Eugen Onegin (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eugen Onegin avbildad 1908 av Elena Petrovna Samokisj-Sudkovskaja.

Eugen Onegin, Op. 24, (ryska: Евгéний Онéгин, Jevgénij Onégin) är en rysk opera ("lyriska scener") i tre akter (sju scener), tonsatt av Pjotr Tjajkovskij. Libretto är av Konstantin Sjilovskij, kompositören och dennes bror Modest efter Pusjkins versroman Eugen Onegin[1].

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förslaget att komponera en opera baserad på Pusjkins roman kom från operasångerskan Elizaveta Lavrovskaja i maj 1877. Först ansåg Tjajkovskij att handlingen var tämligen banal, men han insåg snart dess meriter och skapade snabbt scenerierna för att kunna börja komponera. Han använde verser direkt ur romanen och valde ut känslosamma scener, därav undertiteln: "lyriska scener". Operan är episodisk och har ingen sammanhållen berättelse, utan förmedlar glimtar ur Eugen Onegins liv. Detta kunde Tjajkovskij tillåta sig, eftersom han visste att publiken väl kände till Pusjkins roman och kunde fylla i tomrummen. Operan var färdigställd 1878.

Urpremiären ägde rum i Moskva den 29 mars 1879 och framfördes av studenter vid Moskvas konservatorium. Två år senare sattes operan upp på Bolsjojteatern den 23 januari 1881. Den fick ett ljumt mottagande utanför Ryssland, där den betraktas som en rysk kuriositet. Första uppsättningen utanför Ryssland var i Prag 1888, dirigerad av kompositören själv, och därefter i Hamburg 1892, dirigerad av Gustav Mahler med kompositören närvarande.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 12 oktober 1903 med en version översatt av Ernst Wallmark och den iscensattes åter med premiär den 9 november 1943 och den 16 februari 1963 i en nyöversättning av Ralf Parland.[2]

Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 29 mars 2008.[3]

Dekor av A. Golovin från 1925.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Larina, godsägarinna (mezzosopran)
  • Tatjana, hennes dotter (sopran)
  • Olga, hennes dotter (alt)
  • Filipjevna, Tatjanas amma och gammal trotjänarinna (mezzosopran)
  • Vladimir Lenskij, en ung adelsman och poet, Olgas fästman (tenor)
  • Eugen Onegin, adelsman och Lenskis vän (baryton)
  • Saretzkij, Lenskis vän (basbaryton)
  • Furst Gremin (bas)
  • Monsieur Triquet, fransman och språklärare (tenor)

Officerare, adelsmän, damer och bondfolk.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig dels på Larinas gods, dels i Sankt Petersburg på 1820-talet. Eugen Onegin och hans vän Lenskij besöker fru Larina och hennes döttrar Tatjana och Olga på deras gods. Olga är Lenskijs fästmö och Tatjana blir omedelbart förälskad i Onegin, men blir avvisad. Onegin hämnas senare på Lenskij genom att kurtisera Olga. Det resulterar i en duell och Lenski blir vådaskjuten av Onegin. Efter sex års kringirrande liv återvänder Onegin till Sankt Petersburg, där han råkar träffa Tatjana, som nu är förnäm hustru till furst Gremin. Onegin blir nu kär i Tatjana, som emellertid trots sin kärlek tillbakavisar honom. Den egocentriske Onegin är nu ensam kvar och fylld av oro och förtvivlan.

Kända sångnummer[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Tatjanas aria, Brevscenen.
  • Akt 2. Lenskijs aria (Varthän, varthän, varthän har nu försvunnit min ungdoms tid, dess gyllne dar?);
  • Akt 3. Furst Gremins aria (Envar på jorden kärlek känner).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Tjajkovskij, Pjotr; Shilovsky, Konstantin; Pusjkin, Aleksandr (1959). Eugen Onegin : Lyrisk opera i sju bilder. Text efter Pushkin.. Stockholm: Radioteatern. Libris 12087024 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Eugen Onegin". Libris. Läst 3 april 2013.
  2. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  3. ^ GöteborgsOperan

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rabe, Julius (1939). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. [1]. Stockholm: Radiotjänst. sid. [244]-256. Libris 8224610 
  • Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Gröna volymen. Stockholm: Forum. sid. 82-[89]. Libris 8222029 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 2. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [151]-170. Libris 420181 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Eugen Onegin : operan. Stockholm. 1963. Libris 11748671 
  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. [163]-172. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Petersén, Gunilla (2004). ”"Rollgestalterna måste inge mig kärlek, sympati och medlidande, som riktiga människor"”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 2004/05:23,: sid. 16-27.  Libris 10222730
  • Sällström, Görel (1991). ”Två versioner av Eugen Onegin”. Musikrevy (Svedala : Musikrevy, 1946-1994) 1991 (46:5),: sid. 266-268. ISSN 0027-4844. ISSN 0027-4844 ISSN 0027-4844.  Libris 2248037