Falu rödfärg

Från Wikipedia
Version från den 11 januari 2018 kl. 21.03 av Mippzon (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 81.231.247.122 (diskussion) till senaste version av Zquid)
Rödfärgsverket vid Falu koppargruva 2010
En faluröd loftbod, Stenberget vid Nyhammar, Ludvika kommun.
Kiruna kyrka och klockstapel, september 2017.

Falu rödfärg är inregistrerat varumärke för en målningsprodukt av slamfärgstyp, tillverkad och marknadsförd av Stora Kopparbergs Bergslags AB. Varunamnet får endast användas för färg som innehåller pigment från Falu koppargruva.[1]

I dagligt tal används orden faluröd och falurött även för traditionella röda slamfärger som inte härrör från Falun.[2][3][4] I byggnadstekniska och byggnadsantikvariska sammanhang kallas dessa material för rödfärg,[5][6][7] ett ord som enligt domstolsutslag endast får användas för slamfärger och inte för röd målarfärg i allmänhet.[8][9] Rödfärg tillverkades tidigare på många ställen i Sverige och det finns fortfarande även andra rödfärgsverk, men under 1900-talet har rödfärgsverket vid Falu gruva blivit den absolut dominerande producenten.[10]

Orden faluröd och falurött har funnits i svenska språket sedan 1889.[11] I en tredje betydelse kan orden syfta på de kulörer som man kan framställa med röda järnoxidpigment, oavsett om det handlar om slamfärg eller ej.[12][13] En ungefärlig NCS-beteckning för faluröd kulör är 5040-Y80R, men variationen är ganska stor.[14]

Historik

Kopparbrytningen i Falun påbörjades redan under vikingatiden och upphörde den 8 december 1992.[15] Gruvans namn Kopparberget kompletterades på 1600-talet med tillägget "stora", för att skilja den från andra koppargruvor. Under 1700-talet var den världens största koppargruva.[16]

Att gruvdriftens biprodukter kunde användas som rött pigment är säkert känt sedan mycket länge och finns belagt i källor från 1500-talet. Mer organiserad tillverkning av rödfärgspigment påbörjades 1764. Inledningsvis var volymerna ganska blygsamma – totalt 25 ton under de första 10 åren – men ökade i takt med det ökade intresset för att rödfärga hus. 1912-14 producerades över 1700 ton per år och under 1930-talet över 2000 ton per år. Därefter har rödfärgen fått konkurrens av andra produkter för fasadmålning, och under 1900-talets andra hälft har det producerats mellan 1000 och 1600 ton årligen.[17] År 2012 producerades cirka 500 ton.[18]

Färgämnet

Som restprodukt vid malmbrytningen har det samlats stora högar ovan jord av bland annat kopparfattig malm och slamjord från varp. Efter mineralisering och vittring under lång tid återstår rödmull, som förutom koppar även innehåller limonit eller järnockra, kiselsyra och zink.[19] Rödmullen tvättas och siktas varpå den bränns för att sist malas till ett finkornigt färgämne.

Järnockran, som i obearbetat tillstånd är gul, blir röd vid upphettning och är det ämne som ger pigmentet dess färg. Den exakta kulören på färgämnet bestäms genom hur länge och vid vilken temperatur det bränns. Ju högre temperatur och ju längre färgämnet bränns desto mörkare blir det.[20] Färgämnet finns i två olika röda kulörer samt svart och grått.[21] Även färgerna ockra (ljusbrunt), brunt och grönt har saluförts.[källa behövs]

Slamfärgen

Av rödfärgspigmentet tillverkas slamfärg vars bindemedel består av vetemjölsklister förstärkt med 6-8% linolja. Den ljusröda kulören säljs även utan linoljetillsats.[21] Tidigare har man även marknadsfört rent pigment och pulver för utblandning i vatten, men sedan 2012 säljs bara färdigblandad färg.[22]

Export

Endast en mycket liten del av rödfärgspigmentet från Falu koppargruva exporteras, eftersom det är en ändlig råvara och beräknas ta slut cirka år 2090 om man fortsätter i samma produktionstakt som under de gångna 300 åren. Export har förekommit till bland annat Ryssland, Frankrike, Tyskland, Finland, Chile och Kanada. Om råvarufrågan kan lösas kommer verket sannolikt att göra en större exportsatsning inom några år. Kanada, Baltikum och Ryssland, som har liknande natur som Sverige och mycket trähus, hör till de marknader som företaget vill satsa på.[23]

Referenser

Noter

  1. ^ ”Svensk Varumärkesdatabas, nationellt varumärke nr 159380”. http://www.prv.se/varumarke/databaser/. Läst 13 januari 2016. 
  2. ^ Bäck, Kalle (2008). Sverigebilden : en historia om rödfärg. Noteria. sid. 144, 145, ff 
  3. ^ Röda stugor (1990), s. 58.
  4. ^ Svenska färger. Natur och kultur. 2003. ISBN 91-27-35509-8 
  5. ^ Johansson, Alf (2001). Med pigment och kopaler. Svensk färgindustri under 200 år. "1". Sveriges Färgfabrikanters Förening. sid. 60-61 
  6. ^ Johansson, Alf (2004). Massproduktion och välfärd. Svensk färgindustri under 200 år. "2". Stockholm: Sveriges färgfabrikanters förening. sid. 214 
  7. ^ ”Om tillverkning av rödfärg med vatten, järnvitriol, rågmjöl. Skansen i Stockholm”. www.skansen.se. http://www.skansen.se/sv/artikel/rodfarg. Läst 30 december 2015. 
  8. ^ ”Marknadsdomstolen Dom01.26”. Arkiverad från originalet den 29 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150329081907/http://www.marknadsdomstolen.se/avgoranden/domar?year=2001. Läst 30 december 2015. 
  9. ^ Ingela Broström (2001). ”Vad är det för skillnad mellan rödfärg och falukorv?”. Byggnadskultur (2/2001). http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/f%C3%A4rg/vad-%C3%A4r-det-f%C3%B6r-skillnad-mellan-r%C3%B6df%C3%A4rg-och-falukorv. 
  10. ^ Ludvig Tigerhielm (2012). ”Slamfärg - inte bara från Falun”. Byggnadskultur (3/2012). http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/f%C3%A4rg/slamf%C3%A4rg-inte-bara-fr%C3%A5n-falun. 
  11. ^ Svensk ordbok utgiven av Svenska akademien. Svenska akademien. 2009. ISBN 978-91-1-302267-3 
  12. ^ ”Alcro Röda och rosa trähus”. http://www.alcro.se/PageFiles/8388/R%C3%B6daRosa.pdf. Läst 30 december 2015. 
  13. ^ ”Beckers perfekt Akrylat Plus”. http://www.beckers.se/Global/Fargkartor/Kulorkarta_Utomhus-Perfekt-Akrylat-Plus_SV_DK_NO.pdf. Läst 30 december 2015. [död länk]
  14. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke (1992). Färgskalor hos traditionella pigment för utvändig målning. Stockholm: Arkus. sid. 41-42 
  15. ^ Forss, Tommy (1999). ”Sagan om Stora Kopparberget”. i Kjellin, Margareta; Ericson, Nina. Den röda färgen. Falun: Stora Kopparbergs Bergslags AB & Prisma. sid. 117 
  16. ^ Frankelius, Per (2007). Linné i nytt ljus. Malmö: Liber. sid. 81 
  17. ^ Kjellin, Margareta (1999). ”Ur arkiv och annaler”. i Kjellin, Margareta; Ericson, Nina. Den röda färgen. Falun: Stora Kopparbergs Bergslags AB & Prisma. sid. 131-145 
  18. ^ ”Historia - Falu Rödfärg”. Arkiverad från originalet den 16 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160116053226/http://falurodfarg.com/om-foretaget/det-finns-bara-en-falu-rodfarg/. Läst 16 januari 2016. 
  19. ^ Falu rödfärg från Nationalencyklopedin
  20. ^ ”Slamfärg”. Örebro länsmuseum. http://www.orebrolansmuseum.se/download/18.778e24d112a169fd1c180001104/Slamf%C3%A4rg.pdf. 
  21. ^ [a b] ”Kulörer & Sortiment - Falu Rödfärg, en fasadfärg i flera kulörer”. Falu Rödfärg. http://falurodfarg.com/falu-rodfarg/fargen-2/. Läst 16 januari 2016. 
  22. ^ ”Falu Rödfärg Pulver - Falu Rödfärg”. Falu Rödfärg. Arkiverad från originalet den 29 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160729021122/http://falurodfarg.com/malningsrad/aldre-produkter/falu-rodfarg-pulver/. Läst 16 januari 2016. 
  23. ^ ”"Därför exporterar inte Falu rödfärg" Dalarnas tidningar 4 maj 2008”. http://www.dt.se/dalarna/falun/darfor-exporterar-inte-falu-rodfarg. Läst 25 juli 2017. 

Vidare läsning

  • Mårdh,Per-Anders, m fl (1990) Röda stugor: En bok om rödfärgens egenskaper, om recept och tillverkning, om husen och traditionen, om rödfärg idag. Stockholm: Byggförlaget.
  • Kjellin, Margareta & Ericson , Nina (red.) (1999). Den röda färgen. Stora Kopparbergs Bergslags AB & Bokförlaget Prisma.

Externa länkar