Falu rödfärg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rödfärgsverket vid Falu koppargruva, t.v. syns varphögen.
På svenska landsbygden dominerar byggnader i falu rödfärg, här Ladviks gård i Salems kommun.
En loftbod i falu rödfärg, här Stenberget vid Nyhammar, Ludvika kommun.
Etnografiska museet, Stockholm har fasader målade med falu rödfärg.
Falu rödfärg under tillverkning.

Falu rödfärg (finlandssvenska även rödmylla eller rödmull) är en slamfärg som är mycket vanlig som fasadfärg på hus i Sverige och i Finlands kustbygder.[1] Målarfärgen har fått sitt namn ifrån det röda pigment från Falu koppargruva som ger slamfärgen dess kulör. Tack vare pigmentets sammansättning har den en viss konserverande verkan på trä vid nordisk väderlek. Namnet till trots finns pigmentet i fler kulörer än rött, till exempel ljusrött, svart och grått. Tidigare har även ockra (ljusbrunt), brunt och grönt saluförts.

Historik[redigera | redigera wikitext]

De äldsta spåren man funnit av rödfärg härstammar från 1500-talet. Under 1600-talet var rödfärgade timmerhus ett tecken på rikedom och förebilden var röda tegelbyggnader i centrala Europa. Det var på 1800-talet som rödfärgen slog igenom mer allmänt på landsbygden. Innan dess var husen i allmänhet omålade. Rödfärgen var samtidigt en klassmarkör genom att det var den billigaste färgen som fanns att tillgå.

Förmögna bönder målade sina hus med dyrare gul färg, som var vanligast på större gårdar och herrgårdar. Ekonomibyggnader målades nästan undantagslöst i röd färg. Förutom att rödfärgen var billig och gav husen en högre status innehöll rödfärgen flera olika sorters mineraler som bidrog till att konservera träet och gjorde därmed att fasader av trä höll längre, vilket troligen var det som avgjorde att rödfärgen slog igenom. Genom att skydda husen från röta kunde man spara byggnadsvirke. På 1700-talet ansågs bristen på virke vara ett av de största nationalekonomiska problemen i landet.[2]

Rödfärg tillverkades inte bara vid Falu koppargruva utan även på annat håll i Sverige. Vid 1800-talets mitt producerades ungefär lika mycket rödfärg vid Dylta bruk som vid Falu koppargruva. Dessutom fanns rödfärgsverk i bland annat Andrarums alunbruk, Möckleby och Garphyttan.[3]

Pigmentet[redigera | redigera wikitext]

Pigmentet i rödfärgen kommer från mineraliseringen som sker i Falu koppargruva. Kopparfattig malm får vittra under lång tid då det bildas vad som kallas för rödmull. Denna rödmull innehåller förutom koppar även limonit eller järnockra, kiselsyra och zink och det är denna kombination som skapar de träkonserverande effekterna.[4] Järnockra är från början gult, men blir rött efter upphettning. Det är alltså järnockra som ger den röda färgen. Sedan tvättas och siktas rödmullen som sedan bränns för att sist malas till ett finkornigt färgpigment.

Färgreceptet[redigera | redigera wikitext]

Färgen tillverkas genom att koka bland annat vatten, vetemjöl / rågmjöl och linolja med rödfärgspigment från Falu koppargruva.[5][6] Rödfärg - handstrykningsfärg tillverkas förutom i egen regi endast av ett kokeri i Sverige; Falu Vapen Färg.

Export[redigera | redigera wikitext]

Endast en mycket liten del original "Falu Rödfärg" exporteras eftersom rödfärgspigmentet är en ändlig råvara och beräknas ta slut cirka år 2090 om man fortsätter i samma produktionstakt som under de gångna 300 åren. Export har förekommit till bland annat Ryssland, Frankrike, Tyskland, Finland, Chile och Kanada. Om råvarufrågan kan lösas kommer företaget "Falu Rödfärg" sannolikt att göra en större exportsatsning inom några år. Kanada, Baltikum och Ryssland, som har liknande natur som Sverige och mycket trähus, hör till de marknader som företaget vill satsa på.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Röda stugor (1990), s. 62.
  2. ^ Röda stugor (1990), s. 9.
  3. ^ Röda stugor (1990), s. 59.
  4. ^ Falu rödfärg från Nationalencyklopedin
  5. ^ Om Falu Rödfärg: Originalet från Falu Rödfärg
  6. ^ Slamfärg, rödfärg från Stockholms läns museum
  7. ^ "Därför exporterar inte Falu rödfärg" Dalarnas Tidningar 4 maj 2008

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mårdh, Per-Anders (1990). Röda stugor: en bok om rödfärgens egenskaper, om recept och tillverkning, om husen och traditionen, om rödfärg idag. Stockholm: Byggförlaget. Libris 7678727. ISBN 91-7988-023-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]