Falangen
Falangen var en konstpolitisk sammanslutning av svenska konstnärer, som första gången framträdde med en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1922. Sammanslutningen kom att dominera det svenska utställningslivet under 1920-talet.[1]
Gruppens stomme utgjordes av 1909 års män, det vill säga den unga modernistiska genombrottsgeneration som gått i lära hos Henri Matisse. Dock omfattade sammanslutningen konstnärer som representerade många olika stilar som intim realism, naivism och expressionism men även klassicism.[1]
Merparten konstnärer som ingick i konstutställningen Nordisk Konst på Göteborgs jubileumsutställning 1923 tillhörde Falangen.[1] 1926 gick Falangen med i den skandinaviska sammanslutningen Unionalen, som bildats samma år, och kom sedermera att upplösas.[1]
Konstnärerna, 17 till antalet, var:
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.