Exonym

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Exonymer används inom ortnamnsforskningen som term för att beskriva ortnamn på språk som inte talas eller är officiella där orten ligger. Termen introducerades av den franske geografen Marcel Aurousseau på 1950-talet (Rostvik 1987). Exonymers motsats är endonymer, termen för lokala, officiella ortnamn. Exempel på svenska exonymer är "Kanarieöarna" för spanskans Islas Canarias och "Köpenhamn" för danskans København. Utländska exonymer för platser i Sverige är exempelvis latinets "Dalecarlia", engelskans "Gothenburg" och isländskans "Vænir" för Dalarna, Göteborg respektive Vänern.

Man kan dela in exonymerna i tre olika grupper: Översättningar, lån och anpassningar (Mattisson 1993). Till exempel är "Kapstaden" en översättning av Kaapstad eller Cape Town, "Florens" är ett lån från tyskan för den italienska staden Firenze och "Själland" är en svensk anpassning av den danska stavningen Sjælland. Dessutom finns ett antal exonymer som saknar eller har oklar förbindelse med endonymen, exempelvis ungerskans "Bécs" för tyskans Wien.

FN:s expertgrupp på geografiska namn (UNGEGN) har definierat exonymer som: "Ett geografiskt namn använt i ett visst språk för ett geografiskt objekt beläget utanför det område där språket i fråga har officiell status och avvikande till sin form från det namn som används i det officiella språket eller de officiella språken i det område där det geografiska objektet är beläget." (Rostvik 1987:281.)

Begreppet exonym används även inom etnologin, där det betecknar namn på folkgrupper som har givits av utomstående, till exempel "lappar". Motsatsen, till exempel "samer", kallas då autonym.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mattisson, Ann-Christin (1993). Exonymer och endonymer. I: Hallberg, Göran et al. (red.) Nordiska orter och ord: Festskrift till Bengt Pamp på 65-årsdagen den 3 november 1993. Lund: Dialekt- och ortnamnsarkivet, s. 158–160.
  • Rostvik, Allan (1987). Exonymer i moderna svenska skolatlaser. I: Nionde nordiska namnforskarkongressen, Lund 4–8 augusti 1985. Lund: Dialekt- och ortnamnsarkivet, s. 281–291.