Nederländska Ostindiska Kompaniet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
VOC:s logotyp

Nederländska Ostindiska Kompaniet (nederländska: Vereenigde Oostindische Compagnie, VOC) existerade 1602-1798, och grundades genom en resolution i de nederländska Generalstaterna för att öka den nederländska handeln på Asien.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det förenade Ostindiska kompaniet bildades 1602 genom en sammanslutning av tidigare kompanier. Det styrdes av 6 lokalt organiserade kamrar, av vilka den främsta låg i Amsterdam. Dessa kamrar utrustade fartygen och sålde varorna för kompaniets räkning. Ett utskott för kamrarna, Heeren XVII, de 17 herrarna, sammanträdde tre gånger årligen. Kompaniets ledning fick starkt inflytande över Nederländernas politik; kamrarnas direktörer, bewindhebbers, var vanligen samtidigt borgmästare i de stora handelsstäder.[1]

Kompaniet anlade faktorier i den Ostindiska övärden, på Ceylon, Moluckerna och i Kaplandet.[2]

Bolaget fick nederländskt monopol på all handel öster om Godahoppsudden och väster om Magellans sund. På 1600-talet var Nederländerna världens starkaste sjömakt, så handeln kom att bli betydande.

Bolagets högkvarter placerades i staden Batavia (grundat 1619, dagens Jakarta) på ön Java. Dess indiska högkvarter grundades i Cochin, en stad i nuvarande indiska delstaten Kerala. Man etablerade en koloni i Kapprovinsen i Sydafrika 1652.

Från slutet av 1600-talet gick kompaniet kraftigt bakåt och dess skuldsättning blev hög. Den Bataviska republiken ställde 1795 kompaniet under statskontroll och 1798 upplöstes det.[3]

De besittningar som då var i Kompaniets händer omvandlades till ett nederländskt kolonialimperium.

Indien[redigera | redigera wikitext]

I handeln på Indien fick portugiserna från 1600-talets början farliga konkurrenter, dels i Nederländarna, som 1602 stiftade ett ostindiskt kompani, dels i det år 1600 stiftade engelska ostindiska kompaniet, vilka bägge till en början lade huvudvikten på handelsförbindelser med "Kryddöarna" i vad som då kallades Bortre Indien. Nederländarna fråntog emellertid portugiserna även deras faktorier på Ceylon (1658) och på Malabarkusten (1664) samt anlade 1656 ett viktigt faktori i Chinsura vid Gangesmynningen.

Deras syften var uteslutande kommersiella; de ägde snart inga besittningar på Indiens fastland (Chinsura blev 1824 definitivt engelsk besittning). Då engelsmännen genom massakern i Amboina (1623) av nederländarna fördrevs från Moluckerna, förlade de sin handel i dessa trakter helt till det egentliga Indien, där de sedan 1612 innehade ett faktori i Surat.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1002 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1002 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 1003-04 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]