Friggebod
Med friggebod menas i Sverige numera en fristående komplementbyggnad om högst 15,0 kvadratmeter (högst 10,0 m² före 2008[1]) byggnadsarea med högst 3,0 meter till taknocken. Från den 1 januari 2008 är antalet bodar inte begränsat till två som tidigare och arean avser den sammanlagda arean för alla friggebodar på en fastighet.
Friggeboden kräver inte bygglov om den uppförs på tomt som är bebyggd med ett en- eller tvåbostadshus, men får inte uppföras närmare än 4,5 meter från grannens tomtgräns utan dennas medgivande. Dock får kommunen, inom ett område som är kulturhistoriskt värdefullt, i detaljplan eller i områdesbestämmelser upphäva lovfriheten för friggebodar. Inom strandskyddsområde krävs dessutom dispens. Friggeboden måste också uppfylla lagens grundläggande krav på byggnader, till exempel att den skall ha en form och färg som är estetiskt tilltalande, inte får medföra fara för trafiksäkerheten eller annan fara och att den inte får medföra betydande olägenheter för grannar i omgivningen.
Boden fick sitt namn efter Birgit Friggebo, som var folkpartistisk bostadsminister, när hon år 1979 lät avskaffa bygglovsplikten för två byggnader av detta slag om tillsammans högst 10 kvadratmeter.[2]
Ursprungligen var de flesta friggebodar som uppfördes utformade av fastighetsägaren. Arkitekturen hämtade inspiration från lekstugor och förråd. Ofta blev friggebodarna som små kopior av huvudbyggnaderna, med relativt mycket detaljer och imitation av äldre byggnadsstil. På senare år har friggebodarna ändrat karaktär. Mer samtida formspråk har dykt upp och nya material prövats. I många fall har friggebodarnas kvaliter höjts, med mer påkostad inredning, bättre material och maskinell utrustning. Det har också kommit till ett antal tillverkare av friggebodar med olika inriktning och kvalitet.
Referenser [redigera]
- ^ "friggebod". NE.se. Läst 10 maj 2013.
- ^ Hallemar, Dan. ”Friggeboden. Borgerlig frihetspolitik i ett uthus.”. Tidningen Arkitekten. Sveriges Arkitekter. http://www.arkitekt.se/s19813. Läst 2011-04-06.
