Carl XVI Gustaf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fartyget, se M/S Kung Carl Gustaf.
Carl XVI Gustaf
Carl XVI Gustaf, 6 juni 2009
Sveriges kung
Regeringstid 15 september 1973–
(&&&&&&&&&&&&&041.&&&&&041 år och &&&&&&&&&&&&&&01.&&&&&01 dag)
Företrädare Gustaf VI Adolf
Valspråk För Sverige – i tiden
Gemål Silvia Sommerlath
Barn Victoria
Carl Philip
Madeleine
Ätt Bernadotteska ätten
Far Gustaf Adolf
Mor Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha
Född 30 april 1946
(&&&&&&&&&&&&&068.&&&&&068 år och &&&&&&&&&&&&0139.&&&&&0139 dagar)
Haga slott i Solna, Sverige
Namnteckning

Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Folke Hubertus, född 30 april 1946Haga slott i Solna, Stockholms län, är Sveriges kung och statschef sedan 15 september 1973 då han efterträdde sin farfar Gustaf VI Adolf. Han är den sjunde regenten av huset Bernadotte samt den sjuttiofjärde av Sveriges historiska monarker. Carl Gustaf är son till prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Under skoltiden förekom smeknamnet "Tjabo".[1]

Carl Gustaf gifte sig den 19 juni 1976 med Silvia Sommerlath, som därigenom blev drottning av Sverige. De är sedan 1981 bosatta på Drottningholms slott och har tillsammans barnen Victoria, Carl Philip och Madeleine.

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Den nyfödde hertigen av Jämtland tillsammans med sin far, mor och fyra systrar, 1946.

Carl Gustaf föddes klockan 10.20[2] den 30 april 1946 på Haga slott i Solna, Stockholms län, som ende son till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, och fick titlarna Sveriges arvfurste och hertig av Jämtland. Den 7 juni 1946 döptes han under namnen Carl Gustaf Folke Hubertus av Sveriges ärkebiskop Erling Eidem i Slottskyrkan, framburen av sin far och farfars far, Gustaf V, som önskade: ”Måtte hertigen av Jämtland bli till nytta och glädje för sitt svenska folk!”.[3] Carl och Gustaf är gamla kunganamn som tidigare burits av flera släktingar till Carl Gustaf, bland andra den tyske morfadern Karl Eduard av Sachsen-Coburg Gotha och farfarsfar Gustav V, farfar Gustav VI Adolf och fadern Gustav Adolf. Namnet Folke är efter Folke Bernadotte och Hubertus var en hedersbevisning till modern Sibyllas älsklingsbror som stupade under andra världskriget.[4] Han döptes i Karl XI:s dopfunt, som stod på Gustav III:s matta och han låg i Karl XI:s vagga med Oscar II:s krona bredvid sig.[5] Samma dopklänning i vit linnebatist som prinsen bar hade burits av hans far 1906 och skulle senare bäras av hans tre barn.[6] Hans faddrar var kung Gustaf V, kronprins Gustaf Adolf, kronprinsessan Louise, hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, kronprins Fredrik och kronprinsessan Ingrid av Danmark, kronprins Olav av Norge, prinsessan Juliana av Nederländerna, greve Folke Bernadotte af Wisborg och grevinnan Maria Bernadotte af Wisborg.[7]

Kung Carl Gustaf som barn på Haga slott.

Den 26 januari 1947 omkom prins Gustaf Adolf i en flygolycka på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn. Efter detta flyttade 1950 Sibylla, Carl Gustaf och hans äldre systrar, prinsessorna Margaretha, Birgitta, Désirée samt Christina från Haga slott till sedermera prinsessan Sibyllas våningStockholms slott.

Det första offentliga uppdraget hade Carl Gustaf redan när han var ett halvt år, då han tog emot en silverbägare från den franske politikern Justin Godart som tack för den svenska hjälpen under andra världskriget. Hans barnskötare under alla år var Nenne Björnberg, som anställdes 1938 och stannade hos kungafamiljen under nästan femtio år.[8]

Den unge Carl Gustaf tillbringade sina somrar på slottet Solliden, strax söder om BorgholmÖland, som han senare ärvde av sin farfar. Han började spela munspel som treåring. Detta intresse har hållit i sig till vuxen ålder. Kungen var hedersvargunge från födseln, och blev vargunge i S:ta Klara kyrka 1956 med namnet Mowgli[9]. Scout blev han vid fyra års ålder, han är hedersscout i Svenska Scoutförbundet, och sedan 1977 även hedersordförande i World Scout Foundation.[10][11]

Vid kung Gustaf V:s död 29 oktober 1950 steg Carl Gustafs farfar Gustaf VI Adolf upp på tronen och den då fyraårige hertigen av Jämtland blev då Sveriges kronprins. Vid Riksdagens högtidliga öppnande 1965 avlade han sin tro- och huldhetsed, vilket innebar att han lovade att vara kungen trogen, iakttaga riksdagens friheter och i övrigt verka i överensstämmelse med grundlagen.[12] Kronprins Carl Gustaf konfirmerades 1962 i Borgholms kyrkaÖland.[13]

Sin grundläggande skolutbildning fick han vid Broms skola, och studentexamen[14] tog han den 22 april[15] 1966 vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk, där han installerade sig i månadsskiftet augusti-september 1959. I samband med studentexamen fick han sin första egna bil, en ljusblå Volvo P1800[16]. Den blivande kungens fortsatta utbildning organiserades därefter av en grupp som bestod av: prins Bertil; Sibyllas kammarherre, IBM-chefen Gösta Lewenhaupt som varit kompis med kronprinsens pappa; civilingenjör Bo Ekelund; generalmajor Malcolm Murray; universitetskansler Nils Gustav Rosén; major Hans Skiöldebrand; baron Hans Beck-Friis; civilekonom Lennart Ekelund samt överstelöjtnant Harald Smith. Till gruppen var dessutom ett antal resurspersoner knutna; amiral Stig H:son Ericson, överståthållare Allan Nordenstam, Cellulosakoncernens chef Eje Mossberg och rektorn för Stockholms universitet Håkan Nial.[17]

Därefter genomförde han militärtjänstgöring samt tog sjöofficersexamen 1968, varpå han gick Försvarshögskolans chefskurs. Inledningsvis blev han löjtnant i Svea Livgarde, i Jämtlands fältjägarregemente, i flottan och i flygvapnet[18]. År 1968 installeras kronprinsen i en våning vid Luthagsesplanaden i Uppsala för studier i sociologi, statskunskap, finansrätt och ekonomi vid Uppsala universitet. På studentrummet höll han även sin första presskonferens för massmedia 1968. Studierna var upplagda som en orientering - några prov förekom inte och han tog ingen examen[18]. Senare läste han nationalekonomi vid Stockholms universitet. Innan kronprinsen efterträdde sin farfar hade han graden kapten i flottan, armén och flygvapnet.

Som kronprins genomgick Carl Gustaf ett specialkomponerat program med studiebesök vid olika svenska statliga, sociala och kommunala instanser och vid företag i Sverige samt deltog i den svenska representationen vid bland andra FN, Sida, Hambros Bank och Svenska Handelskammaren. Under en längre tid befann han sig i London. Kronprinsen ryckte in som riksföreståndare första gången vid konseljen i september 1971, som ersättare för Gustav VI Adolf som var på semester i Italien[19].

Carl XVI Gustaf har dyslexi, liksom kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip, och media har populariserat att han ibland kallas Knugen på grund av det.[20][21][22]

Trontillträde[redigera | redigera wikitext]

När Gustaf VI Adolf avled den 15 september 1973 klockan 20:35, blev kronprins Carl Gustaf, 27 år gammal, Sveriges kung. Han hade vakat vid sin farfars dödsbädd i Helsingborg och samma dag som valet till riksdagen hölls, ankom han till huvudstaden som monark den 16 september på Bromma flygplats, där statsminister Olof Palme, finansminister Gunnar Sträng, landshövding Hjalmar Mehr och tusentals andra tog emot den unge kungen. När han steg ut på slottsbalkongen samma dag för första gången som monark, skedde detta inför mer än 25 000 människor.[23] Han antog då "För Sverige – i tiden" som valspråk.

Den 19 september avlade han sin konungaförsäkran som förestavades av justitieminister Lennart Geijer under en extra konselj och därefter framträdde han inför riksdagen, diplomatiska kåren, hovet, etc i rikssalen på Stockholms slott och höll traditionsenligt ett minnestal över den avlidne monarken, i enligt med sedvana samt med 1809 års regeringsform. Konseljen samt ceremonin från Rikssalen direktsändes i Televisionen. Vid konseljen förklarade kungen att hans namn skulle vara Carl XVI Gustaf och att titeln skulle vara Sveriges konung, inte såsom före honom Med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes konung.[24]

Vid ceremonin satt kungen då han höll tal på silvertronen, precis som man gjorde under de former som 1809 års regeringsform gjorde gällande för Riksdagens högtidliga öppnande. Liksom sina två närmaste föregångare på tronen (Gustaf V samt Gustaf VI Adolf) avstod han från att låta kröna sig, och bär därför heller aldrig kungakronan eller övriga riksregalier.

Sitt första statsbesök som kung avlade han den 8 oktober 1974 i Oslo.[25] Han företog även de närmast följande statsbesöken i grannländer och andra länder som Bernadotterna har nära band med, till Finland (december 1974),[26] Danmark, Island, Storbritannien 1975.[27]

Vid Carl XVI Gustafs trontillträde gällde ännu 1809 års regeringsform, som formellt innebar en rätt betydande makt för kungen. Enligt denna grundlags § 4 ägde kungen fram till 1969 "att allena styra riket på det sätt denna regeringsform föreskriver." 1969 slopades dock denna mening i paragrafen och ersattes överst med "Konungen skall utnämna ett statsråd, vartill Han kallar kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde svenske medborgare", en mening som delvis kom från andra delar av samma paragraf. I § 107 hade dessutom samma år införts en bestämmelse att inga statsråd fick sitta kvar om riksdagen förklarat sitt misstroende mot dem. I och med det hade man skrivit in parlamentarismen i svensk grundlag.[28] Ändå innebar den gamla grundlagen bland annat att det rent formellt var kungen som utsåg och entledigade regeringen och själv fattade alla beslut i regeringsärenden, vilka dock skulle beredas och kontrasigneras av statsråden. I praktiken, enligt praxis, var dock kungens maktbefogenheter starkt begränsade. 1975 trädde en ny regeringsform i kraft genom vilken kungens funktion till stor del förlades till representativa och ceremoniella uppgifter.

Åren som Sveriges kung[redigera | redigera wikitext]

Kungen och drottningen på besök i Vita huset hos USA:s president Ronald Reagan och hans hustru Nancy Reagan, 1988-04-11.

Carl XVI Gustaf gjorde sin första eriksgata i sitt titulärhertigdöme Jämtland första året som kung, och den sista genomfördes 1989, då till Härjedalen.[29] Han hade då gjort en resa i varje län.

Kungen ingick äktenskap med Silvia Sommerlath den 19 juni 1976. Senare samma år beviljade han prins Bertil att ingå äktenskap med Lilian Craig och samtidigt behålla prinsvärdigheten.[30] Han fick även mycket stöd i sina beslut kring prins Bertil och dennes prinsvärdighet av sin tidigare personliga rådgivare Birgitta von Dahlberger.[31]

Han var närvarade vid förlossningarna när barnen föddes.[32] När kvinnlig tronföljd återinfördes i Sverige 1980 invände kung Carl Gustaf, inte mot principen, men mot den detaljen att hans son då fråntogs den position och titel som kronprins som denne hade haft sedan han föddes.[33]

Under sina första år som kung flyttade han monarkins fokus från den kulturella sfären till ett ökat engagemang för näringsliv, teknik, samhällsliv miljöfrågor.[34]. Carl XVI Gustaf har företagit 70 statsbesök i olika länder till exempel Egypten, Kina, Sydafrika och Tanzania.[35] Efter sina första statsbesök i de nordiska länderna och Storbritannien, ett informellt besök i USA 1976 (f.ö. första gången en sittande amerikansk president och en regerande svensk kung möttes), företog kungaparet 1978 två statsbesök till kommunistiska stater, först till Leonid Brezjnev i Sovjetunionen och sedan till Titos Jugoslavien. Det förra statsbesöket väckte mycket kritik men Thorbjörn Fälldins regering var fast besluten att resan skulle bli av. Med på resan var bland annat utrikesminister Karin Söder. I Jugoslavien möttes kungaparet av jättelika porträtt av kungen och Tito. Presidentgemålet Jovanka befann sig dock vid tillfället i husarrest sedan ett år.[36] Under sina första tio år som monark gjorde kungen statsbesök som första svensk monark någonsin i Japan (april 1980) och i Afrika (Tanzania, februari 1981).[37] Efter ett statsbesök i Saudiarabien i februari 1981 sade kungen att svenska exportföretag måste ”ta sig i kragen, agera mer professionellt” för man ”kan inte komma till till exempel Saudi eller Jemen och tala om för dem vad de vill ha”. Uttalandet väckte mycket stor uppmärksamhet.[38] Han har också som förste svensk monark närvarat vid en gudstjänst i en moské (i Egypten) och har gjort statsbesök i Vatikanstaten.

Carl XVI Gustaf kom att beundra Olof Palme mycket, och när Palme mördades 1986 beslöt kungen enväldigt att Kungliga Slottet skulle flagga på halv stång, en hedersbevisning som normalt bara tillkommer kungafamiljen.[39]

Publiceringen i FIB aktuellt 1974[redigera | redigera wikitext]

I augusti 1974 publicerade FIB aktuellt en artikel om "Kungens hemliga kärleksnästen". Flera av personerna som förekom i artikeln kom 2010 även att finnas med i boken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken.[40]

Publiceringen fick stark kritik för att tidningen skrivit på det sätt som den gjort. Journalistförbundet tog avstånd från tidningens journalistik och förlaget Åhlén & Åkerlund stoppade löpsedlarna och reklamen för numret. Prinsessan Christina kommenterade publiceringen i en artikel i Expressen under rubriken "Nu får det vara nog" och det blev första gången som hovet tog itu med en publicering genom att ge sitt samtycke till att Pressombudsmannen tog upp saken. Artikeln fälldes i Pressens opinionsnämnd och historien blev, i klimatet som rådde, pinsam för Bonnierkoncernen som ägde tidningen. Kritiken ledde till att förlagets VD Lukas Bonnier i ett brev bad kungen om ursäkt, trots att artikeln inte var ett så stort problem internt på Bonniers som det verkade utåt. Kungen utfärdade en kommuniké om publiciteten kring hans person, Publicistklubben diskuterade i januari 1975 hur kungen skulle bevakas och en pressetisk debatt blossade upp om hur pressen skulle förhålla sig till kungahuset.[40]

Kungens kritik mot Gro Harlem Brundtland 1989[redigera | redigera wikitext]

Under ett statsbesök i Nya Zeeland uttalade Carl XVI Gustaf följande i samband med en då pågående debatt om den norska säljakten:

Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag, hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket[41]

Brundtland var Norges dåvarande statsminister. Detta ledde till omfattande kritik av kungen både i Sverige och Norge då det ansågs att han agerat utöver vad som är lämpligt.[42] Uttalandet av kungen föregicks av en norsk film som sändes på TV i Sverige, som visade hur sälungar klubbades ihjäl, vilket hade väckt anstormningar av upprörda svenska tittare. Kungen, svensk ordförande i Världsnaturfonden, fällde då detta yttrande, om vilket han sade senare under året att han inte ångrade ett ord av vad han hade sagt. Kontroversen, som spreds till norska stortinget, blev internationellt uppmärksammad och därmed frågan om säljakten också. Under slutet av året beslutade stortinget att ihjälklubbning av sälungar skulle förbjudas 1989. I samband med detta stärktes synen på kungen som miljökämpe internationellt.[43]

Kungens jultal 2002[redigera | redigera wikitext]

Kungen höll ett tal julen 2002 där han pratade om "stekta sparvar", vilket kritiserades; uttrycket kommer från sagan om lättinglandet Schlaraffenland:

Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger. Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken Dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.[44]

Statsbesöket i Brunei, februari 2004[redigera | redigera wikitext]

Under ett statsbesök hos sultan Hassanal Bolkiah i Brunei i februari 2004 uttalade sig kungen i Dagens eko:

Varje söndag efter besöket i moskén så har han en öppen audiens där vem som helst får komma och framföra sina önskemål och förmodligen klaga också. Så jag upplever det på så sätt som ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig.
— Carl XVI Gustaf, Dagens eko, februari 2004

Detta uttalande kom att bli mycket kritiserat. Svenska Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh menade att kungens uttalande gjort stor skada och gjorde det svårare för människorättsorganisationer. Statsvetaren Olof Petersson ansåg att uttalandet skulle bli slutet för monarkin och att kungen borde abdikera.[45] Herman Lindqvist däremot menade att diskussionen var en storm i ett vattenglas.

"Sultanen av Brunei har uppmuntrat till ökad öppenhet och ekonomiska reformer samtidigt
som han värnat om politisk stabilitet. Han uppges personligen ta del av förhållandena på olika
håll i samhället genom att göra personliga besök på myndigheter, skolor, sjukhus och i byar.
Missförhållanden påtalas och följs upp. Sådana besök har kommit till stånd efter klagomål från
enskilda medborgare"
—Utrikesdepartementets promemoria[46]

Enligt Elisabeth Tarras-Wahlberg beklagade kungen sitt uttalande och menade att han inte syftat till att kommentera Bruneis statsskick, utan vad han tyckte om sultanen personligen. Vad som inledningsvis inte framgick var att kungens uttalande nästan ordagrant återgav det svenska officiella förhållningssätt mot Brunei som Utrikesdepartementet hade formulerat.[47]

Den svenska regeringen menade att kungen i samma pärm som han fick promemorian inför Bruneiresan även fick en rapport om bristen på mänskliga rättigheter i Brunei och att all information i pärmen måste ses i ett sammanhang. Utrikesminister Laila Freivalds sade att "det gäller att hantera [...] materialet med insikt".[46]

Talet 2005 efter katastrofen i Sydostasien 2004[redigera | redigera wikitext]

Vid en ceremoni i Stockholms stadshus den 10 januari 2005 höll Carl XVI Gustaf ett tal över de avlidna och saknade i katastrofen i Sydostasien, där han uttryckte sin sorg på ett personligt sätt. Han beskrev sig som "en sörjande, sökande medmänniska" och uppmanade män i sin egen generation som hade svårt att visa känslor att "våga visa svaghet, värme och känslor". Han nämnde även sin egen erfarenhet av att växa upp faderlös. Här följer ett utdrag ur talet:

... Jag önskar jag hade ett bra svar. Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med 'att sedan levde de lyckliga i alla sina dagar'. Men jag är, precis som Ni, bara en sörjande, sökande medmänniska ...
— Carl XVI Gustaf, Stockholms stadshus, januari 2005

Till skillnad från tidigare kontroverser kring kungens uttalanden togs detta tal emot mycket positivt i Sverige, i ett läge då den dåvarande svenska regeringen fick utstå hård kritik för sitt agerande. Kungen uppfattades som en samlande och helande kraft i ett sörjande Sverige som var chockat efter tsunamikatastrofen. Kungens popularitet stärktes mätbart efter det talet i Stockholms stadshus och stödet för monarkin ökade.

Den motvillige monarken 2010[redigera | redigera wikitext]

2010 utgavs biografin Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Boken fick stor uppmärksamhet då den innehöll kontroversiella uppgifter om kungens fest- och sexliv, kritiserades för brist på tydliga källor och kritisk analys av de rykten och utsagor den tog upp samt för obalans i ämnesfokus, men utsågs av tidningen Scoop till ett av de senaste 25 årens viktigaste "grävjobb" med motiveringen att den "för alltid ändrat den svenska kungabevakningen".

Kungen kommenterade frågan vid en presskonferens 4 november 2010, bland annat med uttalandet "vi vänder [nu] blad och går vidare.[48] I en TT-intervju 30 maj 2011 tog kungen helt avstånd ifrån alla anklagelser som riktats mot honom i frågan.[49]

Kungen tillsammans med Rysslands president Vladimir Putin i Kreml, 2001-10-08.

Uppgifter och åtaganden[redigera | redigera wikitext]

Carl XVI Gustaf i amiralsuniform den 11 september 2007.

Som statschef har Carl XVI Gustaf ett löpande arbete med bland annat Sveriges riksdags talman, Sveriges regering, svenska kungliga akademier och Svenska kyrkan.

Kungen är ordförande i utrikesnämnden.

Varje år gör Carl Gustaf studiebesök vid flera svenska företag. På juldagen håller han sitt årliga jultal i Sveriges Radio P1.

Bland kung Carl Gustafs offentliga åtaganden hör flera miljörelaterade engagemang. Som exempel har han startat Kung Carl Gustafs Miljötävlan och den internationella miljökonferensen Royal Colloquium. Han är även ordförande för den svenska avdelningen av Världsnaturfonden sedan 1988.[50]

I egenskap av Sveriges kung är Carl Gustaf stormästare över Serafimerorden och Nordstjärneorden samt herre och mästare över Svärdsorden, Vasaorden och Carl XIII:s orden. I denna egenskap innehar han den högsta graden inom varje orden. Han utdelar Serafimer- och Nordstjärneordnarna, Carl XIII:s orden samt de kungliga medaljerna.

Familj och släkt[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia.

Den 19 juni 1976 firades bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, från Heidelberg, Tyskland, dotter till direktör Walther Sommerlath och Alice de Toledo. Vigseln skedde i Stockholms Storkyrka. Förlovningen hade eklaterats den 12 mars samma år och paret träffades under OS i München 1972.

Kungaparet har tre barn och två barnbarn:

  1. Kronprinsessan Victoria, hertiginna av Västergötland (född 1977)
    1. Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland (född 2012)
  2. Prins Carl Philip, hertig av Värmland (född 1979)
  3. Prinsessan Madeleine, hertiginna av Hälsingland och Gästrikland (född 1982)
    1. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland (född 2014)

Släktskap med andra regerande europeiska monarker[redigera | redigera wikitext]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

Se Carl XVI Gustafs härstamning (ofullständig antavla).

Titlar och heraldiskt vapen[redigera | redigera wikitext]

"Vi Carl Gustaf, Sveriges Konung, göre veterligt: att som den högste Guden behagat hädankalla
den fordom Stormäktigste, Högborne Furste och Herre Gustaf VI Adolf, Sveriges, Götes och Vendes
konung, och Vi, enligt och i kraft av den av Svea Rikes Ständer under 26 september 1810 upprättade
och fastställda Successionsordning, efter Högbemälte Herre, uppstigit på den Kungliga Svenska Tronen.

Alltså försäkra Vi härmed högtidligen och på det kraftigaste, att Vi vilja och skola styra Riket
efter den av Rikets Ständer under den 6 juni 1809 fastställda och av Konung och Rikets Ständer till
efterlevnad antagna Regeringsforms bokstavliga föreskrift samt Rikets övriga gällande grundlagar,
allmänna lag, och laga stadgar.

Vi skola och, i överensstämmelse med nyss nämnda Regeringsform, och lagar, så som en rättrådig Konung,
och en huld fader för det Svenska Folket, genom en laglig, rättvis och mild regering, och så att
Vi densamma för Gud den allra högste, med rent samvete, må kunna försvara, söka att efter Vår
yttersta förmåga, befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa, vilket
allt såsom Vi det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, Vi alltså bekräfta med Vårt
namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att Vi sådant efterleva och fullgöra skola.
Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."
—Carl XVI Gustafs Kungaförsäkran, den 19 september 1973

Carl XVI Gustaf valde vid sitt trontillträde att anta titeln Sveriges Konung.[51] Den traditionella titeln hade dittills varit med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung vilken kunde härledas tillbaka till de medeltida kungarna.[52] Titeln "Vendes konung" antogs av Gustav Vasa i rivalitet med Kristian III av Danmark som lagt "Goters konung" (gotlänningars) till den danska kungatiteln.[53] Vid sitt trontillträde 1972 avsade sig drottning Margrethe II alla titlar förutom Danmarks Drottning vilket, tillsammans med Carl XVI Gustafs val av titel, satte punkt för en 450-årig tvist.

Han tilltalas/omtalas formellt som Ers/Hans Majestät.

Från sin födsel till och med 1950 var Carl XVI Gustaf prins med titeln Sveriges arvfurste. Från 1950 till 1973 då han uppsteg på tronen bar han titeln Sveriges kronprins. Vid födseln utnämndes han till Hertig av Jämtland, en titel han brukade fram till trontillträdet.

Kronprins Carl (XVI) Gustafs vapen
Carl XVI Gustaf vapen såsom arvfurste och Hertig av Jämtland från 1946 till sitt trontillträde
Sveriges riksvapen
Kungens personliga vapen, lika med Stora Riksvapnet[54]

Utmärkelser och uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Carl XVI Gustaf besöker som hedersdoktor doktorspromotionen vid Lunds universitet 1990. Till höger om kungen är universitetets dåvarande rektor Håkan Westling.

Carl XVI Gustaf är den svenska Försvarsmaktens främste representant och innehar de högsta militära graderna inom de tre försvarsgrenarna: amiral i flottan samt general armén och i flygvapnet.[55] Han är dock inte general i amfibiekåren (tidigare kustartilleriet) eftersom flottan ensamt representerar marinen som försvarsgren. Han är dessutom hederschef för Livgardet och Livregementets husarer.[56]

Han är hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Kungliga tekniska högskolan (KTH), Handelshögskolan i Stockholm samt Åbo Akademi i Finland. Sedan 1977 är kungen även hedersordförande i World Scout Foundation samt Förtroenderådets ordförande i svenska Världsnaturfonden (WWF).

Han blev även utnämnd till årets ölänning 1996.[57]

Ekonomie hedersdoktor vid Handelshögskolan i Stockholm (ekon. dr. h.c.) 1999

Carl XVI Gustaf är beskyddare för ett flertal olika organisationer, se Carl XVI Gustafs beskyddarskap.

Under åren som monark har kung Carl Gustaf tilldelts inte mindre än 58 utländska statsordnar, bland annat Elefantorden, Finlands vita ros, Hederslegionen och Strumpebandsorden.[58]

Med anledning av att Carl XVI Gustaf firade sitt 10-årsjubileum som kung 1983, fick Sverige ett nytt minnesmynt i maj samma år. Valören var 200 kronor, och upplagan var begränsad till 100 000 exemplar. Framsidan på myntet visar kungen i profil och frånsidan riksvapnet utan vapenmantel. Myntet utarbetades på uppdrag av Myntverket av konstnären Marita Norin. Storlek och metallinnehåll var samma som 1980 års minnesmynt, utgivet med anledning av att kvinnlig tronföljd då infördes. Diametern är 36 millimeter.[59]

Ordnar[redigera | redigera wikitext]

Svenska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Orden och titel Not
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (riddare av Kungliga Serafimerorden) från födseln[60] Ordens herre och mästare 1973 - 75, ordens stormästare från 1975[60]
Kommendör med stora korset av Kungliga Svärdsorden från födseln[60] Ordens herre och mästare från 1973
Kommendör med stora korset av Kungliga Nordstjärneorden från födseln[60] Ordens herre och mästare 1973 - 75, ordens stormästare från 1975
Kommendör med stora korset av Kungliga Vasaorden från 1973[60] Ordens herre och mästare från 1973
Riddare av Kungliga Carl XIII:s orden från födseln[60] Ordens herre och mästare från 1973

Utländska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Norden[redigera | redigera wikitext]
Land Orden och titel Not
Danmark Riddare med kedja av Elefantorden 12 januari 1965[61]
Storkommendör av Dannebrogsorden 10 april 1975[62]
Finland Kommendör med stora korset med kedja av Finlands Vita Ros’ orden [63]
Island Storkors med kedja av Isländska falkorden [63]
Norge Storkors med kedja av Sankt Olavs orden [63]
Övriga[redigera | redigera wikitext]
Land Orden och titel Not
Argentina Storkors med kedja av San Martín Befriarens orden [63]
Belgien Storkors av Leopoldorden [63]
Brasilien Storkors med kedja av Södra korsets orden [63]
Brunei Storkors med kedja av Kronorden [63]
Bulgarien Storkors av Stara planina orden [63]
Chile Storkors med kedja Förtjänstorden [63]
Egypten Storkors med kedja av Nilorden [63]
Estland Terra Mariana-korsets orden, första klassen med kedja 8 september 1995[64]
Vita Stjärn-orden med kedja 12 januari 2011[65]
Frankrike Storkors av Hederslegionen [63]
Grekland Storkors av Frälsarens orden [63]
Heliga stolen Storkors med kedja av Piusorden [63]
Italien Storkors med kedja av Italienska republikens förtjänstorden 8 april 1991[66]
Japan Storkors med kedja av Krysantemumorden [63]
Jordanien Storkors med kedja av Al-Hussein orden [63]
Lettland Storkors med kedja av Tre Stjärnors orden [63]
Litauen Storkors av Vytautasorden 21 november 1995[67]
Luxemburg Storkors av Nassauska Gyllene lejonets orden [63]
Mexiko Storkors med kedja Mexikanska Aztekiska Örnorden [63]
Nederländerna Storkors av Nederländska Lejonorden
Storkors av Oranienhusorden [63]
Kommendör av Gyllene Arkens orden [63]
Polen Storkors av Vita örns orden [63]
Portugal Storkors av Tornet och Svärdets orden med kedja 2 maj 2008
Storkors av Henrik Sjöfararens orden med kedja 13 januari 1987
Rumänien Storkors med kedja av Rumänska Stjärnans orden [63]
Saudiarabien Storkors med kedja av Abdul Azizorden [63]
Slovakien Storkors av Slovakiska Vita dubbelkorsets orden [63]
Slovenien Förtjänstorden [63]
Spanien Riddare av Gyllene skinnets orden [63]
Storkors med kedja av Karl III:s [63]
Storbritannien 967:e främlingsriddare av Strumpebandsorden [63]
Mottagare av Kungliga Victoriakedjan [63]
Sydafrika Storkors av Godahoppsuddens orden 1997[68]
Sydkorea Storkors med kedja av Mugunghwaorden 30 maj 2012[69]
Thailand Storkors med kedja av Rajamitrabhornorden [63]
Turkiet Storkors av Stat av Orden av Republiken Turkiet [70]
Tyskland Storkors (särklass) av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden [63]
Storkors av Saxen-Ernestinska husorden (Coburgska husorden) [63]
Ukraina Storkors av Furst Jaroslav den vises orden med kedja 19 mars 1999[71]
Kommendör 1. klass av Förtjänstorden [63]
Kommendör av Frihetsorden [63]
Ungern Storkors av Förtjänstorden [63]
Österrike Storkors (särklass) av Republiken Österrikes hederstecken för förtjänster [63]

Medaljer och minnestecken[redigera | redigera wikitext]

Land Medalj/minnestecken Not
Sverige Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen 1948[60]
Konung Gustaf VI Adolfs minnesmedalj med anledning av 85-årsdagen 1967[60]
Konung Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken med anledning av 50-årsdagen 1996[60]
Norge Konung Håkon VII:s minnesmedalj 1957[72]
Konung Olav V:s minnesmedalj 1991[72]

Andra utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Intressen[redigera | redigera wikitext]

Kungens födelsedag 30 april 2013.

Kungens intressen är natur, konst, matlagning, resor, jakt, scouting och bilar. Tre gånger har han åkt Vasaloppet, han kör en Volvo PV 60 i Svenska Kungsrallyt på Öland och deltar årligen i älgjakt i Bergslagen och i andra jakter, bland annat inom ramen för Konungens jaktklubb, där han själv är ordförande. Kungen är även intresserad av skidåkning och brukar vistas under World Cup Final i Falun. Kungen kom tidigt i kontakt med ishockey och "tränades" 1956 på Stockholms stadion av Lasse Björn och Sven Tumba, som skrev i sina memoarer; "Kronprinsen var en lovande liten pys med bra blick för spelet".[9]

Fritiden tillbringar kungafamiljen ofta tillsammans i den privata sportstugan de ärvt i Storlien eller i Villa Mirage i franska Sainte-Maxime. Om somrarna bor kungafamiljen traditionellt på SollidenÖland. Kungen arrenderar Stenhammars slott, där han bedriver ekologiskt jordbruk, med skogsbruk, växtodling och djurhållning. Han föder där i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet upp nötkreatur av den egna korsningsrasen Simgus, en korsning av Simmentalkor och Aberdeen Angus.[74]

Carl XVI Gustaf är beskyddare och förste hedersledamot i idrottsföreningen AIK, trots att han enligt en intervju i tidningen Kalmarposten håller på Djurgårdens IF.[75]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin på internet. Sökord : Tjabo, "Kunglig svensk paradox", av Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Artikeln är en komprimerad version av Dick Harrisons bidrag till den av Bokförlaget DN 2006 utgivna antologin För Sverige nuförtiden : En antologi om Carl XVI Gustaf.
  2. ^ Svenska Dagbladets årsbok – 1946, (tjugofjärde årgången) red. Erik Rudberg, Gummessons Boktryckeri AB, Stockholm 1947 s.43
  3. ^ Carl Gustaf, lillprinsen på Haga, Haga 1950, s. 9 (opaginerad)
  4. ^ Rainer, (1996), s. 27
  5. ^ Händelser man minns – en krönika 1920–1969, fil dr Harald Schiller 1970 s.1946/5
  6. ^ Anno 82, Stockholm 1983, s. 39
  7. ^ Kungl. Hovstaternas webbsidor : Kungens liv i 60 år
  8. ^ Rainer, (1996), s. 36
  9. ^ [a b] Rainer, (1996), s. 42
  10. ^ ”HM The King of Sweden” (på engelska). World Scout Foundation. http://worldscoutfoundation.org/team/hm-king-sweden. Läst 13 maj 2013. 
  11. ^ ”The King of Sweden, His Majesty Carl XVI Gustaf – simply a Scout” (på engelska). World Organization of the Scout Movement. 30 oktober 2012. http://www.scout.org/en/information_events/news/king_of_sweden. Läst 13 maj 2013. 
  12. ^ Rune Gustafsson, Inrikespolitisk översikt, ANNO 1965, s.160
  13. ^ Rainer, (1996), s. 55
  14. ^ Betyg: : svenska Ba, engelska Ba, tyska B, franska B?, kristendom Ba, filosofi Ba, samhällskunskap Ba, historia Ba, geografi AB, matematik C, biologi Ba, fysik B, kemi B, teckning Ba, musik B, gymnastik AB, uppförande A och ordning A. Källa: Rainer, (1996), s. 62
  15. ^ Rainer, (1996), s. 50
  16. ^ Rainer, (1996), s. 42, 62
  17. ^ Rainer, (1996), s. 65
  18. ^ [a b] Rainer, (1996), s. 66
  19. ^ Rainer, (1996), s. 75
  20. ^ ”Toinis metod hjälpte Carl Philip”. Expressen: s. 109. 1997-09-18. ”En dyslektiker kan lära sig att läsa och skriva efter bara 50 timmars träning. Det säger nu Toini Prim, en av Sveriges ledande dyslexiexperter. Prim har tidigare bland annat hjälpt till att behandla prins Carl Philip.” 
  21. ^ ”Med Drottningholmsom lekplats”. Dagens Nyheters Bilaga: s. 25. 2010-05-16. ”'Rätt snart upptäcktes att Victoria hade ärvt faderns dyslexi och hon kämpade hårt för att hålla jämna steg med klasskamraterna.” 
  22. ^ ”Två timmar med kungen : Olof Brundin möter Kung Carl XVI Gustaf”. Aftonbladet: s. 14. 1996-04-21. ”"Knugen", brukar folket säga och därmed också skoja om kungens påstådda läs- och skrivsvårigheter. Nu undrar jag om kungen verkligen har sådana? - Jovisst har jag en form av dyslexiproblem. Det är helt klart. Men det var något man inte talade om för 20 år sedan.” 
  23. ^ Anno 73, s. 38, 116, 118
  24. ^ Anno 73, s. 38, 117, 118
  25. ^ Anno 74, s. 89
  26. ^ Anno 74, s. 9
  27. ^ Anno 75, s. 63, 75, 79
  28. ^ Regeringsformen 1809 med ändringar 1809-1974.
  29. ^ Anno 89, s. 159
  30. ^ Anno 76, s. 33–39
  31. ^ Anno 76, s. 55-57
  32. ^ Anno 77, s. 33
  33. ^ Aftonbladet 2003-11-24
  34. ^ Anno 78, s. 42
  35. ^ www.kungahuset.se - Statsbesök
  36. ^ Anno 78, s. 42–44
  37. ^ royalcourt.se: Statsbesök 1980–1989
  38. ^ Anno 81, s. 38
  39. ^ Rainer, (1996), s. 74
  40. ^ [a b] "Ekonomietik och kunganästen" (Medierna 13 augusti 2011), hört den 14 augusti 2011.
  41. ^ Svenska wikiquote
  42. ^ ”Uttalande om norsk säljakt upprör” SVT:s öppna arkiv
  43. ^ Anno 89, s. 156
  44. ^ H.M. Konungens jultal 2002
  45. ^ Anna Asker. ”Början till slutet för monarkin”, Svenska Dagbladet, 10 februari 2004, s. 7
  46. ^ [a b] "UD informerade kungen om sultanens popularitet", Sydsvenskan, 25 februari 2004. Läst den 19 maj 2011.
  47. ^ ”UD informerade kungen om sultanen”. Sydsvenskan: s. 7. 26 februari 2004. 
  48. ^ Clas Svahn. "Kungen: Vi vänder blad och går vidare", Dagens Nyheter, 4 november 2010. Läst den 19 maj 2011.
  49. ^ Tomas Bengtsson/TT. "Kungen förnekar olämpligt beteende", Dagens Nyheter, 30 maj 2011. Läst den 1 juni 2011.
  50. ^ Kungliga hovstaternas officiella webbplats, H.M. Konung Carl XVI Gustaf, Engagemang, läst 2007-12-18
  51. ^ ”Kung Carl XVI Gustaf avlägger konungaförsäkran” (Video). Öppet Arkiv. SVT. http://svtplay.se/v/1460358/kung_carl_xvi_gustaf_avlagger_konungaforsakran. Läst 5 december 2010. 
  52. ^ Theodor Westrin, red (1909). Nordisk Familjebok, 10:e bandet (2:a upplagan). Stockholm. sid. 915-916 
  53. ^ Theodor Westrin, red (1911). Nordisk Familjebok, 31:a bandet (2:a upplagan). Stockholm. sid. 1112-1113 
  54. ^ Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen
  55. ^ ”Monarkens uppgifter”. www.kungahuset.se. Kungl. Hovstaterna. http://www.kungahuset.se/monarkin/monarkinisverige/monarkensuppgifter.4.7c4768101a4e888378000291.html. Läst 19 september 2013. ”5. Han är främste representant för den svenska försvarsmakten och innehar försvarsgrenarnas högsta grader. Dessutom är han hederschef för vissa militära enheter.” 
  56. ^ ”Officiella fotografier”. www.kungahuset.se. Kungl. Hovstaterna. http://www.kungahuset.se/kungen40/portrattetavstatschefen/officiellafotografier.4.4ea495e313c19c119aae4e.html. Läst 19 september 2013. ”Därtill är han hederschef för Svea livgarde (idag Livgardet), Livgardets dragoner samt Livregementets husarer.” 
  57. ^ Rehnberg, Anna Maria (12 juli 1996). ”Kung Carl Gustaf blev årets ölänning”. Svenska Dagbladet: s. 7. 
  58. ^ ”Kungens ordnar”. www.kungahuset.se. Kungl. Hovstaterna. http://www.kungahuset.se/kungen40/monarkinisverige/kungensordnar.106.4ea495e313c19c119aa242d.html. Läst 19 september 2013. 
  59. ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1983-03-11, 11:05
  60. ^ [a b c d e f g h i] Nordenvall 1998, s. 488.
  61. ^ Pedersen, Jørgen (2009). Riddere af Elefantordenen. Syddansk universitetsförlag. sid. 1965. ISBN 978-87-7674-434-2 
  62. ^ https://www.borger.dk/foa/Sider/Default.aspx?fk=26&foaid=10196277&paid=
  63. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj] ”Kungens ordensinnehav”. Kungliga Hovstaterna. http://www.kungahuset.se/kungen40/monarkinisverige/kungensordnar.106.4ea495e313c19c119aa242d.html. Läst 16 februari 2013. 
  64. ^ http://www.president.ee/en/estonia/decorations/bearers.php?id=12
  65. ^ http://www.president.ee/en/estonia/decorations/bearers.php?id=18078
  66. ^ http://www.quirinale.it/elementi/DettaglioOnorificenze.aspx?decorato=10695
  67. ^ ”Apdovanotų asmenų duomenų bazė” (på litauiska). President.lt. http://www.president.lt/lt/prezidento_veikla/apdovanojimai/apdovanojimai_256.html. Läst 14 augusti 2012. 
  68. ^ ”1997 National Orders awards” (på engelska). Info.gov.za. http://www.info.gov.za/aboutgovt/orders/recipients/1997.htm. Läst 14 augusti 2012. 
  69. ^ http://english.president.go.kr/pre_activity/photos/photos_list.php#photoViewT
  70. ^ ”State visit of Sweden”. Precidency of Republic of Turkey. 11-03-2013. http://www.tccb.gov.tr/ziyaretler/isvec-ziyaret/. Läst 2014-01-21. 
  71. ^ http://zakon1.rada.gov.ua/cgi-bin/laws/main.cgi?nreg=261/99
  72. ^ [a b] ”Kungafamiljen vid Nobelbanketten”. kungahuset.se. december 2013. http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/2013/aktuellt2013oktoberdecember/kungafamiljenvidnobelbanketten.5.4ea495e313c19c119aad5f6.html. Läst 24 maj 2014. 
  73. ^ (engelska)Second Supplement to The London Gazette, No. 46627 Monday, 7 July 1975, hämtad 10 februari 2012.
  74. ^ Stenhammars Godsförvaltning
  75. ^ Dahlberg, Göran OT (26 juli 2007). ”Kungen och OT ... ett spektalkulärt samtal på Solliden”. Kalmarposten: s. 37. Arkiverad från originalet den 2007-10-06. http://web.archive.org/web/20071006082818/http://www.kalmarposten.se/bilder/tidningar/070726/. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]