Semantik
| Språkvetenskapliga discipliner |
|---|
| Dialektologi |
| Fonetik |
| Fonologi |
| Grammatik |
| Historisk lingvistik |
| Lexikologi |
| Morfologi |
| Ortografi |
| Pragmatik |
| Semantik |
| Semiotik |
| Språkfilosofi |
| Språksociologi |
| Språktypologi |
| Retorik |
| Onomastik |
Semantik (av grekiska sema, "tecken") avser det vetenskapliga studiet av språklig betydelse eller studiet av teckensystems innebörd och tolkning.
Semantik som begrepp infördes 1897 av den franske lingvisten Michel Bréal (då som betecknande av språklig betydelseförändring), men får sin slutliga betydelse (via den amerikanske filosofen Charles Peirce resonemang kring semiotik) genom spridningen av den amerikanske filosofen Charles Morris verk (1930-tal). Morris föreslog att beskrivningen av ett teckensystem skulle omfatta de tre aspekterna: syntax, semantik och pragmatik.
Semantik sorterar under lingvistiken, men ses också som en viktig del inom filosofi, logik och i förlängningen därmed inom matematik och datavetenskap, för att beskriva och hantera strukturen hos ett system.
[redigera] Litteratur
- Arne Naess; Empirisk semantik, Esselte studium, Uppsala (1981). ISBN 91-24-20016-6
