Eva Wichman
| Eva Wichman | |
 | |
| Född | 1908 Helsingfors[1] |
|---|---|
| Död | 1975 Helsingfors[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Poet, författare |
| Make | Ralf Parland |
| Redigera Wikidata | |
Eva Aline Wichman, född 28 mars 1908 i Helsingfors, död där 5 juni 1975, var en finlandssvensk författare, översättare och konsthantverkare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eva Wichman var dotter till Agnes (f. Frosterus) och Karl Theodor Wichman. Hon studerade grafiska linjen vid Centralskolan för konstflit 1924–1928 och arbetade därefter som reklamkonstnär fram till 1937. Hon formgav också leksaker. För sina leksaker i trä vann Wichman två internationella utmärkelser; guldmedalj i Milano 1933 samt i Paris 1937.
Eva Wichman debuterade skönlitterärt 1937 med novellsamlingen Mania. I sitt uttryck influerades hon av Gunnar Björling och Elmer Diktonius och hennes nyskapande modernistiska prosa, liksom även hennes senare dikter, väckte uppmärksamhet. Hon övergav formgivningen för det skönlitterära skrivandet.
I slutet av 1940-talet blev Wichman samhälleligt engagerad och skrev socialistisk lyrik. Hon skrev in sig i Finlands kommunistiska parti. I början av 1960-talet bröt hon dock med partiet och intresserade sig allt mer för teosofi och självbegrundan. Hon engagerade sig i föreningen Progress – finlandssvensk samling för kämpande humanism r.f. och satt både i föreningens styrelse och skrev i dess tidning.
Wichman gav ut ett tiotal diktsamlingar, några novellsamlingar och en roman, Ohörbart vattenfall (1944). Postumt utkom den självbiografiska Bitar av livet, belysta (1977, redigerad av Inga-Britt Wik).
Wichman var gift med Eric Rudolf Gardberg 1930–1934 och 1938–1945 med författaren Ralf Parland, med vilken hon fick en son.
Hennes arkiv finns hos Svenska litteratursällskapet i Finland.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Mania, 1937 (novellsamling)
- Här är allt som förut, 1938
- Molnet såg mig, 1942 (novellsamling)
- Ohörbart vattenfall, 1944 (roman)
- Ormöga, 1946 (dikter)
- Den andra tonen, 1948 (dikter)
- Där vi går, 1949 (prosalyrik)
- Dikt i dag, 1951
- De levande, 1954 (dikter)
- Småkryp i blåsten: urval 1937-1949, 1954
- Färgernas strand, 1956 (dikter)
- Andarnas flykt. Vårt hjärtas kultur. Inbillning, 1957 (prosa)
- Dikter 1960, 1960
- Diktarväg, 1961 (urval av dikter)
- Se dig omkring: Molnet såg mig och andra berättelser, 1962
- Det sker med ens, 1964 (dikter)
- Orientering, 1967 (dikter)
- Dikter nu, 1975
- Bitar av livet, belysta. Eva Wichmans efterlämnade prosa (red. Inga-Britt Wik), 1977
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Monica von Bonsdorff: Eva Wichman och politiken, 1983
- Författare om författare. 24 finlandssvenska författarporträtt, 1980
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- ”Eva Wichman”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5418-1416928958024
- Elmer-författardatabas.
- Svenska litteratursällskapet i Finland: författarporträtt om Eva Wichman.
- Eva Wichmans arkiv vid Svenska litteratursällskapet i FInland
|
- ^ [a b] Eva Wichman, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland.[källa från Wikidata]