Isstadion. Förband var Helix.
  • Redan året efter besökte man åter Sverige för tre nya spelningar: Olympen i Lund 24 oktober, Johanneshovs Isstadion 26 oktober och Scandinavium 27 oktober. Förband var Bon Jovi.
  • 1987 var Gene och Paul i Sverige för och göra reklam för nya albumet Crazy Nights
  • 1988 kom hela bandet för två spelningar. I Göteborg på Frölundaborg 16 september och dagen efter i Stockholm på Johanneshovs Isstadion. Förband var Kings Of The Sun.
KISS på Stadion 30 maj 2008
  • 1996 var det åter dags för ett besök, och då med originaluppsättningen och MED smink igen. 6 december spelade Kiss i Globen, Stockholm och dagen efter i Scandinavium, Göteborg. Förband var The Verve Pipe.
  • P g a det hårda trycket efter biljetter 1996 återkom bandet redan året efter med två nya spelningar i juli på Stockholms stadion. Förband var Hellacopters och Fungus.
  • 1999 var Kiss åter tillbaka för inte mindre än fyra spelningar; två i Globen, 2-3 mars och två i Scandinavium 4-5 mars. Förband var Buckcherry.
  • 2004 var endast Gene på besök för att göra reklam för sitt soloalbum Asshole.
  • 2008 var man åter tillbaka i Sverige, med en konsert på Stockholms stadion (30 maj) som skulle bli Kiss' största (borträknat festivalspelningarna) under Europa-delen av världsturnen. Trycket efter biljetter var enormt, då 32 500 biljetter tog slut på cirka 20 minuter. Förband var Crooked X och Happypill. .
  • 2010 återvände man med turnén Sonic Boom Over Europe: From the Beginning to the Boom. Man spelade åter på Stockholms Stadion (12 juni) och gjorde sitt första besök på Malmö Stadion kvällen efter. Förband till båda konserterna var svenska gruppen Mustasch, vid konserten i Stockholm var även Europe förband.

[redigera] Medlemmar

För mer information, se Medlemmar i KISS.

[redigera] Nuvarande medlemmar

[redigera] Originalmedlemmar

[redigera] Tidigare medlemmar

[redigera] Diskografi

[redigera] Studioalbum

[redigera] Livealbum

[redigera] Samlingsalbum

[redigera] Filmmusik

  • 1981: Endless Love – "I Was Made for Lovin' You"
  • 1991: Bill & Ted's Bogus Journey – "God Gave Rock 'n' Roll to You II"
  • 1993: Dazed and Confused – "Rock and Roll All Nite"
  • 1994: Speed – "Mr. Speed"
  • 1999: Detroit Rock City – "Shout It Out Loud", "Detroit Rock City", "Nothing Can Keep Me from You", " Love gun", Shock me", Calling Dr.love"
  • 2001: Rock Star – "Lick It Up"
  • 2007: Halloween – "God of Thunder"
  • 2009: Paul Blart:Mall Cop- "Detroit Rock City"
  • 2010: Gulliver's Travels - "Rock and Roll All Nite"

[redigera] DVD

[redigera] Singlar

Datum Namn Album
28 mars 1974 "Nothin' to Lose"/"Love Theme From Kiss" Kiss
10 maj 1974 "Kissin' Time"/"Nothin' to Lose" Kiss
10 augusti 1974 "Strutter"/"100,000 Years" Kiss
22 oktober 1974 "Let Me Go Rock N' Roll"/"Hotter Than Hell" Hotter Than Hell
2 april 1975 "Rock and Roll All Nite"/"Getaway" Dressed to Kill
10 juli 1975 "C'Mon and Love Me"/"Getaway" Dressed to Kill
14 oktober 1975 "Rock and Roll All Nite (Live)" Alive!
1 mars 1976 "Shout It Out Loud"/"Sweet Pain" Destroyer
30 april 1976 "Flaming Youth"/"God of Thunder" Destroyer
28 juli 1976 "Detroit Rock City"/"Beth" Destroyer
1 november 1976 "Hard Luck Woman"/"Mr. Speed" Rock and Roll Over
13 februari 1977 "Calling Dr. Love"/"Take Me" Rock and Roll Over
1 juni 1977 "Christine Sixteen"/"Shock Me" Love Gun
31 juli 1977 "Love Gun"/"Hooligan" Love Gun
14 oktober 1977 "Shout It Out Loud (Live)"/"Nothin' to Lose" (Live) Alive II
22 februari 1978 "Rocket Ride"/"Tomorrow And Tonight" (Live) Alive II
2 april 1978 "Strutter '78"/"Shock Me" Double Platinum
1978 "Hold Me, Touch Me"/"Goodbye" Paul Stanley
1978 "New York Groove"/"Snowblind" Ace Frehley
1978 "Radioactive"/"See You In Your Dreams" Gene Simmons
1978 "Don't You Let me Down"/"Hooked On Rock 'N Roll"[10] Peter Criss
20 maj 1979 "I Was Made For Lovin' You"/"Hard Times" Dynasty
30 september 1979 "Sure Know Something"/"Dirty Livin'" Dynasty
1 juni 1980 "Shandi"/"She's So European" Unmasked
1 november 1980 "Tomorrow"/"Naked City" Unmasked
22 november 1981 "A World Without Heroes"/"Dark Light" Music from "The Elder"
13 oktober 1982 "I Love It Loud"/"Danger" Creatures of the Night
18 september 1983 "Lick It Up"/"Dance All over Your Face" Lick It Up
6 februari 1984 "All Hell's Breakin' Loose"/"Young and Wasted" Lick It Up
19 september 1984 "Heaven's On Fire"/"Lonely is the Hunter" Animalize
13 januari 1985 "Thrills In the Night"/"Burn Bitch Burn" Animalize
16 september 1985 "Tears Are Falling"/"Any Way You Slice It" Asylum
3 januari 1986 "Uh! All Night"/"Trial By Fire" Asylum
18 augusti 1987 "Crazy Crazy Nights"/"No, No, No" Crazy Nights
1 november 1987 "Reason to Live"/"Thief in the Night" Crazy Nights
27 februari 1988 "Turn on the Night"/"Hell or High Water" Crazy Nights
11 oktober 1988 "Let's Put The X In Sex"/"Calling Dr. Love" Smashes, Thrashes & Hits
3 mars 1989 "(You Make Me) Rock Hard"/"Strutter" Smashes, Thrashes & Hits
17 oktober 1989 "Hide Your Heart"/"Betrayed" Hot in the Shade
5 januari 1990 "Forever"/"The Street Giveth & The Street Taketh Away" Hot in the Shade
1 april 1990 "Rise to It"/"Silver Spoon" Hot in the Shade
1992 "God Gave Rock 'N' Roll To You II" Revenge
1992 "Domino"/"Carr Jam 1981" Revenge
1992 "I Just Wanna" Revenge
1992 "Everytime I Look at You"/"Spit" Revenge
1993 "I Love It Loud (Live)" Alive III
1996 "Rock And Roll All Nite (Unplugged)" KISS Unplugged
1997 "Jungle" Carnival of Souls: The Final Sessions
november 1998 "Psycho Circus" Psycho Circus
1998 "We Are One" Psycho Circus
1998 "I Finally Found My Way" Psycho Circus
1999 "You Wanted the Best" Psycho Circus
19 augusti 2009 "Modern Day Delilah" Sonic Boom
8 december 2009 "Say Yeah" Sonic Boom
8 juni 2010 "Never Enough" Sonic Boom

[redigera] Musikvideor

1975 - C´Mon and love me
1975 - Rock and roll all nite
1977 - I want you
1977 - Hard Luck Woman
1979 - Sure Know Something
1979 - I Was Made For Lovin' You
1980 - Shandi
1981 - I
1981 - A World Without Heroes
1982 - I Love It Loud
1983 - Lick It Up
1983 - All Hells Breakin' Loose
1984 - Thrills In the Night
1984 - Heavens On Fire
1985 - Tears Are Falling
1985 - Uh! All Night
1985 - Who Wants To Be Lonely
1987 - Crazy Crazy Nights
1987 - Reason To Live
1987 - Turn On The Night
1988 - (You Make Me) Rock Hard
1988 - Lets Put The X In Sex
1988 - Rock And Roll All Night
1989 - Rise To It
1989 - Hide Your Heart
1989 - Forever
1991 - God Gave Rock 'N Roll To You II
1992 - Unholy
1992 - I Just Wanna
1992 - Domino
1992 - Every Time I Look At You
1993 - I Love It Loud (Alive III)
1997 - Shout It Out Loud
1998 - Psycho Circus
2009 - Modern Day Delilah

[redigera] PC-spel

  • Kiss Pinball
  • Kiss Psycho Circus: The Nightmare Child (2000)

[redigera] Turnéer

[redigera] Externa länkar

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Tryckta källor

  • Leaf, David & Sharp, Ken, Kiss: Behind the Mask. The Official Authorized Biography. New York: Warner Books 2003. ISBN 0-446-53073-5
  • Simmons, Gene, Kiss and Make-up. London: Arrow 2003. ISBN 0-09-943614-0

[redigera] Webbkällor

  • KISS FAQ The Complete KISS Singles Chart Action, 1974-2000

[redigera] Noter

  1. ^ ”Kiss Chronology”. The Official Kiss Website. http://www.kissonline.com/history/. Läst 29 oktober 2009. 
  2. ^ "Artist Tallies". Billboard. Retrieved October 28, 2007.
  3. ^ Jones, Emma (May 11, 2010). ”Kiss: still rocking hard”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment_and_arts/10105684.stm. Läst 28 juli 2010. 
  4. ^ Demon färdigställdes 13 mars 1973 och innehöll låtarna "Deuce", "Cold Gin", "Strutter", "Watchin' You" och "Black Diamond". Källa: KISS FAQ Åtkomst 2008-01-07.
  5. ^ http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=14076
  6. ^ http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=21614
  7. ^ http://www.kissarmysweden.com/cutenews/archive.php?subaction=showfull&id=1201879327&archive=&start_from=&ucat=&go=headlines
  8. ^ http://www.kissarmysweden.com/cutenews/archive.php?subaction=showfull&id=1203403847&archive=&start_from=&ucat=&go=headlines
  9. ^ http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=100316
  10. ^ Enligt uppgift skall en andra singel ha utgivits från Peter Criss soloalbum, "You Still Matter to Me"/"Hooked On Rock 'N Roll". På albumet är dock låten betitlad "You Matter to Me". Källa: KISS FAQ. United States Singles Discography (Webbåtkomst 2008-08-16.)
v • d • r
Kiss
Medlemmar
Tidigare medlemmar
 
Diskografi
Studioalbum
Livealbum

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kiss_(musikgrupp)&oldid=15827356"
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk