Fedora (opera)

Från Wikipedia
Umberto Giordano

Fedora är en opera i tre akter av Umberto Giordano med libretto av Arturo Colautti efter Victorien Sardous pjäs Fédora (1882).

Bakgrund

I Neapel 1885 såg den unge Giordano en föreställning av Sardous pjäs Fédora med Sarah Bernhardt i titelrollen. Han blev genast intresserad av att göra en opera av dramat och frågade Sardou om tillstånd att tonsätta hans text. Sardou var inte intresserad av att ge den okände tonsättaren tillstånd och det dröjde över tio år innan Sardou gav med sig 1898. Då hade Giordano gjort sig ett berömt namn med Andrea Chénier år 1896.

Premiär

Operan uruppfördes på Teatro Lirico i Milano 17 november 1898 med tonsättaren själv som dirigent, och med Enrico Caruso i rollen som Loris och Gemma Bellincioni som Fedora.

Operan fick svensk premiär den 10 december 2016 på Kungliga Operan i Stockholm.

Skillnader mellan pjäsens och operans Fedora

Pjäsens hjältinna har en stark erotisk drivkraft, men i operan baserar Fedora sin åtrå på andlig kärlek. Även vad gäller Fedoras uppträdande i operan skiljer sig från pjäsen. Librettisten Colautti utformade hennes karaktär i en enda riktning: hon är totalt övertygad om personlig hämnd och hon fortsätter i sitt uppsåt ända tills Loris avslöjar skälen för sitt brott. Först då blir hon en skyddsängel för Loris, som dock snart upptäcker hennes aktiviteter som spion för den hemliga polisen. Kvinnan som författaren Sardou skapade uppträder helt annorlunda: två gånger undergår hon en radikal förändring i attityd. I början av akt II döljer hon den dysterhet som präglade hennes tid i Ryssland, och som hjälper henne att uttrycka skuldbekännelser. Å andra sidan har Fedora lämnat all dysterhet bakom sig i akt IV, överväldigad av sin kärlek till Loris.

Realism på scen och i musik

Giordano tillhörde Giovane scuola ("den unga skolan") som bestod av italienska tonsättare (mestadels operatonsättare) som alla kom i Verdis efterföljd och som ville ha mer realism och i vissa fall verism på operascenen. I Fedora förekommer flera exempel på Giordanos försök att eftersträva samtidighet och realism i sina verk:

  • I akt II sjunger den franske diplomaten De Siriex sången La donna russa, i vilken Giordano efter bästa förmåga försökte fånga en folklig rysk musikstil genom oregelbundna rytmer och vag modulation, allt enbart för att ironisera över den. Grevinnan Olga Sukarev svarar omedelbart genom att sjunga en Canzonetta francese i vilken hon i sin tur gör narr av fransmännen och deras musikstil. Båda sångerna framförs som "spel i spelet", som scenmusik.
  • I samma akt framför den stumme rollkaraktären Boleslao Lazinski ("den polske pianisten, Chopins efterträdare") en polonäs på piano. Rollen ska spela i musikrummet i fonden, medan en riktig pianist bakom scenen framför den riktiga musiken. Pianomusiken bildar bakgrund till handlingen mellan Fedora och Loris, samtidigt som den ökar i dramatisk intensitet.
  • I akt III utspelas handlingen bland de schweiziska alperna. Giordano låter den lille bondpojken sjunga sin sång La montanina mia ackompanjerad av en concertina i syfte att ge lokalfärg. De Siriex anländer på en cykel och använder en elektrisk ringklocka.

Personer

  • Furstinnan Fedora Romanova (sopran)
  • Greve Loris Ipanov (tenor)
  • Grevinnan Olga Sukarev, en rysk immigrant (sopran)
  • De Siriex, fransk diplomat (baryton)
  • Dimitri, tjänare (kontraalt)
  • Désiré, butler (tenor)
  • Baron Rouvel (tenor)
  • Cirillo, droskförare (baryton)
  • Borov, Loris läkare och vän (baryton)
  • Grech, polisofficer (bas)
  • En herde (kontraalt)
  • Lorek, kirurg (baryton)
  • Nicolas, betjänt (tenor)
  • Sergio, betjänt (baryton)
  • Michele, portier (bas)
  • Boleslao Lazinski, pianist (stum roll)

Handling

Akt I

Natten före sitt bröllop med den rika furstinnan Fedora Romanova såras greve Vladimir dödligt under mystiska omständigheter. Polisofficeren Grech, som leder förhöret om händelsen, får veta att greven hade kallats till det hus där han dödades i ett brev, som nu är försvunnet, och att en viss Loris Ipanov som uppehöll sig i huset försvann kort efter skottlossningen.

Akt II

Fedora tror att Loris är Vladimirs mördare och har därför sett till att han förälskar sig i henne så att hon skall kunna locka ur honom ett erkännande. Hon ger Grech ett brev där hon beskriver vad hon tror har hänt på mordnatten och ber samtidigt Grech att gripa Loris när han lämnar hennes hus. Loris kommer emellertid med en helt annan förklaring. Han visste att Vladimir var hans hustrus älskar och att han ville besöka henne natten före sitt bröllop. Fedora blir djupt skakad av denna nyhet och beslutar att rädda Loris.

Akt III

Fedora och Loris har slagit sig ned i Schweiz, men det brev hon en gång skrev till Grech har lett till att Loris bror har satts i fängelse, där han dött. Loris vän Borov, som skriver och berättar detta för honom, vet att det famösa brevet som ledde till arresteringen är skrivet av en kvinna, som Loris lätt bör kunna avslöja. Fedora, som känner till sammanhanget, försöker övertala Loris att förlåta kvinnan innan han kommer underfund med vem hon är, men när han vill hämnas broderns död tar Fedora gift. Först då inser han att det var Fedora som hade skrivit brevet.

Fedorahatten

Pjäsen Fédora hade sin amerikanska premiär 1889. I pjäsen bar Sarah Bernhardt, som var en orädd utövare av crossdressing, en mjuk filthatt som blev känd under namnet Fedora. Den blev snart högsta mode bland damerna och även kvinnorättsrörelsen upptog den som sin symbol

Inspelningar (urval)

  • Fedora. Freni, Domingo, Scarabelli, Corbelli. Kör och orkester från La Scala, Milano. Gianandrea Gavazzeni, dirigent. TDK DVD DVWW OPFED.[1]

Referenser

Fotnoter

  1. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 

Tryckta källor

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fedora_(opera)&oldid=36454338”