Farligt avfall
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Farligt avfall är sådant avfall som potentiellt utgör en risk för liv och hälsa genom att, i sig självt eller i kontakt med luft eller vatten, bära egenskaper såsom att vara frätande, toxiskt, radioaktivt, brandfarligt eller liknande. Detta avfall bör därför separeras från det övriga avfallsflödet och omhändertas separat. Hushållens farliga avfall domineras av batterier, spillolja, oljefilter, färgavfall och bekämpningsmedel. Ett genomsnittligt hushåll i Sverige ger upphov till uppemot 5 kg farligt avfall per år. Större delen av det i Sverige uppkommande farliga avfallet behandlas av Sakab (Svensk avfallskonvertering AB) i Kumla. Elektronikavfall brukar räknas som en särskild form av farligt avfall.
Förorenade massor; jord, tjärasfalt, fräst tjärasfalt, tjärmakadam m.m. innehållande mycket höga föroreningshalter klassas som farligt avfall. Omhändertas på särskilda behandlingsanläggningar för jordbehandling och återvinning. I svåra fall sker deponering i klass 1 deponi (Sakab) och i extrema fall sker förbränning (Sakab). Sedan några år utförs framgångsrikt kvalificerade behandlingsåtgärder av massorna som resulterar i att massorna blir renade och kan återanvändas i anläggningsprojekt. (SITA, Sakab, eventuellt fler.) Se även Marksanering.