James Clerk Maxwell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Maxwell” leder hit. För andra betydelser, se Maxwell (olika betydelser).
James Clerk Maxwell
James Clerk Maxwell
Född 13 juni 1831
Edinburgh, Skottland
Död 5 november 1879
Cambridge, England
Medborgarskap Storbritannien
Nationalitet Skotte
Forskningsområde Fysik och matematik
Institutioner Marischal College
King's College London
Universitetet i Cambridge
Alma mater Edinburghs universitet
Universitetet i Cambridge
Rådgivare William Hopkins
Nämnvärda studenter George Chrystal
Känd för Maxwells ekvationer
Maxwell–Boltzmannfördelning
Maxwells demon
Nämnvärda priser Rumfordmedaljen (1860)

James Clerk Maxwell, född 13 juni 1831 i Edinburgh, död 5 november 1879 i Cambridge, var en brittisk matematiker och fysiker som gjorde betydande insatser inom fysiken.[1][2][3] Han är kanske mest känd för Maxwells ekvationer, som sammanfattar en rad viktiga elektromagnetiska fenomenen.[4][5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Som professor i experimentell fysik i Cambridge var Maxwell 1871-78 djupt involverad i Cavendishlaboratoriets grundande och utveckling. År 1859 fick han Adams pris för den astronomiska avhandlingen On the stability of Saturn's rings ("Om stabiliteten hos Saturnus ringar").[6][7] År 1860 fick han Rumfordmedaljen för undersökningar rörande färgförnimmelser och färgblindhet.

En av Maxwells viktigaste undersökningar rörde den kinetiska gasteorin. Andra viktiga arbeten av Maxwell är en noggrant utarbetad uppsats om de magnetiska kraftlinjerna, On Faraday's lines of force (1856), en schematisk framställning av värmeläran, Theory of heat (1872), samt den elementära avhandlingen Matter and motion som behandlar kropparnas allmänna egenskaper.

Märkligast är Maxwells verksamhet på elektromagnetismens område, där han genom den 1864 publicerade Dynamical Theory of the Electromagnetic Field blev den förste att sammanföra de ekvationer som på ett elegant och mycket fullständigt sätt beskriver de elektromagnetiska fenomenen som kommit att kallas Maxwells ekvationer. Han visade där att de optiska företeelserna kan uppfattas som elektromagnetiska fenomen. Han försökte senare att förenkla sina ekvationer med hjälp av kvaternioner, men detta blev inte populärt, och istället föredrog man att skriva dem på vektoranalytisk form, vilket Oliver Heaviside var den förste att göra. Maxwells resultat vann erkännande först när de togs upp av Hermann von Helmholtz och dennes lärjunge Heinrich Hertz, som 1887 gav en experimentell bekräftelse av deras riktighet.

Maxwell skrev också en av fysikens stora texter ”A Treatise on Electricity and Magnetism” (1873), om elektricitet och magnetism.[1][8]

Den första färgbilden

Vad som anses vara den första fotografiska färgbilden togs av Maxwell 1861. Maxwell fick fotografen Thomas Sutton att fotografera ett skotskrutigt band av tartantyp tre gånger, varje gång med olika färgfilter framför linsen. De tre svart-vita bilderna kunde sedan projiceras samtidigt på en skärm med tre olika projektorer, som var försedda med samma färgfilter som använts för att ta respektive bild. När de tre bilderna sammanföll bildade de en komplett färgbild.[9][10] Maxwells tre fotografiska plåtar förvaras nu i ett litet museum på 14 India Street, Edinburgh, huset där Maxwell föddes. Tekniken att fixera färgbilden på papper kom dock senare.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ture Eriksson. ”James Clerk Maxwell”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/james-clerk-maxwell. Läst 27 januari 2015. 
  2. ^ ”Early day motion 2048” (på engelska). UK Parliament. http://www.parliament.uk/edm/2005-06/2048. Läst 27 januari 2015. 
  3. ^ ”James Clerk Maxwell” (på engelska). The Science Museum, London. http://www.sciencemuseum.org.uk/onlinestuff/People/James%20Clerk%20Maxwell%20183179.aspx. Läst 27 januari 2015. 
  4. ^ ”Topology and Scottish mathematical physics” (på engelska). University of St Andrews. http://www-history.mcs.st-and.ac.uk/HistTopics/Knots_and_physics.html. Läst 27 januari 2015. 
  5. ^ Nahin, P.J. (1992). ”Maxwell's grand unification” (på engelska). Spectrum, IEEE "29" (3): sid. 45. doi:10.1109/6.123329. 
  6. ^ Harman, Peter M. (2004) (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography. "37". Oxford University Press. ISBN 0-19-861411-X 
  7. ^ James Clerk Maxwell (1859). ”On the stability of the motion of Saturn's rings” (på engelska). MacMillan and Co., London. https://ia600402.us.archive.org/11/items/onstabilityofmot00maxw/onstabilityofmot00maxw.pdf. Läst 27 januari 2015. 
  8. ^ James Clerk Maxwell (1873) (på engelska). A Treatise on Electricity and Magnetism, Volym 1-2. Clarendon 
  9. ^ Maxwell, J. Clerk (2011 (1890)) (på engelska). The Scientific Papers of James Clerk Maxwell. "1". Cambridge University Press. ISBN 978-0-51-169809-5. http://notesonphotographs.org/index.php?. Läst 27 januari 2015 
  10. ^ Maxwell, J. Clerk (1861). ”The Theory of the Primary Colours” (på engelska). The British Tidskrift of Photography. http://notesonphotographs.org/index.php?. Läst 27 januari 2015.