Eli (biblisk person)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Eli var enligt Första Samuelsboken överstepräst vid templet i Silo där förbundsarken förvarades. Han uppges ha varit domare i Israel i fyrtio år.

Eli enligt Första Samuelsboken[redigera | redigera wikitext]

Eli omtalas första gången i episoden med den ofrivilligt barnlösa Hanna från Rama som har kommit till templet för att be till Gud i förhoppningen att bli gravid. Efter att först ha misstänkt, felakigt visar det sig, att Hanna är alkoholpåverkad under bönen, lovar Eli henne att hon ska bli bönhörd. Hanna föder sedan pojken Samuel.

Eli var far till pojkarna Hofni och Pinehas, två odygdspåsar, vilka omnämns som onda i andra kapitlet. Bland annat skapar sönerna oreda genom att hota med våld när israeliterna kommer till uppenbarelsetältet för att offra. De uppges även ligga med templets tjänstekvinnor, men när fadern, Eli, manar dem att skärpa sig, tar de ingen som helst notis.

Eli är gammal och skumögd när Samuel kommer till templet. Inför Samuel uppenbarar sig Gud en natt och förbannar Eli för att denne inte har satt stopp för sönernas otukt. Gud är tydlig: de har alla begått synder som inga offer kan uppväga. Morgonen därpå berättar Samuel för Eli vad Gud har sagt.

Mellan Israel och filistéerna utbryter sedan krig. Israel lider stora förluster och i ett försök att ingjuta moral hämtas förbundsarken, det synliga beviset på Guds närvaro, till slagfältet. Filistéerna visar dock ingen nåd, utan krossar Israel i bataljen och stjäl arken. Elis båda söner dödas och när en budbärare upplyser Eli om detta och om förlusten av förbundsarken, dör Eli efter att har ramlat av stolen och brutit nacken i fallet.