Fältväbel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fältväbel var i svenska armén före 1833 en tjänstegrad för kompaniets äldste underofficer. Han var framförallt truppbefäl samt ansvarig för att underofficerarna och soldaterna skötte sin tjänst. Han skulle kunna leda exercisen och fungerade som kompanichefens adjutant och expeditionsunderofficer. Vid befälsreformen 1833-37 blev fältväblarna fanjunkare.

Fältväbel är alltjämt en underofficersgrad i Finland, Tyskland, Schweiz och Vatikanstaten. I Finland placerar han sig mellan översergeant och överfältväbel och har varit ansvarig för bespisning och materiel. Ifall fältväbelsgraden varit vakant på ett kompani har någon med en annan grad fungerat som fältväbel och kallats kompanifältväbel. 2002-2009 kallades denna syssla officiellt enhetsofficer, men med underofficerskårens återinförande återinfördes även befattningsbenämningen fältväbel.

Se även[redigera | redigera wikitext]