Ed (juridik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En ed är i juridik en under religiös eller annan högtidlig form uttalad försäkran om tillförlitligheten av ett av den svärjande avgivet yttrande.

Eder avlades tidigare enligt äldre svensk rätt enligt regeln "vid Gud och hans heliga evangelium", men av jude då "vid Gud och hans heliga lag" (jfr lagen den 30 oktober 1885 angående lydelsen av judes edliga förpliktelse). Eden sekulariserades delvis 1948, och skall numera enligt Lag (1975:1288), intagen i rättegångsbalken, avges med följande ordalydelse: "Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra."

Eden avser dels att förstärka en utfästelse om framtida uppfyllande av vissa medborgerliga eller ämbetsplikter – till exempel tro- och huldhetsed, tjänsteed, domared – dels att bekräfta sanningen av en faktisk uppgift, som den svärjande lämnat eller skall meddela. Under denna senare form har eden betydelse särskilt i rättegång.

När domaren skall bilda sig en övertygelse angående de faktiska förhållanden, av vilka målets utgång är beroende, är han väsentligen hänvisad att stödja sig på utsagor av personer, som hörts i rättegången – av parten själv eller av tredje person. För att stärka viljan att tala sanning och därigenom också utsagans tillförlitlighet används ed, vilken sålunda här förekommer under två former: vittnesed och tolked, och därjämte sakkunnigförsäkran och sanningsförsäkran.

Tro- och huldhetsed till Konungen avgavs av dåvarande kronprinsen Carl Gustaf vid riksdagens högtidliga öppnande 1965. Denna ed avskaffades 1975 på förslag av grundlagsberedningen. Statsrådsförsäkran ersatte 1958 den dittillsvarande statsrådseden men avskaffades dock 1975 då den nya regeringsformen trädde i kraft.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]