Kiss (musikgrupp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kiss
Kiss saunaopenair2010.jpg
Bakgrund USA New York, USA
Genre(r) Hårdrock, heavy metal, glam metal
År som aktiva 1973–nutid
Skivbolag EMI, Casablanca Records, Mercury Records, Roadrunner Records, Kiss
Artistsamarbeten Eric Singer Project (E.S.P.), Frehley's Comet, Union, Vinnie Vincent Invasion, Wicked Lester, Alice Cooper, White Tiger, Black 'n Blue, Avantasia, Badlands, Grand Funk Railroad, Blackjack
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Gene Simmons
Paul Stanley
Eric Singer
Tommy Thayer
Tidigare medlemmar
Ace Frehley
Peter Criss
Eric Carr (Avliden)
Vinnie Vincent
Mark St. John (Avliden)
Bruce Kulick
Logotyp
Kiss logo.gif
Gene Simmons och Paul Stanley, tillsammans bildade de Kiss

Kiss är ett amerikanskt hårdrocksband som bildades 3 januari 1973 i New York.[1] Välkänt för medlemmarnas ansiktsmålning och teatraliska scenkläder, fick gruppen sitt genombrott i mitten till slutet av 1970-talet, bland annat på grund av sina liveuppträdanden, som innehåller eldsprutning, blodspottning, rykande gitarrer, explosioner, svävande trumset och pyroteknik. Kiss har blivit belönade med 24 guldalbum hittills, mer än något annat amerikanskt rockband.[2] Bandet har sålt mer än 40 miljoner album i USA och över 100 miljoner album över hela världen.[3] Med sitt smink och sina dräkter, antog de serietidningsliknande personas: Starchild (Stanley), The Demon (Simmons), Spaceman or Space Ace (Frehley) och Catman (Criss).

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första åren (1972–1974)[redigera | redigera wikitext]

Kiss rötter går tillbaka till Wicked Lester, ett New York-baserat rock'n'roll-band lett av Gene Simmons och Paul Stanley. De båda spelade i olika band med en gemensam medlem, Stephen Coronel (Simmons andra band var ett collegeband vid namn The Bullfrog Bheer). Simmons och Stanley bröt så upp Wicked Lester då Epic Records tackade nej till att släppa en skiva med bandet.

I slutet av 1972 uppmärksammade Simmons en annons i tidningen Rolling Stone att en trummis, Peter Criss, sökte ett band och var villig att göra vad som helst för att lyckas. Simmons och Stanley lät Criss göra en provspelning, vilket resulterade i att Kiss blev en trio. I början av januari 1973 höll Simmons och Stanley flera provspelningar för att värva ännu en bandmedlem, en sologitarrist. Ace Frehley imponerade och knöts därför den 3 januari till bandet. Gruppen var nu komplett och bytte, på förslag av Stanley, namn till - "Kiss".

Frehley designade sedan den speciella Kiss-logotypen med z-liknande "s", något som kritiker påstod liknade nazistsymboler. Anklagelsen var dock absurd då både Stanley och Simmons var av judisk härkomst och Simmons mor en överlevare från Nazitysklands koncentrationsläger.

I januari 1973 gjorde gruppen sitt första uppträdande på en klubb i Coventry i New York. Det var under dessa spelningar som gruppen började experimentera med att bära smink. Syftet var, förutom att det gav bandmedlemmarna speciella egenskaper (Simmons - (Demon), Frehley - (Space-Ace), Criss - (Catman), Stanley - (Starchild)), att odla en mystik och skapa intresse kring bandet och hur de egentligen såg ut. Detta visade sig vara en ett lyckat drag då det tillsammans med en spektakulär scenshow så småningom skulle ge bandet stora framgångar.

I mars 1973 spelade Kiss tillsammans med Eddie Kramer in en demo med fem låtar.[a] Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 insåg bandet sitt behov av en manager och bjöd då in Bill Aucoin (producent för TV-showen Flipside) på en live-spelning. Aucion såg bandets potential och ville knyta dem till sig; detta under förutsättningen att Kiss var villiga att kämpa för att bli "världens största band". Producent Aucion lämnade med löftet "...om jag inte lyckas hitta ett skivkontrakt åt er inom två veckor, så glömmer vi allt".

Men allt gick väl och i oktober 1973 klev de fyra, som första band, in i Bell Sounds Studios på det av Neil Bogart nystartade skivbolaget Casablanca Records' lokaler i New York. På nyårsafton samma år spelade Kiss sin omtalade konsert på "Academy of Music" i New York då Simmons satte eld på sitt hår i ett försök att spruta eld. Simmons skulle senare under åren komma att göra fler missar i samband med eld och konserter; bl a ska han ha svalt flera dl tändvätska under ett nummer av samma karaktär som denna nyårsafton.

Den tidiga karriären (1974–1979)[redigera | redigera wikitext]

I februari 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turné - i Edmonton i KanadaNorthern Alberta Jubilee Auditorium och samma månad (18 februari) utgav Kiss sitt första, självbetitlade, album. Bandet uppträdde 29 mars med låtarna "Nothin' to Lose", "Firehouse" och "Black Diamond" från det nya albumet i TV-programmet ABC In Concert, vilket blev deras första nationella TV-framträdande. 29 april gjorde man låten "Firehouse" på The Mike Douglas Show som även innehöll en intervju med Simmons. I augusti 1974 började inspelningen av album nummer 2, Hotter Than Hell, som släpptes den 22 oktober samma år.

Kiss fortsatte på sitt kreativa spår och fortsatte att producera album: det tredje, Dressed to Kill, släpptes redan i mars 1975 med singeln "Rock And Roll All Nite" som blev gruppens första stora kommersiella framgång. Tidigt i april 1975 uppträdde Kiss live på NBC Midnight Special och släppte i september samma år inspelningen från konserten som livealbumet Alive! - en stor försäljningsframgång bland den växande skaran av fans. Bandets fanklubb Kiss Army hade ökat i medlemsantal och bandet hade överlag fått fler anhängare. Kiss förärades nu sin första guldskiva för Alive! (i december 1975); skivan skulle senare få fyrdubbel platinastatus som medförde att singeln "Rock And Roll All Nite" hamnade på Billboards top 40 list.

Kiss fjärde studioalbum, Destroyer, släpptes 15 mars 1976 och blev en kommersiell succé. Kiss var nu stort i USA, nästa marknad var Europa. Därför drog Kiss till Europa i åtta veckor för en Europaturné. Kiss spelade i Lund, Göteborg och Stockholm där de i huvudstaden spelade inför 16 500 åskådare på Gröna Lund. I oktober 1976 uppträdde Kiss på The Paul Lynde Halloween Special och spelade låtarna "Detroit Rock City", "Beth" och "King of the Night Time World".

11 november 1976 släpptes Rock and Roll Over, som delvis var inspelad i en gammal teater (Star Theatre). Albumet producerades och färdigställdes i studion The Record Plant i New York, och innehöll bl.a. låten "Hard Luck Woman", skriven av Paul Stanley. Låten blev populär i countrykretsar och spelas fortfarande av stora stjärnor såsom Garth Brooks.

30 juni 1977 släpptes Love Gun och bandet genomförde en turné i Japan där man slog The Beatles tidigare publikrekord. I augusti 1977 höll Kiss en serie konserter i Los Angeles som spelades in och sedan producerades ihop till bandets andra livealbum, Alive II. I mars 1978 släppte bandet också sin första samlingsskiva - Double Platinum.

I september 1978 släppte de fyra bandmedlemmarna var sitt soloalbum. Det var första gången något band gjort detta. Rykten uppstod att bandet var på väg att splittras, dock var de större än någonsin. En serietidning producerades, där medlemmarna blandat sitt eget blod med bläcket. Tom en film spelades in av Hanna-Barbera, Kiss Meets the Phantom of the Park. Filmen släpptes också året efter, 1979, med utökade scener och annat soundtrack som skulle passa den europeiska marknaden bättre och hette då Kiss in Attack of the Phantoms. I maj 1979 släpptes albumet Dynasty, bland annat innehållande hitlåten I Was Made For Lovin' You som några månader senare uppnådde guldstatus med över en miljon sålda singlar. Det var även genombrottet för Kiss i Europa där låten låg på många topplistor. En turné till Europa planerades in för våren 1980 men ställdes in efter en tung turné på hemmaplan i USA med en trummis, Peter Criss som hade svårt att genomföra konserterna av många anledningar. På fem år hade Kiss spelat in sju album, släppt två liveskivor, fyra soloskivor och en samlingsskiva.

Criss får sparken och Frehley hoppar av (1980–1982)[redigera | redigera wikitext]

Bruce Kulick var medlem i KISS under 12 år, 1984-1996

Efter växande turbulens i bandet blev trummisen Peter Criss sparkad från bandet i maj 1980, kort efter att skivan Unmasked släppts. Trots titeln ("Omaskerade") var det inte tal om någon avsminkning på gång - bandet fortsatte att sminka sig inför varje uppträdande. Criss medverkade inte alls på albumet, men återfanns ändå på omslaget.

Inom kort ersattes Criss med New York-trummisen Eric Carr Carr tog dock inte över Criss' sminkning utan fick en egen - "räven". Kiss gjorde en spelning i USA (New York) på Unmasked World Tour som tog bandet till Europa för andra gången. Kiss spelar i Stockholm och Göteborg bland annat. Kiss avslutar året 1980 i Australien och Nya Zeeland med en jätteturné och skapade stor succé likt den svenska gruppen Abba gjord åren innan.

I november 1981 släpptes det första albumet med Carr som bandmedlem, Music from "The Elder", som blev ett kommersiellt misslyckande. Ingen av originalmedlemmarna ville ge ut en skiva, då kom producenten med idén om ett konceptskiva. För första gången gav sig Kiss ej ut på någon turné i samband med ett skivsläpp.

I oktober 1982 gav gruppen ut Creatures of the Night som innehöll en hel del låtar som rönte stora kommersiella framgångar - såsom I love it loud och balladen I still love you. Gitarristen Ace Frehley avporträtterades på omslaget men ingick inte i inspelningen av albumet och medverkade endast i videon till I love it loud. I oktober 1982 genomförde Kiss en PR-resa i Europa för den nya skivan. Det blev Ace Frehleys sista medverkan. Droger och alkoholmissbruk var anledningen. Ersättare blev Vinnie Vincent, i lagom tid till Kiss' 10th Anniversary Tour 1983.

Avsminkningen (1983–1986)[redigera | redigera wikitext]

Creatures Of The Night-turnén började i USA och det pratades om en 100-städers turné i USA men det blev bara en turné på drygt fyra månader i Kanada och USA då arenorna endast varit fyllda till hälften, till stor del beroende på bråken som inneburit nya, okända medlemmar; men också på besvikelse över de senaste albumen - Music From the Elder och Unmasked. På turnén uppträdde den nya medlemmen Vinnie Vincent sminkad som en egyptisk krigare med en ankhsymbol (med en symbol betydande "livet").

I juni 1983 uppträdde Kiss för sista gången med smink; detta inför 175 000 fans på Maracanastadion i Rio de Janeiro, Brasilien. I september samma år chockade bandet musikvärlden genom att uppträda live på MTV för första gången någonsin UTAN smink. Samma månad släpptes det framgångsrika albumet Lick It Up. Kiss genomförde en av sina största turnéer på väldigt många år som tog gruppen till Europa hösten (november) 1983 där de spelade i Malmö, Göteborg och Stockholm. När Europaturnén slutade i november går det första ryktet om att Vinnie Vincent skulle lämna gruppen. Så blev det inte utan istället fortsatte den nya sättningen med en framgångsrik 4-månaders turné i USA och Kanada. Vincent, som till stor del hade bidragit till Kiss nya och hårdare sound, sparkades efter sista spelningen på Lick it up-turnén som slutade sista mars, p.g.a. uppenbara samarbetssvårigheter.

I april 1984 började inspelningen av Animalize som släpptes i september, en skiva som sålde platina flera gånger om, inkluderade låten Heaven's On Fire som kom att bli en av gruppens mest kända låtar någonsin.1984 Vinnie Vincent ersattes av den ganska okända Mark St. John. Kiss spelade in albumet Animalize. Turnén började direkt efter att albumet hade släppts med Bruce Kulick som gitarrist. Detta eftersom Mark fick problem med sina händer efter att ha drabbats av en ledsjukdom. Kiss inledde återigen en stor världsturné och även denna gång började gruppen i Europa och England. I oktober kom Kiss till Sverige och spelade i Lund, Göteborg och Stockholm. USA-delen av turnén startade 15 november och blev en fem månader lång framgångsresa. I december 1984 blev Bruce Kulick St. Johns permanenta efterträdare. Kulick var yngre bror till Bob Kulick som tidigare provspelat för Kiss i början på bandets karriär, men som valts bort till förmån för Frehley, men som då och då spelat med bandet i studion när Ace Frehley av olika anledningar inte medverkat. Den 7 december spelade gruppen tillsammans med MTV in en live video Animalize video i Detroit i Cobo Hall. Den visades under kommande år på MTV och släpptes sommaren 1985 som köpvideo. Animalize world tour avslutades sista mars 1985

Kiss fortsatte att vara oerhört produktiva, en ny skiva spelas in under tidig sommar kallad Asylum (1985). Så snart skivan släpptes startade en ny turné i USA. Kiss fick en mindre hit med "Tears Are Falling". För första gången spelade gruppen in tre musikvideor från samma skiva. USA-turnén blev den längsta dittills under 1980-talet och pågick i ett halvår. En förväntad Europa-turné våren eller sommaren 1986 blev det tyvärr inget av. Efter många intensiva år med medlemsbyten, inspelade skivor och turnéer valde Kiss att ta en paus under andra halvan av 1986. Det blev därmed gruppens första år dittills utan att ge ut en skiva. Gene Simmons valde att spela in några filmer under tiden.

Crazy Nights och Hot In The Shade (1987–1990)[redigera | redigera wikitext]

Efter närmare ett års uppehåll är Kiss tillbaka med en ny skiva.Crazy Nights (1987) släpps i september och där visar Kiss upp ett litet nytt sound med mer syntar i musiken och låten Crazy Crazy Nights blir en stor hit, inte minst i England där den når plats 4 på försäljningslistan. Kiss startar sin världsturné i USA hösten 1987. Under sommaren 1988 kommer Kiss till Sverige för första gången på fyra år. Först genomför Kiss flera Monster of rock-spelningar tillsammans med bland annat Iron Maiden. I september spelar Kiss i Göteborg (Frölundaborg) och Stockholm (Isstadion). I samband med spelningen i Stockholm berättar Gene Simmons att han ska bli pappa för första gången. Lagom till julhandeln väljer Kiss att släppa samlingsskivan Smashes, Thrashes & Hits (1988) med två helt nyinspelade låtar samt att Eric Carr sjunger Beth i en ny version.

I oktober 1989 släppte gruppen Hot In The Shade. En skiva som för första gången saknade en Kiss-logga eller medlemmarna själva på omslaget (tillsammans med The Elder-skivan). Planen var att starta en stor USA-turné men när skivan sålde dåligt ställdes planerna in. När låten och balladen Forever. blev en megahit i USA, Kiss största på 14 år släppte allt och en sju månaders lång USA-turné genomfördes under 1990. Låten "Forever" blev en stor hit hos MTV och bidrog starkt till att turnén blev framgångsrik. Kiss valde precis som på den förra turnén att plocka fram många gamla låtar som de inte spelat sedan 70-talet som bland annat "Deuce". I samband med inspelningen av tredje singeln från skivan, "Rise to it" sminkade sig Gene och Paul upp sig för första gången på sju år. När Kiss gör sista spelningen på "Hot in the Shade"-turnén visar det sig senare att det blir Eric Carrs sista med bandet. Utöver att Carr blev sjuk framkom det senare att han och originalmedlemmarna Gene Simmons och Paul Stanley inte kom så bra överens under sista delen av 80-talet.

Carr avlider och Kiss börjar blicka bakåt (1991–1995)[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1991 gick Kiss in i studion för att spela in albumet Revenge. Samtidigt hade trummisen Eric Carr sedan en tid tillbaka diagnostiserats med cancer och den 24 november 1991 avled han till sist, endast 41 år gammal. Mycket nedstämda fortsatte bandet att göra klart albumet och lade till en låt tillägnad den avlidne Carr - Carr Jam 81. Eric Singer (som spelat med namn som Gary Moore, Alice Cooper och Black Sabbath) utsågs till Carrs efterträdare och blev den blott andra blonda medlemmen i Kiss, detta då blont också varit Peter Criss' naturliga hårfärg. Till skillnad från Criss behövde inte Singer färga håret för att "passa in". 2001 övertog han dock Criss roll i KISS igen. Denna gång med samma smink som Criss hade och tvingades då klippa sig och färga håret svart.

I maj 1992 var albumet Revenge färdigt och släpptes ett tag senare - tillägnat Eric Carr. Bandet fortsatte raskt att göra nya album, i maj 1993 släpptes Alive III och i februari 1995 startade Kiss en unik och välbevakad Worldwide Convention Tour där man reste runt och i all enkelhet, unplugged, spelade bandets hits - ofta efter önskningar från publiken. Under turnén gästades bandet av den tidigare originalmedlemmen, trummisen Peter Criss (som inte spelat med bandet på 16 år), som fick vara med och spela på de klassiska låtarna Hard Luck Woman och Nothin' To Lose.

Då gruppen fått smak på det enkla upplägget blev inspelningen för MTV Unplugged i augusti 1995 en naturlig följd. Bandet hade bjudit in både Peter Criss och den tidigare sparkade originalmedlemmen Ace Frehley för att delta. Detta tillsammans med den dåvarande sättningen med Kulick och Singer - vilket, för första och enda gången, gav sex Kissmedlemmar på scen samtidigt i en bejublad spelning. I september samma år återvände Simmons, Stanley, Singer och Kulick till studion för att spela in sitt nya album, Carnival Of Souls, som dock inte kom att släppas förrän långt senare - hösten 1997.

Återföreningen (1996–1997)[redigera | redigera wikitext]

Den 28 februari 1996 överraskade originalmedlemmarna Simmons, Stanley, Criss och Frehley med att göra ett nytt framträdande; nu på Grammygalan i Los Angeles, fullt sminkade tillsammans för första gången på sjutton år. Presentationen av gruppen, gjord av artisten Tupac Shakur, blev klassisk redan då den lämnade hans läppar:

"You know how the Grammys used to be, all straight-looking folks with suits. Everybody looking tired. No surprises... We're tired of that. We need something different ...something new... we need to shock the people...... So let's shock the people!" ... varpå Kiss, med Simmons i spetsen, till stort jubel äntrade scenen för att tillsammans med Tupac dela ut en Grammy till gruppen Hootie & the Blowfish.

Pressen började nu spekulera i vad Kiss' nästa steg skulle bli, var månne en "riktig" återförening av originalsättningen på gång? Svaret kom senare under våren, men innan dess, i mars, hann Kiss Unplugged att ges ut.

Så kom till sist beskedet: I april 1996 tillkännagav Kiss officiellt bandets återförening av originalsättningen och en kommande turné under namnet Alive Worldwide Reunion Tour. Första konserten som var en mindre uppvärmningsspelning ägde rum på KROQ Weenie Roast i Irvine, Kalifornien. När KISS meddelade sin återkomst som sminkande superhjältar presenterades endast en spelning. Det blev Detroit som fick den första spelningen och det handlade om "Tiger stadium". Spelningen såldes slut på 47 minuter och startade en KISS-hysteri som bandet aldrig tidigare upplevt. USA-turnén bokades upp och KISS spelade exempelvis fyra gånger på fyra dagar i New York och tre dagar på raken i Los Angeles. Det hade aldrig hänt tidigare. Turnén startade 28 juni i Detroit och sommaren blev magisk med Peter, Ace, Paul och Gene. KISS var tillbaka som en av världens största band och både Peter och Ace fungerade på scen. Turnén blev en otrolig succé. I augusti avbröt KISS sin USA-turné för göra en PR-konsert som huvudakt på Monsters of rock i Donington 17 augusti inför 60 000 fans. KISS fans från hela världen dök upp på första spelningen i Detroit och till England kom fans från hela Europa.

Återföreningsturnén är KISS största och längsta någonsin, totalt blev det 192 spelningar och för första gången kom KISS till Europa tre gånger (två turnéer) på samma turné.Biljetterna till de svenska spelningarna i Scandinavium och Globen släpptes 4 september och såldes slut på ett par minuter. När väl KISS kom till Sverige i december för sina två spelningar (Globen och Scandinavium) fylldes egentligen all svensk media med hyllningar till KISS. Och innan KISS Europaturné hösten startade avslöjades planerna på en Europaturné även på sommaren, merparten av spelningarna skulle hållas utomhus. KISS genomförde på ett halvår fyra utsålda konserter i Sverige, två i december 1996 och två på Stockholm Stadion. Totalt spelade KISS i Sverige inför mer än 85 000 åskådare. KISS besökte även Japan (januari 1997), Australien (februari 1997) innan de återvände till USA för spelningar som även nådde Kanada och Mexiko. Sista spelningen genomfördes i England den 5 juli.

Återföreningen fick en enorm uppmärksamhet och spelningarna var utsålda långt i förväg. Samtliga konserter under den världsomspännande turnén kom att inledas med en speakerröst sägandes: "Alright [Stadens namn]....! You wanted the best! You've got the best! The hottest band in the world.... Kiss!" I samband med turnén spelades det in en dokumentärvideo från den framgångsrika turnén som släpptes under 1998.

Uppföljningen av återföreningen (1998–2001)[redigera | redigera wikitext]

Kiss som nu var heta igen meddelade ganska tidigt att en skiva med originalsättningen skulle spelas in. Hösten 1998 gav gruppen ut albumet Psycho Circus, det första på 19 år med alla fyra originalmedlemmarna. Skivan blev unik som den första skivan att nå plats nummer ett i många länder, bland annat i Sverige.[förtydliga] Den största anledningen var att förväntningarna på skivan var väldigt stora.[källa behövs] Skivan blev en storsäljare men kanske inte den skivan som fansen hoppats på.[enligt vem?] Kiss startade sin världsturné i Los Angeles turnén i USA blev betydligt kortare än planerad. Intresset för Kiss i Europa och inte minst Sverige var stort. Kiss sålde slut Globen (två gånger) och Scandinavium (två gånger) när de kom till Europa februari och mars 1999.

I mars 1999 prydde bandet omslaget på herrtidningen Playboy. I augusti samma år fick Kiss sin egen stjärna på Hollywood Walk of Fame. För att avsluta 1999 och inleda det nya millenniet höll bandet en bejublad nyårsshow i Vancouver. Under året spelades även en film in med Kiss, den handlade om fyra ungdomar som 1978 skulle ta sig till en Kisskonsert.

Efter två lyckade turnéer med originalmedlemmarna meddelade man februari 2000 att Farewell Tour skulle bli den sista turnén. Turnén blev väldigt framgångsrik i USA och Kanada och är Kiss näst största någonsin i Nordamerika. Stämningen i bandet hade gått ner, och när turnén nådde Asien i januari 2001 lämnade Peter Criss bandet, pengabråk och kontraktsbråk var orsaken.[källa behövs] Han ersattes av Eric Singer som tidigare varit medlem i bandet 1991–1996. Singer tog också över Criss' sminkning som "The Catman", något som bland fansen sågs som väldigt kontroversiellt.[källa behövs]

Medlemmar kommer och går (2002–2007)[redigera | redigera wikitext]

Kiss gick in i en "mellanperiod" under ett par år. Det var kris i "det nygamla bandet". Bandmedlemmarna Ace Frehley och Peter Criss var tillbaka i samma julspår som på 1970-talet. För Ace Frehley handlade det om sitt missbruk och i Peter Criss fall handlade det om att han inte var nöjd med sitt kontrakt samt hans förmåga att fungera som trummis på 2000-talet i ett band som Kiss.

Ace Frehley följde mönstret från de första åren och lämnade också han bandet ännu en gång. OS-avslutningen i Salt Lake City i februari 2002 blev hans sista framträdande, och då bandet redan hade en bokad spelning på Jamaica i mars blev Frehley raskt ersatt av Tommy Thayer - som också han övertog sin föregångares smink.

I april samma år uppträdde Kiss på Dick Clark's American Bandstand 50th Anniversary ShowABC. Peter Criss återvände oväntat till bandet i oktober 2002, och man började att repetera inför spelningen med Melbourne Symphony Orchestra i Melbourne i februari 2003. Konserten, som spelades in på både DVD och CD som Kiss Symphony: Alive IV, var indelad i tre akter. Den första delen som en normal konsert, den andra som ett akustiskt set med 5 låtar och i den tredje akten deltog en 60 man stark orkester.

Kiss fortsatte sedan att turnera i USA med sättningen Stanley-Simmons-Criss-Thayer. Turnén World Domination Tour genomfördes tillsammans med Aerosmith och kravet på Kiss var att minst tre originalmedlemmar spelade varför Peter Criss togs tillbaka i bandet.

I mars 2004 förnyades inte Peter Criss kontrakt med bandet och han ersattes för en andra gång på två år av Eric Singer. Criss har i efterhand sagt att han hade blivit för gammal för att turnera och fått svåra problem med sina armar[5]. Kiss genomförde en 42 spelningar lång USA-turné med den nya sättningen, Paul Stanley, Gene Simmons, Thommy Thayer och Eric Singer. Turnén blir en framgång för Kiss som turnerade denna gång med bland annat Poison. På denna turné spelades en live-Dvd in (den första sedan Animalize 1984) som släppes under 2005.

Under 2005, 2006 och 2007 uppträder Kiss totalt bara tio gånger under tre år (alla i USA).

5 april 2007 avled forne Kiss-gitarristen Mark St. John i hjärnblödning, endast 51 år gammal. Långvarig drogmissbruk ligger bakom dödsfallet. Mark hittade ingen bra plats i livet efter sitt korta inhopp i Kiss under 1984.[källa behövs]

Den 27 juni 2007 uppträdde Kiss för första gången som en trio, då Paul Stanley fått föras till sjukhus efter att hans hjärta slagit 200 slag/minut. Simmons, Thayer och Singer framförde trots det konserten efter att ha rådfrågat publiken. Låtlistan gjordes om en del och sedan framfördes konserten som en hyllning till Paul som redan dagen efter kunde lämna sjukhuset.

Kiss firar 35 år i Europa med jätteturné (2008–2009)[redigera | redigera wikitext]

Gene i Stockholm 2008.

Under sommaren 2007 kom rykten om en förestående världsturné till bandets 35-årsjubileum.

Tidigt 2008 blir planerna på Kiss första Europaturné på nio år officiella. Kiss skulle för första gången göra en stor turné utanför USA med nya sättningen med Tommy, Eric, Paul och Gene. Efter flera magra år för Kiss-maskin blir det fullständig jackpott då hela turnén blir en enorm succé. Högst oväntat blir den mer inkomstbringande än självaste återföreningsturnén. Kiss gör sin största Europaturné någonsin och säljer slut Stockholm Stadion på 20 minuter. Förband till Stockholmsspelningen blev Crooked X och Happypill. Kiss väljer att hylla skivan "Alive1" och spelar den mer eller mindre från början till slut.

I november 2008 sade sig Paul Stanley vara villig att göra ett nytt album med nyskrivna låtar, något han tidigare hårdnackat backat för. Albumet, det första på 10 år, förväntades ta Kiss tillbaka till sina rötter och 1970-talet. Under tiden fortsatte bandet sitt turnerande, och under våren 2009 Sydamerika spelade man på utsålda arenor; bl a i Buenos Aires med en spelning för 70 000 personer. Kiss annonserade nu också ut världens första "Fan-Routed"-turné där fansen fick rösta på vilken stad som helst (i USA), där man ville Kiss skulle uppträda.

Den 20 maj 2009 spelade bandet i finalen på American Idol tillsammans med deltagaren Adam Lambert där låtarna Beth, Detroit Rock City och Rock and Roll All Nite spelades som ett medley. Sommaren 2009 spelade Kiss i Kanada och till konserten i Québec 16 juli kom över 90 000 personer - Kiss största spelning i Nordamerika någonsin.

Sonic Boom över Europa och Amerika (2009–2011)[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha avslutat Sydamerika-turnén fortsatte man till USA och till de städer som Kiss Army fått rösta fram. Den 19 augusti släpptes den första singeln från det nya albumet Sonic Boom och Kiss Alive 35 startade igen i slutet av september. Nu i Cobo Hall Arena i Detroit, vilken revs efter de två utsålda konserterna.

Den 5 oktober släpptes Sonic Boom i Europa och dagen efter i USA; den amerikanska och europeiska versionen en 2 cd + DVD-release. Tidningen Classic Rock Magazines skribent, Geoff Barton, beskrev albumet som ett "Kiss från 70-talet" med en touch av Creatures Of The Night. Gruppen, som även ändrat sin scenshow och skaffat nya dräkter, släppte 8 december skivans andra singel, Say Yeah, som började spelas under den sista delen av Alive/35 World Tour som sammanlagt bestod av 101 konserter för över 1,5 miljon människor.

År 2010 var ett år då Kiss höll högt tempo i sitt turnerande. Med Sonic Boom over Europe gjorde man en av sina största och mest framgångsrika turnéer någonsin med spelningar i majoriteten av de europeiska länderna; bl a Tyskland, Italien, Tjeckien, Ungern, England, Skottland, Danmark, Norge och förstås Sverige. Kiss, med sin bas i Sverige på Norden-turnén, valde ännu en gång att spela på Stadion i Stockholm (12 juni, 32 000 åskådare) och för första gången på Malmö Stadion (13 juni, 22 000 åskådare).

I juli startade USA-delen (del 2) av Sonic Boom-turnén och man valde då att byta namn på turnén till "Hottest Show On Earth Tour".

Kiss fortsatte sin framgångsrika "Hottest Show On Earth Tour" under 2011. Först var planen att spela i Japan men den turnén sköts på framtiden. Istället valde Kiss att göra en USA-turné under sommaren tillsammans med ett antal spelningar i Kanada. Det mest uppmärksammade händelsen var när Kiss i maj utannonserade att de skulle arrangera Kiss Kruise. En kryssning mellan Miami till Bahamas och tillbaka under fyra dagar. Kiss gjorde en utomhusspelning på båten för första gången i karriären och spelade unplugged och osminkade tillsammans för första gången sedan 1995. Kiss gjorde även två inomhusspelningar inne på båten inför 1 500 åskådare. Där framförde de enbart låtar från 1970-talet bortsett "Lick it up" som utkom 1983. Paul Stanley har beskrivit Kiss Kruise som ett av deras häftigaste händelser någonsin.

Monster (2012– )[redigera | redigera wikitext]

Paul Stanley och Gene Simmons har bekräftat att de kommande två åren kommer att bli två av de mest intensiva i Kiss historia. 5 oktober 2012 släpptes skivan "Monster", därefter väntade Kiss Kruise 2 i oktober. Direkt efter KISS Kruise 2 startade världsturnén i Sydamerika. Dessförinnan gjorde KISS en stor sommar-turné i USA tillsammans med Mötley Crüe som pågår mellan juli och september i USA. Innan turnéstarten i USA gjorde Kiss två spelningar i Europa 2012 i på Holmenkollen i Oslo den 30 juni och en klubbspelning i London fyra dagar senare.

Den 8 oktober avslöjande Aftonbladet att Kiss skulle komma till Sverige för en spelning under sommaren 2013 efter en intervju med Gene Simmons.[6] Live Nation bekräftade på förmiddagen den 8 oktober att Kiss kommer till Sverige för en spelning på nya Friends Arena i Stockholm den 1 juni 2013. Några minuter efter Live Nation bekräftelse så gick Sweden Rock Festival ut med att Kiss kommer att spela på festivalen på torsdagen den 6 juni 2013 och det blir därmed Kiss första festivalspelning i Sverige och en av Sweden Rock Festivals största bokningar någonsin.[7][8]

I februari och mars 2013 genomförde KISS turné i Australien med nio konserter.

1 juni 2013 startade en tre veckor lång Europaturné i Stockholm på Friends Arena. KISS kom några dagar innan premiären för att repa in sin nya scenshow. Den 6 juni 2013 gjorde KISS sin första festivalspelning någonsin i Sverige på Sweden Rock Festival.

5 juli 2013 startade en 19 spelningar lång Kanada-turné. Under sommaren 2013 turnerar KISS i USA. KISS Kruise 3 genomfördes i oktober. I november 2013 spelade KISS i Japan för första gången sedan 2006. I maj 2014 medverkade KISS för andra gången på finalen i America Idol. Mellan den 23 juni och 31 augusti genomför KISS en stor USA-turné tillsammans med Def Leppard som kallas "KISS 40 Years Anniversary Tour" (intressant med tanke på att Kiss kallade sin Turné i Europa 2013 för samma sak). Totalt spelar KISS i 42 olika städer. 30 oktober till 4 november genomförs KISS Kruise 4, den fjärde båtresan med fansen på fyra år. Förutom USA och Kanada är det flest fans från Brasilien, England, Norge och Sverige som åker med. Det är en unik resa där alla 2500 ombord på båten får träffa bandet, få en bild tillsammans med Paul, Gene, Tommy och Eric samt se två unika spelningar ombord på båten. 2014 kommer KISS för första gången genomföra en spelning på en sandstrand (på Bahamas).

Sminket - ett smart varumärke[redigera | redigera wikitext]

Kiss gjorde sig redan från start kända för att aldrig visa sig utan sina svart- och vitmålade ansikten. Ett smart drag av Stanley och Simmons som förstod att gruppen behövde något speciellt för att sticka ut och göra sig ett namn. Sminket ihop med en spektakulär scenshow blev ingredienserna som skulle ta dem till toppen och förblev sedan deras varumärke under en lång följd av år innan "Avsminkningen" i september 1983 - också det ett hyllat beslut som återskapade ett nytt intresse för ett Kiss som var på väg neråt i karriären.

Alla 4 originalmedlemmar sminkade sig till olika figurer, en procedur som tog allt ifrån Stanleys 45 minuter till Simmons 2-timmars-anläggning: Stanley (Starchild), Simmons (Demon), Frehley (Spaceman) och Criss (Catman). Då bandmedlemmar hoppade av/sparkades fick, vid de första tillfällena, de nya medlemmarna Vinnie Vincent och Eric Carr egna, nypåhittade sminkningar - designade av Stanley. Vincents smink skulle likna en egyptisk krigare, Ankh, och Carrs målade ansikte benämnde man "The Fox" (Räven).

I september 1983 tog bandet till sist av sig sminket och så förblev det ända fram till 1996 då originalsättningen återförenades och sminket åter åkte på. När Frehley och Criss för andra gången i bandets historia valde att hoppa av/sparkades ersattes de av Tommy Thayer och Eric Singer; och denna gång fick de nya medlemmarna ingen egen ny sminkning - såsom tidigare Carr och Vincent. Sologitarristen Thayer övertog Frehleys sminkning "Space-man" och Singer fick trumkollegan Criss' målning "Catman".

Bruce Kulick (gitarr), Mark St John (gitarr) är de enda medlemmarna i Kiss historia som inte har uppträtt MED smink.

Den allra första tiden (1973) bar Paul Stanley en sminkning han kallade "Bandit". Ganska snart bytte han dock till den som blev hans eget varumärke - "Starchild".

Kiss i Sverige[redigera | redigera wikitext]

  • Kiss har spelat sammanlagt 11 omgångar/turnéer (26 spelningar) i Sverige, 1976, 1980, 1983, 1984, 1988, 1996, 1997, 1999, 2008, 2010 och 2013
  • Det första besöket ägde rum 1976, 26 maj i GöteborgScandinavium. Den 28 maj var de i StockholmGröna Lund inför 16 500 åskådare och den 30 maj i LundOlympen.
  • Det andra besöket ägde rum 1980; 9 okt i Stockholm på Eriksdalshallen och 10 okt i Göteborg på Scandinavium. Förband var Iron Maiden.
  • 21 november 1982 var Kiss i Sverige endast för att göra reklam för nya albumet Creatures of the Night som just släppts.
KISS på Stadion 30 maj 2008
  • 1983 dök Kiss för första gången upp UTAN smink i Sverige. Den 18 november i Scandinavium, 19 november Johanneshovs Isstadion. 20 november var man för första gången i Malmö med en spelning på Isstadion. Förband var Helix.
  • 1984 besökte Kiss åter Sverige för tre nya spelningar: Olympen i Lund 24 oktober, Johanneshovs Isstadion 26 oktober och Scandinavium 27 oktober. Förband var Bon Jovi.
  • 1987 var Gene och Paul i Sverige för och göra reklam för nya albumet Crazy Nights
  • 1988 kom hela bandet för två spelningar. I Göteborg på Frölundaborg 16 september och dagen efter i Stockholm på Johanneshovs Isstadion. Förband var Kings Of The Sun.
  • 1996 var det Kiss-feber i världen då originaluppsättningen och MED smink spelade tillsammans första gången sedan 1979. Den 6:e december spelade Kiss i Globen. , Stockholm och dagen efter i Scandinavium. , Göteborg. Förband var The Verve Pipe. Biljetterna såldes slut på rekordtid.
  • 1997 återkom bandet redan efter sex månader med två nya spelningar 14-15 juni på Stockholms stadion. Förband var Hellacopters och Fungus. De två konserterna lockade 70 000 åskådare och såldes slut på mindre än fyra timmar.
  • 1999 spelade Kiss fyra Sverigespelningar på fyra dagar med originalbandet. Två utsålda spelningar i Globen, 2-3 mars och två i Scandinavium. 4-5 mars. Förband var Buckcherry.
  • 2004 var endast Gene på besök för att göra reklam för sitt soloalbum Asshole.
  • 2008 Efter nio år var Kiss tillbaka i Sverige med Paul, Gene, Eric och Tommy med en konsert på Stockholms stadion (30 maj) som skulle bli Kiss' största (borträknat festivalspelningarna) under Europa-delen av världsturnén. Trycket efter biljetter var enormt, då 32 500 biljetter tog slut på cirka 20 minuter. Förband var Crooked X och Happypill.
  • 2010 Med turnén Sonic Boom Over Europe: From the Beginning to the Boom. 32 500 åskådare ser Kiss på Stockholms Stadion (12 juni). 13 juni spelar Kiss inför 26 000 åskådare på Malmö Stadion. Förband till båda konserterna var svenska gruppen Mustasch; vid konserten i Stockholm medverkade också gruppen Europe.
  • 2013 hade Kiss sin Europapremiär med en helt ny scenshow på Friends Arena i Stockholm den 1 juni inför 26 000 åskådare. På Sveriges nationaldag den 6 juni gjorde Kiss sin första festivalspelning i Sverige på Sweden Rock Festival i Norje.
  • Hösten 2013 släpptes en bok om KISS alla besök i Sverige. Den heter "KISS i Sverige 1976-2013 – Boken om KISS alla besök i Sverige" och är skriven av Johan Falk och Roney Lundell. Boken berättar om alla de besök bandet gjort i Sverige, turnéer och promotionbesök.

1976 låg både Alive! och Destroyer samtidigt på den svenska topplistan. Med första osminkade skivanLick it up fick Kiss sin första guldskiva i Sverige på 80-talet. Crazy Nights låg som bäst på plats 11 på svenska topplistan vecka 43 1987. Skivan Smasheds, Thrashes & Hits låg som bäst på plats 30 vecka 1 1989. Bästa placering för Hot in the shade var 29 vecka 45 hösten 1989. Revenge debuterade på plats 16 i juni 1992 (vecka 26). Alive III nådde bästa placeringen (plats 20) på svenska topplistan vecka 22 1993. MTV Unplugged bästa placering var nummer 5 under vecka 12 våren 1996. Smasheds, Thrashes & Hits. You wanted the best, you got the best nådde plats 25 vecka 27 sommaren 1996. Samlingsskivan Greatest Kiss låg högt upp på topplistan alla julveckorna 1996 men som bäst på plats 3 vecka 50 i december 1996. Carnival of souls hade plats 29 vecka 46 1997 som bäst. Psycho Circus är den enda Kiss-skiva som direkt gått in på plats nummer 1 på den svenska försäljningslistan. Detta skedde vecka 40 och året var 1998. Alive IV låg 2003 vecka 31 på plats 23 som bäst på svenska topplistan. Sonic Boom låg 3 i Sverige vecka 42 hösten 2009. Monster nådde som bäst plats 4 vecka 41 under 2012.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

För mer information, se Lista över medlemmar i Kiss.

Paul Stanley 2010.

Nuvarande medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Originalmedlemmar[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kiss diskografi

Turnéer[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Demon färdigställdes 13 mars 1973 och innehöll låtarna "Deuce", "Cold Gin", "Strutter", "Watchin' You" och "Black Diamond".[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kiss Chronology”. The Official Kiss Website. http://www.kissonline.com/history/. Läst 29 oktober 2009. 
  2. ^ "Artist Tallies". Billboard. Retrieved October 28, 2007.
  3. ^ Jones, Emma (May 11, 2010). ”Kiss: still rocking hard”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment_and_arts/10105684.stm. Läst 28 juli 2010. 
  4. ^ ”Discography” (på engelska). KissFAQ. http://www.kissfaq.com/discography/demosessions.html. Läst 2 juli 2014. 
  5. ^ http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=21614
  6. ^ http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article15569482.ab
  7. ^ http://www.swedenrock.com/index.cfm?pg=17&pr=526
  8. ^ https://www.facebook.com/swedenrockfestival/posts/449562058427529

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Leaf, David & Sharp, Ken, Kiss: Behind the Mask. The Official Authorized Biography. New York: Warner Books 2003. ISBN 0-446-53073-5
  • Simmons, Gene, Kiss and Make-up. London: Arrow 2003. ISBN 0-09-943614-0
  • Falk, Johan & Lundell, Roney, KISS i Sverige 1976-2013 – Boken om KISS alla besök i Sverige. Sverige: Jonima Black Star Production. ISBN 9789163731594

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

  • KISS FAQ The Complete KISS Singles Chart Action, 1974-2000

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]