Erik Ransemar

Från Wikipedia

Erik Bernhard Ransemar, född 22 oktober 1926 i Karlskrona, död 14 februari 2000,[1] var en svensk socialtjänsteman, författare och kommunalpolitiker (vpk).

Ransemar, som var son till grovarbetare Bernhard Svensson och Selma Johansson, avlade socionomexamen i Göteborg 1964. Han var fabriks-, anläggnings-, jord- och gjuteriarbetare 1941–1958, socialassistent vid socialnämnden i Göteborgs stad 1959–1960, anställd på arbetsvårdsavdelningen vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län 1961, 1963–1965 och 1967–1969, som förste assistent från 1964. Han var förste byråsekreterare vid Arbetsmarknadsstyrelsen i Stockholm 1969–1983 och byrådirektör där 1984–1991. Han var sekreterare i samarbetskommittén för partiellt arbetsföra i Göteborg 1960 och styrelseledamot i Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka 1964. Han var redaktör för Svensk handikapptidskrift 1965–1967 och Status, socialmedicinsk tidskrift 1970–1977. Han var styrelseledamot i Göteborgs författarsällskap 1960 och blev medlem i Sveriges författarförening 1961.[2][3]

Ransemar var även partipolitiskt verksam inom Vänsterpartiet kommunisterna. Han var ledamot av kommunfullmäktige 1970–1988 och av kommunstyrelsen i Botkyrka kommun 1980–1982, i Salems kommun 1989. Han var ledamot av sjukvårdsstyrelsen i Huddinge sjukvårdsområde 1982–1991 och ledamot av Svenska Kommunförbundets kulturdelegation 1980–1992. Han var ordförande i Författarförlaget 1974–1975, i Författarklubben hos Rabén & Sjögren 1974–1975 och 1978–1982 samt i Författarcentrum Riks 1979–1986 och 1988.[3]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • O, vandringsman (1959, faksimilupplaga 1982)
  • Byn vid de två vägarna (1960)
  • Främlingstid (1962)
  • En dikt till Marx (1971)
  • En dag i december i Sverige (1972)
  • Ord denna explosiva vara (1973)
  • Var dags vers (1975)
  • En man för partiet (1976)
  • Tidig morgon på 30-talet (1977)
  • 1909 (1978)
  • Östen Bender stod på händer (1980)
  • Handikapprörelsen växer fram (1981)
  • Havet har inga andra vågor (dikter 1962–1986, 1986)
  • Du är så vacker, Katarina (1987)
  • Snigelliv (1988)
  • En föreningsrörelse i folkhälsans tjänst (1989)
  • Gyllene tider och andra berättelser om arbetsförmedlaren (antologi, 1992)
  • Soten, diktarna och de vita slotten (antologi, tillsammans med Sven O. Bergkvist 1995)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Döda 1990–2000 i Vem är det 2001
  2. ^ Ransemar, Erik B i Vem är Vem?: Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1965)
  3. ^ [a b] Ransemar, Erik B i Vem är det 1997