Elisabeth Kübler-Ross

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Elisabeth Kübler-Ross, född 8 juli 1926 i Zürich, Schweiz, död 24 augusti 2004 (78 år) i Scottsdale, Arizona, var en schweizisk-amerikansk psykiater, författare och pionjär inom arbetet med svårt sjuka och döende samt i forskningen kring döende. Kübler-Ross är upphovsman till Kübler-Ross-modellen, som delar in döendet i fem faser.

Under andra världskriget tog hon som tonåring del i flyktinghjälpsarbetet i Zürich och besökte senare även dödslägret i Majdanek. Hon tog läkarexamen från universitetet i Zürich 1957. Hon kom till USA 1958 där hon vidareutbildade sig till psykiater.

Elisabeth Kübler-Ross började sitt arbete omkring döden och döendet som psykiatriker på ett sjukhus i New York. Hon arbetade där för att humanisera vården av svårt sjuka och döende. Kübler-Ross arbete kom så småningom att alltmer handla om den så kallade "nära-döden-upplevelsen" och hon ska ha intervjuat tusentals patienter med livshotande tillstånd för att kartlägga deras upplevelser i närheten av döden.

Kübler-Ross-modellen[redigera | redigera wikitext]

Modellen har vunnit spridning även bortom vetenskapliga sammanhang och används i resonemang kring många sorters personliga kriser såsom sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet och i kollektiva kriser som den klimatförändring världen genomgår.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt). Denna hypotes presenterade Kübler-Ross i boken On Death and Dying (1969), som var inspirerad av hennes arbete med döende patienter. [1] Genom enkäter, intervjuer och samtal samlade hon material för att kunna öka förståelsen för hur nära förestående död påverkar patienten, de yrkesverksamma i sjukvården kring patienten samt patientens familj. [2]

(0) Chock
(1) Förnekelse. Består i medveten eller omedveten vägran att acceptera verkligheten och fakta. "Läkarna måste ha blandat ihop röntgenbilderna. För två månader sedan syntes ingenting på mammografin". Förnekelse är en försvarsmekanism och vissa människor kan bli låsta i detta skede. Men vanligtvis är det ett tillfälligt och snart övergående försvar. Det ersätts i allmänhet med en ökad medvetenhet om att närstående kommer att finnas kvar efter min död, och att jag kommer att lämna efter mig ett arv i form av ägodelar, immateriella känslor och personer som finns kvar efter döden.
(2) Ilska. Det är vanligen stark vrede som bryter den förlamande känslan av chock och den starka försvarsmekanismen förnekelse. "Det är decennier av bitterhet i mitt ruttna äktenskap som gett mig cancer!" Ilska kan manifestera sig på olika sätt. Människor kan vara arga på sig själva, eller på sig själv och andra, eller bara på andra eller mera sällan på något samhällsfenomen. Det är viktigt att förbli fristående och ickedömande när man förhåller sig till en person som upplever ilska på grund av intensiv sorg och förlust.
(3) Förhandling. Individen köpslår om huruvida hen på något sätt kan skjuta upp eller fördröja döden. Vanligtvis förs förhandlingarna om en förlängd livslängd med en "högre makt" i utbyte mot en reformerad livsstil ("Jag ska bli en bättre människa och lovar att..."). Psykologiskt säger individen: "Jag förstår att jag kommer att dö, men om jag bara kunde göra något för att köpa mig mer tid ..."
(4) Depression. Den döende personen börjar bli klart medveten om att hen ska dö snart. På grund av detta kan den döende bli tyst, vägra ta emot besökare och tillbringa en stor del av sin tid med att gråta och sörja. "Jag är så ledsen, varför bry sig om någonting?", "Jag kommer att dö snart, så vad är poängen med någonting alls?" Kübler-Ross rekommenderar inte anhöriga och vänner att försöka muntra upp en person som befinner sig i denna fas. Det är en viktig tid av sörjande som måste bearbetas, och personen gör även tillfälliga utflykter till de tidigare stadierna av ilska och förhandling. Depression kan kallas "genrep inför döden". Depression är en sorts acceptans med stort känslomässigt engagemang. Det är naturligt att känna sorg, ånger, rädsla och osäkerhet när man går igenom detta skede. Till slut visar personen normalt tecken på att hen har börjat acceptera situationen.
(5) Acceptans. "Hur ska jag och mina närmaste hantera detta?" I detta sista skede börjar individen att komma till rätta med sin dödlighet. Detta steg varierar olika länge beroende på personens situation. Människor som ska dö kan nå detta skede långt innan de människor de lämnar efter sig, som måste passera genom sina egna individuella stadier för att hantera sorgen, har hunnit dit.[3]

"FIFDA" brukar användas som "nonsensförkortning" för att komma ihåg de fem stegen, men vanligare är att studerande lär sig de engelska beteckningarna. "DABDA" står på engelska för Denial - Anger - Bargaining - Depression - Acceptance.[4]

Modellen kan tillämpas även på en nära anhörig till den som ska dö eller drabbats av något fruktansvärt. Den kan även tillämpas på andra starkt tragiska händelser. Kübler-Ross applicerade ursprungligen modellen på människor som drabbas av dödlig sjukdom, men expanderade den senare till flera former av katastrofal personlig förlust (jobb, inkomst, frihet, äktenskap, kroppsfunktioner, amputation). Sådana förluster kan alltså även innefatta betydande livshändelser såsom en nära anhörigs död, slutet på en relation eller en skilsmässa, drogberoende, inlåsning i fängelse, uppkomsten av svår sjukdom eller en oåterkallelig kronisk sjukdom (t.ex. Alzheimer), diagnoser gällande t.ex. infertilitet, samt allehanda tragedier och katastrofer. Det är den enskilde som drabbas som definierar vad som är en svår tragedi eller en katastrof. Att föräldrarna skiljer sig, att ens partner gör slut, att man fastnat i ett drogberoende – olika individer skiljer sig mycket åt när det gäller förmågan att hantera och ta sig igenom de fem stadierna i Kübler-Ross-modellen.

Hennes nyskapande idéer i boken On Death & Dying, där hon förklarade processen för att dö genom de med henne nu så starkt förknippade fem stadierna av sorg, fick en vidare spridning genom publiceringen av hennes idéer i Time Magazine. Elisabeth Kübler-Ross blev snart världskänd för sitt banbrytande arbete med döende, och för sina idéer när det gäller rådgivning och stöd för dem som drabbats av dödsbesked och sorg.

Senare engagemang i dödsfrågor[redigera | redigera wikitext]

Under senare delen av sitt yrkesverksamma liv blev Kübler-Ross alltmer inriktad på rent andliga frågor och arbetade som föreläsare och workshop-ledare för att hjälpa människor att komma över det hon kallade ouppklarade problem ("unfinished business"). Hon deltog också i debatten omkring HIV och AIDS. Hon skapade inte hospice-vården, men hon var en stark förespråkare for denna typ av vård i livets slutskede.

I sitt omfattande intervjuarbete kunde Kübler-Ross inte ungå att stöta på mängder av berättelser om "nära-döden-upplevelser", något som hon benämnde "Astral projektion". Hon föreläste och deltog i debatten även på detta område, som av etablerad vetenskap brukar förklaras som hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan och kring vilket andra teorier brukar katalogiseras som parapsykologi.

Kübler-Ross drabbades av sin första hjärnblödning vid 69 års ålder och levde i slutet av sitt liv på ett äldreboende i Arizona.

Hennes egen död vid 78 års ålder kom efter år av kraftlöshet efter ett antal hjärnblödningar med början nio år tidigare. Hon ska ha uttryckt bitterhet över att hon dels inte hunnit klart sitt arbete och över att hon sedan länge accepterat att dö. Delvis förlamad förklarade hon i en intervju år 2002: "Jag sa till Gud går kväll att han är en jävla procrastinator." [5]

Bibliografi (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Inför döden: frågor och svar (översättning Margareta Edgardh, Bonnier, 1975)
  • Samtal inför döden (On death and dying) (översättning Gull Brunius, Bonnier, 1976)
  • Döden (Death: the final stage of growth) (översättning Margareta Edgardh, Rabén & Sjögren, 1978)
  • Om barn och döden (On children and death) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1987)
  • AIDS: den yttersta utmaningen (AIDS) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1988)
  • Döden är livsviktig: om livet, döden och livet efter döden (Making the most of the inbetween) (sammanställning och översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1991)
  • Livets hjul: en självbiografi i dödens närhet (The wheel of life) (översättning Göran Grip, Natur och kultur, 1998)
  • Leva i livet (Life lessons) (skriven tillsammans med David Kessler) (översättning Lars G. Larsson, Svenska förlaget, 2001)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Klimatmagasinet Effekt (28 nov 2012) Kübler-Ross: Konsten att ljuga övertygande för sig själv Av David Jonstad. Länk kontrollerad 21 juni 2013.
  2. ^ Kübler-Ross, Elisabeth, (1969 ©; 1997). On Death and Dying. New York: Touchstone. sid. 25-49. ISBN 978-0684839387. http://www.amazon.com/reader/0684839385?_encoding=UTF8&aToken=5%7CuoIzjWfMnSB6p48hRWlTWVAjAfpaUFyHJbh9zbsVMQtzrcU0ruMTkuNxVdeHKnEpdveo7xJfWVArGVcC37A54oiIoxwn5Uuk1PaHPyszvoyYhpaUq7MDnFUnLxNUhk9wRs9ZTvHv2SaCGNvScKP8J%2FEVwO4RTpzzu1mWdQPJJB18B8zZnQuYxi6CHpBpv0EztXUDUAI1ZB2T3WBPpKrEIOvH0mo1Aarc&openid.assoc_handle=usamazon&openid.claimed_id=https%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2Fap%2Fid%2Famzn1.account.AENE7LZBBE7EDKSEMBSULX7OD4RA&openid.identity=https%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2Fap%2Fid%2Famzn1.account.AENE7LZBBE7EDKSEMBSULX7OD4RA&openid.mode=id_res&openid.ns=http%3A%2F%2Fspecs.openid.net%2Fauth%2F2.0&openid.ns.pape=http%3A%2F%2Fspecs.openid.net%2Fextensions%2Fpape%2F1.0&openid.op_endpoint=https%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2Fap%2Fsignin&openid.pape.auth_policies=http%3A%2F%2Fschemas.openid.net%2Fpape%2Fpolicies%2F2007%2F06%2Fnone&openid.pape.auth_time=2013-06-21T15%3A28%3A49Z&openid.response_nonce=2013-06-21T15%3A28%3A49Z-4699887302696045405&openid.return_to=https%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2Fgp%2Fsearch-inside%2Fsign-in%3Fie%3DUTF8%26asin%3D0684839385%26page%3D29&openid.sig=DRFhlk%2F6SCmDwQeqg1iG7R3uqnwb1uNrsu%2BcZJdGx0c%3D&openid.signed=assoc_handle%2CaToken%2Cclaimed_id%2Cidentity%2Cmode%2Cns%2Cop_endpoint%2Cresponse_nonce%2Creturn_to%2Cpape.auth_policies%2Cpape.auth_time%2Cns.pape%2Csigned&page=29 
  3. ^ Chapman, Allan, (2006-2013). ”Elisabeth Kübler-Ross - Five stages of grief”. businessballs.com. http://www.businessballs.com/elisabeth_kubler_ross_five_stages_of_grief.htm. Läst 21 juni 2013. 
  4. ^ Santrock, J.W. (2007). A Topical Approach to Life-Span Development. New York: McGraw-Hill. ISBN 0-07-338264-7 
  5. ^ The Guardian (31 aug 2004) Elisabeth Kubler-Ross.Psychiatrist who identified five stages of dying - denial, anger, bargaining, depression and acceptance. Av Christopher Reed. Länk kontrollerad senast 21 juni 2013.