Försörjningsstöd

Från Wikipedia
Artikeln behandlar försörjningsstöd enligt svenska lagar och regler. För en mer global beskrivning se Socialbidrag.

Försörjningsstöd är en del av det ekonomiska biståndet, som är den korrekta benämningen för det som i vardagligt tal kallas socialbidrag. Det ekonomiska biståndet består dels av försörjningsstöd och dels av stöd till "livsföringen i övrigt". Det ekonomiska biståndet är samhällets yttersta sociala skyddsnät.[1]

Försörjningsstöd består dels av en "riksnorm" och dels av "skäliga kostnader utanför riksnormen". I riksnormen ingår kostnader för bl.a. livsmedel och kläder/skor. Skäliga kostnader utanför riksnormen är bl.a. hyra och hushållsel, se vidare nedan.[1]

Det ekonomiska biståndet regleras av socialtjänstlagen. Det lagrum som framför allt används vid biståndsbedömningar är 4 kap 1 § SoL (socialtjänstlagen).[2] Andra rättskällor som har betydelse för handläggning och beslutsfattande är också rättspraxis samt Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd.[1]

Kommunalt ansvar

Det är kommunerna som ansvarar för handläggningen av det ekonomiska biståndet. I de flesta kommuner handlägger socialtjänsten biståndet.[1] I vissa kommuner handläggs det dock av andra förvaltningar än socialtjänsten.[3]

Kommunala riktlinjer

De flesta kommuner har egna riktlinjer som stöd för handläggning och beslutsfattande. Enligt Socialstyrelsen går det att utröna två olika fokus i kommunernas riktlinjer. Vissa kommuner fokuserar på de krav som kan ställas på den enskilde, medan vissa kommuner fokuserar på vikten av att tillvara den enskildes intressen i handläggningen. Riktlinjerna kan även i övrigt skilja mycket från kommun till kommun.[4] Riktlinjerna får dock inte strida mot lagstiftning, förarbeten och etablerad rättspraxis, utan ska endast vara ett stöd för socialtjänstens handläggning.[5]

Individuell biståndprövning - tre förutsättningar för rätt till bistånd

Vid en ansökan om ekonomiskt bistånd görs en individuell biståndsprövning. Något förenklat kan sägas att ekonomiskt bistånd kan beviljas till den som bor och/eller vistas i kommunen om tre förutsättningar är uppfyllda:

1. Personen ska göra vad den kan för att försöka förändra sin situation. Med det avses bl.a. att den som är arbetslös och arbetsför ska vara aktivt arbetssökande, och inskriven på arbetsförmedlingen. Detta för att han/hon så snart som möjligt ska kunna få ett arbete och försörja sig själv.

2. Behovet ska inte "kunna tillgodoses på annat sätt". Med det avses bl.a. att personen ska ha använt sig av alla andra möjliga försörjningsvägar, t.ex. ha ansökt om möjliga ersättningar och bidrag från Försäkringskassan eller använt sig av sparade medel. Barn i hushåll som ansöker om ekonomiskt bistånd har dock rätt att ha ett visst belopp sparat utan att det påverkar rätten till bistånd.

3. Det som personen ansöker om ska ingå i "skälig levnadsnivå". Detta begrepp är inte närmare definierat i lagtext eller förarbeten. Men vad gäller "skäliga kostnader" för hyra står det i Socialstyrelsens allmänna råd att dessa bör motsvara "vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig." [1]

Svenska och utländska medborgares rätt till bistånd

Både svenska medborgare samt utländska medborgare med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt kan, om förutsättningar i övrigt finns, beviljas ekonomiskt bistånd. Nordiska medborgare jämställs med svenska medborgare. Asylsökande har dock inte möjlighet att beviljas ekonomiskt bistånd då Migrationsverket ansvarar för deras försörjning.[1]

Frågan om eventuellt ekonomiskt bistånd till utländska medborgare som vistas i landet utan nödvändiga tillstånd, papperslösa, tas inte upp i socialtjänstlagen. Socialstyrelsen anser att kommunens yttersta ansvar vid en akut nödsituation även gäller dessa men att det är upp till varje kommun att bedöma om bistånd även ska beviljas vid icke-akuta situationer.[6]

Skriftlig eller muntlig ansökan

En ansökan om ekonomiskt bistånd kan vara skriftlig eller muntlig. Till ansökan ska bifogas styrkta uppgifter om sysselsättning, inkomster och de utgifter som personen vill ansöka om bistånd till.[1]

Skälig levnadsnivå

Det ekonomiska biståndets uppgift är att se till att sökanden får en skälig levnadsnivå. Det ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.[7]

Riksnorm och "skäliga kostnader utanför riksnormen"

Enligt 4 kap. 3 § SoL lämnas försörjningsstöd för skäliga kostnader för:

  1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV- avgift. (riksnormen)
  2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. ("skäliga kostnader utanför riksnormen")

Sveriges regering fastställer riksnormen varje år på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska socialtjänsten beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Socialtjänsten får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl för det.[1][7]

Riksnormen för en ensamstående person som bor i ett enpersonshushålll är 3 930 kr för år 2017.

Beräkning av ekonomiskt bistånd

Det ekonomiska biståndet räknas ut genom att riksnormen adderas med "skäliga kostnader utanför riksnormen" samt eventuella ytterligare kostnader som socialtjänsten kan godkänna i beräkningen, det vill säga stöd till "livsföringen i övrigt". Det kan t.ex. avse kostnader för läkarbesök samt receptförskrivna läkemedel. Det totala beloppet reduceras sedan med sökandens egna eventuella inkomster.[1]

Exempel på beräkning

Per är 28 år och ensamstående och bor i ett enpersonshushåll. Han är arbetslös och behöver ansöka om ekonomiskt bistånd då han ej har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. Hans riksnorm är 3 930 kr. Han har en hyra ("skälig kostnad utanför riksnormen") på 4 000 kr. Denna månad har han också en kostnad för läkarbesök ("livsföring i övrigt") på 100 kr. Pers totala utgifter, inklusive riksnormen, blir 8 030 kr. Per har egen inkomst bestående av bostadsbidrag på 1 300 kr. Denna inkomst räknas bort när hans ekonomiska bistånd beräknas. Per kan därför, om övriga villkor för rätt till bistånd är uppfyllda, t.ex. att han är aktivt arbetssökande, beviljas 6 730 kr i ekonomiskt bistånd.

Jobbstimulans

Den 1 juli 2013 infördes en särskild beräkningsregel, "jobbstimulans" inom det ekonomiska biståndet. Det innebär att 25 procent av en sökandes nettoinkomst från arbete under vissa förutsättningar inte ska räknas med vid beräkningen av rätten till ekonomiskt bistånd.[8]

Rättspraxis

Rättspraxis i ärenden avseende ekonomiskt bistånd utgörs i första hand av domar från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD), tidigare Regeringsrätten.[1] I ett flertal frågor saknas dock rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen varför socialtjänsten i många beslut även hämtar vägledning från kammarrättsdomar.

Betydelsefulla rättsfall

Nedan kommer några betydelsefulla, prejudicerande, rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen och tidigare Regeringsrätten att presenteras i kronologisk ordning.

Sammanboende

RÅ 1995 ref 48. Enligt HFD skulle en sammanboendes behov av bistånd bedömas utifrån båda parters totala tillgångar redan från det datum då de flyttade samman.[1]

Rätt till bistånd i en akut nödsituation oavsett orsak

RÅ 1995 ref 56. En person som hade egna inkomster över socialbidragsnormen använde dessa till största delen genom att betala skulder. På grund av det kom personen i en akut nödsituation. HFD menade att trots att person själv försatt sig i situationen så hade denne rätt till bistånd. HFD tillade att i fall där personer som normalt ska klara sin ekonomi genom egna inkomster försätter sig i situationer som denna kan socialtjänsten i allmänhet bevilja biståndet som förskott på kommande inkomster.[1]

Bostadskostnad

RÅ 1996 ref 99 I-II. Enligt HFD hade en person rätt till bistånd till hyra trots att den var högre än vad kommunen godtog enligt sina riktlinjer. HFD gjorde denna bedömning då hyran för personen inte avvek från det som ansågs som normal hyra på orten.[1]

Missbrukares rätt till ekonomiskt bistånd

RÅ 2009 ref 103. En missbrukare beviljades ekonomiskt bistånd till bl.a. hyra. Detta trots att han inte följt socialtjänstens behandlingsplan. HFD menade att socialtjänsten inte har lagstöd för att kräva att en missbrukare ska delta i en viss behandlingsplanering för att denne ska ha rätt till bistånd.[1]

Läkar- eller psykologutredning får inte krävas mot den enskildes vilja

HFD 2011 ref 49. Socialtjänsten får inte kräva att en person som ansöker om ekonomiskt bistånd ska genomgå en läkar- eller psykologutredning om personen själv inte vill det. Enligt HFD har socialtjänsten rätt att kräva, av en person som hävdar att den inte har arbetsförmåga, att denne styrker det med t.ex. läkarintyg. Däremot har socialtjänsten inte rätt att kräva att en person ska genomgå en läkar- eller psykologutredning om han/hon själv motsätter sig det.[1]

Rätten att överklaga

Den som hos socialtjänsten fått avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd har rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätt enligt bestämmelserna i förvaltningslagen.[1]

Historia

Huvudartikel: Fattigvård

Se även

Källor