Influensa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Influensa
Influenza virus.png


Exempel på subtyper
av influensavirus typ A
Influensa
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 J10 , J11
ICD-9 487
DiseasesDB 6791
MedlinePlus 000080
eMedicine med/1170  ped/3006

Influensa är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus, en grupp virus i familjen ortomyxovirus. Influensa är en sjukdom som skall betecknas som en zoonos, det vill säga en sjukdom som smittar mellan djur och människa. Influensa i olika former drabbar regelbundet människor och djur, främst fåglar, svin och hästar. Influensavirus är som regel artspecifika, men viruset kan förändras genom mutation eller genom att kombinera sig med andra subtyper av influensavirus, vilket gör att de kan överföras från en art till en annan.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Influensavirus klassificeras enligt följande:

Subtyper[redigera | redigera wikitext]

Influensaviruset typ A delas in i flera subtyper, och klassificeras efter variationen av två olika ytproteiner (antigener) som finns på ytan av viruset. Dessa är hemagglutinin (H) och neuraminidas (N), som vardera finns i 16 respektive 9 varianter, exempelvis H1N1 etc. Detta borgar för minst 144 olika virustyper. Proteinerna påverkar virusets förmåga att tränga in i celler, samt för frigörandet av nya viruspartiklar.

Virusen namnges sedan efter hur de olika typerna av dessa protein kombineras. Det vill säga H1N1 består av den första upptäckta typen av proteinet hemagglutinin, och den första kända typen av proteinet neuraminidas.

Influensavirus hos djur[redigera | redigera wikitext]

Influensa finns som permanent smitta med global utbredning hos tre däggdjur.

Influensa förekommer också lokalt eller har förekommit under perioder hos andra djurarter som exempelvis mink, valar, sälar, hundar och katter.

Influensavirus typ A orsakar influensa hos en mängd däggdjur, inklusive människan. Influensavirus typ B är bara kända att orsaka influensa hos människan och sälar, medan Influensavirus typ C bara är känd att orsaka influensa hos människan och grisar.

Alla subtyper av influensavirus typ A förekommer också hos vilda fåglar och då främst hos andfåglar. Detta gör att man också kallar Influensa som orsakas av influensvirus typ A för fågelinfluensa, se vidare fågelinfluensa.

Influensa hos människan[redigera | redigera wikitext]

Influensan ger, efter inkubationstiden på ett par dagar, snabbt kraftiga symptom. Inom ett par timmar kan man gå från fullt frisk till feberfrossa. Hög feber är vanlig, liksom muskelsmärtor och huvudvärk. Hosta förekommer i de flesta fall som ett typiskt symptom. Influensa kan även ge nysningar och rinnande näsa, som en vanlig förkylning gör, men symptomen är mindre uttalade. I allvarligare fall påverkas cirkulationsorganen så att till och med döden kan inträffa.

Efter tre till fem dagar avtar oftast febern. Om febern kommer tillbaka eller kvarstår är det sannolikt komplikationer i form av bakteriella angrepp av streptokocker eller pneumokocker. De ger ofta symptom i form av lunginflammation och problem med mage och tarmar.

Misskötande av sjukdom kan leda till död, främst i kraft av de komplikationer som kan uppstå i kölvattnet av den akuta infektionen. Främst är det då frågan om bakteriell lunginflammation, som är den vanligaste komplikationen. Det är framförallt bland äldre människor som influensa och komplikationer av influensan kan visa sig vara farliga. Ett vanligt år dör ca. 200 personer i Sverige, vid större pandemier som år 1957 steg dödssiffrorna till drygt 600. Närmare 90% av de som dör är över 75 år.

Spridning[redigera | redigera wikitext]

Nysning kan sprida influensa.

Spridningen av influensaviruset (den period då en person kan smitta en annan person) börjar dagen innan symtomen uppkommer och virus sprids sedan mellan fem till sju dagar, även om vissa personer kan sprida viruset under längre perioder. Personer som blivit smittade av influensaviruset är som mest smittsamma mellan den andra och tredje dagen efter smittotillfället.[1] Mängden virus som sprids tycks hänga samman med feber och när kroppstemperaturen är som högst sprids det mest virus.[2] Barn är mycket smittsammare än vuxna och sprider viruset från strax före det att de utvecklar symtom till två veckor efter infektionen.[1] [3] Spridningen av influensa kan beräknas med hjälp av matematiska modeller vilket hjälper till att förutse hur viruset kommer att spridas bland befolkningen.[4]

Influensa sprids huvudsakligen på tre olika sätt:[5] [6] genom direkt spridning (då en infekterad person nyser och den personens slem kommer direkt in i en annan persons ögon, näsa eller mun); genom luften (då någon andas in aerosol som kommer ut då en smittad person hostar, nyser eller spottar; samt genom att man tar med sin hand antingen på ögonen, näsan eller munnen efter att ha vidrört en yta som blivit kontaminerad eller direkt från en smittad person genom exempelvis ett handslag. Hur viktig de tre olika delarna är i förhållande till varandra vid spridningen av smittan är oklart.[7] [8]

Årligen återkommande influensa[redigera | redigera wikitext]

Influensa orsakar årligen återkommande epidemier. Läkemedelsverket har i samarbete med Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) och inbjudna experter tagit fram behandlingsrekommendationer för den årliga återkommande influensan. [9]

Influensavaccin[redigera | redigera wikitext]

I mitten av februari varje år fattas ett beslut inom Världshälsoorganisationen (WHO) om vilka tre virusstammar nästa säsongs vaccin ska ge skydd för. Beslutet baseras på information som insamlas från nationella smittskyddsorgan och som bearbetats inom regionala WHO-laboratorier för olika världsdelar. Det rör sig alltså om en kvalificerad gissning om vilka stammar som kan utbreda sig fram till nästa influensasäsong på norra halvklotet. Det tar sedan ett halvt år att odla fram tillräckligt stora mängder av det nya vaccinet.

Symptom vid vaccinering[redigera | redigera wikitext]

Vanliga symptom vid influensavaccinering är rodnad, svullnad och ömhet vid injektionsområdet. Det är även vanligt med en allmän lätt sjukdomskänsla. Symptomens tidsperiod skiljer sig mellan olika individer och preparat men kan sitta i upp till två dagar. Om man är allergisk mot ägg ska man prata med den vaccinerande doktorn innan vaccinering. Detta är för att det föreligger risk för en allergisk reaktion då de flesta influensavaccin är odlade i hönsägg. Se FASS för exakt information.

Influensor genom åren[redigera | redigera wikitext]

Influensaviruset kan ha förekommit hos människan i tusentals år. Redan Hippokrates beskriver [10] cirka 400 f.Kr. något som kan ha varit en influensaepidemi.[11] 1510 kom den första epidemin som någorlunda säkert var influensa (rapporterad från Spanien, Italien, Ungern, Tyskland, Frankrike och England). Minst tre pandemier per århundrade drabbade världen under 1700-, 1800- och 1900-talen. De fyra senaste större pandemierna, Ryska snuvan 1889–92, Spanska sjukan 1918–20, Asiaten 1957–58 samt Hongkonginfluensan 1968–70, uppvisar både likheter och skillnader. De drabbade världen med en initial våg av samtida insjuknanden, som pågick med störst intensitet under sex till åtta veckor, varefter infektionen fortskred i mindre omfattning under flera månader. Influensan återkom sedan i flera vågor.[12]

Influensaepidemier slår ofta till under vinterhalvåret och varar upp till 16 veckor. En vanlig förklaring till att influensan ofta bryter ut på vintern skulle kunna vara att människan då i större utsträckning vistas tillsammans inomhus. Nyare forskning visar att både luftfuktighet och temperatur också påverkar virusspridningen. Idealiskt väder för influensavirusen är 5 plusgrader och låg luftfuktighet. Kyla och torr luft gör att den som är infekterad alstrar nya virus under längre tid. I kylan stelnar också slemhinnan i näshålan, och näsans flimmerhår som ska hålla inkräktare borta rör sig trögare än vid varmare temperaturer. Hög luftfuktighet och sommarvärme motverkar däremot virusspridning. Den höga lufttemperaturen mjukar upp slemhinnorna, och hög fuktighet gör att virus kapslas in i vätska, något som minskar risken för luftburen smitta.[13]

Epidemierna får ofta namn efter orten där forskarna identifierat och isolerat viruset.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Influenza, 13 oktober 2010.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carrat F, Luong J, Lao H, Sallé A, Lajaunie C, Wackernagel H (2006). ”A 'small-world-like' model for comparing interventions aimed at preventing and controlling influenza pandemics”. BMC Med 4: s. 26. doi:10.1186/1741-7015-4-26. PMID 17059593. 
  2. ^ ”CDC H1N1 Flu : Updated Interim Recommendations for the Use of Antiviral Medications in the Treatment and Prevention of Influenza for the 2009-2010 Season”. Centers for Disease Control and Prevention. http://www.cdc.gov/h1n1flu/recommendations.htm. 
  3. ^ Mitamura K, Sugaya N (2006). ”[Diagnosis and Treatment of influenza—clinical investigation on viral shedding in children with influenza]”. Uirusu 56 (1): ss. 109–16. doi:10.2222/jsv.56.109. PMID 17038819. 
  4. ^ Grassly NC, Fraser C (2008). ”Mathematical models of infectious disease transmission”. Nat. Rev. Microbiol. 6 (6): ss. 477–87. doi:10.1038/nrmicro1845. PMID 18533288. 
  5. ^ Weber TP, Stilianakis NI (2008). ”Inactivation of influenza A viruses in the environment and modes of transmission: a critical review”. J. Infect. 57 (5): ss. 361–73. doi:10.1016/j.jinf.2008.08.013. PMID 18848358. 
  6. ^ Hall CB (2007). ”The spread of influenza and other respiratory viruses: complexities and conjectures”. Clin. Infect. Dis. 45 (3): ss. 353–9. doi:10.1086/519433. PMID 17599315. http://www.journals.uchicago.edu/doi/full/10.1086/519433. 
  7. ^ Brankston G, Gitterman L, Hirji Z, Lemieux C, Gardam M (2007). ”Transmission of influenza A in human beings”. Lancet Infect Dis 7 (4): ss. 257–65. doi:10.1016/S1473-3099(07)70029-4. PMID 17376383. 
  8. ^ Tellier R (2006). ”Review of aerosol transmission of influenza A virus”. Emerging Infect. Dis. 12 (11): ss. 1657–62. PMID 17283614. http://www.cdc.gov/ncidod/EID/vol12no11/06-0426.htm. 
  9. ^ Behandlingsrekommendationer för influensa
  10. ^ Hippokrates. Of the Epidemics. 400 BC.
  11. ^ Martin PMV, Martin-Granel E. 2,500-year evolution of the term epidemic. Emerg Infect Dis (artikelserie på Internet). Juni 2006 [läst 2010-12-05].
  12. ^ Elgh F. [ http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6140 Pandemiers påverkan på samhället] Läkartidningen. Nr 8 2007. Läst 2010-12-05.
  13. ^ Lotta Fredholm (2008) Därför sprids influensa på vintern, Forskning & Framsteg, nr.1, 2008, www.fof.se, läst 2009-07-26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]