Entreprenör

För beteckningen inom byggbranschen, se entreprenad.

En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.

Definition

Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.

Enligt den neoklassiska teorin etablerad av Joseph Schumpeter är en entreprenör en skapare av "kreativ förstörelse" på marknaden (dvs rubbar balansen mellan utbud och efterfrågan) vilket skapar "kaotiska marknader" och gör entreprenören till en person som skapar efterfrågan på en marknad.

Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.

Entreprenörskap kan också förekomma inom befintliga företag och benämns då intraprenörskap.

Entreprenörskap är oftast kopplat till näringslivet. Entreprenörskap som sker för att man ser att det finns ett behov i samhället som inte är tillgodosett, benämns samhällsentreprenörskap eller socialt entreprenörskap. Samhällsentreprenören vill bidra med något gott till samhället.

Begreppet entreprenör har sitt ursprung i medeltidens Frankrike och var där en benämning på befälhavaren över ett större eller mindre antal legosoldater. På medeltiden hade furstarna inga stående arméer utan det vanligaste var att krigföringen lades ut på s.k. entreprenad. Senare har begreppet utökats till att omfatta företag inom en mängd olika branscher, företag vilka åtar sig uppdrag som av andra lagts ut på entreprenad.

Den nutida neoklassiska föreställningen om entreprenören som en karismatisk ledargestalt utrustad med en intuitiv förmåga att tolka marknadens signaler har sitt ursprung i det sena 1800-talets irrationalistiska livsfilosofi. Enligt liberala och socialistiska kritiker ledde dessa föreställningar i sina yttersta konsekvenser fram till den nationalsocialistiska mytbildningen kring ledaren som utrustad med en mystisk förmåga att sammanfalla med och bemästra sitt folks öde.

Entreprenörsskolor

Sedan mitten på 1990-talet har ett antal universitet och högskolor etablerat utbildningar eller inkubatorer för studenter som vill bli entreprenörer. Dessa initiativ finns bland annat i Leksand och Uppsala, (Entreprenörskolan Leksand), (Entreprenörskolan i Uppsala), Stockholm (Stockholm School of Entrepreneurship: KTH, Karolinska Institutet, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms universitet och Konstfack) , och Göteborg (Gothenburg Schools of Entrepreneurship: Chalmers tekniska högskola, Sahlgrenska Akademin, och Handelshögskolan i Göteborg).

Sedan 2004 finns även en riksomfattande studentförening, FENA (Föreningen för entreprenörskap och nyföretagaranda), som jobbar ideellt för att främja entreprenörskap bland landets studenter.

Varje år utses årets entreprenörsutbildning och Mälardalens högskola med sitt innovationsprogram har vunnit denna.

Se även

• Företagare
• Social entreprenör
• Publikt entreprenörskap
• Forum för Småföretagsforskning
• Esbri - Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
• Coompanion
• Drivhuset
• Entreprenör (tidning)
• Movexum
• Mamtreprenör

Bidrag under ”entreprenörskap” i Wikipedia 2011-01-10

Regeringens strategi är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom barns och ungdomars skoltid. På Skolverkets hemsida står följande: En rörligare arbetsmarknad ställer nya krav på dem som kommer ut i arbetslivet idag. Utbildningsväsendet behöver anpassa sig för att kunna bemöta förändringarna i samhället. Entreprenörskap i skolan är ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummen lika mycket som det är en kunskap om egenföretagande. Det handlar om att ta fram och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga åldrar. Skolverket fick 2009 i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörskap i skolan.

I en av Skolverkets skrifter finns en definition av entreprenörskap Entreprenörskap är en dynamisk och social process, där individer, enskilt eller i samarbete identifierar möjligheter och gör något med dem för att omforma idéer till praktiska och målinriktade aktiviteter i sociala, kulturella eller ekonomiska sammanhang.

Entreprenörskap i skolan handlar lika mycket om ett pedagogiskt förhållningssätt som egenföretagande. Hjort (2002) har studerat hur entreprenörskap kan förstås och menar att om begreppet förstås ska i skolsammanhang handlar det i hög grad att utesluta ekonomiskt tänkande. Entreprenörskap i skolan ska istället inriktst på det lekfulla, att kunna sätta in saker i sina sammanhang, att värna om heterogenitet, kreativitet och ge utrymme för kultur i skolan. Skolorna ska värna om ”barns-lik-heten” och uppmunta barn att vara barn. Tillväxtverket (f.d. Nutek), Skolverket m.fl. använder följande definition av entreprenör: Entreprenör – en som gör! En entreprenör tar itu med problem och finner lösningar, går från tanke till handling, förverkligar en idé eller är allmänt företagsam.

En etablerad definition av ”entreprenöriellt förhållningssätt” på svenska finns inte trots att begreppet ger ca 14500 träffar på Google. En översättning till engelska blir ”entrepreneurial approach” och efter sökning via Google Books NGram Viewer kan begreppet förstås vara ett begrepp som används först sedan 1960-talet. ”Entrepreneurial approach” har från 1960-talet en stigande kurva för att under 1990-talet ha en nästan rak uppåtstigande kurva.

Vid en jämförelse med hur ofta begreppet ”entreprenörskap” översatt till engelska, ”entrepreneurship” har förekommit i Googles scannade litteratur visar att något hände med begreppet ”entreprenörskap” under 1990-talet.

Samtidigt som den raka uppåtstigande trenden för ”entrepreneurial approach”, sjönk användandet av begreppet ”entrepreneurship” under ett antal år för att sedan åter stiga i slutet av 1990-talet och därefter plana ut. En spekulation av vad graferna Google Books NGram Viewer visar, kan vara att entreprenörskap hittade en ny arena, skolan, vilket kan innebära att begreppet ”entreprenörskap” ändrade innebörd. Gibb (2002) förklarar det ökade intresset för entreprenörskap beror på globaliseringen . Ett försök till att definiera entreprenöriellt förhållningssätt. När en individ tar ansvar för sitt eget lärande: och självständigt, målmedvetet och ansvarsfullt prövar tankar till handling, nyfiket och visionärt förverkligar idéer, bemöter och bejakar sin omgivning i varierande sociala, kulturella eller ekonomiska sammanhang, exemplifierar kreativ handlingskraft och initiativförmåga för att lösa problem, då uppvisar hon inte bara kompetens utan också mod, självtillit och ett ”entreprenöriellt förhållningssätt”.

Falk-Lundqvist, Hallberg, Leffler, Svedberg (2011) verksamma sedan 2000 vid forskningscentrum för företagsamt lärande och entreprenöriell pedagogik, Umeå Universitet, menar att ”begreppet entreprenörskap i skolsammanhang som ett begrepp i vardande” (s. 8). En omedelbar fråga som borde ställas är om det i utbildningssammanhang går att tala om ”entreprenöriell didaktik”. Är det möjligt att ställa de vanligaste didaktiska frågorna (Arwedson & Arwedson, 1991); vad ska läras ut? varför ska det läras ut? hur ska det läras ut? och; för vem ska det läras ut? Svaret borde vara nej. De didaktiska frågorna i entreprenörskapssammanhang borde vara: • Vad vill du göra, uppnå och varför? • Vad vill du lära dig och varför? • Hur ska du göra för att nå målet och finns det andra sätt? • Vem, förutom du själv, kan ha nytta av det du gör och lär dig? Politis (2005) menar att ingen föds till att bli entreprenör utan man lär sig bli det och att entreprenörskap är ett livslångt lärande. ”Entreprenöriellt lärande” preciserar Gabrielsson och Politis (2008) till att vara en experimentell process där driftiga individer kontinuerligt utvecklar sin initiativförmåga, förhållningssätt och kunskaper under hela sitt liv. Det vilar något motsägelsefullt i att skapa formella entreprenörskapsutbildningar. Det handlar mer om en pedagogisk process och förhållningssätt än om ”utbildning”. När någon förvärvar kunskaper utan formell undervisning handlar det oftast om självundervisning eller ”autodidaktik” . En ny frågeställning uppstår. Kan och i så fall hur, kan ett entreprenöriellt förhållningssätt ur ett autodidaktiskt perspektiv växa fram genom entreprenöriell pedagogik?

Litteratur

• Hjorth, Daniel (2001) Rewriting entrepreneurship. Växjö: Linnéuniversitetet.
• Johannisson, Bengt (2005) Entreprenörskapets väsen. Lund: Studentlitteratur.
• Lindelöf, Peter (2002) "Teknik- och forskningsparker som entreprenöriell miljö": Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.
• Landström, Hans (1999) Entreprenörskapets rötter. Lund: Studentlitteratur.
• Lindgren, Monica & Packendorff, Johann (2007) Konstruktion av entreprenörskap. Örebro: FSF.
• Braunehjelm, Pontus & Wiklund, Johan (2006) Tillväxtens förändringsagenter: Entreprenörer innovationer och ekonomisk politik Stockholm: FSF.
• Wiklund, Johan (1998) Small Firm Growth and Performance: Entrepreneurship and Beyond Jönköping: Jönköping International Business School.
• Gawell, Malin, Johannisson, Bengt & Lundqvist, Mats (2009) Samhällets entreprenörer Stockholm: KK-Stiftelsen.