Faradays lag

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Faradays induktionslag är en grundläggande lag inom elektromagnetismen, upptäckt av och namngiven efter Michael Faraday och formulerad av James Clerk Maxwell. Lagen är viktig för hur transformatorer, spolar och många andra sorters elektriska generatorer fungerar.

Lagen säger att i en sluten elektrisk ledare i ett tidsvarierande magnetfält induceras en elektromotorisk kraft, en elektrisk spänning, och att denna elektromotoriska kraft är lika med tidsderivatan av det magnetiska flödet. Förenklat kan man säga att ju snabbare magnetfältet förändras, desto högre spänning uppkommer i ledaren.

En generator är en konkret tillämpning av Faradays lag.

Härledning[redigera | redigera wikitext]

Från Maxwells ekvationer har vi:

\oint_{C} E dl=-\frac {d}{dt}\int_{S} B dS

Om vi definierar:

V=\oint_{C} E dl=emf inducerad i kretsen med konturen C (Volt)

och

\Phi=\int_{S} B dS=magnetiskt flöde genom ytan S (Weber)

så får vi att:

V=-\frac{d\Phi}{dt} (Volt)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Cheng David K, Field and Wave Electromagnetics, Second Edition, Fourth Printing, 1991, USA & Canada