Flöjtskepp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
1600-talsflöjter.

Ett flöjtskepp eller en flöjt är ett flatbottnat, tungt och fylligt handelsfartyg av en typ som på 1600-talet var vanlig framförallt i Nederländerna. Termen flöjt användes förr även som benämning på krigsfartyg som tillfälligt användes som handelsfartyg och därför förde mindre bestyckning.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Flöjten har sitt ursprung i norra Nederländerna i slutet av 1500-talet. Som ett experiment förlängde man ett befintligt skepp. Fartyg med förlängda skrov, kallas gaings, och uppstod redan 1588. Pieter Jansz Vael, känd som köpmannen Pieter Jansz Liorne, designade 1595 en ännu smalare obeväpnad skepp. Kännetecken var ett runt skrov, dekorerad akter och en insvängd övre sidobord, som gav fartyget dess päronform och dess smala däck. Valet av denna form var rent ekonomiskt: tullar togs ut vid sundet och bredden på skeppets övre däck fastslog tullavgiften. Detta sätt att beräkna tull användes fram till 1669. Fartyg som byggdes senare fick en bredare däck. Flöjten var särskilt lämpad för kommersiell sjöfart i Europa för att de var grundgående och på grund av det begränsade antalet besättningsmedlemmar som krävdes för att segla skeppet (ca 12 man mot ca 30 man för andra typer av skepp med liknande mått). Flöjten var också snabbare, var mer stabil och kunde ta mer last än många andra fartyg. Nyttolasten ökade under det senaste århundradet från 100 last 9-10 last per besättning till 13-14. (Last betyder ungefär laddning, var en volym på mellan 1000 kg till 1900 kg beroende på vilken fart man tillhörde, fiskeriet 1000 kg och trävarufart runt 1300-1500 kg) till.

Fartyget var därför en av de viktigaste typerna för den holländska internationella sjöfarten. Under de holländska gyllene åren (VOC Östindiska kompaniet och WIC Västindiska kompaniet) var åttio procent av fartyg av typen flöjt. På de Holländska och Zeeländska varven byggdes fyra till femhundra skepp per år. Det var bland annat möjligt genom tekniska innovationer såsom modernisering av sågverkskvarnarna. Genom mekanisering av sågarna kunde flöjtfartygen produceras snabbt och billigt.

Riggen var liknande den hos andra tremastare: en fockmast och en stormasten med vardera högst tre råsegel och ett mesanmast med ett latinsksegel och ibland ett kors segel. En eller två blindsegel hölls på bogsprötet.

Flöjten fann också en uppföljare i Tyskland (Fleute), England (fly-boat) och Sverige (flöjt).


Källor[redigera | redigera wikitext]