Etologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Etiologi eller Etnologi.

Zoologi

Rød ræv (Vulpes vulpes).jpg

Grenar inom zoologi

Cetologi (Valforskning)
Entomologi (Insektsforskning)
Etologi (Djurs beteenden)
Herpetologi (Grod- & kräldjursforskning)
Iktyologi (Fiskforskning)
Primatologi (Apforskning)
Ornitologi (Fågelforskning)

Etologi (av grek. ἦθος, ethos, "sed, vana"; och -λογία, -logia, "lära") är läran om djurs beteenden, och anledningen till det.

Etologins framväxt[redigera | redigera wikitext]

Charles Darwin är förmodligen den person som haft störst betydelse för etologins utveckling. Hans evolutionsteori banade väg för jämförande studier av djur och deras beteenden. Han skrev själv en bok i ämnet, "Känslornas uttryck hos människan och djuren" som troligtvis var det första jämförande etologiska forskningsarbetet. Trots detta dröjde det innan etologin kunde betraktas som en egen vetenskap.

Konrad Lorenz

Vid 1900-talets början uppstod det två skilda skolor av syn på djurens beteende. I USA verkade behavioristerna med John B. Watson och B. F. Skinner som frontfigurer. De arbetade mestadels med råttor och möss i välkontrollerade laboratoriemiljöer och var starkt inriktade på inlärningsprocesser och reflexer. I Europa dominerade istället intresset för instinkter, några nyckelpersoner här var Karl von Frisch som kartlade binas dansspråk, samt Konrad Lorenz och Niko Tinbergen. Dessa tre män tilldelades nobelpriset i fysiologi eller medicin 1973 för sina insatser i utvecklandet av etologin.[1]

Prägling[redigera | redigera wikitext]

En älg präglad på sin skötare

En upptäckt som Lorenz gjorde var präglingen, där ett ungt djurs tidiga sociala interaktion med sina föräldrar leder till att de bland annat lär sig vad som är en passande sexuell partner. Lorenz såg att gässlingar och kycklingar följde sina mammor till synes spontant från första dagen de kläckts, och han upptäckte att han kunde ersätta mamman med nästan vad som helst som var stort och rörligt så länge man presenterade det för ungarna under en viss period, hos kycklingar mellan åtta till sexton timmar efter kläckning.[2]

De fyra frågorna[redigera | redigera wikitext]

Tinbergen menade att man som etolog måste besvara fyra frågor om ett beteende för att nå en fullständig biologisk förklaring, nämligen:

  • Hur påverkar beteendet individens chans att överleva och föröka sig?
  • Vilka faktorer får ett särskilt beteende att uppträda vid en viss tidpunkt?
  • Hur förändras beteendet under djurets livstid, och hur påverkas det av upplevelser djuret har under sin uppväxt?
  • Hur har beteendet formats under evolutionens gång, hur är beteendet jämfört med liknande beteenden hos närbesläktade arter?

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jensen, Per (2006). Djurens Beteende. Stockholm: Natur & Kultur. Sid. 10-11. ISBN 978-91-27-35720-4 
  2. ^ Alcock, John (2005). Animal Behavior. ISBN 0-87893-005-1