Folkomröstning
En folkomröstning, i vissa länder ofta benämnt enligt sina latinska namn, plebiscit eller referendum är en omröstning där ett beslut helt eller delvis fattas utanför den representativa församlingen. I vissa länder, exempelvis USA skiljer man på referendum och initiative, där det sistnämnda utlyses på initiativ av medborgarna.
Innehåll |
Referendum [redigera]
Referendum är en folkomröstning av rådgivande slag. Ursprungligen kommer ordet av latinets referat, där referendum är en gerundivumform - som bör framföras. I diplomatiskt språkbruk betecknar ad referendum en fråga som inte är förut behandlad, och där frågan kommer att underställas ombudens regeringar. I statsrättslig mening omfattar referendum följande huvudsakliga varianter:
- Inititiv, det vill säga möjligheten att väcka en fråga som politiker på nationell, regional eller lokal nivå kan använda för att rådfråga väljarna i speciella frågor. Det kan också väckas på initiativ av medborgarna i så kallat medborgarinitiativ.
- Fakultativt referendum, efter det att en viss mängde av medborgarna eller väljarna har krävt det, rådfrågas om ett beslut, eller två motstridiga beslut om samma fråga.
- Obligatoriskt referendum, samma som det fakultativa med skillnaden att rådfrågandet inte är frivilligt.
- Författningsreferendum, en omröstning om en grundlag eller författning
- Lagreferendum, en omröstning om en lag
I Sverige är folkomröstningarna 1922, 1955 och 1980 rådgivande. Inför folkomröstningen 1994 lovade däremot riksdagen att följa folkets beslut. Denna folkomröstning är därmed närmare en plebiscit.
Plebiscit [redigera]
Plebiscit är en form av beslutande folkomröstningar, där folkets beslut blir bindande för den beslutande representativa församlingen. I Sverige var folkomröstningarna 1994 och 2003 att anse som plebiscit.
Uttrycket kommer från latinets plebscitum, av orden scitum som betyder beslut och plebs som var plebejer i Rom. I det Romerska riket var plebiscit namn på beslut som enbart berörde plebejer till skillnad från lagar - lex som gällde för hela samhället. I Frankrike under Napoleon I kom ordet att användas för de resolutioner som utfärdades och underställdes allmän folkomröstning.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
Folkomröstningar i Sverige [redigera]
Folkomröstning i Sverige regleras i regeringsformen (8 kap. 2 § 5 punkten). Kommunala och landstingskommunala folkomröstningar regleras i kommunallagen (5 kap. 23 §). Sedan 1994 gäller i Sverige att minst tio procent av de röstberättigade i kommun respektive landstingskommun kan begära folkomröstning. Om kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige godkänner initiativet, så genomförs folkomröstningen.
Folkomröstningar i Sverige är bara rådgivande, politikerna kan fatta ett beslut som strider mot valresultatet, se exempelvis folkomröstningen om högertrafik. I en typ av fall är dock en svensk folkomröstning beslutande: om frågan gäller en grundlagsändring och folkomröstningen hålls i samband med ett riksdagsval, så är ett nej i folkomröstningen bindande. Någon beslutande folkomröstning har ännu aldrig hållits.
Valmyndigheten är den myndighet som ansvarar för planeringen och genomförandet av folkomröstning.
Nationella folkomröstningar i Danmark [redigera]
- Folkomröstningen om försäljning av Danska västindien, 1916
- Folkomröstningen om ändring av 1915 års grundlag, 1920.
- Folkomröstningen om Maastrichtfördraget, 1992
- Folkomröstningen om Edinburghavtalet, 1993
- Folkomröstningen om Amsterdamfördraget, 1998
- Folkomröstningen om införande av euron, 2000
Nationella folkomröstningar i Frankrike [redigera]
- Folkomröstning om Konstitutionen i Frankrike 1958
- Folkomröstning om Maastrichtfördraget i Frankrike 1992
- Folkomröstningen om EU:s konstitution 2005
Nationella folkomröstningar i Nederländerna [redigera]
- Folkomröstningen om EU:s konstitution 2005
