Elisabeth Kübler-Ross

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Elisabeth Kübler-Ross, född 8 juli 1926 i Zürich, Schweiz, död 24 augusti 2004 (78 år) i Scottsdale, Arizona, var en schweizisk-amerikansk psykiater, författare och pionjär inom arbetet med svårt sjuka och döende samt i forskningen kring döende. Kübler-Ross är upphovsman till Kübler-Ross-modellen, som delar in döendet i fem faser.

Under andra världskriget tog hon som tonåring del i flyktinghjälpsarbetet i Zürich och besökte senare även dödslägret i Majdanek. Hon tog läkarexamen från universitetet i Zürich 1957. Hon kom till USA 1958 där hon vidareutbildade sig till psykiater.

Elisabeth Kübler-Ross började sitt arbete omkring döden och döendet som psykiatriker på ett sjukhus i New York. Hon arbetade där för att humanisera vården av svårt sjuka och döende. Kübler-Ross arbete kom så småningom att alltmer handla om den så kallade "nära-döden-upplevelsen" och hon ska ha intervjuat tusentals patienter med livshotande tillstånd för att kartlägga deras upplevelser i närheten av döden.

Kübler-Ross-modellen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kübler-Ross-modellen

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Denna hypotes presenterade Kübler-Ross i boken On Death and Dying (1969), som var inspirerad av hennes arbete med döende patienter. [1]

Senare engagemang i dödsfrågor[redigera | redigera wikitext]

Under senare delen av sitt yrkesverksamma liv blev Kübler-Ross alltmer inriktad på rent andliga frågor och arbetade som föreläsare och workshop-ledare för att hjälpa människor att komma över det hon kallade ouppklarade problem ("unfinished business"). Hon deltog också i debatten omkring HIV och AIDS. Hon skapade inte hospice-vården, men hon var en stark förespråkare for denna typ av vård i livets slutskede.

I sitt omfattande intervjuarbete kunde Kübler-Ross inte ungå att stöta på mängder av berättelser om "nära-döden-upplevelser", något som hon benämnde "Astral projektion". Hon föreläste och deltog i debatten även på detta område, som av etablerad vetenskap brukar förklaras som hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan och kring vilket andra teorier brukar katalogiseras som parapsykologi.

Kübler-Ross drabbades av sin första hjärnblödning vid 69 års ålder och levde i slutet av sitt liv på ett äldreboende i Arizona.

Hennes egen död vid 78 års ålder kom efter år av kraftlöshet efter ett antal hjärnblödningar med början nio år tidigare. Hon ska ha uttryckt bitterhet över att hon dels inte hunnit klart sitt arbete och över att hon sedan länge accepterat att dö. Delvis förlamad förklarade hon i en intervju år 2002: "Jag sa till Gud går kväll att han är en jävla procrastinator." [2]

Bibliografi (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Inför döden: frågor och svar (översättning Margareta Edgardh, Bonnier, 1975)
  • Samtal inför döden (On death and dying) (översättning Gull Brunius, Bonnier, 1976)
  • Döden (Death: the final stage of growth) (översättning Margareta Edgardh, Rabén & Sjögren, 1978)
  • Om barn och döden (On children and death) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1987)
  • AIDS: den yttersta utmaningen (AIDS) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1988)
  • Döden är livsviktig: om livet, döden och livet efter döden (Making the most of the inbetween) (sammanställning och översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1991)
  • Livets hjul: en självbiografi i dödens närhet (The wheel of life) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1998)
  • Leva i livet (Life lessons) (skriven tillsammans med David Kessler) (översättning Lars G. Larsson, Svenska förlaget, 2001)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Klimatmagasinet Effekt (28 nov 2012) Kübler-Ross: Konsten att ljuga övertygande för sig själv Av David Jonstad. Länk kontrollerad 21 juni 2013.
  2. ^ The Guardian (31 aug 2004) Elisabeth Kubler-Ross.Psychiatrist who identified five stages of dying - denial, anger, bargaining, depression and acceptance. Av Christopher Reed. Länk kontrollerad senast 21 juni 2013.