Finlands flagga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finlands nationsflagga

Finlands nationsflagga
Användning Nations- och handelsflagga Civil- och handelsflagga
Proportioner 11:18 (4+3+4:5+3+10)
Antagen 1918
Finlands statsflagga (rektangulär)

Finlands statsflagga (rektangulär)
Användning Statsflagga Statsflagga
Proportioner 11:18 (4+3+4:5+3+10)
Antagen 1918
Finlands statsflagga (tretungad)

Finlands statsflagga (tretungad)
Användning Örlogsflagga Örlogsflagga
Proportioner 11:19 (4+3+4:5+3+6+5)
Antagen 1918
Republikens presidents flagga

Republikens presidents flagga
Proportioner 11:19 (4+3+4:5+3+6+5)
Antagen 1918

Finlands flagga består av ett blått kors på vit botten. Färgerna är blå 294C och vit (statsflaggan även röd 186C och gul 123C) enligt färgsystemet PMS.

Symbolik[redigera | redigera wikitext]

Den vita bottnen sägs representera det snön som täcker landets jord. Det blåa korset sägs representera vattendragen i ”Tusen sjöars land”. Zacharias Topelius hade redan 1854 beskrivit de finländska färgerna som blått och vitt i berättelsen "Fästningen Finlands värn", som publicerades i barntidningen Eos. Berättelsen handlar om ett snöbollskrig mellan småpojkar där pojkarnas general säger: "Jag säger er att hvitt och blått är de finska färgerna - hvitt för våra vintrars snö och blått för våra blåa sjöar"[1] 1863 lät Topelius i Helsingfors tidningar publicera en dikt om färgernas betydelse "Finlands flagga"

Själva utformningen, med korset, representerar enighet med de andra nordiska länderna.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Flaggan finns i två varianter, nationsflagga och statsflagga. Nationsflaggan är den flagga som används civilt, den enkla vit-blå korsflaggan. Statsflaggan används av i lag eller annat stadgande namngivna statliga myndigheter och har Finlands vapen i kvadratisk form i korsmitten. Nationsflaggan är alltid rektangulär, medan statsflaggan också finns i tretungad variant för militärt bruk samt i en variant som presidentflagga.

Statsflaggan[redigera | redigera wikitext]

Flaggan antogs efter det Finska inbördeskriget 1918. I statsflaggan infogas Finlands statsvapen i mitten av korset. Försvarsmaktens flagga är tretungad med statsvapnet i mitten av korset. Presidentens flagga är tretungad med statsvapnet i mitten av korset samt Frihetskorset i vänstra hörnet.

Flaggan före 1918[redigera | redigera wikitext]

Under den ryska tiden fanns det flera läger som sinsemellan stred om vilken flagga som skulle vara Finlands flagga. 1848 hade studentkåren beställt en vit flagga, med Finlands vapen och en lagerkrans i mitten [1] Det framfördes även starka argument för att Finlands flagga skulle bestå av färgerna på vapnet - rött och guld. Den så kallade Lejonfanan användes även tidvis men förbjöds av myndigheter 1860.

Den ryska flottan använde sig sedan gammalt av en flagga med ett snett Andreaskors i blått på vit bakgrund. Flaggan användes även av Kejserliga Flodsegelsällskapet i Petersburg med sällskapets vapen i inre, övre hörnet. 1861 gav

Finländska segelföreningars flaggprototyp

tsaren av Ryssland tillstånd åt Nyländska jaktklubben att använda flaggan som föreningsflagga, med deras vapen istället för det ryska. Efter det följde flera segelsällskap efter med Björneborgs segelsällskap som det första 1866.

Rysslands örlogsflagga
Flaggdesign under 1800-talet

Åren 1862-1863 rasade en häftig flaggdebatt med allt från korsflaggor, randiga flaggor till stjärnflaggor. Debatten om vilken flagga som egentligen var Finlands flagga fortsatt ända fram till efter inbördeskriget. Under inbördeskriget använde sig de röda gardena sig av röda flaggor, medan de vita skyddskårerna använde sig av vita flaggor. Den finländska lantdagen beslöt i maj 1918 att stadsfästa Finlands flagga som en korsflagga med ett blått kors på vit bakgrund. Denna flagga var exakt likadan som segelsällskapens flagga så 1918 tillkom det smala vita korset inom det blåa korset för segelsällskapens flagga. Respektive förenings emblem finns i övre hörnet närmast stången (på bilden representerad av ett av en cirkel inneslutande ett kryss). Denna flagga används på praktiskt taget alla föreningsregistrerade privata båtar än idag. Den får användas istället för nationalflaggan på fritidsfarkoster, utan begränsningar i lag eller förordning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Klinge, Matti. Finlands blåvita färger. Keuru: Holger Schildts förlagsaktiebolag. ISBN 951-50-0411-X 

[1]

  1. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet :0