Kongokrisen
Wikipedia
| Kongos historia |
|---|
|
Händelserna kring Kongos självständighetsförklaring i juni 1960 och det resulterande ingripandet av FN kallas för Kongokrisen.
I samband med att Kongo förklarades självständigt i juni 1960 uppstod oroligheter i landet som föranledde ingripande av FN.
Innehåll |
[redigera] Historia
Den belgiska kolonin Kongos kamp för självständighet började på allvar 1950 när ABAKO bildades. Det var inte ett politiskt parti i egentlig mening, men kämpade för folkgruppen bakongos rättigheter och en federal författning för landet. Den begynnande avkoloniseringen i det övriga Afrika bidrog till att Belgien gjorde smärre eftergifter mot den inhemska befolkningen, och gav dem en viss rätt till skola och sjukvård samt möjlighet att äga mark och driva företag. 1957 gav Belgien befolkningen rätt att rösta i kommunala val.
1958 bildades partiet MNC av Patrice Lumumba som hade en mycket skarp och radikal inriktning. Han ville ha en stark, centralstyrd fri stat. Den belgiska administrationen insåg så småningom att läget var ohållbart och 30 juni 1960, med ett minimum av förberedelser, förklaras Kongo självständigt och får namnet Demokratiska Republiken Kongo. President blev Joseph Kasa-Vubu från ABAKO och premiärminister blev Patrice Lumbumba från MNC.
Omedelbart utbröt oroligheter, främst i det mineralrika Katangaområdet. Upprorsledaren Moise Tshombe fick stöd av Belgien, som ville vara med och bygga upp en ny självständig Kongo-stat med utgångspunkt i Katanga. Många européer flydde landet, vilket gav Belgien en ursäkt att intervenera.
Till detta kom att det fanns en stor brist på människor med utbildning och erfarenhet av politiskt styre och bara några dagar efter självständighetsdagen revolterade delar av armén. Samtidigt utbröt en svår konflikt mellan presidenten och premiärministern vilket förvärrade krisen.
[redigera] Kriget i Kongo
Färgkod
-
- Gul: Nationella regeringen baserad i Léopoldville
- Röd: Rivaliserande Nationalla regeringen baserad i Stanleyville
- Grön: Katanga (oberoende)
- Blå: Mining State av Södra Kasai (Autonom)
Patrice Lumumba vände sig till FN och USA med begäran om hjälp mot utbrytarregionen Katanga och Belgien. Då han inte fick gehör för detta vände han sig till Sovjetunionen. Därefter utbröt strider mellan kongolesiska och belgiska trupper i Katanga. USA stödde till att börja med Katangas anspråk på självständighet. CIA hade även planer på att mörda Lumumba. Mordet på Lumumba utfördes dock av trupper lojala mot Katangas ledare Moise Tshombe och under belgisk övervaro den 17 januari 1961. Efter att Kennedy blivit president 1961 verkade USA för att Kongo skulle enas med Katanga. FN gick nu också på denna linje och arbetade med fredsskapande och fredsbevarande trupp för ett enat Kongo, den fredsbevarande insatsen i Kongo fick namnet ONUC. Dess generalsekreterare Dag Hammarsköld omkom då hans plan störtade i närheten av Ndola, Nordrhodesia, (nuvarande Zambia) 1961. Kriget slutade med att Kongo förblev en enad nation under Mobutu.[1]
[redigera] Sveriges roll i Kongokrisen
Sverige skickade trupp som verkade i landet 1960-1964. Även helikoptrar, lätta transportflygplan och stridsflygplan (Tunnan) flögs av svenska FN trupper under denna period.
Se vidare: F 22 Kongo.
[redigera] Källa
- ^ Kristofer Andréasson (2001). KONGO – KOLONIALISM OCH KOLONISATÖRER. C uppsats. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi.
