Extrakorporeal membranoxygenering

Från Wikipedia
Version från den 21 juni 2017 kl. 00.22 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.4beta2))
Patient i Ecmo

ECMO står för Extracorporeal Membrane Oxygenation, på svenska extrakorporeal membranoxygenering, det vill säga syresättning utanför kroppen genom ett membran. ECMO är en modifierad hjärt- och lungmaskin som ger fullständigt gasutbyte [1] som bland annat används vid fall av kongenitalt diafragmabråck eller andra sjukdomar som medför nedsatt lungfunktion [2][3], till exempel komplikationer efter influensa[4].

Användning

ECMO används främst i intensivvård för nyfödda som har andningssvårigheter. Behandlingen är framgångsrik i cirka 75 % av fallen. Eftersom nyfödda inte kan behandlas med ECMO om de väger mindre än cirka 2 kg kan den inte användas för många prematurt födda. Nyfödda sätts ibland på ECMO på grund av att de saknar ett helt fungerande andningssystem eller på grund av någon annan missbildning men chansen till överlevnad är då endast ungefär 33 %.

Genomförande

En ECMO-maskin liknar en hjärtlungmaskin. Behandlingen inleds med att grova kanyler sätts i stora blodkärl för att ge tillgång till patientens blod. Patienten får antikoagulantia, vanligen heparin, för att förhindra koagulering. ECMO-maskinen pumpar kontinuerligt patientens blod genom en membranoxygenator som imiterar processen för gasutbyte i lungorna, det vill säga att koldioxid tas bort och syre tillförs. Det syresatta blodet återförs sedan till patienten. ECMO-behandlingen genomförs av ett team av ECMO-specialister som innehåller intensivvårdsläkare, perfusionister, och sjuksköterskor med utbildning i specialiteten.

Typer

Det finns flera typer. De vanligaste är veno-arteriell (VA) och veno-venös (VV). I båda metoderna hämtas blod från det venösa flödet och syrsätts utanför kroppen. Vid VA-metoden återförs blodet till det arteriella systemet och vid VV-metoden till det venösa systemet.

Varaktighet

VV-metoden kan förse patienten med syre under flera veckor, vilket ger sjuka lungor tid att läka och undviker risken för tillkommande skador genom mekanisk ventilation. Det kan därför rädda livet för vissa patienter. På grund av de höga kraven på teknisk utrustning, kostnaderna och risken för komplikationer (såsom blödningar på grund av antikoagulantian) anses dock ECMO oftast som en sista utväg. Tidsgränsen för en nyfödd är vanligen cirka 21 dagar. Doktor Thomas Krummel vid Stanford University höll rekordet för längst överlevnad med 62 på ECMO. Detta rekord slogs den 30 januari 2008 när en patient på National Taiwan University i Taiwan överlevde en drunkningsolycka efter att ha behandlats med ECMO under 117 dagar.[5]

Komplikationer

ECMO kan medföra riskabla komplikationer. De stora katetrarna i ett spädbarns hals kan vara grogrund för infektioner, vilket kan leda till sepsis som kan vara dödlig.[6] Ytterligare komplikationer omfattar en kraftigt ökad risk för blödningar. För vuxna är chansen till överlevnad runt 60 % och det finns redogörelser för patienter som har behandlats i mer än tio veckor. ECMO har ännu inte visat ökad chans till överlevnad för patienter med adult respiratory distress syndrome, ARDS.

Referenser

Se även

Externa länkar


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.