Folkinitiativ

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Folkinitiativ är ett direktdemokratiskt verktyg för folkomröstning. Det råder likheter och skillnader mellan olika länders folkinitiativ i t.ex. Schweiz, Sverige och Österrike.

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Schweiz är det land i Europa som har längst erfarenhet av folkinitiativ och folkomröstningar. När den schweiziska federationen bildades av oberoende stater beslutades att alla ändringar av författning skulle underställas medborgarnas beslut. Rätten för medborgarna att ifrågasätta parlamentariskt instiftade lagar bidrog till att man införde en nationell initiativrätt. I endast 2 % av fallen har medborgarna utlöst en nationell folkomröstning och orsaken till det kan bero på att politiska partierna i ett tidigt skede i lagstiftningsprocessen varit lyhörd för allmänhetens synpunkter. Under de senaste åren har det valdeltagandet i folkomröstningar ökat och ligger nu mellan 50-60 %. Möjligheten att rösta per brev och Internet samt SMS har ökat valdeltagandet bland den unga befolkningen. I den nationell initiativrätten krävs det 100 000 namnunderskrifter inom 18 månader för att få tillstånd en nationell folkomröstning. Varje grundlagsförändring på nationell nivå underställs en obligatorisk och beslutande folkomröstning. Parlamentet och regeringen har en beredande och rådgivande funktion.[1]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

År 1994 infördes ett begränsat folkinitiativ i Sverige. Folkinitiativ ett direktdemokratiskt verktyg som aktiva medborgare och minoritetsgrupper kan använda sig av för att påverka beslut genom att man tvinga fram en folkomröstning. Detta genom att samla tillräckligt många namnunderskrifter.[2]

Den 1 januari 2011 genomfördes en förändring i Kommunallagen i kapitel 5, 23§ andra stycket och 34a§, som förstärker folkinitiativet.[3] Detta efter att en översyn av grundlagen, Grundlagpropositionen om det förstärkta folkinitiativet (Prop. 2009/10:80), velat skapa en tydligare länk mellan medborgarnas deltagande roll i att formulera den politiska dagordningen och att vara med i beslutsprocessen. Detta genom att tröskeln för ett giltigt folkinitiativ höjs från fem till tio procent och att det inte längre, som 1994, är möjligt för en enkel majoritet av fullmäktige att stoppa ett folkinitiativ.[4] Kommunfullmäktige har dock möjlighet att lägga in sitt veto om förslaget till exempel strider mot grundläggande rättigheter eller diskriminerar en enskild person. För att lägga in ett sådant veto – och därmed stoppa ett folkinitiativ – krävs det dock två tredjedelars majoritet inom fullmäktige.[5] Kommunfullmäktige har möjlighet att besluta om extra val mellan två ordinarie val.[6]

Krav på folkinitiativ[redigera | redigera wikitext]

  • 10 % av de röstberättigade i kommunen lämna sina namnunderskrifter
  • Namnunderskrifterna ska vara skriftliga, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namnförtydliganden, uppgifter om när namnteckningarna gjorts, personnummer och uppgift om deras adresser.[7]

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Folkinitiativ (österrike Volksbegehren) i Österrike är ett av de två direktdemokratiska institut som är reglerade i författningen. Folkinitiativ (tyska: Volksbegehren) ger medborgarna möjlighet att väcka ett laginitiativ i parlamentet om minst 100 000 namnunderskrifter uppnås. I Österrike bl.a. finns det möjlighet att delta i både val och folkomröstningar via internet och via mobiltelefon. [8]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eriksson, Peter; Kaufmann, Bruno (2010). Folkinitiativ : handbok i direktdemokrati (1:a upplagan). ISBN 9789185343980 
  2. ^ Eriksson, Peter; Kaufmann, Bruno (2010). Folkinitiativ : handbok i direktdemokrati (1:a upplagan). ISBN 9789185343980 
  3. ^ Kommunallag(1991:900)http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19910900.HTM#R33
  4. ^ Eriksson, Peter; Kaufmann, Bruno (2010). Folkinitiativ : handbok i direktdemokrati (1:a upplagan). ISBN 9789185343980 
  5. ^ Eriksson, Peter; Kaufmann, Bruno (2010). Folkinitiativ : handbok i direktdemokrati (1:a upplagan). ISBN 9789185343980 
  6. ^ Sveriges Kommuner och Landsting: Den allmänna kompetensen, folkomröstningar och förstärkt folkinitiativ http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demokrati/folkomrostningar-och-folkinitiativ
  7. ^ Lag om kommunala folkomröstningar (SFS 1994:692)http://www.val.se/det_svenska_valsystemet/lagar/kommunala_folkomrostningar/index.html
  8. ^ Eriksson, Peter; Kaufmann, Bruno (2010). Folkinitiativ : handbok i direktdemokrati (1:a upplagan). ISBN 9789185343980