FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of the United Nations.svg
ONUC
Organisation Förenta nationerna
Datum juli 1960- juni 1964
Insatsområde Kongo
Baserat på FN-resolution 143
Deltagande länder
Militärastyrkor från Sverige
Indien
Irland
Släpspänne för ONUC från 1962 och framåt.

FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo (franska: Operation des Nations Unies au Congo, ONUC) var Förenta nationernas fredsbevarande styrkor i Kongo. Förbandet var aktivt under Kongokrisen juli 1960-juni 1964.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kongokrisen

Operation Rumpunch[redigera | redigera wikitext]

Den 28 augusti 1961 inleddes operationen att avväpna Katangas trupper, erövra strategiska mål i Katanga och arrestera alla utländska legosoldater som hade utgjort kärnan i Katangas gendarmeri. Operationen började som en framgång men stoppades efter att Belgiens konsul i Elizabethville övertalat den lokala FN-ledningen att han kunde uppnå operationens mål med övertalning. Detta ledde till att endast de belgiska officerare som tjänstgjort i gendarmeriet lämnade landet.

Operation Morthor[redigera | redigera wikitext]

Påbörjades den 13 september 1961 och var ett andra försök att arrestera de utländska legosoldaterna.

Operation Unokat[redigera | redigera wikitext]

Påbörjades den 5 december 1961 och avslutas den 18 december efter att Moise Tshombe gått med på förhandlingar. Detta innefattade till dags dato, september 2011, det enda skarpa svenska brigadanfallet som skett i modern tid. Anfallet utgjordes av två brigader, där den svenska och irländska kontignenten som var stationerade i Elisabethville ingick i den andra brigaden. Den 16 december inleddes anfallet, operation Unokat som syftade att dels bryta vägspärrarna som upprättades av Tshombes gendarmeri i slutet av november 1961, men samtidigt "avsluta" Tshombes motstånd mot FN. De svenska enheterna hade gendarmerilägret "Camp Massart" som anfallsmål. Anfallet inleddes 03:00 16 december lokal tid och utgjordes av två svenska skyttekompanier, från Kongobataljon 12 respektive 14. Skyttekompaniet från bataljon 14 hade anlänt i Kongo bara dagarna innan. Under striderna som pågick under Unokat skadades 17 svenska soldater, samt tre avled. Dessa var Bruno Hallström (3/12 1961), Sven-Ingvar Nilsson (9/12 1961) samt Lars Öhrberg (16/12 1961).[1]

Operation Grand Slam[redigera | redigera wikitext]

Pågick från december 1962 till januari 1963 och där man slutligen besegrade Katangas trupper. Detta blir slutet för Katanga som självständig stat.

Marktrupper[redigera | redigera wikitext]

Svenska kulsprutepistolbeväpnade FN-soldater vid en av infartsvägarna till Niemba i november 1961.

Den 16 juli 1960 vände sig FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld till Sverige och begärde att en svensk styrka skulle ställas till FN:s förfogande. Styrkan hämtades från den pågående FN-insatsen i Gaza och organiserades av Södermanlands regemente (I 10). Med endast ett par dagars varsel så började började förflyttningen. De första svenska FN-soldaterna som anlände till Kongo placerades i Leopoldville. Den första svenska bataljonen som skickades ner till Kongo saknade i princip all tung utrustning som en svensk infanteribataljon vanligtvis var utrustad med till exempel granatkastare och granatgevär.

Svenska marktrupper[redigera | redigera wikitext]

Sammanlagt tjänstgjorde 6 332 svenskar i Kongo. Tolv svenskar belönades med medaljer för sina insatser, medan 19 man stupade.[2]

Förbandskoderna nedan förekom och förekommer också med romerska siffror samt tilläggsbokstaven.

Förbandskod Styrka Aktivt Kommentar
08G/K 21 juli 1960 - 19 november 1960 Den 2 september övertog svenskarna ansvaret för basen i Kamina.
10K 533 man 19 november 1960-7 juni 1961
11G/K 407 man augusti 1961-oktober 1961 Förstärkningsbataljon bemannad med soldater från bataljonen i Gaza
12K 650 man 7 juni 1961-15 december 1961
14K 653 man 15 december 1961-1 maj 1962
16K 662 man 1 maj 1962-11 oktober 1962
18K 698 man 11 oktober 1962-20 maj 1963
20K 528 man 20 maj 1963-1 december 1963
22K 303 man 1 december 1963-20 maj 1964

Senare bataljoner utrustades med den bepansrade trupptransportfordonen KP-bilen som gav de svenska förbanden ökad rörlighet och skydd, samt bidrog i brist på andra pansarfordon med ett visst mått av understöd.

Irländska marktrupper[redigera | redigera wikitext]

Irland bidrog med sammanlagt 6 000 man från 1960 till 1964. Totalt så stupade 26 irländare i Kongo.

Övriga länder[redigera | redigera wikitext]

Indien

Flygtrupper[redigera | redigera wikitext]

Befälhavare för ONUC[redigera | redigera wikitext]

  • Generallöjtnant Carl von Horn, Sverige, juli 1960 – december 1960
  • Generallöjtnant Sean MacEoin, Irland, januari 1961 – mars 1962
  • Generallöjtnant Kebbede Guebre, Etiopien, april 1962 – juli 1963
  • Generalmajor Christian Kaldager, Norge, augusti 1963 – december 1963
  • Generalmajor Aguiyu Ironsi, Nigeria, januari 1964 – juni 1964

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Kongorapport december 1961" - Krigsarkivet, Sthlm, FN-avdelningen
  2. ^ ”Avlidna i utlandsstyrkan”. mil.se. Försvarsmakten. 2007-11-29. http://www.mil.se/sv/om-forsvarsmakten/Verksamhet/Internationellt_arbete/Avlidna-Utlandsstyrkan/. Läst 2 januari 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]